Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 16th, 2010

Vet ni vad jag saknar?

Min kämparglöd, mitt pannben och min “just do it”-inställning. Mina hårda, långa pass med hög puls och en sån där fantastisk känsla efteråt “jag klarade det”.

Det är så TRÅKIGT att lyssna på kroppen, känna efter, ta det lugnt, lägga ner kraven en smula. Så TRÅKIGT att prioritera min psykiska hälsa före att prestera och utmana mig själv, fysiskt.


Ett problem sista tiden är att jag tycker att jag har gått och blivit så jäkla ful (det är väl ytterliggare något förvirrat hjärnspöke..), så får man ju inte tycka om sig själv! Så nu ska jag se till att anamma min snygg-sida och boosta mig med fina bilder på mig själv. Våga vägra tycka att du är ful!

Men jag tänker såhär: var sak har sin tid. Att bränna ut allt krut nu, dvs, köra pannbenet in i väggen, ger verkligen inget på lång sikt. Just nu måste jag växla ner. Men det betyder inte att jag väljer bort alla galna pass eller att min kämparglöd kommer tyna bort. Nej, men just nu, bara just nu och här, så får fokus flyttas en aning. Och istället för att känna mig dålig, för att jag inte längre är lika grym och tränar lika hårt (=kanske dags att inse att man kan vara grym, även om man “bara” tränar fyra pass i veckan..), så ska jag känna mig grym som jobbar långsiktigt och låta det växa upp en längtan för sådana där galna saker, som jag kan göra när kropp och själ är lite starkare. Smart va?

Med den visdomen avslutar jag dagen, godnatt!

Taggad och nervös.

Imorgon blir det ett kärt återseend emed min PT.

De ska bli sjukt kul, men jag känner mig livrädd och ur form. Spännande med andra ord..


Laddar såhär kvällen före med te och träningsvärk i hela kroppen. Efter gårdagens streetdance, visste inte att det kunde ge sådan här träningsvärk..

Det är det här som är livet:

Kommer ut till stallet och temperaturen har sjunkit ner en bit under nollan. Funderar en stund över att kyla alltid gör sig så mycket bättre i ett stall, påbylsad stora hästjackan och vinterridstövlarna.

Ensam i stallet, det är fortfarande relativt tidigt, hämtar grimma och beger mig ut i en halvlerig hage. Himlen är lila och det ligger kall dimma över sjön och ängarna. Ser inte så mycket, men min häst står och väntar och går villigt med ut ur hagen.

Donar och fixar, känner hur kylan biter i kinderna, men hästens päls är varm och hans mule pular med min jacka. Väl uppe är det becksvart ute och det får bli ridbanan. Vi skrittar på långa tyglar, han frustar, jag ler. Rörelsen är så välbekant, så lugn, så trygg. En dryg halvtimme senare hoppar jag av, han är glad och jag är glad.

Jag åker hem och känner mig fortfarande arm i kroppen. Det är därför jag har med mig min häst i Stockholm. På hästryggen mår jag alltid bra. Alltid.

Oplanerad borrning..

Var hos tandläkarna för en rutinkontroll och jag har fått mitt första hål. På en halvtimme fick jag min första bedövning i munnen, fick jag vara med om min första borrning och en provisorisk lagning. Skitläskigt.

Mat för kropp och själ.

Mellanlandade under en pluggtimme med en ceasarsallad på Bagel Deli, Kungsholmen. Oerhört god.

När jag kom hem efter dansen blev jag väldans sugen på en riktig räksmörgås. Hur ofta blir man det? Så då blev det till att koka ägg och fixa räkor. Måste säga att min middag idag både var väldigt ovanlig och ovanligt god.