Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

För vems skull ska jag gå ner i vikt?

Många tankar har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna. Främst för att jag inte får tanke och handling att gå ihop. Jag får inte planen att fungera live. Jag kan inte hålla vägen jag bestämt och min intention står nästan varenda dag och faller. Jag ser saker landa i min mage som inte skulle landa där. Jag vet att jag har pannben, om jag vill. Så något är det som inte stämmer.

http://www.tylersmiller.com/wp-content/uploads/weight-loss-scale1_1we8.jpg

Att säga att jag inte har motivation och fokus just nu, låter så banalt. Men det kanske är så. Jag försöker boosta mig med Hawaii-mål och viktmål på 6VU. Men krasst faktum kvarstår. Jag har i stort sett stått stilla i ett helt år med min vikt. Visst, jag har gått ner några kilon, men jag har även gått upp en del kilon under det här året. Det är ungefär som att jag gick ner 10 kg, swosh sa det och sen hamnade jag på en platå som jag under hela det här året inte riktigt lyckats ta mig från. Det är som det klassiska citatet säger:

Om du gör som du alltid gjort , får du samma resultat som du alltid fått.

Just nu måste jag felsöka och verkligen rannsaka mig själv. Vill jag gå ner i vikt? För om jag inte verkligen vill, då kommer jag bara hamna i en fortsatt spiral där jag halvhjärtat söker efter resultat, men kommer gå ner något kilo och gå upp något kilo och sedan mest känna mig ledsen över det. Varför fungerar inte maten? För träningen är inte mitt problem.

Om jag verkligen vill, då måste jag hitta ny motivation och nytt fokus igen. Och då på riktigt. Jag måste komma ihåg att jag i sånt fall bara går ner vikt för min skull. Det är för min skull jag gör vissa val. Nu pratar vi först och främst mat. De senaste veckorna har tendenser till mitt gamla smygätande triggats. Det känns som om det viktigaste är att ingen annan vet om att jag äter. Det som inte syns, finns inte. Smygätande är verkligen väldigt destruktivt. Vem vill jag ljuga för? Er? Min sambo? Mina vänner? Ja, typ. Om jag ska vara ärlig.

Jag känner att jag har ett visst ansvar gentemot er, mina bloggläsare, att faktiskt gå ner i vikt. Det känns som om ni investerar i er tid och ert engagemang, när ni peppar mig, följer mig och min viktresa. Själv känner jag mig mer och mer som en viktminskningsfejk. Hur kan man låta bli att känna sig så när man faktiskt vägde ungefär samma sak som nu i början av det här året?


Vecka 15 (105,9 kg) vs vecka 61 (105,5 kg)

Det var skönt i början med den här bloggen, ingen i min omgivning visste om den, jag kände absolut ingen press utifrån. Nu känns det som om jag har hamnat i “jag ska gå ner i vikt”-facket. Ibland får jag kommentarer på vad jag tänker äta (även om jag vet att det är i allra största välmening, så boostar de kommentarerna bara min vilja att smygäta. Det sista jag som gammal hetsätare vill känna är att omgivningen dömer och kontrollerar mitt matval.) och numera känns det som om jag tror att alla har åsikter om vad jag “borde äta” för att gå ner i vikt. Ibland kanske det är så, men oftast sitter det nog mer i mitt huvud och är mest paranoia.  Vänligt sinnade kommentarer överhuvudtaget som på något vis kritiserar mina matvanor, tar jag överlag ganska dåligt. Maten blir det som jag absolut inte ville från första början, den blir komplicerad, ångestladdad och ett känsligt ämne.

Så, nu är jag alltså “ute” som viktminskare, vilket gör att det känns som om jag faktiskt har press på mig, utifrån. Inom psykologin pratar vi ofta om inre och yttre motivation, då inre motivation är en mycket starkare drivkraft än den motivation som kommer utifrån. I det här fallet är den inre motivationen för att gå ner i vikt, för att jag själv vill det för min egen skull. Den yttre motivationen är att gå ner i vikt för att andra vill det/förväntar sig det/blir glada om jag gör det och det i sin tur motiverar mig.

