Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Lucka 2 – Min första träningskärlek

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om min första träningskärlek.

Jag var 17 år och jag satt i ett litet litet gym i anslutning till min gymnasieskola. Det var specialidrott, en kurs jag hade valt själv och vars lektion jag såg fram emot varje vecka. Första gången i livet jag var en av de duktiga, på idrottslektionerna. Jag var inte snabbast eller mest vältränad, nej verkligen inte. Men jag var ambitiös och kämpade på.

Just den här lektionen skulle vi ha styrketester. Vi var 19 killar och 2 tjejer i gruppen. Jag, ryttaren och Helena, orienteraren. Killarna var en salig blandning av hockey-, bandy- och fotbollsspelare, samt brottare och friidrottare. Stämningen var just den här lektionen lite extra taggad. Det fanns rekord att slå, det fanns prestige och ära att få.

Min lärare, en fantastisk människa, utmanade mig när det var dags att köra sittande benpress, att alla reps jag gjorde, skulle han göra, med ett ben. De ständiga retsamma skämten om att ridning inte är träning, jag skulle visa honom! Vi fick välja mellan 110 och 140 kilo och sen skulle vi göra så många reps vi orkade i tempo.

Jag valde 140 kilo och satte igång. 10 reps gick snabbt, likaså 20, sen trettio, då började mjölksyran komma. 140 kg är rätt tungt efter ett tag. Fyrtio reps betades av och även 50. Min lärare såg inte lika kaxig ut längre. Sen klämde jag ur benen med 6 stycken till. 56 reps på 140 kilo. Min lärare klarade bara att matcha mitt resultat med ett ben i 15 reps.. Det blev ett skolrekord.

Sen var det bänkpress, som jag gjorde för första gången. Vi skulle bara köra en reps med maxvikt. jag hade ingen aning vad jag skulel ta, så det tog några reps på olika vikter innan jag kom upp i vikten jag förmodligen borde haft från början. Sen var jag trött. hade jag bara tagit ett kilo till hade jag tagit rekord bland tjejer, där också. En fin andraplats.

Där och då tror jag att jag blev lite förälskad i styrketräningen. För den brydde sig inte om hur jag såg ut eller vad jag vägde. Jag kunde prestera. Det är egentligen först på senare år, som styrketräningen har fått mindre uppmärksamhet. Det kanske är för att jag har insett att jag kan prestera inom andra områden också. Det är bara jag som sätter mina gränser.

bloglovin

PT-pisk.

Idag fick jag sällskap av min sambo när det var dags att drillas av min PT, Peter. Jag såg att Peter tyckte det var kul att piska en kille, med lite mer muskelkapacitet, framförallt i förhållande till sin kroppsvikt. Jag är inte svag, men jag är svag i förhållande till min kroppsvikt i överkroppen.

Vi fick köra ett tufft pass med hög puls redan från början. Svetten rann när vi körde burpees (10 x 3), kettlebells, armhävningar på kettlebells, enarmsrodd med kettlebells, enarmsbicepscurl och enarms triceps press i kinesismaskinen och lite annat smått och gott. Jag har en känsla av att jag kommer ha en ganska schysst träningsvärk imorgon. Jag känner redan av passet igår kväll. Min rumpa!

Efter passet blev jag tillsagd att gå i tio minuter på löpbandet det, men något for i mig så jag drog up hastigheten och började springa. Det känns i foten, men dte gör inte ont. Så jag vet inte hur jag ska förklara dte hela. Antagligen gäller det bara att trappa upp distans långsamt.

Jag höll på i 10 minuter, i ett tempo som jag inte direkt skulle skryta med förut, men idag kändes det fantastiskt. Det var lite stelt och skumpigt i början innan benen hittade in i rytmen. Hjärtat slog hårt men det kändes härligt. Löpning ger en sådan fantastisk känsla! Jag blev påmind om min egen förmåga att puscha på, även när dte är jobbigt. Dne förmågan har jag kvar, såklart. Jag var oerhört glad och stolt över mig själv när passet var klart.

