Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for January 13th, 2012

Fina Fluga.

Fina fina Fluga. Hon är en så himla modig och härlig häst. Sen jag kom tillbaka till gården har hon, som vanligt, fått lite extra uppmärksamhet. Jag vill verkligen få henne mindre spänd och stressad och för det krävs mycket jobb.  Men det är utan tvekan värt det. ( Tidigare inlägg jag skrivit om Fluga: Ta sig vatten över huvudet?, I did it! och Status Fluga )

 

 

De senaste dagarna har jag struntat i ridhuset och struntat i ridvolten och vi har gemensamt provat våra vingar direkt på vägen. Hon är så duktig! Jag börjar fortfarande alltid att jobba med henne från marken och sitter inte upp förrän hon är någotsånär avslappnad. När jag sitter på plats så ger jag henne godis från ryggen innan vi går. Det har fått henne att vänta på mig istället för att spänt vänta på att kasta sig fram.

Igår var hon inte ens sugen på att gå när jag bad henne, utan ville gärna ha en bit godis till först. Det är framsteg! Jag minns hur hon kastade sig iväg första och andra gången jag red, så att jag nästan flög av och hur jag mest kämpade för att få stopp och hålla mig kvar och hon mest kämpade med att sticka, spänd som en fjäder.

Våra ridturer nu är energiska, men nu skrittar hon och skenar verkligen inte. Hon går i skritt på lång tygel och frustar. Vi rider längre och längre sträckor och hon verkar tycka att det är roligt. Vi skrittar enbart fortfarande, även om vi båda är sugna på att höja tempot, men jag tänker börja med trav från marken och få den avslappnad där innan vi ökar takten från ryggen.

På marken är hon fortfarande stressad, men hon gör stora framsteg. Hästen som förut sprang så fort hon såg någon gå in i hagen går ibland att bara gå fram till och fånga i hagen, ibland inte.. Idag gick jag in i hagen och hängde där en timme, kliade på hästar, fotade lite och bara var. Då stod hon hela tiden bara någon meter bort och jagade ibland bort andra hästar som blev för närgångna mot mig. Hon kom fram och lät mig klappa henne på mulen lite, men mest stod hon och kikade på mig. Det är som en helt annan häst.

Det här skulle aldrig hänt för två månader sen…

 

 

Vi behöver träna mer på att tåla hastiga rörelser, att inte fly så fort något är minsta läskigt samt att inte knuffa undan människan med baken om hon blir stressad. Men hon är helt fantastisk denna lilla modiga häst.

To be continued..

Långpromenad deluxe.

Idag var det dags att samla ihop de ridhästar som haft vintervila i en extremt stor hage, några mil från gården. Det är den där “hagen” som är en knapp mil lång och en knapp halvmil bred. Hästarna ska få komma hem där det finns lättåtkomligare mat och där vi har lite koll på dem. 30 glada herrar väntade på oss i närheten av grinden och jag fick som uppgift att gå en del utav vägen, före hästarna och agera som stoppkloss så att de inte skulle få för sig att springa hem och bli svettiga. Inte så bra när det är så pass kallt ute som det varit idag.

Solen gick upp under promenaden som var både lång och ganska svettig. Men framförallt var det härligt. Hade världens bästa sällskap (30 pigga och glada hästar som visste precis vart de var på väg) och världens vackraste vy. Därför tog jag 300 bilder, minst, så jag ursäktar om jag dränker er med dem. Men ni måste erkänna att det var vackert.

Dessvärre föll Eggert och bröt handen när jag inte höll koll på honom (gamla skröpliga karl!), han är inne på sjukhuset och får den gipsad nu ikväll. Så jag lär ha några intensiva veckor framför mig.. Minst sagt tur att han har mig som sin höra hand just nu.