Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Motvind.

Det blåser lite motvind här borta. Jag får inte gjort det jag ska göra och jag är så evinnerligt trött. Det blir inte alls som jag har tänkt och jag tänker för mycket. Ni hör ju, bara de tre meningarna sammanfattar ungefär vad jag ville säga med mitt hela inlägg. Det är lite tungt nu.

Jag måste hitta ett sätt att stärka mig själv. Jag är van vid att somrar brukar vara svåra för mig. Dagarna flyter ut och det är aldrig någon ordning på vad som ska göras, vad som blir gjort och när/hur. Jag fick tipset att skriva att-göra-listor och det började bra, problemet är att det varje dag uppstår åtminstone ett par tre stycken akuta grejer som måste göras “NU!”, på en gång, som inte har gått att planera in och som jag inte ens hunnit med att få ner på min jäkla lista. Så i slutet av dagen tittar jag på listan och kan inte checka av något. Ändå har jag gjort saker, men inget av det jag tänkt. Det kan göra mig tokig.

Jag inser mer och mer, för varje år, att jag är en människa som mår bra av rutiner och ett lagomt fullspäckat schema. Dagar som bara flyter omkring är jobbiga för mig. Jag försöker hålla på riktlinjen att gå och lägga mig före tolv och gå upp åtta fem av sju dagar i veckan. Bara det är en utmaning! Att leva “ledigt” men ändå vara bunden av 17 hästar, en stor gård som kräver underhåll och allt som kommer därtill samt att försöka kuska land och rike runt för “nu är det sommar”, verkar inte vara helt optimalt för mig. Jag har varit ledig sen början av juni, men inte en enda gång har jag legat i en solstol hemma på bryggan och läst en bok.

Periodvis dras jag in i en enorm trötthet, ni som läst bloggen tidigare har säkert hört mig fundera över det förut. Helt plötsligt blir jag bara onaturligt trött och kan sova helt galet mycket. Så är det just nu. Om tröttheten är mental, fysisk eller beror på att livet är för stressigt eller för lugnt, vet jag inte, men jag vill bara sova.

Maten känns okej, att vara halv-veg är än så länge inga problem (tack för alla grymma tips i inlägget före, ni är bäst!). Att äta lagom är ett större problem. Att planera maten är ännu större. Det är som om livet går i skov. Ibland går det lätt och ibland svårt. Ingenting är statiskt, det går aldrig bara “bra”, det går upp och ner. Maten känns krångligare ju mer jag tänker på den.

Vikten är fortfarande ett hett ämne och ni var ju flera stycken som undrade vad som hände med vägningarna. Det som hände var att ångesten kom och jag fick ganska snabbt omvärdera hur jag vill göra min viktresa. Jag vill vara duktig, redovisa minusresultat vecka efter vecka och få en hel massa beröm. De skulle vara skönt för egot. Jag vill gå ner i vikt för jag känner mig tjock, tung och väldigt obekväm med min kropp. Men jag får inte till det. Jag får inte ihop pusslet men jag fortsätter pussla, fast på egen hand. Jag måste ju vilja för min skull och kanske gör bloggandet att jag vill det mer för “er” skull. Just nu går vikten inte alls ner och det bidrar givetvis till detta “depp-mode”.

Träningen då, den brukar ju alltid gå bra. Den brukar liksom bara finnas där, sköta sig och vara schysst. Men så är det det där med min förmåga att se allt så oerhört svart-vitt. Sist jag tränade var i fredags. Passet jag planerade in för söndagskväll uteblev när vi inte kom hem förrän efter midnatt. Sen tog dte bara stopp, ungefär samtidigt som den enorma tröttheten tog mig i sitt våld. För en vanlig människa kanske fyra, eller fem, med idag, vilodagar inte är något att hetsa upp sig över, men jag ser alla mina inplanerade träningspass svepa förbi och jag ser mitt träningsschema raseras. Det blir svart och helt plötsligt blir motståndet mot träning så oerhört stort. Jag tänker att jag springer långsamt, att jag har dålig kondition och känner mig dålig.

Ni är så fina som peppar och hejar på mig, som skriver att jag inspirerar och kämpar på. Ni finns där hela tiden och hejar längs med vägen. Ni läser bloggen trots att jag kläckt ur mig rätt trista inlägg på sista tiden och ni verkar tro på mig. (Kärlek!!) Den här självkritikern i mig kan inte förstå what all the fuzz is about, jag känner mig som en fejk. Jag trivs inte med mig själv och tycker inte att jag är så mycket att hänga i julgranen, just nu. Jag känner mig varken kul, stark eller som någon att inspireras utav. Jag känner mig ledsen, självkritisk och klen. Det är ju nu jag borde kämpa och inte bara lägga mig platt på mage. Vad hände med min glöd, vad hände med min motivation, vad hände med min styrka? Vad hände med det enkla “Äta, träna och kämpa?”

Jag blir så innerligt ledsen av att känna att jag är så missnöjd med mig själv. Jag borde ju vara det bästa jag har. Jag är den enda i hela världen som är jag. Jag som predikar om hur viktigt det är att älska sig själv och att vara sin egen bästa vän, så gör jag det inte själv. Livet är så jäkla svårt ibland! Ännu svårare när man ska vara så himla “duktig” också.

Det här blev ett ganska deppigt inlägg, långt ifrån rosa träningskläder och hurtiga träningspass. Men livet är väl såhär också tänker jag. Bakom den där fasaden. Inte en lätt nerförsbacke hela tiden, utan lite jävlig motvind då och då längs med vägen, gärna i uppförsbacke. Min rädsla är att det gör mig svagare, min erfarenhet säger dock att det gör mig starkare. Jag kan vara hur ledsen och nere just nu, men jag vet att det vänder och blir bättre. Jag längtar så himla mycket efter medvind och nerförsbacke just nu bara.

  • Det vänder ju alltid, annars skulle man inte veta hur det kändes i motvind. Dessutom tycker jag att du ska ställa dig i en snäll vinkel framför spegeln nästa gång, se efter och tänka att “oj, jag trodde det var mycket värre” och sen känna att det där med att cykla/ta en promenad/städa lägenheten/bada kanske ger något ändå. Det gör jag och är inte i närheten av ångest än! Jag tror att det frambringar mer vilja att vardagsröra på sig :) Du är fin! Kram!

    Sara

    July 13, 2011

  • skickar dig styrkekramar. du tar dig ur det där, men kanske med lite hjälp på traven? livet går i vågor, men man kanske ska undvika de värsta stormarna. det blir himla tröttsamt annars. finns det något du kan göra, eller be din omgivning att göra, för att inte hamna mitt i dem? fan. blev för flummigt.

    Träningsglädje

    July 14, 2011

  • man får faktiskt vara “svag” ibland! Det är ju oftast efter sådana perioder som man sedan försöker kämpa och komma igen! Jag vet att du kan och samtidigt är det bra att du skriver av dig lite istället för att få och hålla allt inom dig =)

    Ett tips vad jag brukar göra när jag tappar motivation eller funderar – vad hände? Då brukar jag gå tillbaka till gamla kort eller läsa gamla inlägg och försöka se, vad var det som höll mig igång där? Och självklart vill jag vara den där glada spralliga tjejen igen! Hon som inte ser en massa hinder utan möjligheterna bortanför de där lilla hindret först.
    Hoppas du kommer på banan snart igen, för du är, precis som du skriver, otroligt inspirerande och kul att läsa om! Du fortsätter kämpa med träning och mat trots dde motgångar du upplever. Många ger bara upp och gömmer sig, du “kommer ut” mer under såna perioder, detta visar ju att du alla fall vet vad du håller på med =)

    Jag tror på dig, fortsätt kämpa! =)

    Bella

    July 14, 2011

  • Jag lever själv med djur på landet, och vet hur det livet är. Jag mår också bäst med rutiner och planer för dagen, men med levande varelser runt sig blir inte allt som man tänkt sig. Annat händer och saker tar längre tid än planerat. Planera efter det! Tänk alltid att något oväntat händer, och du kommer också att få oväntade små pauser, att njuta av den där boken på bryggan! Har man djur är man aldrig helt ledig, men man kan hitta många små stunder i vardagen. Njut av det du har!

    Maria

    July 14, 2011

  • Fina Ella! Jag är också trött just nu. Skulle kunna sova mig igenom dagarna. Men jag vet att det är för att jag har haft galet mycket att göra, stress och dåligt med sömn. Låter som att det kan vara att din arbetsbörda är för tung. Hoppas att du kommer fram till något bra. Måste säga att jag saknar dig nu efter vår trevliga helg i Torekov och sedan trevlig kväll hemma hos Jess. Mer sånt! Till hösten måste vi gå på Åsas pass och skaka rumpa. <3

    Åsa

    July 14, 2011

  • Åh, fina Ella, jag känner igen mig i många saker i ditt inlägg. Tack och lov inte i tröttheten, vilket ju förmodligen gör att jag inte hamnat i ett depp. Men i resten, prestationsångesten över att vikten inte går neråt som jag vill, att jag inte får matrutiner att funka och att jag på något sätt kommit ifrån min rutin att träna 4-5 ggr i veckan. VARFÖR blir det så igen och igen och igen… Jag vet ju att det till stor del är därför jag börjar må dåligt, när jag tappar rutinerna kommer allt det andra som ett brev på posten. När man är som mest depp kommer tankarna om att jag är dömd att vara så här stor resten av livet och fanken, vad det suger att behöva dras med såna negativa tankar. Vad skönt det vore att kunna tänka att jag duger och är fin som jag är, men nej då, här ska tryckas ner hela tiden… Bläh, jag är helt klart min egen största fiende.

    Hoppas vi båda kommer ur negget snart :-)

    Stora kramar!

    Millis

    July 14, 2011

  • Jag hade en enorm motivationskris nyligen då jag insåg att för varje träningspass jag gjorde så mådde jag bara sämre. Men jag mådde jättedåligt om jag inte motionerade också. Det fick mig att börja fundera på varför jag gör saker och ting. Är det för att jag själv vill eller för att jag känner att jag måste eller att omgivningen kräver det av mig. Därför experimenterar jag med att göra val varje dag. Jag är vanligtvis ett list-freak utan motstycke, men jag satte mig ner och bestämde att max 3 val om dagen kan vara lagom. Och vad som händer utöver det får hända och är i så fall att betrakta som bonus. Därför väljer jag varje dag en sak som har med kosten att göra och en sak som har med motionen att göra. Ibland en sak till, det beror helt på hur det känns. Det viktiga är att jag fattar ett beslut som jag känner att jag mår bra av här och nu och som är genomtänkt och grundar sig i mig, mina känslor och mina behov. En dag i taget, en sak i taget. Du kanske skulle välja att sitta på bryggan och läsa bok i en timme eller så?

    Beckis

    July 14, 2011

  • Åh, jag känner med dig. Den där snöbollen som sätts i rullning och man känner sig jagad.

    Jag vill bara säga att för mig gör detta inlägg dig bara till en mer intressant person att följa via bloggen. Du är mänsklig.
    Visst blir man peppad av inlägg med hurtiga träningspass och fina kläder, men det är det här som många av oss som sitter i samma sits som du tar till oss på riktigt.
    Livet går upp och ner, för alla. Att bara läsa fluffiga inlägg om fina, härliga träningspass får mig bara känna att det är en “karaktär” man läser om, ingen har bra dagar varje dag. Så känn dig inte fejk, du skriver om det du vill, vill du utesluta det dåliga så gör du det och skriver när det väl är bra, vill du skriva om det dåliga så gör du det och visst kanske du tappar någon som bara är ute efter superpeppiga inlägg, men du vinner nog många som känner igen sig och som ser det mänskliga livet som finns bakom den här bloggen.
    Du ska göra det som känns bra för DIG och inte för oss som följer dig här via bloggen.
    Vill sluta med att du är bra och som Träningsglädje skrev, ta hjälp av de du kan runt omkring dig.

    Kejrin

    July 14, 2011

  • jag känner verkligen igen mig i det du skriver, just nu har jag även en period som inte är snäll mot mig…
    jag blir lite tårögd när jag läser vad du skriver, och jag känner 1. att jag kunde ha skrivit mkt själv och 2. att jag vill skicka en STOR KRAM till dig.
    Om du glömmer bort att du är grym, så finns vi här för att påminna dig.
    Fina, Inspirerande DU!
    <3

    Li

    July 14, 2011

  • Tror nog att de flesta mänsliga varelser känner som dig av och till, men du är starkare än manga och vagar sätta ord pa dina känslor. Tummen upp! “Det är inte lätt när det är svart” brukar en kompis till mig säga och det är det inte och det är det inte men nagon gang vänder det för alla men det gäller bara att kämpa tillräckligt hart i de svara lägena. Har själv inte den bästa sommaren ever, är arbetslös/bostadslös om nagra veckor (stor panik eftersom jobb är bland det viktigaste i mitt liv) och tvingas flytta hem till mina föräldrar efter 8 ar och snart är jag 30 – det känns lagom hett. Är otroligt tacksam att du delar med dig av icke rosa dagar! Är säker pa att du kommer klara dina vardagliga utmaningar, komma tillbaka starkare, snyggare, coolare och bättre som en segrare pa halvmaran och andra plan. För vad du än gör, GE ALDRIG UPP :)

    pilla

    July 14, 2011

  • Åhh! ella, vi sitter i samma båt du och jag..skulle vara fint om man fick maila med dig.

    johanna

    July 14, 2011

  • Fina älskade syster, du är bäst!

    Matilda

    July 14, 2011

  • Jag förstår precis vad du menar, tror att vi alla har sådana perioder? Kanske inte gällande vikt/mat/träning nödvändigtvis, men de flesta har nog sina ångestgrejer som man inte är så stolt över… I mitt fall just nu att vara snart 32 år gammal, utan karriär eller riktigt jobb och därmed fattig som en kyrkråtta jämt, samt nu inne på sjunde året som singel fast jag HATAR att vara ensam. Det värsta är att det är bara man själv som kan förändra dessa saker. Och det kan man. Bara man vill tillräckligt mycket. Och vill man inte tillräckligt mycket, så struntar man i det, men då får man även strunta i att ha ångest över det. Så tror jag… <3

    soffan

    July 14, 2011

  • Jag känner igen mig så i det du skriver. Den där viljan att äta rätt, sova rätt, träna rätt medan kroppen bara skriker JAG VILL SOVA! Jag är inne i en likadan period just nu, men försöker ta mig ur den!
    Jag tycker du ska tillåta dig själv att få vila några dagar. Inget blir bättre av att du tvingar dig till att träna och göra annat och då slita ut psyket och fysiken mer medan dom bara skriker STOPP.
    Jag vill bara skriva att: Tillåt dig att vila kroppen och huvudet! Du är inte dålig för det – du lyssnar på vad din kropp vill!
    Samtidigt när jag skriver det vet jag exakt hur mycket ångest man har medan man gör det.
    Du är en inspiration för många. Jag tycker även att det är bra att du skriver om dom jobbiga stunderna. Blir så trött på att det hela tiden ska vara tabu på att skriva att “idag mår jag faktiskt inte bra”.

    Heja dig!

    Susanne

    July 14, 2011

  • Toppar och dalar bildar förhoppningsvis en helhet som i backspegeln är ganska OK. Fast ibland är det för skuggigt längst ner i ravinen…

    STYRKEKRAM i väntan på solen!

    /AC

    AC

    July 14, 2011

  • DU DUGER!!! <3

    Anna

    July 14, 2011

  • Lika viktigt som träning är återhämtning! Gå på bio eller köp en bra tidning och läs den på en filt i gräset och sov så länge du bara kan en dag snart nu. Man får inte pressa sig för hårt hela tiden, då försvinner glädjen! Styrke kram!

    Elin

    July 14, 2011

  • Förstår precis hur du menar! Skickar en styrkekram!

    Jenny

    July 15, 2011

  • Vännen, alla är vi regisserade av Lars Norén i någon form. Vi har våra mörka gömmor, våra demoner och våra issues. Tankar och känslor som vill-inte vill-vill-inte vill – det är det som är att vara människa. Du är på riktigt. Du är en fin förebild.

    MarathonMia

    July 18, 2011

  • Alltså, Ella, det är precis det här som gör att du är en sån fantastisk inspiration. Att du är så himla mänsklig och har svackor och toppar. Men det som är allra häftigast och som berör mig djupast är att du delar med dig. Av allt. Av allt från runner’s high till det jobbigaste du veta – att känna att du inte duger. Dela med mig om mitt dåligt-mående har varit det svåraste i hela världens för mig och jag tycker du är en så modig person som vågar och gör det. För trots att det känns helt åt skogen så fortsätter du ju vara medveten om att det är något knas, du sopar det inte under mattan utan försöker verkligen komma på olika sätt att jobba med det, att förbättra ditt liv.
    Jag hoppas du mår bättre snart.
    All kärlek

    Fummelfot

    July 20, 2011

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment