Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for February, 2011

Herregud vad jag längtar uut nu!

Jag är som en duracellkann som bara skrive roch skriver och skriver, men hemtentan blir aldrig klar. Så tröttsamt. Men jag ser ljuset i tunneln och hoppas bli klar idag. När jag kommer hem idag ska jag dessutom ut och springa. Det har varit dåligt med sånt den här veckan och jag längtar verkligen efter dagens löptur.

Jag behöver endorfinerna, svetten och utrensningen utav skallen. Just nu snurrar det neuropsykologi där inne i hjärnan, vilket iofs är rätt så passande.

Vad längtar ni efter idag?

Lunchpaus

Meze på studentpalatset. Perfekt lunch. Nu blir det en vända till med plugg. Jätteroligt.

Plugg plugg plugg.

Mitt liv kretsar väldigt mycket kring tre saker just nu:

För det första så har jag en stor hemtenta som ska vara inne på fredag. jag har nästan gjort halva, det är väl godkänt?

För det andra så börjar det bli dags att flytta och sälja lägenheten i Sundbyberg. Lägenheten på Kungsholmen börjar nämligen så smått att bli klar. Helt otroligt, men hjälp vad mycket som ska fixas!

För det tredje så åker jag ju till Hawaii nästa lördag. Herregud vad tiden har gått fort! Jag längtar, men samtidigt så innebär varje dag som vi närmar oss avresedagen att en dag att göra alla de där sakerna som ska göras, försvinner. Hur sjutton ska man hinna med allt?

Just idag är det enbart hemtenta som gäller dock. Samt en liten afterwork med tre snygga tjejer förstås.

10 frågor till mig som löpare.

Sara har intervjuat sig själv och skickade vidare uppmaningen till bland annat mig. Jag passar på att skicka det vidare till Lotta och Katten!

1. Vilken är din bästa löplåt alla kategorier?

Jag har ingen. Jag springer oerhört sällan till musik utan oftast till ljudbok. men om dte blir musik så gillar jag lättdiggade låtar som jag kan utantill. Tex:

2. Vilket är ditt bästa löparminne så här långt?

Det finns så många häftiga och vackra löparminnen, som när jag sprang 21 km hösten 2009. Det var så stort för mig. Men det var också min första riktiga löptur, min först mil, varje gång jag tagit mitt personbästa på milen. Min intervallträning i Egypten eller julaftonslöpningen på landet 2009. Det är så många gånger löpningen skapar starka vackra minnen.

3. Vad brukar du äta efter passet?

Ofta försöker jag tajma löpningen så att det blir lunch eller middag efter.

4. Vad vill du säga till dem som påstår att de inte springer för att bli snygga nakna?

Good for you! Alla får väl springa utav vilket skäl man vill, dte vore väl tråkigt om alla bara sprang för att bli snygga, löpningen ger ju så oerhört mycket mer.

5. Vilken är den vackraste plats du sprungit på?

Jag vet inte. Jag tror att jag är något av en naturromantiker och ser skönhet i de små tingen. Jag minns en solnedgång när jag sprang längs med havet i Egypten, det var sagolikt vackert. Mina löpturer mellan Sundbyberg och Kungsholmen ha också bjudit på vackra vyer längs med vattnet. För att inte tala om vinterlöpningen den senaste tiden, med gnistrande snö och strålande solsken.

6. Vilka är dina löparmål för 2011?

Stockholms halvmara i september, att följa halvmaraprogrammet, att stärka upp foten så att den håller. Gärna slå mitt PB på både milen (64:00) och 5k (29:19). Kanske slå distansrekord också (21 km)?

7. Vilken är din största löpardröm?

Jag vet inte om jag har någon. Det finns många saker jag vill göra, men det är inga stora drömmar utan bara lustfyllda utmaningen för kropp och själ.

8. Piffar du till dig innan du ger dig ut och springer? Och i så fall hur och varför?

Verkligen inte, för mig är träningen något som är befriat från allt vad piffande heter. Jag tycker det är tillräckligt ansträngande att piffa upp sig när jag ska träffa folk. Däremot är det kul med snygga träningskläder, även om jag inte är så brydd där heller.

