Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for May 9th, 2011

2,5 timmars motion.

Idag blev det sammanlagt två timmars promenad i solen innan jag kom till min cykel. Jag tror aldrigjag har varit så lycklig över att se min vackra röda gamla damcykel. Känslan av att cykla hem sen igen var helt underbar. Stockholm flög förbi under mina hjul och det var så himla underbart. Jag älskar att cykla och jag älskar när det är så pass varmt att det går att cykla i kortärmat. Vinden som svepte förbi mig var varm och skön.

Det tog en halvtimme innan jag var hemma igen och det kändes fint att bocka av 2,5 timmars motion för dagen. Morgonens viktresultat har fått värka i själen lite, men jag kan inte nog understryka hur mycket erat oerhörda stöd har betytt för mig. I’m blessed! Tack för att ni tror på mig och sveper in mig i trygghet och lugn. Tack tusen gånger om.

Imorgonbitti blir det premiär för PT-träning med Magnus. Det känns väldigt spännande och pirrigt. Undrar vad jag kommer få göra? Pirr i magen, jag längtar!

Två ord som jag behövde extra mycket idag

20110509-040146.jpg

Dagens vägning och en hemtenta som inte blev godkänd var lite för mycket på en och samma dag. Tur att min klasskompis har milslånga tentakler. De där två orden och att läsa era underbara kommentarer lyfte mig flera meter. Tack för att ni finns.

Nu ska jag promenera och hämta min cykel. Sen ska jag cykla hem genom sommarstockholm. I öronen Lars Keplers Paganinikontraktet. Det blir säkert fint. Att bilden ovan blir så stor ska jag åtgärda när jag kommer hem.

Bästa glassen.

Det var säkert inte bara jag som svarade på sommarsol och vackert väder med ett otåligt glass-sug? Jag måste bara tipsa om den bästa glassen som jag spår blir en hit hos mig under sommaren i år.

Egengjord isglass på smoothie. Man kan givetvis göra smoothien själv, men jag hade lite dåligt med bra frukt hemma och köpte hem en smoothie med bara frukt i och inga konstiga tillsatser och fyllde på mina fiffiga frysformer och skickade in dem i frysen. Igår avnjöt jag en i solvärmen och den var supergod. Vill man göra dem ännu roligare kan man ha i lite bär, eller frukt i bitar också.

När jag var liten gjorde vi ofta islglass på saft eller coca cola, men med smoothie blir det inte bara mindre socker och lite näringsrikare, konsistensen blir mer lik hård sorbet än is. Mycket godare. Jag köpte mina frysformar på IKEA, men kan tänka mig att de går att hitta lite överallt.

Nystart, omstart och fruktansvärt ångestladdad vägning.

Vikt: 116,8 kg (sammanlagt – 16,2 kg)

BMI: 36

Mage vid naveln: 108 cm
Midjemått: 98 cm
Höft: 112 cm
Höger lår: 73  cm
Vänster lår: 71 cm
Höger arm: 38 cm
Vänster arm: 39 cm
Under byst: 97 cm
Hals: 38 cm

Snacka om att jag har levt i förnekelse det senaste halvåret. Sakta men säkert har kilo efter kilo återtagit sin plats på min kropp. Paniken var ett faktum när jag ställde mig på vågen imorse. Pulsen rusade och jag fick total ångest. Herregud, vad har jag gjort? och så direkt “Det här kan jag ALDRIG skriva om på bloggen!”

Jag läser flera olika bloggar som nämner svårigheten med att redovisa bakslag, snedsteg, misslyckanden och avsteg från planen. Framförallt bloggare som fått en stor läsekrets, med många läsare som följer och beundrar samt inspireras utav framsteg och utveckling hos bloggaren. Det skapar en rädsla för att man bara är älskad i medgång och att motgångar skulle göra läsarna besvikna. Rädslan för att förlora det stöd som med tiden blivit så viktigt för en.

