Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Att vakna upp och känna sig smal.

Tänk dig att du vaknar upp av ditt tredje alarm på mobilen, de två andra har snoozat i en timme ungefär. Klockan är halv åtta svensk tid, men halv nio, lokal. Aircon:en surrar  och mörkläggningsgardinerna gör det becksvart i rummet.

Bredvid dig ligger din sambo. Han har råkat klippa håret väldigt olika kort med sin skäggtrimmer och innan han hann fixa det, så dog batteriet och laddaren ligger i svensk tid. Ändå är han alltid världens snyggaste. Där ligger han och ser nyvaken ut. Du går upp, drar undan gardinerna, blir chockad av det väldigt kraftiga solljuset, inte ritkigt det bleka decemberdiset du annars är van vid.

Du står naken framför spegeln och plötlsigt, bara helt plötsligt så ser du förändringen. Du ser att magen går innåt du ser att låren må vara fladdriga på sina ställen, men att de faktiskt inte är feta, du ser att kroppen har en form. En fin form! En stark och sund form. Du känner med händerna över magen (nej det här ska inte bli en snuskig berättelse..) och tittar på dig från sidan. Vart har den tagit vägen?

Idag var helt enkelt en sådan dag. En “vakna upp och känna sig smal”-dag. Helt fantastiskt. (egentligen skulle det här varit en bild som hade mer kunnat symbolisera hur extremt smal jag kände mig, men någon sådan har jag inte, så ni får en där jag åtminstone gör v-tecknet!)

Dagens viktnedgångs-glädje x3:

Jag och min sambo trotsade snöstorm och åkte till min gamla arbetsplats; en hästgård där jag i stort sett vuxit upp och även jobbat. Familjen som driver gården är som en andra familj för mg och just nu har jag två hästar hos dem, på träning. Så vi åkte dit för att rida och umgås. Det var för övrigt fantastiskt roligt. Snön knarrade under hovarna och snöflingor sprutade i ansiktet på mig när vi tog en galoppsväng längs en snötäckt väg. Fantastiskt!

Nåja, det var inte det jag skulle berätta om, även om det givetvis också var härligt. Jag fick nämligen kommentaren “Men, vad du har blivit smal!” utav frun i huset, som sett mig sen jag var en sju-åtta år. Det värmde!

Att jag sedan, efetr att blivit bjuden på fisksoppa hos svärfar och hans fru, som jag också känt hela livet, fick höra att “Håller du på och försvinna?” gjorde ju inte dagen sämre direkt. Tänk att man behöver höra det så ofta, för att förstå att man faktiskt har blivit mindre?

Igår, på familjens julknyt, sa även en av mina äldsta vänner att “Du har ju blivit så smaaal ju.” Så de senaste dagarna har jag verkligen fått en ordentlig påminnelse, att det faktiskt syns och märks. Härligt!

Inte direkt size zero, men nästan…

Jag sa ju att jag skulle köpa några nya kläder, eftersom deppen av att stå framför spegeln och semig sj’älv i kläder som sitte rilla, inte direkt varit lysande för motivationen och självkänslan.
Av en slump hamnad ejag på TopShops outlet butik inne i stan och på måfå vandrade jag runt och kollad epå storlekar och funderade på om jag skulel våga testa en stl 44, det har jag ju i stort sett aldrig fått på mig. Sagt och gjort.
Det gick fint.

Men inte bara det, hittade klänningen ovan och kände bara att “Den ska jag ha!” Helt perfekt vardagsklänning. Men den fanns bara i stl 42. Och ja, dne gick på och sitte rkanonfint. Förstår ni, stl 42?!
Jga har en gåmg i tiden fått köpa klänningar i stl 52!! Det är så svårt att förstå. Nog för att tyget är stretchigt och modellen tillåtande, men det gör inget för min känsla. Jag får på mig en klänning i stl 42. Det är fantastiskt!

(Hoppas ni inser att rubriken är ironisk, jag har verkligen ingen önskan om att vara en size zero eller tycker att det idealet är friskt..)

“Du ser ut som en tarm”.

Meningen ovan uttalades av en av mina äldsta vänner, i hekgen.
Meningen innan var “Du har blivit så mager, människa”. Allt detta sagt med kärlek och båda var komplimanger.
Men med en viss udd som sa “Våga inte rasa ohälsosamt mycket i vikt eller på ett osunt vis, för då håller vi koll på dig.” Det älskar jag mina vänner för, deras genuina omtanke samt deras glädje för min skull. Men precis som en av dem sa i ett annat sammanhang så är jag lika älskad, smal som tjock, det är riktig kärlek.

Senare samma dag sa två gamla ridelever samma sak, ja, inet att jag ser ut som en tarm, utan att jag har blivit så smal. Den ena (båda är 60 +) tyckte att jag inte behöver krympa mer, när jag berättade att jag har 25 kg kvar lite drygt så blev hon chockad, den andra sa “Max 10 kg!”. Roligt att det dels syns och att de säger det till mig, samt att de inte tycker att det syns att jag har 25 extrakilo kvar.

 

Funbeat, håll koll på din träning och bli motiverad.

Det finns en sida som har hjälpt mig oerhört mycket med träningen, med motivation till träning samt att bli peppad att våga testat nytt, våga utvärdera min träning samt lära känna andra som tränar en hel del. Det är träningsdagboken/forumt Funbeat. Jag har varit medlem sedan 2007 och sen dess har jag mer eller mindre regelbundet fyllt i min träning. Jag kan därför gå tilbaka 2,5 år och kolla hur jag tränade då, om jag var sjuk, om jag tyckte att träningen kändes bra, hur många dagar jag tränade under september 07 (24 st, men mest promenader), bara för att ta exempel.


(Såhär har jag tränat den senaste månaden. Det mörkblå fältet visar hur mycket jag tränat i snitt under det senaste året.)


(Ett cirkeldiagram över vad jag har tränat de senaste 60 dagarna. Det ser ut som om jag är ganska varierad i min träning, bra!)

Jag är något av en siffernörd. Jag tycker om statistik, staplar och tydliga mätbara resultat. Därför älskar jag funbeat. Här kan man göra det mesta med sin träning. Man kan sätta upp mål, lägga till bilder, koppla utrustning till sin träning osv osv. Dessutom finns ett forum fullt med väldigt kunniga och sympatiska personer som man kan få hjälp med att bolla funderingar kring allt ifrån löpträning till recept på bra mat. Det finns allt.


Här till vänster ser ni vilka mål jag har registrerade på funbeat. Pilen visar hur långt jag kommit, det röda fältetvisar hur långt jag borde kommit vid det här laget.

I början av 2009 satte jag upp ett mål att jag skulle träna 21900 minuter, dvs 365 timmar. Jag kan väl säga, såhär i efterhand, att dte kommer bli svårt att uppnå, men det är kanske ett mål att fortsätta sträva mot inför 2010.

Mål nr 2 är att jag ska träna 5 pass i veckan. Som pass räknas allt jag registrera, om det så bara är 20 min promenad.

Mål nr 3 är att jag ska träna 400 minuter i veckan.

Mål nr 4 är att jag ska träna 70% av årets alla dagar, där ligger jag ganska bra till.

Mål nr 5 handlar om strethning, 2 ggr/veckan,det är jag dålig på, att stretcha ordentligt, framförallt mina benmuskler är väldigt korta och stela.

Mål nr 6 är att jag ska göra min fot-rehab varje dag, vilket jag inte gör.

Mål nr 7 har med NU att göra, 30 minuter under November.

Mål nr 8 har också med NU att göra, 300 armhävningar under November.
Det är så bra med Funbat, för alla är välkomna, alla från elitidrottare till nybörjare passar sidan för. Det är en något familjär stämning i forumen och alla är välkomna med sina frågor och synpunkter. Dessutom så vet man att ens träningsdagbok ekar tom om man kommit av sig med träningen och det är också motiverande att ta sig ut och röra på sig, så man får registrera sin träning och se sina staplar växa till sig.