Den senaste tiden känns det som om jag har velat gå ner i vikt, för att göra alla andra nöjda. Inte konstigt att det liksom inte fungerat.

http://www.youcanattractit.com/blog/wp-content/uploads/2009/06/motivation-300x198.jpg

Vadå, vill jag inte gå ner i vikt längre? Jo, det vill jag. Men hur mycket vill jag? Och vad hindrar mig? Det är frågor jag verkligen måste bearbeta. Jag läste Linas inlägg för någon dag sedan och visst var det bitvis oerhört träffande, Vill man, så går det. För i slutändan är det ju bara mig det handlar om. Jag har inget ansvar gentemot någon annan i dagsläget. Jag måste göra det här för mig, till hundra procent. Jag måste själv göra varje val för min egen skull. Om jag bestämmer mig för att jag vill gå ner i vikt, för mig, då måste jag ställa många saker på sin spets, jag måste ifrågasätta en hel del val jag gör/har gjort. Jag måste införa nolltolerans på saker som smygätande och släppa fokus på vad alla andra vill, tycker och tänker. Dessutom kanske det vore dags att ta lite professionell hjälp. Kanske borde jag ta kontakt med en psykolog som är inriktad på just hetsätning/överätning/övervikt.

Det är jag som väger över 100 kilo. Det är jag som måste göra jobbet, både fysiskt och mentalt och det är därför jag som måste vilja. Till 100%.

Ja herregud, det har varit en del snurriga tankar den senaste tiden, med vissa inlägg som bevis. Det kanske låter som om mitt liv är väldigt tungt just nu. Men så är det inte heller. Det är bara en pusselbit i mitt liv som jag måste se över. För face it, viktminskning är inte hela mitt liv. Inte träningen heller. Det är dock en viktig del i mitt liv som jag vill få ordning på och min blogg handlar ju främst om dessa två bitar. Därför blir det lite “dramatiskt” här på bloggen. Klart ett inlägg som det här känns i själ och hjärta på mig. Jag tvivlar på mig själv och jag känner mig lite vilsen och ledsen. Men jag har ett fint liv trots det och jag mår bra. Jag måste bara tänka lite nu.

(Och för den som inte redan gissade det så ställs vägningarna in framöver på obestämd tid. Trist kanske. Skönt kanske.)

P.S. Just på det här inlägget är jag glad och tacksam om jag inte får några tips råd angående dieter/viktminskningskoncept. Det är inte där mitt problem ligger. Tack, ni är bäst!

  • Vill bara enkelt säga att jag tycker du är jättefin och helt fantastisk.

    Emelie

    October 24, 2010

  • Alla människor har problem med något, mer eller mindre. Det är så modig Ella att du pratar om dem. Det är inte alla som klarar det. Du är bra!

    Sara

    October 24, 2010

  • Ella vi älskar dig! Och jag tror att du kan om du vill men vad fan ibland blir det motigt och då är det klart att du tvivlar. You go girl -ge inte upp!

    Puss

    Nina

    October 24, 2010

  • Jag vill hjälpa dig!

    Elin

    October 24, 2010

  • Du har ju fått värsta magmusklerna! Det är ju fö sjukt svårt att inte göra som man alltid gjort – det är verkligen en jäkla utmaning. Tycker det låter som en bra idé att skippa vågen ett tag. Skönt! Med mindre stress och hets kanske det säger swosch! Obs, det sista var inte ett viktminskningstips, bara en fundering :)

    Erika

    October 24, 2010

  • Jag vill bara säga att du inte är ensam om problematikken om att smygäta. Jag är inte överviktig, men har varit det tidligare i livet, just nu har jag normalvikt, men mitt indre är en katastrofe… jag hetsäter på natten när ingen andra tittar,sen mår jag jättedårligt på morgonen, får ångst, tränar sen allt som jag orker för att försöka kompensere för alla kalorier..
    Äntligen efter flera års tortyr har jag tagit mig i kragen och gå nu i terapi, för att ändra mitt beteende och att lära att titta på mig själv med kärlek istället för hat..
    Det är svårt och det tar tid – igen inatt hetsåt jag.. men jag är på väg till att bli frisk -Det tar bara tid..