När jag hade vägt mig satte jag mig ner, ganska länge. Jag kände skam och förtvivlan. Jag har varit så inne i bubblan att verkligheten inte riktigt har fått tränga igenom. Jag har tänkt på förändringar, jag har tänkt på uppoffringar, jag har tänkt på utveckling, men mycket har stannat i tanken. Men så den sista tiden är det som om många pusselbitar har hittat hem. Jag har fått ordning på mina tankar kring kosten och mina tankar på HUR jag ska sätta mina planer i verket. Jag har börjat se vägen framför mig, den jag ska gå. Jag har börjat återfå ett fokus och en tro på mig själv. Det enda som saknades var att också börja dokumentera förändringen.

Och så ställer jag mig till sist på vågen, för att ta avstamp och hamna på banan igen. Resultatet kändes som ett platt fall. I en dryg timme. Sen reste jag mig upp, tog de obligatoriska bilderna, mätte hela kroppen samtidigt som jag andades bort stora delar av ångesten och det pickande hjärtat i bröstet.

Det här är mitt avstamp, min nystart, min omstart, min väckarklocka, min ledsamma dagsstatus. Men det här är inget som stoppar mig, snarare tvärtom. Det här är något jag får lära mig utav. Det här är något som ger mig extra motivation och härdar min vilja. Det är något som lär mig det viktiga i att fokusera framåt och hur stor del huvudet har i en förändringsprocess. Jag tänker inte fokusera på hur dåligt det är att jag sitter på den här vikten igen. Jag tänker fokusera på hur bra det är att jag ställde mig på vågen idag. Tänk om jag hade väntat ännu längre. Jag tänker också, med det bestämdaste, förklara för mig själv att det är helt okej att gå upp i vikt, sånt händer, det är skittrist och inget jag vill ska hända, men jag är en helt okej människa ändå. Nu gäller det bara att göra något åt det. Tänkt har jag gjort mycket på sista tiden, tankar är viktiga, men det krävs också handling för att en förändring ska ske. Dags att handla!

Jag tror att vägningarna kommer ske varje vecka, men förmodligen inte på måndagar, utan istället på fredagar. Så, om jag inte ändrar upplägget och väger mig mer sällan, så sker nästa vägning nästa fredag och fortsätter sen varje vecka.

(Och jag hoppas verkligen ni har tålamod med mig och min viktnedgång, det här verkar vara en mycket tålamodskrävande resa.)

Stresshantering.

Nu känns det lite som om jag har tagit mig över en kulle utav saker som ska göras och har en tids nerförsbacke framför mig. Jag hoppas den känslan är rätt. Tid har varit ett intressant begrepp de senaste veckorna med både intensiv ledighet, som varvats med intensiv stress. Jag upplever mig som mindre stresstålig nu än tidigare och tar det som ett tecken på att mina reserver är lite utarmade utav olika anledningar. Att jag, när jag hamnade i en bilkö från Djurgårdens idoluttagningar hem till Kungsholmen (varför tog jag överhuvudtaget bilen dit!?) igår som tog nästan en och en halvtimme, kände hur sjukt stressad det gjorde mig och vilka panikkänslor som växte i bröstet på mig då så blev jag riktigt orolig. Nötande inre stress är en stor bov i ohälsa och jag bör göra något aktivt åt detta för att öka ett inre rum av lugn inom mig. Just nu känns det rummet ganska så litet.

Igår hade vi en väldigt lyckad inflyttningsfest men idag låg en massa “borden” återigen över mina axlar, men orken fanns bara inte där. Så jag bestämde mig för att skita i allt vad “borde” heter. Lägenheten får se fördjävlig ut någon dag extra, träningen får vänta, jag kan beställa ny kurslitteratur en annan dag, bloggen får vila, mailen får jag ta imorgon, jag ringer upp dem som ringt mig en annan dag, jag struntar i att fixa saker som behöver fixas. Jag tog bara helt enkelt min väska och gick ner till norrmälarstrand, bredde ut en handduk på en gräsplätt, la mig ner och njöt i solen. Jag njöt så mycket att jag vaknade en och en halvtimme senare, helt utan dåligt samvete, stresskänslor i bröstet eller ångest över förlorad aktiv tid. Jag kände mig bara lugn och glad, samt mycket piggare än några timmar tidigare.

Kvällen fortsatte med kravlöst njutande utav både gott sällskap, en glass i Rålis och en god middag hemma. Jag behöver få in mer kravlöst och ångestfritt njutande i mitt liv, som sker bara för min egen skull. Det här var en bra start.