Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November 15th, 2009

Novemberutmanare – nu är vi halvvägs!

Så, då ska det bli en liten utvärdering av hur det går med novemberutmaningen också.

Med godiset har det gått som en dans, men jag bestämde mig för att ha avverkat min godisdag, när jag åt den fantastiska Ben&Jerry-glassen i onsdags. Enda risken med att inte äta godis är att jag skulle glömma bort det om någon försöker bjuda mig. Men än så länge har minnet fungerat som det ska i alla fall.

Träningen då?
Jo, den här veckan har väl inte varit så bra utifrån Novemberutmaningen sett.
Jag har inte avverkat så många kilometrar och inte så många armhävningar och minutrar i plankan som jag borde.

30,7 /80 km
11 /15 träningspass
10 /30 min i plankan varav 7/10 på tårna
86 /300 armhävningar varav 10 /30 på tårna
1 /2 nya träningspass
2 /4 stretch/avslappnings/yoga etc pass
0 /1 träningspass längre än 100 min

Idag har jag gjort ett litet fotbad och myst med mig själv.
Eftersom jag inte hann med egentid förra veckan så fick jag göra det gånger 2 den här veckan. Jag hade även en helt underbar stund i stallet idag, jag red för första gången på flera månader och både jag och min häst var lika glada. Det var en riktigt fin stund.

Jag är dock inte det minsta orolig för att jag ska hinna med, men det blir mer än 100 armhävningar per vecka nu som kommer, så jag får ligga i lite på den fronten.

Men, nu vill jag veta, hur går det för er?
Hur många kämpar fortfarande?

Ge mig alla detaljer!

Utvärdering av vecka 13.

Nå, vad ska vi säga om veckan som varit?
Jag hade en liten detour från de små portionerna när vi var på “bilresan”, jag hade även en detour från de nyttiga valen. Jag förväntar mig faktiskt ett plus på vågen imorgon, me det känns ändå helt okej. Okej, för att jag vet att ett plus imorgon inte kommer innebära ett plus nästa vecka. Förr hade ett plus ena veckan lett till att jag skulle tyckt att jag var värdelös och skitit i allt och sedan hade vikten utan tvivel gått upp igen. Nu känns det inte som en jättegrej, jag kommer ju gå ner, det vet jag redan.

Veckan har ju sett väldigt konstig ut, det är inte ofta jag kör 160 mil på två dagar. Så jag vet ju att den här veckan har varit lite av ett undantag. Det har inte blivit lika mycket träning som det brukar bli. Men träningen som blivit av har känts bra. Roligt att testat att springa igen. 6 timmar och 9 min blev det, på fyra dagar.

Något jag inte gjort den här veckan är att sköta “Dagens Tacksamhet”, det ska jag bli bättre på nästa vecka, för det ska jag ju göra hela året ut.

Måndag: Boxning PT-pass 30 min, Styrketräning PT-pass 30 min, Crosstrainer 20 min, 2 km.

Tisdag: Styrketräning PT-pass 60 min

Onsdag:  VILA

Torsdag:  VILA

Fredag: VILA

Lördag: Löpning 5,8 km, 46 min, Armhävningar 20 st, PLankan 2 min

Söndag: Bodybalance 55 min, SatsAfro 55 min

Min fina spegelbild.

Åh.
Idag på Bodybalancen såg jag något som gjorde mig varm i hela kroppen.
Min spegelbild.
Där stod jag, mitt emot mig själv. Lång och stark.
Men vet ni vad min spegelbild inte var?
Extremt mycket större än de andra runtomkring mig.

För första gången i hela mitt liv kände jag mig inte så mycket större än alla andra vanliga människor som var på plats.
Min spegelbild utmärkte sig inte längre på det viset.
Något annat som jag också såg var att jag, trots min vikt, så har jag inte en massa fläsk som hänger åt olika håll (ursäkta ordbruket, jag hoppas ni förstår vad jag menar), min spegelbild stod och log mot mig, proportionerlig. Vilken fantastisk känsla att inte känna sig som den stora/tjocka i sällskapet. Visst är jag fortfarande stor, men jag är mer stor och fast, än stor och fet. Min kropp har en form.

Vilken känsla, att stå och le mot sin spegelbild och känna sig som en i gänget.

Att starta dagen med en dos träning är alltid bra.

Eller varför inte två doser?

Veckans avslappnings/stretch/yoga etc pass är avklarat iom att jag börade denna söndag med ett fantastiskt BodyBalance pass på Sats Odenplan. Min tidigare “sågning” av just den Sats anläggningen får jag nog backa på, för jag såg en helt annan sida av Odenplan idag. Trevligt.

Åsa Åhman var instruktör och hon vra ju helt fantastisk, vilket även den knökfulla salen vittnade om. Huruvida jag trivs på ett pass beror så oerhört mycket på instruktören och dess förmåga att få alla, nybörjare till vana, att känna sig delaktiga, välkomna, trygga och inspirerade utav träningen. Åsa lyckades med det och jag som är oerhört stel och samtidigt överrörlig måste vara försiktig i vissa rörelser, men jag kände mig helt bekväm med att jag gjorde så gott jag kunde.