Sammanlagt tog passet en timme, inkl löpningen, snittpulsen var 159, 78%, maxpulsen 186, 92% och enligt pulsklockan brände jag 791 kcal. Sen promenerade vi hem. trötta och glada. Det satt fint med räksallad till frukost när vi kom hem.

bloglovin

Herregud vilket pass!

Min PT hade det där farliga leendet imorse. Det borde förberett mig på att även om passet kändes ganska snällt, i början, så var det bara en fasad för vad som skulle komma sen. Men passet var oerhört roligt. Vi jobbade mycket med kinesismaskinen. Tragglade utfall och axlar och typ golfsvingar i den bland annat. Roligt!

Vi använde kettlebells och jag höll på att dö, så jobbigt det var. Att min ländrygg är svag och stel och säger aj när den blir rädd, är ju ingen nyhet. Men när man gör sådana där svingar med kettelbells, då blir det extra påtagligt. Benen var trötta efter alla utfall, axlarna var trötta efter axelövningarna. Ryggen var trött efter rodden. Osv. Passet var nytt och spännanade, så jag var glad. Jag tog varje uppgift och gjorde den så gott jag kunde, utan protester.

Sen kom finalen. Hittills hade passet varit svettigt och jobbigt och jag hade verklige kämpat på bra. Men finalen skulle liksom pusha det hela en bit till. Givetvis skulle vi göra intervaller. Åh dessa förbannade intervaller, de är så jobbiga.

Jag fick heller ingen information om att det var det vi skulle göra utan blev tillsagd att göra situps med krokslag på mitsar i själva sittand epositionen. 10 stycken. Sen direkt upp på löpbandet jag berättade jag testade förra veckan. Det som drivs utan el. Up och springa i 1 minut. Nu tänker ni såhär, att springa 1 minut är inte jobbigt. Men jag kan tala om för er att srpinga en minut kan vara precis hur jobbigt som helst. Med utfall i benen, ingen löparkondition och ett riktigt bra tempo på löpbandet, så trodde jag att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på mig.

Efter en minut var det bara att gå direkt ner på golvet och upprepa magövningen. Ingen vila. Sen på det där hemka löpbandet igen. Pulsen var fortfarande ansträngd sen förra gången och benen kändes både stumma och spagettilika. Upp och springa. Tempot högt för att vara jag, framförallt i nuvaranda löparform. pulsen skenade iväg på en gång. Svor inombords. En minut segade sig fram innan jag fick stappla av löpbandte och göra om magövningen igen. Sista setet sa PT-Peter och jag tänkte i huvudet att jag orkar en ynka liten minut till på löpbandet. Bara en.

Upp på det där förbannade bandet en sista gång alltså, pulsen hög, benen darriga, jag – helt slut! Springer en minut och tänker precis hoppa av när jag hör bödelns röst bredvid “Två minuter till”. Jag ser mig själv stanna och säga, nästan förtvivlat “Det orkar jag inte.” (What, sa JAG det?!”) Jag fick dock ingen medkänsla där och bilder blixtrade förbi i mitt huvud när benen började pendla igen. “Fem minuter sammanlagt, det är ju pinsamt att inte orka fem minuter.” Jag såg Jillian piska deltagare i Biggest Loser framför mig, de som knappt rört på sig innan. Jag vet att jag kan springa både långt och länge, kanske inte i det här tempot, men ändå. Försökte samla så mycket kraft jag kunde och vinglade fram på bandet. Benen var någon annanstans. Kroppskontrollen existerade inte. Pulsen ekade i huvudet. När så tre minuter hade gått stapplad ejag av bandet och hyperventilerade en stund. Kände mig både grymt stark och lite matt över att fem minuters löpning kunde vara så jobbigt. Fick dock lite extra boost över att Peter sa att han inte trott att jag skulle klarat de tre minutrarna är jag var så trött efter de två första och att han var imponerad. kul!

Tråkigt att inte pulsklockan kom med på passet, hade varit roligt att sett dagens maxpuls, jag tippar på att den var uppe i 195-200 där ett tag.
Helt slut efter passet, men glad.

bloglovin

Ur form? I form?

Det var en tveksam kropp, men ett taggat sinne som stod på SATS, redo för ett pass som jag visste kunde bli precis hur tufft som helst. Det är en rolig sak när man tränar med en PT, man vet aldrig riktigt vad man har att vänta sig. Man kan tro att passet ska se ut på ett visst sätt och sedan få göra något helt annat. Roligt och ibland ångestframkallande.. :)

Idag började vi med knäböj med axelpress på bosuboll, lättare än jag trodde att det skulle vara, men svårare att vara teknisk korrekt. Benen skakar och inget känns det minsta starkt. Vänta här nu, det var en känsla som följde med mig genom hela passet. Jag är faktiskt ur form! Det skulle man ju kunna gräva ner sig över, eller så får man bara ta det för vad det är. Och “ur form” är ett väldigt luddigt begrepp. Jag kanske är ur form, jämfört med när jag var i bäst form, men jag kanske är i form, jämfört med när jag var i sämst form.

Vi fortsatte med härlig bålstabilitet i form av en planka med raka armar, där jag skulle vandra upp och ner på en stepbräda. AJAJAJ. Men inte i magen, utan i händer och axlar. Ge mig starka handleder och axlar nuuu, för jag glömmer nämligen bort att träna dem..

Efter lite annat smått och gott för rygg och bålen, gick vi in i en sal och körde boxning. Det var väl främst här jag kände hur min form sviker mig. Det kommer i två vändor. Först så känner jag att det blir mycket jobbigare, mycket snabbare, men sen känner jag också att jag har mycket svårare att motivera mig själv att pressa upp puls, tempo och ansträngningsgrad. Jag blir alltså tröttare snabbare och har svårare att pressa när jag väl blivit trött. Tidigare, om jag nu ska jämföra, så har jag kunnat känna mig som en maskin, som trots hög ansträngning och hög puls, kunnat ge än mer och kunnat öka. Idag blev det ingen ökning.

Vi körde heat a 2 minuter med olika övningar, många sparkar och benen dog rätt snabbt. Jag älskar boxning och måste lägga in mer box i min träning, det är sjukt bra träning, framförallt om jag vill öka både kondition, uthållighet och axelstyrka. Som klippt och skuret för mig.

Även om jag inte kände mig på topp, så var det jätteroligt och känslan efteråt är alltid bäst.

Tid: 60 min
Maxpuls: 187, 92%
Snittpuls: 140, 69%
Kaloriförbrukning: 610

Efter passet testade jag gymmets nya löpband, som drivs av löparens egen kraft. Vilken fantastisk idé, men det var rätt svårt att få in rätt tempo och rytm..

Avslutade passet med en finfinlunch. Lax. Fantastiskt gott det är med fisk!

Omväxling är jobbigt och kul!

Imorse, när jag kom till gymmet, möttes jag av beskedet att min PT glömt vår tid och inte var på plats. Det har nog aldrig hänt tidigare. I samma veva fick en av gymmets andra PTs ett avbok och vi bestämde oss för att köra.

Det var jätteroligt att träna med någon som inte har koll på mina styrkor, svagheter och hat/favoritövningar. Dessutom har ju alla PTs olika upplägg och jag har tränat så länge med min PT att jag liksom känner honom och hans träningsupplägg ganska väl. Nu var vi båda nya* för varandra och passet kunde, vad mig anbelangar, bli precis vad som helst = kul! (*Helt nya är vi ju inte, Filip var PTn som höll i löpcirkeln i våras.)

Givetvis började vi med utfall, jag kan inte förstå att jag för ett knappt år sedan gjorde 407 utfall, idag var tio stycken jobbigt. Efter de tre vändor vi körde med vikt, var benen sladdriga och värkte. Jag förstod att jag skulle känna av mitt slarv med styrketräningen de senaste månaderna.

Passet rakt igenom var genomsyrat av övningar som var mer eller mindre nya för mig. Roligt var att köra hög rodd med TRX, på bilden ovan. Det var betydligt jobbigare än jag trodde.. Det var också kul att göra övningen på bilden nedan med kettlebells. Fråga mig inte vad den heter, men den tog i ländryggen.

Vi avslutade passet med lite kondition, hopp och vissa styrkeövningar. Det var jobbigt. Det var kul. Jobbigt är bra, kul är bra. Passet var bra. Framförallt är det väldigt nyttigt och inspirerande med omväxling och att tänka i andra banor vilket jag blev tvungen att göra idag. Roligt! Träningsvärken i benen gjorde cykelturen till sjukhuset efteråt extra plågsam och långsam.

Tid: 55 min
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 649

Expresspass is the shit!

Jag kom till gymmet efter sammanlagt en timmes cykling t/r skolan. 18 km, bara sådär.

Jag hade 30 minuter på gymmet innan jag var tvungen att dra hem. Det är sällan jag tränar expresspass, jag är van vid att träna långa pass. Dels för att jag gillar det, men också mycket för att i mitt huvud så gills inte korta pass. En attityd jag måste börja jobba med.

Expresspass är ju jättekul, man jobbar mot klockan för att klämma in så mycket som möjligt. Idag fick det bli en halvtimmes styrketräning för armar, axlar, bröst och en aning bålstabilitet på slutet. Jag har en viss känsla av att jag kommer ha träningsvärk imorgon..

Givetvis gällde det att få till 6VU-övningar också. 5 minuter i plankan, 3 minuter i jägarvila och 45 st armhävningar. Jisses vad jag ligger efter! Men roligt pass med god kontakt med mina arma stackars muskler, framförallt axlarna.


Överkropp, ben och fötter var med. Och ja, armar och huvudet också. Men där har jag inget bildbevis..

Svettigt, oextatiskt pass på gymmet.

Jag var lite ofokuserad när jag stack till gymmet, utan någon direkt plan. Det är farligt att inte planera sin träning dagar då man känner sig lite ofokuserad. Det är lätt att man bara glider runt i gymmet och “strö-tränar” lite här och lite där. Lite så blev det för mig idag.

Jag värmde upp lite oengagerat på crosstrainern i 20 minuter och bestämde mig sedan för att ägna dagens pass åt ryggen. Rygg är viktigt. Men först armhävningar och plankan, så att jag inte skulle glömma det sen. 50 armhävningar och 3 minuter i plankan senare kunde jag konstatera att tekniken och styrkan helt klart har förbättrats och att det just nu är axlarna som dör först.

Vidare till rygg, sittande rodd, ländlyft och latsdrag. Jag är rätt stark i ryggen, men samtidigt så behövs det så mycket mer styrka för min kroppsvikt och för att ryggen ska hålla. Mitt sätt att bortprioritera styrketräningen är verkligen illa. Jag tycker att det är roligt och jag behöver det. Vad är problemet egentligen? Lite dips hanns också med, och även där har ja en hel del styrka, även om det är låångt låångt kvar innan jag klarar min egen kroppsvikt. Men tränar man inte blir man inte starkare. Simple as that.

Idag saknade jag verkligen min PT. Jag har valt att avvakta lite med PT-träningen ett tag, av ett rent ekonomiska skäl. Men jag vet hur mycket roligare, tuffare och mer kvalitativt dagens styrketräning hade varit om han stått bredvid mig och peppat/piskat mig.

Avslutningsvis körde jag 10 minuter i roddmaskinen och 20 minuter i Wave-maskinen.

Knåpade ihop 5 km, 80 minuter, 50 amhävningar och 3 minuter i plankan till 6VU. Inte så tokigt.

Sats Stadion utforskad.

Ja vad ska man säga om min tidsplanering? Jag hade bokat Bodypump klockan tolv på sats Stadion, en för mig helt ny bekanskap. Fem över tolv snubblade jag stressad in över tröskeln. Det tog ett tag för mig att hitta rätt.

