Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 19th, 2010

Hemligheten sitter i huvudet och viljan:

Jag läser ett inlägg som jag skrev i början av bloggen, då viktminskningen gick som en dans.

Tror att det dels var på grund av tankar som dessa:

När huvudet vill ha mat men kroppen inte är hungrig..

Jag hatar sådana stunder. När huvudet så gärna vill ha något att äta. Typ vad som helst, fruktsallad, nötter, smörgås etc etc. Men kroppen är verkligen inte hungrig och det finns inget skäl att äta något.
Suget säger ”Men det finns utrymme och plats för något litet kvällsmål!”
Hjärnan säger ”Fast varför ska jag äta när det inte finns något fysiskt behov? Det är sånt ätande som gjorde mig 133 kilo tung.”
Suget kontrar med ”Fruktsallad gjorde dig 133 kilo tung!? Kom igeeeen.”
Hjärnan håller fortfarande suget stången med: ”Det onödiga ätandet gjorde det. Det gäller att träna bort det onödiga ätandet, det är psykiskt. Det behövs inte längre, det fyller ingen funktion. Mat ska fylla en fysisk funktion,inte en psykisk. Suget måste inse att det är ute och cyklar.
Suget: :(
Hjärnan: :)

Suck.”

Fasen vad klok jag var! På riktigt. Jag måste tillbaka dit. För det var sunt, simpelt och med hjärtat.

Diet eller svält?

Ni vet dieter som drar ner på kalorier, man räknar med ett underskott, för att se ett minusresultat på vågen. Det är ganska simpel matematik. Man säger att 7000 kcal motsvarar ett kilo fett, ett underskott a 500 kcal om dagen blir då ett halvt kilo i veckan. Man kan tycka och tänka vad man vill, men kalorier anses av de flesta vara knepet. Underskott är enda vägen till viktminskning.

Det finns en väldigt välkänd studie från femtiotalet, The biology of human starvation eller The Minnesota Starvations experiment, som den också kallas, där forskaren Ancel Keys studerade hur svält påvärkar människor fysiskt och psykiskt.

http://gunpowder.quaker.org/starvationimage.jpg

Studien var uppdelad i 4 olika delar under ett år och hade 36 undersökningsdeltagare. En 12:veckors period då deltagarna genomgick regelbundna fysiska och psykiska test och gick på en diet på 3200 kcal. En svältperiod under 24 veckor där deltagarna gick på en diet på 1500 kcal. En 12 veckors period för kontrollerad återhämtning, då deltagarna fick börja äta mer igen, men med kontrollerade dieter. Den sista perioden var en fri rehabiliteringsperiod på 8 veckor då deltagarna fick äta precis vad de ville.

Vad fick studien för resultat? Jo, att förlängd “semi-svält” skapar en markant ökning utav depression, hysteri, hypokondri. De flesta upplevde perioder av grav känslomässig stress och depression. Deltagarna blev extremt besatta av mat, både under svältperioden och rehabiliteringsfasen. Sexlusten minskade drastiskt och de blev både socialt isolerade och drog sig undan socialt. Koncentrationsförmågan försämrades bland annat liksom ämnesomsättningen, vilket i sin tur ledde till sänkt kroppstemperatur, lägre hjärtfrekvens och andningsfrekvens.

Vad är då det intressanta i det här? Jo, deltagarna i den här studien låg på en diet på 1570 kcal när de var i svält. 1570 kcal. Intressant är också att besattheten av mat fortsatte till långt efter att deltagarna återfått möjligheten till att äta vad de ville och även återfått sin normalvikt.

http://www.nopaperpress.com/members/1289793/uploaded/Day26iP2.jpg

Hur många tror ni idag äter en diet på 1570 kcal eller betydligt mindre, när de ska gå ner i vikt på ett “hälsosamt sätt”? Vi ska givetvis ta med i beräkningen att deltagarna i studien var män. Men ändå. 1570 kcal ansåg de här forskarna var att svälta sina deltagare och med den kalorinivån fick de slående dåliga resultat både fysiskt och psykiskt. Hur många idag skulle anse att 1500 kcal är svält?

Vi tror ibland att det är så enkelt med vikt och kalorier. Vad vi kanske inte alltid räknar med är att kroppen är mer komplex än så. Kroppen behöver sin energi för att fungera. Hjärnan, bara den står för 25% av kroppens energiförbrukning i vila, behöver helt klart sin energi för att fungera optimalt.

Är en kalori alltid bara en kalori och står våra dieter över fysiska behov? Kan våra kroppar och hjärnor fungera optimalt med underskott? Jag tror inte det. Men jag har varken utbildning eller erfarenhet nog i ämnet för att kunna ge några alternativa förslag. Egentligen ska man nog tänka mindre och lyssna mer på kroppen. Den vet tametusan alltid bäst.