Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Åka hem.

Jag åker inte hem förrän några dagar innan jul och som det ser ut så kommer jag tillbaka hit en snabbis (4 veckor..) igen efter nyår. Men jag har redan stora separationsångesten här. Kan få ont i magen utav att tänka på det faktum att var man än bor, så bor någon/några man tycker väldigt mycket om, någon annanstans.

Jag går ut till stallet här och tänker (väldigt konstruktivt av mig, nej) på att en dag så är jag inte här längre och då är allt det här som är så självklart och naturligt för mig nu, långt borta. Jag gör saker jag tycker mycket om, är med människor jag kommit att fästa mig väldigt vid och så tänker jag “en dag kommer jag inte träffa dem mer” (Jo, jag blir ganska dramatisk i sådana här tankar, det är väldigt mycket allt eller inget.)

Jag har nämnt tidigare att jag var ute och reste själv i ett drygt halvår för några år sedan. Då bodde jag under fyra månader på Fiji och träffade människor som fick en stor plats i mitt hjärta. Jag bodde med en liten fijiansk familj ute i djungeln och de tog emot mig med öppna armar. Iblad plågar jag mig själv med bilder från den tiden, för när jag tänker på det gör det så ont att veta att jag idag inte har nästan någon kontakt med dem idag. Det är svårt när internet och telefon inte direkt är en självklarhet utan snarare inte en möjlighet för dem. Hur håller man kontakten i dagens “klick-klick” samhälle? Det där med att skriva brev känns nästan bortglömt. Nåväl, jag minns att jag levde som i en bubbla när jag kom hem. Ingen hade delat min upplevelse, ingen hade varit med och ingen kunde till fullo förstå vad jag varit med om eller vilka de  här personerna som jag bott med var. Det var lite ensamt. Just den här känslan av att oavsett var jag var, så skulle jag sakna någon/något var så intensiv. Men då minns jag att jag trots allt faktiskt ville åka hem i slutet av min resa. Jag hade hemlängtan och hade börjat tröttna på att leva utan dusch, toalett, rinnande vatten, kök osv.


Del av familjen jag bodde med utanför huset i Fiji.

Problemet nu är att jag inte tröttnat än. Kanske gör min extra månad här att jag känner mig mer redo att åka hem än vad jag gör just nu. Det är inte så att det inte ska bli roligt att åka hem. Hemma finns det många som jag längtar efter. Det är bara det att det ska bli så fruktansvärt jäkla sorgligt att åka härifrån. Är det nu man ska sjunga “torn between two lovers” och då syfta på två olika länder? Inte vet jag. Men jag ser inte fram emot den dag i början av februari som jag kommer åka hem på riktigt. (Ni förstår ju hur det känns om jag redan börjat få separationsångest av bara tanken..)

  • Vi längtar efter dig bästa Ella! <3

    jessica

    December 10, 2011

  • Vet precis hur du känner det… allt är så dubbelt… man trivs o passar in i båda “världarna”/länderna… Man har alla som man älskar där hemma, men man har jobbet, hästarna o “nya” vänner o bekanta här… Island har en tendens att hålla en kvar… :)

    Hedda

    December 11, 2011

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment