Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for May 16th, 2011

Intervaller, jag hade glömt hur jobbigt det är..


Före. Enda torra platsen under ett stort träd.

Åh, dagens pass med Magnus var för mig som ett oskrivet blad. Jag gillar det, jag vet aldrig vad som väntar och kan gå dit med ett öppet sinne. Jag kan förmoda att det kommer bli jobbigt, men det är allt.

Stockholm öppnade sitt hjärta för mig och lät ett kyligt vårregn strila ner från himlen när jag stod utanför Villa Källhagen och väntade. Vårregn är olikt allt annat regn, för det är lätt och solen kan titta fram, mitt i regnet. Vackert! Jag var lite kall innan passet satte igång, men efter bara en kvart hade jag fått upp värmen ordentligt. På schemat stod löpteknik och intervaller, med en jäkla massa utfall emellanåt.

Jag fick tydliga direktiv hur jag skulle förbättra min löpteknik. Inte helt otippat bör jag sträcka på mig, ta kortare steg och peta fram höften. Det känns smått bekant.. Idag fick jag även känna skillnaden på känslan i löpningen om jag bara gör detta. Löpningen blev plötsligt både mycket lättare och snabbare. Känslan i kroppen var inte lika tung utan jobbig på ett annat sätt. Foten klarade sig fint, kanske mycket beroende på att mitt löpsteg mer naturligt hamnade mitt på foten istället för på hälen. Efter att ha värmt upp och testat teknik fram och tillbaka och gjort en jäkla massa utfall, höga knän, hälkickar och annat som är mycket jobbigare än det ser ut. Så fick jag köra idioten två gånger.

Varför är just den övningen så förbannat jobbig? Man springer fram och tillbaka och pulsen skenar iväg, benen tappar kraft och det känns som om man aldrig ska orka. Efteråt dunkar hjärtat som en stånghammare i bröstet och hjärnan har för länge sedan sagt åt en att man förmodligen kommer dö om man försöker igen. Hjärnan är ibland ens största fiende.

Vi avslutade passet med fyra vändor i en backe. Även där var tekniken a och o. Jag har fått för mig att det måste vara så övermäktigt jobbigt i backe att jag tänker att jag ska ta ut mig till max. Nackdelen är ju att jag är så pass trött när jag väl kommer upp att jag inte orkar springa vidare = inte så taktiskt.

50 minuter senare återvände jag trött, glad och full av endorfiner till Villa Källhagen, där mitt sällskap precis avslutat sin efterrätt och såg härligt nöjda ut. Vilket pass!

 


Efter, svettig och glad.

Redo för träning!

20110516-011134.jpg

20110516-011216.jpg

Nu har vi ätit en födelsedags lunch på Villa Källhagen, jag är uppklädd i långklänning men ska strax svida om för ett PT pass med Magnus. Känner mig alldeles pirrig, skräckblandad förtjusning! Kommer kännas ovant att träna såhär fixad, jag ser ofta ut som ett yrväder när jag tränar. Osminkad och med håret åt alla håll. Man ska ju ändå svettas och för mig är träningen minst av allt fokuserad på att se snygg ut..

Hurra!

20110516-092530.jpg

Idag började dagen med födelsedagsfirande för världens finaste tjej, min lillasyster Matilda. Jag gjorde tårta och sjöng så att grannarna vaknade. Med havregrynsgröt i botten smakade frukt och bär tårtan gott, men inte sådär sötsliskigt som köpetårta.