9. Din favoriträtt?

Jag är en periodare och har ofta en favoriträtt som jag älskar och äter tills jag tröttnar. Men mat som aldrig förlorar sin charm är riktigt bra sushi och pannkakor.. Det sistnämnda äter jag dock nästan aldrig längre, min sambo hävdar nämligen att det inte är mat..

10. Din favoritsemester?

Jag pratade om det i helgen och insåg att jag inte har någon riktigt drömsemester. Jag älskar att resa och är priveligerad med att ha rest en hel del under hela mitt liv. Afrika skulle jag dock gärna ser mer utav. Någon gång vill jag även cykla riktigt långt, typ genom Europa. Ett resmål som mitt hjärta alltid längtar tillbaka till är Fiji. En dag kommer jag tillbaks.

Vecka 5 i halvmaraprogrammet.

Såhär ser veckans upplägg ut. Ska bli kul med intervaller, men det får vänta tills imorgon. Just nu är det bara hemtenta hemtenta hemtenta som gäller. Dock hann jag vara ute i solen idag när jag höll i en ridlektion, det är så oerhört vackert med solen och snön och gnistrande kyla. Jag älskar det!

Vägning, vecka 7.

Vikt: 111,7 kg  – 0,2 kg (sammanlagt – 21,3 kg)


BMI:
34,5

Mage vid naveln: 100 cm -3 cm
Midjemått:
93 cm -1 cm
Höft: 108 cm -0 cm
Under byst:
96 cm -0 cm
Höger lår:
69  cm -1 cm
Vänster lår:
68 cm -1 cm
Höger arm:
37 cm -1 cm
Vänster arm: 37 cm -0 cm

Man kan väl inte direkt snacka om ett viktras..haha. Men jag får vara jättenöjd med två hekton också även om jag känner mig frustrerad. Å andra sidan, förra veckan avslutades med en kakdag, så det kanske inte är så konstigt. Jag tar det som det kommer, minus är i alla fall åt rätt håll. Förresten var ju måttbandet väldigt snällt idag och det är ju ett tecken på att det går som det ska.

Apropå något helt annat. Min kropp är faktiskt helt fantastisk.

Utvärdering av vecka 6.

Nu när jag har landat i Stockholm och borde sitta med min hemtenta, så tänkte jag istället köra en utvärdering på förra veckan.

Förra veckan var en bra vecka! Alla passen för halvmaran har avklarats och det har promenerats en del utöver det också. Hade dock önskat att jag fått till något pass med styrketräning. Behöver det för att bli en stark löpare. Foten känns dock oväntat bra. jag tror att det är optimalt med tre löppass i veckan. Foten hinner återhämta sig och det blir inte för mycket nötning men ändå tillräckligt många pass för att jag ska förbättras och bli starkare samt uthålligare.

Veckan avslutades ju som sagt uppe i Umeå, en väldigt vacker och kall stad och med ett dop. Det blev också en sk “kakdag” i söndags, på dopet, när en utebliven lunch kompenserades med lite för många kakor. Ingen större skada skedd dock.

imorgon blir det vägning och det kan bli precis hur som helst. jag känner inget förtroende för varken vågen eller min egen förmåga längre/än. Jag behöver få det bevisat att det faktiskt går att gå ner i vikt, igen, tror jag. Så, imorgon ska det bli spännande att se vad vågen säger.. Jag sitter i alla fall med ett hjärta fyllt till bredden med kärlek efter helgen, alla hjärtans dag är det också, så livet är fint. Det är det verkligen.

Att bli gudmor..


Min tårtgarnering, fint va?

Vilken helg jag har haft. Umeå har visat sig från sin bästa sida. Jag har fått ypperlig kvalitetstid med en av mina bästa vänner, hennes man och min guddotter. Nästan hela min familj kom också upp och Lindas familj. Vi har umgåtts, ätit och fixat. Så mysigt!

Jag och underbara Linda, mamma till Greta och en fantastisk vän.

Sen blev jag då gudmor på riktigt ochjag gjorde något väldigt läskigt och sjöng i kyrkan, en egen version av Sarah Dawn Finers “Kärleksvisan” och även om det var väldigt nervöst och jag nästan började gråta utav känslorörelse, så gick det bra. Är så stolt över mig själv! Jag har en mamma som är sångerska, en syster som är sångerska, gudbarnets båda föräldrar är utbildade sångpedagoger liksom flera av deras vänner. Att sjunga för mig var läskigt. Men jag gjorde det, det gick bra och jag är så nöjd. För mig är det stort att vara gudmor och jag är så stolt över att få vara det åt Greta.

En sista vacker promenad i Umeå.

En timme i strålande solsken med världens bästa sällskap. Nu är det dock dags att flyga hem. Vi ses snart!

60 minuters morgonlöpning som bländade själen.

Ja, det var kallt ute imorse när jag vaknade av att en liten bebis jollrade ute i köket. Jag mindes lite svagt attjag hade tänkt springa direkt på morgonen, innan dopet, för att hinna med veckans tredje löppass. Sagt och gjort. På med hela stassen och ut i köket med den stela kroppen. Minus arton grader ute. Skulle det gå? Jag är inte så känslig för kyla och har inte anammat tänker att det finns vissa saker som gör att det inte går. Jag har någon inneboende tro att allt går att göra. Allt.

Så jag bestämde mig för att köra. På tom mage. Men med ett par mjukisbyxor utanpå löpartightsen och en fleecetröja mellan underställströjan och löparjackan så känd ejag mig redo att möta kylan.

..och det gick jättebra!

Som ni ser så var det oförskämt vackert ute också. Solen lyste starkt trots att det var tidigt på morgonen och jag besvärades inte alls av den kyliga luften. Det bet i kinderna, men lungorna kändes helt obesvärade.

Idag var det långpass på agendan och nu börjar det bli lite mer löpning i passen.

Inled långpasset som vanligt med 10 min rask gång. Sedan springer du 5×2 min med 1 min rask gång mellan. Gå ytterliggare 10 min, föjlt av samma löpserie som tidigare (5×2 min med 1 min gång mellan), avsluta med 10 min rask gång.

Första 5×2 min var tyngre i benen än de sista. Överlag så är det så jäkla kul att springa igen! Och att springa efter ett program är tusen gånger roligare än att springa efter eget huvud. Det är en stark rekommendation att testa!

En timme senare kom jag hem, då hade jag haft en snittpuls på 158 (78%) och en maxpuls på 183 (90%) och förbrukat 770 kcal. Kroppen kändes väldigt glad och mina nerver lugnade ner sig en aning inför dopet (som gick prickfritt för övrigt..). Avslutade med att stretcha i 15 min. Guld!

Morgonlöpning i 18 minusgrader.

Allt går. Mer om det senare. Nu stretch!

När löpningen följer med på resan.

Jag brukar känna att något har satt sig i mitt system, när vanan är så stark att jag fortsätter med något, oavsett var jag är. Nu är jag i kalla Umeå, där vintern fortfarande visar vart skåpet ska stå. (Go winter!) Igår kom jag fram efter en ovanligt lång stund i flygplanet. Fyra timmar satt jag i den där flygplansstolen och såg hur den “extrema snöstormen” motarbetade våra försök att flyga. Man konstaterar förövrigt snabbt så fort man kommer lite norrut, att de har helt andra sätt att hantera snö som faller. Det är liksom inte snö överallt, bara för att det har snöat jättemycket. Varför kan inte den kunskapen komma ner till södra Sverige?

Nåja. Efter lunch och gos med världens finaste guddotter och hennes fina mamma, så var det löparskorna som kallade på mig. Jag sprang aldrig torsdagspasset i torsdags och det var minst sagt hög tid att sticka ut på en runda innan solen skulle lämna över norrland till beckmörkret. Ute var det mer än 10 grader kallare än hemma i Stockholm och mina vinterfodrade löpartights kändes plötsligt inte så vinteraktiga. Dagens pass såg ut såhär:

Inled passet med 10 min rask gång.
Jogga sedan 3 min, följt av 1 min rask gång.
Upprepa det 5 gånger, dvs totalt 15 min löpning.
(5×3 min jogg, med 1min promenad mellan)
Avsluta passet med 10 min gång

Benen kändes lite tunga och stela, om än pigga och glada över att få röra på sig. Skorna fick dock inget optimalt fäste i den hala snön så något tempo i löpningen blev det absolut inte. Men hjärtat fick jobba, kylan bet i kinderna och jag tog mig runt rundan utan att tapa bort mig. Mörkret lade sig sakta och kroppen var glad över att återigen följa planen och få röra på sig.

Jag kom tillbaka 50 minuter senare, då hade jag snittat pulsen på 151 bpm (74%) och maxat den vid 183 (90%) och förbrukat ca 600 kcal. Avslutade med 10 minuters stretch i trapphuset så att mina stackars nedfrusna ben fick tinas upp i lugn och ro. Är så duktig som stretchar noga!

Ett väldigt bra pass. Men stoltast är jag över att det överhuvudtaget blev av.


p.s Idag började dagen med en sån här fin fruktsallad med keso. Så gott!

Värt all väntan..

Nu landade jag i Umeå och möttes av strålande solsken efter fyra timmar på ett flygplan. Men det vr värt all väntan i världen. För här finns ju en av mina bästa vänner och hennes dotter och tillika min guddotter. Kärlek!

Flygfrukost.

Jag sitter i ett flygplan på Arlanda och väntar på flygets styrman som är på väg från Uppsala. Men hör på det här, pga ovädret var tågen inställda. Styrmannen tog då istället bussen, vad händer då? Bussen är med om en trafikolycka. Helt sjukt.

Så här sitter jag, äter flygfrukost och väntar helt enkelt..

Det blev ingen löpning och ingen flygtur.

Vad blev det då?

Snöstorm.

Nej, jag är inte bitter…

Mellanmål.

Äppelklyftor med jordnötssmör ger energi för både kropp och knopp.

En enda dimma.

Idag är jag begravd i neuropsykologi-litteratur. Dte är dags att skriva hemtenta och jag har väl ca 20 a4 att spotta ur mig. Så det jag ser fram emot mest den här dagen är ursäkten att få ta en paus för dagens löppass..

Idag pågår också köksrenoveringen i vår nya lägenhet på Kungsholmen. Men det missar jag. Jag längtar dock till att det blir klart. Nu har både köksgolv och väggarna blivit klara och det som återstår är resten av köksinredningen och kakel. Spännande!

Ikväll styr jag förresten kosan mot nordligare breddgrader. Det är dags för min guddotter att döpas och mina nerver börjar redan protestera. Jag har ju fått för mig att sjunga i kyrkan. My god. Hur var det nu, man växer av att göra saker man tycker känns läskigt?

Inte så mycket matnyttigt från mig idag, om det inte är någon som vill läsa vad hjärnbarken är för något..?

P.S. Vad härligt att det är så många med mig som har gått över till de fotriktiga skornas sida.. Antar att modebloggarna gråter blod å våra vägnar dock.

Jag har blivit en av “dom”.

Idag svassar jag runt i röd fin kappa, sidenskjorta och snyggjeansen på stan. Men vänta nu, det är något som stör bilden. Ser ni i syne? Nej. Jag har blivit en av de förkastade, de som har på sig löparskor till vardags!

En bra onsdag.

Startar dagen hos psykologen och fortsätter den med hemtentan. Känner mig fylld av energi och ser fram emot lunchen med Maria som skriver bloggen 100 dagar till Marathon.

Medan jag pluggar kan ni gå in och läsa det här inlägget hos Erika kring hur kvinnliga idrottare framställs som söta och charmiga, istället för grymma idrottare. Jag kan inte annat än hålla med. För ofta “gullas” kvinnliga prestationer bort och fokus ligger på personlighet och utseende istället för prestationen och pannbenet bakom resultatet. Vem skulle kommentera en manlig idrottares prestation med att “han är så gullig och charmig”?

Nu ska jag inte hetsa upp mig så mycket mer om det. Men läs Erikas text, den är bra. Nu – den fruktade hemtentan!

100% Egoboost.

Åh. Jag är så bra.

Jag blev klar med min statistikuppgift idag. Jag stetchar efter varje löppass, så även idag. Mina fötter är lite känsliga och därför har jag skött dem prickfritt de senaste dagarna. Smort och filat, filat och smort. Jag höll också en fin ridlektion idag och fick se hur ryttaren och hästen utvecklas tillsammans.

Sa jag förresten hur stolt jag är över den här låten? (Min text, syrrans röst och tonsättning. Fantastico.)