Åh vad jag blev inspirerad! Jag ska försöka gå på hennes pass igen.
Tid: 55 min
Kaloriförbrukning: 240

Jag hade även bokat in mig på SatsAfro direkt efter. Dte var tyvärr en sämre upplevelse. kanske är jag bortskämd med att gå på danspass med mycket mer pedagogiska nsturktörer, med et sätt att föra fram danskoreografin, för ett för mig, mer passande sätt. Jag vet inte, man jag blev så opeppad att jag flera gånger funderade på att gå därifrån. Dans som brukar vara så roligt kändes trist.
Tid: 55 min
Snittpuls: 120
Kaloriförbrukning: 397

Men, jag fick iaf till två stycken träningspass, vilket inte var så tokigt. Och skilnaden mellan olika insktruktörer blev extra tydlig.

Det kom ett paket..

Strumpor Technichal Left/Right Turkos
Åh, igår kom ett paket med tre par nya löparstrumpor från Go CoCo, inhandlade via Träningsglädjes Träningsprylar. (Phu, många länkar..)
Jag provade dem direkt när jag stack ut och sprang och de var helt underbara! Satt som en smäck på foten och höll foten torr, förutom där skorna läckte in regn. Strumpor är så viktigt, framförallt när man springer, jag får jättelätt blåsor om mina stumpor inte sitter tight på foten eller om de är för tunna. Jag borde helt klart använda löpstrumpro oftare och av dem jag har testat förut var de här de bästa, utan tvekan.

När allt trasslar, då testar man löpsteget igen.

Ingen av min planering verkar gå sådär superbra.
Vi blev sena från landet och jag missade mitt spinningpass med fem minuter. Väldigt bittert.
Jag hade ingen lust att köra styrka eller sitta och cykla själv.
Men jag har i flera dagar tänkt på löpning, funderat på löpning och längtat efter löpning.

Foten har känts bra den senaste månaden, och visst, jag har inte fått ok från sjukgymnasten än (jag har inte träffat henne på väldigt länge), så jag vet inte riktigt om jag borde. Men jag bestämde mig för att testa.

Ute regnade och blåste det, helt perfekt löparväder med andra ord. Jag älskar att springa när det regnar.
Jag har, enligt mätning via Eniro, 2,9 km till stallet så jag bestämde mig att springa dit, fixa med min häst och sedan springa hem.
Skulle det inte kännas bra i foten, så fanns möjligheten att antingen ringa efter skjuts hem från stallet eller ta bussen.

I regn och snålblåst sprang jag, jag hade bestämt på förhand att springa lugnt och inte pressa det minsta. Korta steg och känna efter i foten hela tiden. Vägen till stallet består av långa backar. Först en lång nerförsbacke, sen en lång uppförsbacke, sen en lång nerförsbacke och sist en lång uppförsbacke. Jag har alltid haft problem med mina uppförsbackar. Framförallt mentalt. Man börjar tänka “Åh nej, en backe” redan långt innan. Jag kan inget om löpteknk, men jag läser en oerhört inspirerande och matnyttig löparblogg, MarathonMia, som har skrivit om just fenomenet med mental inställning och uppförsbackar. Inför de här backarna försökte jag tänka annorlunda. typ “Roligt, nu kommer en uppförsbacke och ger mig lite variation” eller “Nu gäller det att pressa fram höften och bara njuta mig uppför backen.” Det sjuka är att det verkligen fungerade! Istället för att få extremt mycket högre puls och jobba hårt uppför de brantare delarna, så tuffade jag på, stark och nöjd. När jag väl kom upp på höjden, så kändes det inte som om ag genomgått en pärs, utan mer bara att jag hade sprungit med en annan teknik en bit och sen bara växlade om till en annan, plan-mark teknik. Det bådar gott inför min framtida löparträning.

Foten kändes bra, precis i starten på väg hem fårn stallet känd ejag lite av den men det gick över fort. Det var just löpning med hälisättning som kändes lite, nerförsbackar tex. Så länge jag löpte på framfoten så kände jag inget alls. Men jag tror att jag ska vara försiktig och inte gå ut för hårt, om foten inte svullnar upp eller blir öm inom de närmaste dagarna kanske jag provar igen, annars väntar jag ännu längre. Jag har ju egentligen inte bråttom.

Förövrigt så sprang jag väldigt sakta idag och det ska bli kul att se hur snabb jag blir om jag trycker på lite, för med tanke på hur väldigt lätt det kändes i det här tempot, kan jag nog öka på en hel del.

Tid: 46 min
Sträcka: 5,8 km
Hastighet: 7,57 km/h
Tempo: 07:56 min/km
Snittpuls: 160
Kaloriförbrukning: 643

Efter löpningen gjorde jag 20 armhävningar på knäna och två minuter i plankan, en på tå och en på knä. Jag ligger ordentligt efter, men det ska nog lösa sig..