Inget Bodypump alltså, men det är ingen mening att deppa över det, så jag styrde raskt stegen till roddmaskinen, efter att ha fått leta lite då gymmet var utspritt på fyra våningar.

Jag körde igång med lite rodd, inspirerad av det nya svenska världsrekordet som togs i helgen. Det är verkligen sjukt jobbigt att ro! Jag blir lika förvånad varje gång och 20 minuter kändes som en evighet idag.

Tid: 20 min
Sträcka: 4499 m
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 162, 80%
Kaloriförbrukning: 266

Sen fortsatte jag med en cirkel för 6VU, 10 armhävningar, 1 min planka och 1 min i Jägarvila. Tre vändor resulterade i 3 min planka, 30 armhävningar och 3 min i Jägarvila. Mycket bra. Jag fortsatte utforska gymmet med lite arm-fokuserad styrketräning. Det är klurigt med ett gym där fria vikter finns på nedre botten och ex kabeldragmaskinen finns på fjärde.

Sist men inte minst avslutade jag med 30 minuter på en cykel. Ett bra pass. Inte fantastiskt, men bra.

Sats Stadion var som jag redan nämnt en aning svårnavigerat. Jag var där när gymmet var rätt tomt. Ett trevligt gym men inte något särskilt. Dock blev jag rätt illa berörd av de tre ytterst magra tjejerna som stod och trampade på varsin konditionsmaskin under hela tiden jag var där. Så illa medfarna personer har jag inte mött på något gym tidigare. Jag inser att man kan diskutera huruvida gymmet i sig har något ansvar eller skyldigheter för dem som tränar där och huruvida träningen sker på ett sunt vis. Men det är sällan jag ser sådana extrema fall av ätstörningar som jag såg idag och det lämnade mig med en klump i magen.

Maxtesten avklarade – check!

Idag på eftermiddagen fick jag sällskap av min syster på gymmet när jag skulle avsluta mina maxtest och hon skulle smygstarta med sina.

Vi värmde upp på cykeln i 30 minuter. 14,5 km till 6VU, det går bra nu! Sen plågade jag syrran på crosstrainern i 20 minuter. Man kan säga att vi var varma när det var dags för mig att göra de sista två maxtesterna, upphoppp och armhävningar.

Armhävningar är verkligen något som man måste träna för att bli bra på. Så fort jag slutar göra de förbannade armhävningarna, kroknar mina muskler. Idag bevisade jag att det var sant. Jag var ändå stolt över att jag klarade av att göra 2 stycken på tårna, sen blev det 25 på knäna.

Sist men inte minst var det så många upphopp som möjligt på en minut som gällde. Såhär i efterhand inser jag att det kanske hade varit bättre med två eller tre minuter, för att verkligen se förbättringen. Men nu är det en minut som gäller och det var bara att ösa. Jag vet inte vad jag ska tycka om mitt resultat, men 40 hopp hann jag med. Men det tog fasen ett tag innan min puls gick ner efteråt. Ella efterlyser sin kondition, vart tog den vägen?

Men så, då är alla maxtesten avklarade, hurra för mig och hurra för syrran som kämpade hårt idag!

Bodypump blev maxtest.

Med en viss försening imorse blev det svårt att hinna till bodypumpen, jag hade kunnat bestämma mig för att lika gärna lägga mig i sängen igen och få 1,5 timmars längre sömn. Men jag checkade in på Sats Zenit klockan sju, redo för att ta mig ann de maxtest inför 6VU som jag skulle hinna med.

Jag startade med mitt 30 minuters test. Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att köra maxtestet på en roddmaskin, mest för att det är enkelt att jämföra, snällt för min fot och en väldigt effektiv träningsform.

