Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 24th, 2010

Bjudmiddag.

Jag har en väldig tur jag, idag blev jag serverad middag av min sambo. Fina fina han.

Det blev två-rätters med tonfisksmörgås till förrätt och spenat och kycklingpasta med kikärtor till huvudrätt. Lyx i vardagen!

bloglovin

People are awesome:

Ni måste måste måste se den!

bloglovin

Snöstorm och köksköp.

Efter en snöig promenad med den prickiga faran därnere är det dags att leka vuxen och köpa kök. Tänk vad mycket man hinner med på en dag…

bloglovin

Herregud vilket pass!

Min PT hade det där farliga leendet imorse. Det borde förberett mig på att även om passet kändes ganska snällt, i början, så var det bara en fasad för vad som skulle komma sen. Men passet var oerhört roligt. Vi jobbade mycket med kinesismaskinen. Tragglade utfall och axlar och typ golfsvingar i den bland annat. Roligt!

Vi använde kettlebells och jag höll på att dö, så jobbigt det var. Att min ländrygg är svag och stel och säger aj när den blir rädd, är ju ingen nyhet. Men när man gör sådana där svingar med kettelbells, då blir det extra påtagligt. Benen var trötta efter alla utfall, axlarna var trötta efter axelövningarna. Ryggen var trött efter rodden. Osv. Passet var nytt och spännanade, så jag var glad. Jag tog varje uppgift och gjorde den så gott jag kunde, utan protester.

Sen kom finalen. Hittills hade passet varit svettigt och jobbigt och jag hade verklige kämpat på bra. Men finalen skulle liksom pusha det hela en bit till. Givetvis skulle vi göra intervaller. Åh dessa förbannade intervaller, de är så jobbiga.

Jag fick heller ingen information om att det var det vi skulle göra utan blev tillsagd att göra situps med krokslag på mitsar i själva sittand epositionen. 10 stycken. Sen direkt upp på löpbandet jag berättade jag testade förra veckan. Det som drivs utan el. Up och springa i 1 minut. Nu tänker ni såhär, att springa 1 minut är inte jobbigt. Men jag kan tala om för er att srpinga en minut kan vara precis hur jobbigt som helst. Med utfall i benen, ingen löparkondition och ett riktigt bra tempo på löpbandet, så trodde jag att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på mig.

Efter en minut var det bara att gå direkt ner på golvet och upprepa magövningen. Ingen vila. Sen på det där hemka löpbandet igen. Pulsen var fortfarande ansträngd sen förra gången och benen kändes både stumma och spagettilika. Upp och springa. Tempot högt för att vara jag, framförallt i nuvaranda löparform. pulsen skenade iväg på en gång. Svor inombords. En minut segade sig fram innan jag fick stappla av löpbandte och göra om magövningen igen. Sista setet sa PT-Peter och jag tänkte i huvudet att jag orkar en ynka liten minut till på löpbandet. Bara en.

Upp på det där förbannade bandet en sista gång alltså, pulsen hög, benen darriga, jag – helt slut! Springer en minut och tänker precis hoppa av när jag hör bödelns röst bredvid “Två minuter till”. Jag ser mig själv stanna och säga, nästan förtvivlat “Det orkar jag inte.” (What, sa JAG det?!”) Jag fick dock ingen medkänsla där och bilder blixtrade förbi i mitt huvud när benen började pendla igen. “Fem minuter sammanlagt, det är ju pinsamt att inte orka fem minuter.” Jag såg Jillian piska deltagare i Biggest Loser framför mig, de som knappt rört på sig innan. Jag vet att jag kan springa både långt och länge, kanske inte i det här tempot, men ändå. Försökte samla så mycket kraft jag kunde och vinglade fram på bandet. Benen var någon annanstans. Kroppskontrollen existerade inte. Pulsen ekade i huvudet. När så tre minuter hade gått stapplad ejag av bandet och hyperventilerade en stund. Kände mig både grymt stark och lite matt över att fem minuters löpning kunde vara så jobbigt. Fick dock lite extra boost över att Peter sa att han inte trott att jag skulle klarat de tre minutrarna är jag var så trött efter de två första och att han var imponerad. kul!

Tråkigt att inte pulsklockan kom med på passet, hade varit roligt att sett dagens maxpuls, jag tippar på att den var uppe i 195-200 där ett tag.
Helt slut efter passet, men glad.

bloglovin

Fem minuter utav nära döden

Aldrig förr har fem minuters löpning varit så jobbigt som min PT fick det att vara imorse. My god!

Syns du i mörkret?

Jag kan tala om för dig att det gör du inte, om du inte använder reflex. På riktigt. Jag kör en hel dle bil och dte spelar absolut ingen roll om du har ljusa kläder på dig eller om det finns gatubelysning. Alltför ofta dyker det bara upp fotgängare över ett övergångsställe och det är nära att man inte hinner stanna. Ibland dyker det upp en barnvagn mitt framför bilen också. Då är det nära att jag stannar och skäller ut den totalt omedvetna föräldern. Eller så blir man livärdd när man precis kör förbi någon som går längs en vägkant, utan att man har sett dem. Tanken “tänk om jag svängt ut vägrenen av en olyckshändelse eller för att jag väjat för något mitt på vägen” gör mig alltid isande kall.

Så, dagens budskap är: bär reflexer! Glöm eller slarva inte med dem, de gör det lite tryggare i trafiken.

bloglovin

Redo.

Känner igen känslan när jag vaknar, kroppen är fortfarande inställd på sömn och säng. Men så fort jag kommit upp och ser det mörka utanför fönstret, fått i mig lite före-tränings-frukost, så är livet lite bättre igen. Mer vaken. Mer redo.

Känner mig taggad!

bloglovin