Är ni inte medlemmar på någon sida där ni noterar er träning, så testa Funbeat!
Är ni riktigt snälla så kan jag adda er där, men då försvinner min anonymitet, så då måste ni vara väldigt snälla! :)

Min fina spegelbild.

Åh.
Idag på Bodybalancen såg jag något som gjorde mig varm i hela kroppen.
Min spegelbild.
Där stod jag, mitt emot mig själv. Lång och stark.
Men vet ni vad min spegelbild inte var?
Extremt mycket större än de andra runtomkring mig.

För första gången i hela mitt liv kände jag mig inte så mycket större än alla andra vanliga människor som var på plats.
Min spegelbild utmärkte sig inte längre på det viset.
Något annat som jag också såg var att jag, trots min vikt, så har jag inte en massa fläsk som hänger åt olika håll (ursäkta ordbruket, jag hoppas ni förstår vad jag menar), min spegelbild stod och log mot mig, proportionerlig. Vilken fantastisk känsla att inte känna sig som den stora/tjocka i sällskapet. Visst är jag fortfarande stor, men jag är mer stor och fast, än stor och fet. Min kropp har en form.

Vilken känsla, att stå och le mot sin spegelbild och känna sig som en i gänget.

Varför vill jag gå ner i vikt, del 4.

  • För att kunna vira runt en handduk runt hela kroppen och inte få någon glipa.
  • För att kunna genomföra ett helt spinningpass och inte känna att jag är för tung för att orka med.
  • För att jag vill slippa fett som hänger över byxlinningen när jag äntligen hittat ett par snygga, tighta jeans.
  • För att jag inte vill ha något gäddhäng när jag är 25 år!
  • För att jag vill kuna stå på händerna och hjula.
  • För att jag vill kunna göra chins och dips med min egen kroppsvikt.
  • För att jag vill kunna rida barbacka på min häst utan att behöva vara orolig för hennes rygg.
  • För att jag är trött på att folk inte ställer lika höga krav på mig, fysiskt, för att jag är tjock.
  • För att slippa känna att jag måste bevisa för min omgivning att jag lever hälsosamt, eftersom det inte ser så ut.

Del ett, två och tre.

Motivation!

Idag beklagade jag mig över att jag inte har några jeans som sitter bra. Ni minns delmålsjeansen?
De sitter numera slappt över lår och rumpa, i midjan är de dock fortfarande ganska tajta. Verkar som om mitt magfläsk sitter hårt.
Jag beklagade mig även över att jag inte kunnat köpa snygga, tajta jeans av något roligare märke än de som finns på Lindex. Vi gick förbi Weekday på söder och min kille tyckte att jag skulle gå in och köpa ett par, även om de är för små, som ett nytt par delmålsjeans.
Men det slutade med att jag kom ut med fyra nya jeans som sitter som en smäck!

Det känns helt otroligt. Fyra jeans som passade perfekt och som är supersnygg på, jag ska ge er några schyssta modellbilder, men först blir det stallet och pepp inför kvällens BootCamp..

Om du känner dig lite låg..

Kan man bli annat än peppad av den här flash mob:en?
Se den.

Via Sporty Spice

Varför vill jag gå ner i vikt, del 3.

Just a reminder..

  • Jag vill kunna säga vad jag väger, om någon frågar, utan att antingen skämmas eller känna mig obekväm med den.
  • Jag vill att min pojkvän ska kunna bära mig, ta upp mig i famnen eller vad som helst, utan att jag ska känna mig fruktansvärt tung (vilket jag gör nu, även om han orkar.)
  • Jag vill kunna prova att rida andra raser än bara stora starka viktbärande hästar.
  • Jag vill kunna hoppträna me dmin häst ibland.
  • Jag vill kunna slänga på mig vad som helst utan att behöva tänka på om valkar sticker ut.
  • Jag vill kunna välja precis vilken affär som helst att köpa kläder i, utan att bejöva fundera på storlekarna.
  • Jag vill hålla mig långt borta från diabetesrisken.
  • Jag vill att det ska synas att jag tränar så pass mycket som jag gör.
  • Jag vill inte vara killarnas kompis, jag vill vara den tjejen de trånar efter (även om jag inte vill ha ngon annan än min sambo förstås.)
  • Jag vill ha en kropp som är stark och frisk, med bästa förutsättningar för att hålla så länge som möjligt och stå emot påfrestningar så bra som möjligt.
  • Jag vill kunna vara i strålkastarljuset utan att känna mig obekväm med hur jag ser ut.
  • Jag vill kunna vara starkast/snabbast/smidigast ibland och inte alltid vara efter pga jag är så mycket tyngre.
  • Jag vill vara en inspiration för de i min omgivning som också är överviktiga.
  • Jag vill jobba med ätstörningar och vara en sund förebild.
  • Jag vill bevisa för mig själv att jag kan.
  • Jag vill att jag ska kunna känna när jag och min sambo träffar någon ytlig bekant till honom eller någon jag ännu inte träffat för att de ska tänka “Wow vilken tjej han har fångat.” och  inte “Hon var trevlig, men inte så snygg.”/”Han kunde fått någon mycket snyggare.”

Del 1 och del 2.

“Gud vad du har gått ner i vikt!”

Idag har både min syster och min bästa kompis uttalat de magiska orden.
De som vi alla som kämpar med vikten längtar efter att få höra.

“Gud vad du har gått ner i vikt!”

Man behöver höra det, påminnas om att dte har hänt grejer, fastän det ibland kännssom om man bara står och trampar.
Det är även viktigt för motivationen att få lite yttre bekräftelse på förändrningen.

Idag brottas två tankar i min skalle:

Min mensvärk och den här svullna kroppen anser inte att jag ska träna.
Den anser att jag ska sjunka djupare ner i soffan och tycka lite synd om mig själv (?!?) efter igår.
Det känns som en klassisk enkel utväg “Åh, jag är ett offer, det är så synd om mig som åt massvis med ciabatta igår och då är det lika bra att jag gräver ner mig och straffar mig med lite ångest och låter livet passera helt likiltigt. Buhu.”

Den mer “friska” delen av mitt huvud säger att “Jaha, du åt lite ciabatta igår. Get over it and get back on track! Sluta gnälla, du är inget jävla offer.”

Och ja, jag lyssnar på den friska sidan idag. Inget gnäll, ingen ångest, inget “Jag är så värdelös och därför är jag inte värd mer än att ligga här och tycka synd om mig själv. För jag kan inte ta ansvar för saker som händer mig eller göra något åt saken. Jag är ett offer.”

Nej, idag är jag stark. Det är det som är så härligt.
Jag är stark. Jag kan. Jag vill.
Jag gör.

Vilodagarnas vecka.

Det är något i kroppen som inte är helt hundra. Idag har jag varit väldigt trött och haft huvudvärk.
Så, ingen träning idag heller. Det finns ingen lust och det finns ingen energi.
Nu är bara frågan, kommer jag känna mig bättre imorgon så att jag kan träna styrka med min PT?
Eller ska jag avboka och köra ett eget pass ifall jag mår bra?

Idag har jag istället provat vinterjackor.
Då märks det helt plötsligt att jag faktiskt har gått ne ri vikt.
Förr har det varit helt omöjligt att ens tänka mig att prova dammodeller på Stadiums jackor. De går upp till stl 44 och i viss fall 46. Men hör och häpna, jag fick på mig vinterjackor av stl 44! Och det var för många som passade för att jag skulle kunna bestämma mig, herregud, det har väl aldrig hänt tidigare. Så jag köpte ingen.

Men glad, det blev jag.

Delmålsjeans på – check.

Bild 211

Tadaa! They fit!
Härligt.
Härligt var det också att vakna utvilad imorse. Ni vet, när man känner sig pigg när klockan ringer, en ovan känsla..
Sist jag provade jeansen såg det ut såhär.

Träningsmotivation:

Hittade den här hos J’s Viktiga, så sant som det var sagt.

Varför vill jag gå ner i vikt? Del 2

  • Jag vill kunna köpa ringar/klockor, utan att ha för tjocka fingrar/handled.
  • Jag vill kunna röra mig smidigt utan att ha kroppsmassa ivägen när jag ska böja mig ner, göra vissa övningar på gymmet osv.
  • Jag vill kunna köpa BH:ar i en vanliga butik.
  • Jag vill inte behöva vara orolig för att få problem med mina knän elelr andra leder, på grund av att jag är för tjock.
  • Jag vill kunna röra mig smidigt när jag är äldre.
  • Jag vill bli gammal och inte vara rädd för att dö i förtid pga min vikt.
  • Jag vill kunna se musklerna som finns där under fettet.
  • Jag vill inte behöva känna mig orolig över att träffa nya människor/vara i nya situationer pga min vikt.
  • Jag vill inte att min vikt ska begränsa mig att göra saker jag vill göra.
  • Jag vill kunna gå till läkaren och tex ha ont i halsen, utan att få höra pekpinnar kring vad jag väger.
  • Jag vill inte bli bemött hånfullt pga hur jag ser ut.
  • Jag vill inte höra fula ord sägas om min vikt.
  • Jag vill inte bli skeptiskt bemött när jag berättar om hur mycket jag tränar “Om du tränade så mycket skulle du ju inte vara såhär stor.”
  • Jag vill kunna utmana mina vältränade vänner, utan att vara ständigt efter pga att jag är så mycket tyngre.
  • Jag vill kunna köpa jackor och liknande på damavdelningen och inte behöva gå till herravdelnngen där storlekarna är större och rymligare.

Varför vill jag gå ner i vikt? Del 1.

  • För att ha en frisk och stark kropp som får leva länge.
  • För att kunna sätta på mig ett par jeans, som inte är köpta på “tjockisavdelningen” och utan att det putar ut ovanför linningen. Jag vill att de ska sitta snyggt!
  • Slippa para ihop Tjock med mitt namn. Jag vill bara vara jag. Jag vill inte vara förknippad med min kroppsstorlek och allt som det innebär.
  • Kunna köpa kläder i vilken affär jag vill. Ha en “normal” storlek.
  • För att kunna ha på mig vilken typ av kläder jag vill, utan att behöva tänka på vad de visar eller vad de döljer. Jag vill att kläder ska sitta snyggt på mig!
  • För att känna mig bekväm i min kropp.
  • Att slippa sticka ut med min storlek bland andra människor. Vara en i mängden. Inte den tjocka i mängden.
  • För att kunna springa snabbt. jag kommer aldirg kunna vara snabb när jag är såhär tung. jag vill också kuna springa milen snabbt. Kunna tävla med min kille om vem som komemr snabbast till dörren och ha en chans att faktiskt vinna.
  • För att kunna handla, vad som helst, i en mataffär utan att tänka på vad andra tycker och tänker om dte jag köper. jag vill inte känna att de tänker “Det där borde hon som är så tjock inte handla” osv. Samma sak på restaurang.
  • För att inte vara större och tyngre än min pojkvän.
  • För att få vara normalviktig för en gångs skull. I hela mitt liv har jag vari överviktig/större än min omgivning. Nu vill jag bara få vara normalviktig.
  • För att kunna hålla på med hästar utan att behöva fundera på hur tung jag är eller huruvida min vikt sliter på dem.
  • För att för första gången kunna sköta en inridning från scratch utan att behöva ta hjälp för att jag är för tung.
  • För att undvika alla sjukdomar som övervikt ger ökad risk för: diabetes, hjärtkärlsjukdomar, låg fertilitet, rygg/knäproblem, osv.
  • För att vara en god förebild för andra i min omgivning som har viktproblem. För mina framtida barn!
  • För att kunna var aute och gå på stan utan att bli svettig för att min kropp bär på så många kilon.
  • För att kunna ha på mig en bikini och känna mig både snygg och bekväm.
  • För att kunna känna att jag passar in, även ytligt, bland mina snygga tjejkompisar.
  • Jag vill känna mig sexig inför min pojkvän (även om han tycker att jag är fin som jag är). “Jag vill ju bara se snygg ut naken” Som Colting säger det.
  • Jag vill bevisa för mig själv och alla andra att jag KAN!
  • Jag vill inte behöva oroa mig om jag kommer i overaller/flyvästar/dykardräkter/regnkläder/liknande när jag ska göra något borta.
  • Jag vill att andra ska titta på mig och tänka “Vad hon är vältränad.” och inte “Vad hon är tjock.”
  • Jag vill kunna titta på bilder av mig själv utan att se dubbelhaka, gäddhäng, mage som sticker ut osv.
  • För att kunna låna kläder att ha på mig av mina vänner.
  • För att orka göra mer saker. Hålla igång mer utan att tycka dte är jobbigt.
  • För att få god plats i flygplanssäten, busssäten osv.
  • För att aldrig behöva fundera över “Är jag för tung?” när jag ska göra olika saker.
  • Jag vill ha en midja!
  • Jag vill kunna gå i kjol på sommaren utan att mina lår ska gnida mot varandra så det gör ont.
  • Jag vill kunna ha kort kjol och shorts.
  • Jag vill kunna röra på mig graciöst, utan att känna mig som en elefant i en porslinsbutik.
  • Jag vill kunna sitta i min pojkväns knä utan att kännamig för tung.
  • Jag vill kunna köpa stövlar och få plats med vaden i dem.
  • För att jag vill inte känna mig dömd redan på förhand pga min vikt.

    Om jag någonsin skulel glöma bort varför jag kämpar, så tror jag att dne här listan kan vara till god hjälp. Jag kommer förmodligen fylla på den allt eftersom.

Restaurang Kungsholmen

Vilken fantastisk middag vi hade på restaurang Kungsholmen igår.
Vi satt och pratade och skrattade hela kvällen, det finns nog en viss risk att vår servitör var lite less på oss eftersom det tog oss säkert en halvtimme bara att bestämma oss för förrätten. Huvudrätten beställde vi när vi hade ätit upp förrätten. Inga drömgäster direkt.
Maten var delikat!
Till förrätt åt jag en skaldjurscocktail som var helt outstandning. Supergod!

Skaldjurscocktail:
20090917644

Till varmrätt åt jag en fiskgryta. Även den var supergod.
Dock orkade jag inte hela och blev lite väl mätt på slutet.
Men det var det värt.

Bohuslänsk fiskgryta med saffran:
20090917650

Roligt var också att mina två vänner båda sa upprepade gånger till mig att jag “hade försvunnit” och “blivit så liten”. Haha, det är nog en sanning med viss modifikation, att jag har blivt liten alltså, men det är så underbart att höra att det syns att jag faktiskt har gått ner lite. Det ger mig både motivation och pepp inför kommande utamningar.
Och om de tycker att det syns nu, tänk hur det kommer bli om 10 kilo till!

Hjärtevärmande minnen.

För övrigt, jag har ju glömt att berätta två glädjande saker!

På tjejmilen, när jag precis kommit i mål, kom det fram en kvinna till mig och tackade mig för att hon hade haft mig som rygg att springa i. Hon tyckte att jag hade hållit ett jämnt tempo hela vägen och varit en perfekt farthållare.
Det var jätteroligt att höra, för mig som är en rookie när det kommer till löpning.

En annan rolig sak var när jag träffade en gammal bekant till familjen och hon gav mig en stor kram och utbrast “Vad du har gått neri vikt!”. Dte var något år sedanhon såg mig och det värmde verkligen!

Två hjärtevärmande saker att komma ihåg!

En rolig grej!

I torsdags när det var dags för födelsedagsfirande, drog jag på mig ett par jeans som jag aldrig fått på mig tidigare.
De var lite tajta, men de gick på ochjag kände mig skitsnygg i dem!

Motiverande!