Vet ni hur jobbigt det är att ro så snabbt man kan i 30 minuter? Sjukt jobbigt! Efter 10 minuter var jag trött, efter 15 minuter började ryggen och axlarna att kännas av. När jag hade 10 minuter kvar, var kroppen trött. Herregud, var är min form? Jag ser fram emot en stor förbättring efter dessa 6 veckor! Mitt enda mål för passet var att inte ligga i ett långsammare tempo än 2:19 min/500 m (av någon anledning ser man tempot i just min/500 m), det var en bra gräns, men tidigare har jag legat i tempo mellan 1:50-2:10. Snittet för dagens pass blev 02:16.

Tid: 30 min
Sträcka: 6616 m
Hastighet: 13,23 km/h
Tempo: 04:32 min/km
Maxpuls: 189, 93%
Snittpuls: 168,  83%
Kaloriförbrukning: 429

6616 m är sträckan att slå!

Kroppen var rätt färdig efter den urladdningen, men jag gjorde maxtest för både plankan och jägarvila också.

I plankan började jag på tå, jag trodde resultatet skulle vara helt förskräckligt, då jag som både lång och tung och svag i axlarna snabbt tappar bålstyrka när jag inte tränar den. Men, jag höll ut i en minut på tå, gick ner på knä och höll ut i ytterliggare 70 s. Så, 2 min och 1o sekunder sammanlagt. Inte så tokigt som startform.

I jägarvila är verkligen inte min kroppsvikt till en fördel, men det är ju inte så mycket att tjafsa över, det är bara att göra. Mina snygga ben tycks dock ha glömt bort att vi gjorde 407 utfall i maxtestet för marsutmaningen sist, för idag var de trötta, skakiga och inte så uthålliga. Jag är ändå jättenöjd. 1 minut och 40 sekunder hade helt klart kunnat vara värre.

Jag varvade ner i fem minuter på cykeln innan jag kände mig färdig. Ett bra morgonpass, you bet!

Jag hade glömt hur roligt det kan vara!


Sjukt opeppad innan passet.

Jag såg inte fram emot att köra styrka. Jag tyckte bara att det kändes tråkigt och ett måste, snarare än roligt och glädjefyllt. Min steg var tunga inne på SATS Stureplan. Jag släpade mig upp på en trappmaskin för att värma upp benen ordentligt och för att komma igång. 20 minuter senare hade jag fått upp värmen och pulsen och kände mig en aning mer peppad. Mer på plats i kroppen.

Gick ner på undervåningen där de äldre maskinerna och de fria vikterna håller till. Bara killar. Såklart. Kände mig fånig när jag gick fram till benpressen och satte igång. Och sen vände allt bara. Det gick så jäkla bra! Jag har givetvis tappat en del styrka under sommaren, men inte i närheten av hur mycket jag trodde skulle ha försvunnit. Körde 180 kg på benpress. Bara en sån grej. Nu låter det ju mer än vad det är, om vi räknar det i relation till min kroppsvikt, men ändå! Brakade på med galna vikter både på leg curl och benspark. På insida och utsida lår tog jag maxvikt. Även om jag inte är så fixerad vid en aktuell vikt en enda dag, det är ju mer förbättringen som är spännande, så gjorde det mig ordentligt peppad. Svetten rann, det gjorde satan så ont i benmusklerna.

35 minuter senare var mina benmuskler som gelé och det krävdes lite hjälp av armarna för att ta sig upp för trappan. Det var inte att tänka på att cykla/gå/springa7crosstraina/trappmaskina eller avsluta med annan aktivitet som kräver benstyrka. Så jag körde drygt 10 minuters armcykel och insåg att mina axlar fortfarande är en svag punkt på min kropp. En svag punkt som ska stärkas!

Gick från gymmet, en aning stappligt, men mycket gladare än när jag kom dit. Och dessutom så taggad på att köra mer styrketräning under hösten! Tjoho!


Glad efteråt

En seger, om än en liten sådan.

Idag när det var dags för träning så var inte med på noterna.
Oavsett vad min kropp ville eller inte ville, så ville inte jag dte allra minsta träna. Jag komme rinte ihåg när jag sist kände mig så oerhört less över att behöva gå till gymmet. Träningsglädje? Nowhere to be seen.

Jag som vet att träning är roligt, att träning ska vara roligt (om än tuff och svinigt jobbig också) tycker inte om att tvinga mig när jag faktiskt så tydligt inte vill. Jag hade nog känt mig nöjdare om jag inte haft tid med min PT, för då hade jag ju kunnat “leka” lite i gymmet, bara göra något som inte kräver så mycket utav mig, men som ändå får mig att komma igång. Men helst av allt ville jag bara slippa.

Tårarna rann (det har varit mycket sånt på sista tiden, herreguuud vilka mood-swings!) och jag velade mellan att avboka och att gå. Tog mig till slut dit. Bad om ursäkt till min PT som verkligen har fått jobba i motvind några gånger med mig nu. Han log bara och sa att vi helt enkelt skulle göra något vi inte brukar öra. Vi körde en timme styrketräning, enbart i gymmets äldre och mer udda maskiner. De som jag aldrig testat förut. Så det hela blev mer som en lek. Vissa maskiner var i stort sett lika svåra att sätta sig i och förstå hur de skulle fungera, som att väl utföra rörelsen.

Lovade att vara utvilad, pigg och glad till nästa pass. Gick ifrån gymmet, gladare än när jag gick dit. Men framförallt var jag nöjd med att jag gick dit, trots mitt motstånd och gjorde det jag skulle.

Morgonträning med ömmande muskler.

Ingen rast och ingen ro. Men framförallt, ingen vila. Imorse ringde klockan på tok för tidigt och min kropp var inte helt nöjd med det. Jag kände mig ganska oinkännande gentemot den då jag trött cyklade till gymmet, inte alls sugen på en dejt med min PT, men ibland planerar man lite halvdåligt. Ibland blir det lite drygt 7 timmars träning på fyra dagar.

Att gå till gymmet med en inställning att man är trött, borde vila och inte känner sig sugen på att träna är inte särskilt smart. Negativa tankar skapar ju inget konstruktivt direkt och om jag trodde att jag hjälpte mig själv genom att sura, så hade jag fel.

Som tur var så hade jag dagen till ära min PT som hade gott humör åt oss båda. Vi fokuserade på överkroppsstyrka. Roligt är att jag blivit betydligt starkare i både dipps och chins. Vikten som vi körde på som max i höstas använde vi idag som uppvärmning. Det går framåt gott folk, även om jag har mitt huvud någon annanstans just nu. Mer nedstucket i sanden, än fokuserat på målet. Jag återkommer om det. Kan bli känslosamt. annars så var passet idag bra. Jag har träningsvärk överallt från både helgens träningsmarathon och gårdagens löpning. Öm och stel, mina lår är inte att leka med kan jag bara meddela. Och efter dagens pass kommer jag förmodligen inte kunna skratta på flera dagar med tanke på vilken svidande kontakt vi hittade där.

Styrketräning på morgonkvisten.

Jag bestämde mig för att vara lite färgglad idag och drog på mig ett par rosa byxor från Peak och en lila tröja från Nike. Piggt och glatt på morgonkvisten. Perfekt. Kände mig riktigt peppad och laddad inför styrketräningen med min PT och passet var helt perfekt. Vi lät benen vara och körde igenom överkroppen ordentligt. Kommer förmodligen ha lite träningsvärk imorgon, är ju något stel i benen sen igår. Imorgon kommer jag förmodligen vara mer som en stel michelingubbe.

Tid: 50 min
Maxpuls: 159, 78%
Snittpuls: 118, 58%
Kaloriförbrukning: 332

Premiär för i år för cykel t/r till gymmet. Superskönt!

Morgonträning it is!

Solen skiner ute. Jag är pigg och glad.
Sats, min PT och jag ska tillsammans njuta av lite härlig styrketräning såhär på morgonkvisten.

Det bästa av allt: jag längtar!

Jag älskar..ALLT!

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid “lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

“Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får “värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom “hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk “motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

Arm-status Mars 2010

September 2009:
20090912602

Oktober 2009:
IMG_0894

November 2009:

Januari 2010:


Mars 2010:

Jag vet att det är svårt med så olika bilder, men jag tycker väl kanske inte att framstegen varit enorma när det kommer till biceps utveckling, men ser fram emot att minska gäddhänget så man faktiskt kan börja se triceps också, det lär dock dröja lite, herregud, sitter 30% av allt fett på överarmarna?!

Förvirrat snabbpass på gymmet – check.

Från stallet, en härlig ridtur i dagsljus – på kvällen, till gymmet, på mindre än en kvart. Jo, jag bytte om däremellan.

Men väl på gymmet blev det tvärnit redan i receptionen där både min sambo och en god vän stod. Jag har väl aldrig hört så mycket snack om glass på en och samma dag tidigare. Herregud, det är inte vad jag behöver prata om just nu. Bort med glasstankar, in med svettfokus, tack.

Hade tänkt börja passet på ett löpband och sen lite spontant köra styrka, med fördel utfall, armhävningar, plankan och burpees, allt för MU. Nu var ju alla bra löpband upptagna när jag väl kom in på gymmet, så jag började med armhävningar. 5 på tårna, först och frmst. Inte tokigt alls, de är inte ritkigt lika djupa som armhävningar ska vara, men man måste ju börja någonstans.

Jag fick ihop 2 min i plankan, 1 på tårna och 1 på knä. 30 armhävningar varav 5 på tå. 20 utfall och 10 burpees. Sen fick det bli lite axlar och triceps. Inte helt genomplanerat pass.

Tid: 30 min
Maxpuls: 158, 78%
Snittpuls: 111, 55%
Kaloriförbrukning: 175

Så äntligen var ett löpband ledigt. Jag drog igång i ett lite högre tempo och det kändes bra, både för pulsen och benen, men så kom den smygande känslan igen, håll. Va fasen! Jag har ju aldrig fått håll förr och nu två gånger i rad? Det var så illa att jag fick avbryta löpningen, sänka tempot, höja lutningen och sedan gå resterande tid.

Tid: 20 min
Sträcka: 2,1 km
Maxpuls: 168, 83%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 235

Inget superpass med pumpande puls, men ändå helt okej. Jag är nöjd, men inte hänförd. När jag kom hem ställde jag ig vid spisen, slängde ihop den här underbara pastasåsen igen och tillsammans med färsk pasta blev den ljuvlig. Prova, tar 10 minuter att göra och är sjukt gott!

I’M BACK!

WOHO!

Bortsett från att jag drog omkull på den isiga stallplanen och landade i blöt gegga bestående av hästbajs och lera, så har slutet på dagen varit helt underbar.

Promenaden tur/retur till stallet var finfin på vägen dit, men på vägen hem, nydoppad i bajslerigt vatten och alltså genomblöt, var det mindre kul, så jag blev upphämtad av sambon som var på väg hem från jobbet. Totalt tog det 48 minuter och 4,4 km. Lugnt och fint, inte någon powerwalk direkt.

Direkt hem för att byta om och sedan iväg för att smygträna på gymmet. Jag hade ingen egentlig plan, ville inte planera fr mycket ifall kroppen skulle kännas tung och trött, men väl på plats kändes kroppen glad och pigg. Jag körde lite styrketräning med sambon, jag kommer förmodligen känna av mina bröstmuskler imorgon.

Sen tog jag itu med lite övningar ala MU.
Tre minuter i plankan, varav en på tårna. 40 armhävningarna varav 2 (!!) på tårna, men sen ville bröstmusklerna inte mer.
40 utfall fick det bli också. Lite light och snällt mot kroppen. Ingen hög puls, bara stryka medhårs. Hålla kroppen glad.

Avslutade med 15 lugna minuter på motionscykeln. 5,2 km. Känns såå skönt att vara tillbaka på gymmet, även om jag ska ta det lugnt tills jag är helt hundra, men snart är jag helt fit for fight igen, hurra!