    Vet inte helt vad jag ville säga mera än, att du inte är ensam, sök en proffs. och få hjälp om du vill… Det kommar att sluta bra för oss båda till slut..
    Sen tyckar jag att du skall veta, att du är väldig fin -både i krop och själ..

    A.

    October 24, 2010

  • Du har inget ansvar för någon annan än dig själv. Du behöver inte svara upp mot någo annan och du har inte skyldigheter mot någon annan än dig själv!

    Det kanske kan vara en idé att inte låta viktminskningen komma först. Förstår du hur jag tänker? Håll fokus på grymt bra träning och på bra kost, då kommer ju viktminskningen som ett naturligt och logiskt resultat.

    Dela upp kosten och träningen i 2 delar för att få dem överskådliga- gör du de rätta valen inom dessa 2 områden? som jag har förstått av dina tidigare inlägg och av ha följt din blogg ett tag verkar träningen inte vara ett problem, men förhållandet till kosten ibland desto jobbigare…? kanske där du måste börja! Fast det vet jag att du själv nog redan tänkt!

    Du är fin precis som du är men vill du ha en förändring är den din bara din! Du har endast ansvar för dig själv!

    <3

    emliscious

    October 24, 2010

  • Vad jag känner igen mig i det du läser, det är så träffande!
    Att stanna upp, känna efter och tänka tror jag är bästa knepet för att ta dig vidare.
    Oavsett vad och hur du gör så har du kommit så långt och jag tycker du ska fortsätta vara stolt och kämpa, kämparglöden är en del av dig och det är en fin egenskap som dessutom inspirerar!
    Och jag håller med övriga kommentarer, du är fantastisk!

    Li

    October 24, 2010

  • Ska du fortsätta så ska du göra det för DIN skull, ingen annans. Jag har precis hittat hit och hoppas att du fortsätter, jag gillar verkligen din blogg!

    Det där med smygätandet känner jag allt för väl igen. Jag har haft och har fortfarande till viss del samma problematik. Fantastiskt att du är så öppen med detta.

    Jag vill ge dej allt mitt stöd, stor kram!

    Åsa

    October 24, 2010

  • Klokt att fortsätta träna och äta så bra du kan så ofta du kan. Säkert klokt att ta hjälp och att verbalisera både i tal och skrift. Jag tycker ofta att tankarna bara går runt runt tills jag har sagt dem högt. Då kan de ge sig av, eller åtminstone hitta nya spår.

    Klokt och bra. Som du. Du är bra och förtjänar att MÅ bra!!

    Förresten. Jag är 1.80 och väger 15 kg mindre än du, men jag ser ut som Fru Michellin och inte som en plattmagad atlet. Det MÅSTE ju vara ett bevis för att vågen bara är halva sanningen. Om ens det!

    Heja dig!

    AC

    October 24, 2010

  • Jag har precis som du gått ner en massa kilon men de senaste 8 månaderna har det inte hänt mycket på vågen. Man blir frustrerad men man vägrar ge upp. Men samtidigt vill man bara ha ett svar på varför det inte händer något. Varför ska det vara så svårt? Kram till dig!

    Emma

    October 24, 2010

  • Kram på dig! Bra inlägg.

    victoria

    October 24, 2010

  • Går lite i samma tankebanor själv. Vikten har stått stilla i ett helt år snart och jag vet inte vad jag ska göra för att komma vidare just nu. Samtidigt har jag väl aldrig varit särskilt intresserad av siffrorna på vågen. det är bara nummer. Det är välbefinnandet, hälsan som spelar roll. Ändå vill jag ju gärna komma i den där delmålsklänningen… Det hela bottnar väl i att jag nog inte vet vad jag vill. Har också slutat väga mig. I alla fall i syfte att se minus. Ställer mig på vågen då och då för att jag inte ska tappa greppet helt. Någon gång lossnar det väl, får jag hoppas. Tills dess tänker jag fortsätta träna, äta hyfsat och festa till det lite ibland också. Inners inne känner jag ju ändå att jag gjort det största jobbet, nämligen att bygga självförtroende och vara nöjd med min nuvarande form ändå. Kämpa på och känn inte att du behöver tappa vikt för någon annans skull än din egen. Du är jätteduktig ändå!

    Beckis

    October 24, 2010

  • Det kanske kan vara skönt att veta att jag (och jag tror även många andra) inte läser din blogg pga viktminskningsfokuset utan för att det är så himla bra träningspepp. Du tränar ju som en tok och har förmodligen fått en massa mer muskler och bättre kondition på ett år. Allt är inte en siffra på en våg.

    Russin

    October 24, 2010

  • Du är bara helt fantastisk! Jag kan nog säga att du är den mest ärliga i hela bloggvärlden :) Du är så klok och förståndig som ser till ditt egna bästa, för det är det vi (alla) vill, att du ska må bra och ska följa ditt hjärta!
    Jag kan säga att under det senaste året när jag har läst din blogg har jag beundrat dig som person. Jag läser inte bloggen bara för din tränings och viktkamp, utan jag läser för att jag tycker du är en intressant person och det kommer du alltid att vara :)

    Glöm inte bort: Det är bara DU som vet vad som är BÄST för DIG!

    Sophia

    October 24, 2010

  • Kan inte _nog_ förklara hur mycket igenkänningsfaktor det här inlägget har! Du är stark Ella!

    Kram! <3

    Dessi

    October 24, 2010

  • Gud vad jag känner igen mig i allt det du skriver.
    Kommer fortsätta följa din blogg avsett vad du beslutar för.

    <3 Kram <3

    Hanna

    October 24, 2010

  • Jag skickar en massa kärlek och varma tankar.
    Jag tycker du ska skita i och gå ner i vikt och fokusera på att njuta av livet och må bra. Om det sedan leder till viktnedgång eller inte… låt framtiden utvisa det. Kriga inte för att alla andra vill det.

    Du är så himla vacker, stark och fantastisk hela vägen in i själen som människa är du mer än beundransvärd.Var det du behöver vara för att vara lycklig.

    KÄRLEK, stöd och vänskap

    /Jessica

    Jessica

    October 24, 2010

  • Bara att du håller vikten är stort nog Ella.
    Jag älskar att läsa din blogg, inte för dina viktresultat utan för att du verkar vara en oerhört fin och omtänksam människa med hjärtat på rätt plats.
    Du är grym och inte på grund av vad vågen säger eller att du precis som jag tränar som en tok ibland :) (det också naturligtvis) men framförallt för att du är du. Att du kan öppna dig och förmedla dina svåra stunder är stort.
    Öppen, ärlig och mycket klok är vad du är.

    Jag uppskattar dig och dina inlägg oerhört.

    Kram till dig!

    Thea

    October 24, 2010

  • Kunde inte sagt det bättre själv, men jag klarar inte av att någon kommenterar vad jag äter. Det kan räcka med att någon bara ger ett tips på att jag kanske borde byta ut eller äta lite mindre av osv. för att jag skall ta till sexårstrotsen och istället äta dubbelt så mycket! fast i smyg så klart!

    har till och med hänt att jag smygit med mat in på toaletter för att där få äta ifred. Sjukt(?) ja kanske men det är så jag fungerar tyvärr! Det är inte min JAG som gör detta utan någon ond kraft inom mig!

    Precis hittat din blogg, den ska bli intressant att följa! själv är jag ny inom bloggandet men kika gärna in på min viktblogg.

    Kämpa på! bryt något mönster så ska du se att kilona rasar igen! Jag tycker att du ser jätte bra ut och vilken resa du gjort/gör!

    Linnéa

    October 26, 2010

  • Jag tycker att du är skitsnygg som du är.
    Och jag tycker att din blogg är inspirerande oavsett vikt.
    Och jag tycker att BMI är en skoj siffra men inte så jäkla viktigt om man är vältränad. Ska jag vara normalviktig enligt BMI-tabell ska jag väga 69 kg ungefär. Jag kommer nog aldrig väga 69 kg för då skulle jag vara tvungen att sluta träna.

    Varför vill man gå ner i vikt? Varför vill jag gå ner i vikt? För att bli stark, smidig, hälsosam och energisk. Och för att kunna hitta kläder. Inte för att vågen ska säga en viss siffra. Men visst har jag också siffermål, som vi får se om jag någonsin når. Det jag försöker säga är kanske att du får väga precis vad du vill och sluta gå ner i vikt utan att det är att ge upp. Att ge upp, det skulle vara att sluta träna, sitta i soffan hela dagarna och tröstäta. Du ska göra det du mår bra av – hela tiden. Inte för att nå en siffra.

    Och vi (jag) läser din blogg för att DU är inspirerande, inte för dina resultat utan för din personlighet och ansträngning.

    /Eli

    Eli

    October 26, 2010

  • Att du har ett sjujäkla pannben har jag lugnt förstått efter att ha följt din blogg ett tag, men som du också har erfarenhet av så hjälper inte det alltid. Jag vill skicka med min erfarenhet av att det inte alltid är så lätt som att “jag bestämmer mig”, för det beror verkligen på VARFÖR man väger för mycket.
    Likt dig har jag haft en överätnings-problematik. Jag har hanterat känslor med mat – var jag ledsen så åt jag, arg likaså, såklart åt jag när jag var glad osv. För några år sedan gick jag ner 40 kilo, tyckte jag var skitsnygg, men insåg inte att jag inte hade hanterat överätningsproblematiken alls. Men det blev jag varse när jag under de kommande åren gick upp 30 kilo.
    Nu har jag gått ner 30 kilo igen, och denna gång har jag faktiskt gjort det på det riktigt sunda sättet, genom att börja förstå VARFÖR jag äter, hantera känslorna på annat sätt än med mat, och sedan såklart träning och sund mat. Men den sunda mathållningen har jag alltså inte nått utan att hantera det som är i mig.
    Jag tror absolut inte att du som jag kommer att gå upp en massa, men din träningsdos kommer du lugnt att hålla dig där du är, men det jag vill skicka med är att du ska ta det lugnt med viktfokuset och istället gå till någon och prata om din överätning. Låt det sedan ta tid att lära dig hantera ditt inre, och så kommer du att må alldeles great, oavsett om du går ner ett gram eller tjugo kilo. Det är trots allt inte i vad vågen säger som avgör om du har ett lyckligt liv.
    Stora styrkekramar till dig!

    Marianne

    October 28, 2010

  • […] jag skrev inlägget ”För vems skull ska jag gå ner i vikt?” har jag släppt allt vad bra kost (både för kropp och själ) och viktminskning, […]

  • Tänkte bara berätta att jag följt din blogg ett tag nu, sedan du började 6 vu ungefär, och oavsett om du går ner eller inte så är du en stor inspiration och du skriver riktigt bra!
    tycker du tagit ett bra beslut, att göra det du gör för att du vill, inte för vad folk förväntar sig. bara du fortsätter blogga!

    kanske ska du med oss på tjejvasan? det kanske är det du behöver för inspiration? :)

    Mina

    mina

    November 7, 2010

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment