Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘spinning’

Träna träna träna.

Förutom att cykla runt halva stan idag hann jag även med träningspass nummer två på en för mig ny sats anläggning. Sats Gärdet. Planen för dagen var att köra mitt styrketräningsprogram som jag fått av min PT. Det r väldigt basic och jag kan egentligen göra allt hemma/utomhus förutom att jag behöver en pilatesboll till några utav övningarna. Men jag saknade gymmet lite, eftersom det var länge sen jag var där.

Efter ett otal utfall, knäböj och armhävningar samt en övning som jag inte ens klarade, hade jag, i något svagt ögonblick, bokat in mig på ett pass SatsCykling. Jag var redan innan väldigt negativt inställd till klassen, enbart för att jag inte är så förtjust i Sats förkoreograferade spinningpass. Nu vet jag inet om dte var min dåliga inställning elle rom jag hade rätt helt enkelt. Men gud så trist det var!

Jag har blivit bortskämd med fantastiska spinningpass, med exempelvis den här superkvinnan. Pass där känslan och förståelsen för vad vi gör lyser starkt genom hela passet. Pass där friheten är stor och utgångspunkten hela tiden är en själv. Jag blir tokig när jag blir så styrd när jag spinnar som jag blev idag. Man ska hålla ett exakt tempo, man ska sitta när man ska sitta och stå när man ska stå. Det var absolut inget fel på instruktören, det är själva upplägget jag inte tycker om. Sen är jag å andra sidan inte helt spinningfrälst heller. Men, trots min negativa inställning så svettades jag, fick upp pulsen och genomförde hela passet. Bra!

Sats Gärdet var en trevlig anläggning, stor och öppen yta och trots att jag var där vid fem snåret så var det ganska lugnt = stort plus! Ett extra stort plus, som faktiskt gör att sats känns lite mera värt, är att Gärdet har tre squashbanor som man kan boka. Givetvis gratis för satsmedlemmar. MEN GRYMT! Någon som känner för en match? Trist att Gärdet ligger på fel sida stan bara.

Efter träningen var det bara att hoppa upp på cykeln och ta mig hem från gärdet till Kungsholmen. Nästan genom hela stan. Jag kan sammanfatta dagen med sammanlagt 75 minuter cykling, 30 min spinning, 30 minuter styrketräning och 35 minuter löpning/gång. Mycket effektiv dag!

 

The Convention 2010 – the full story!

Först och främst. Vilken anläggning Gymnasium i Sisjön är! En sån vill jag ha här i Stockholm. Förutom de där schwinn-spinningcyklarna då (mer om det kommer..). The Convention kändes som ett genuint, personligt och proffsigt konvent. Jag kommer absolut tillbaka 2011 och då tror jag att biljetterna kommer ta slut snabbare. Ni som missade konventet i år, ni missade alltså ett riktigt bra konvent, ta revansch 2011!

Jag åkte till konventet med planen att köra fem pass, men med intentionen att lyssna på kroppen och inte köra max. Det skulle visa sig att det var precis lyssna på kroppen jag fick göra och jag lämnade konventet med “bara” tre toppenpass i kroppen.

Sara, min partner in crime för dagen och helgen.

Första passet var Spinning vs Krank cykel med Linda Jonsson. Jag hade ingen aning om vad en Krank cykel är och det var inte så konstigt, för i lördags var jag ju med på Sverigepremiären för just Krank cykling. Vad är det då? Jo, en typ av armcykel anpassad för spinning-liknande träning. Det passet vi tränade igår kombinerade spinning och krank. Jag trodde innan jag testade att Krankcyklarna skulle vara mindre pulshöjande än spinningen och en skön paus i spinningen. Men oj vad jag hade fel! För första gången någonsin kändes det som vila att få sätta sig på spinningcykeln. Herregud vad jobbigt det var för armarna! Jag hoppas Krankcykling blir etablerat, för det är en optimal gruppträningsform bla för personer med knäproblem, handikappade, överviktiga. Sen är det ju superbra för alla andra också, med en konditionsform som jobbar med överkroppen. Skulle jag träna Krank regelbundet skulle mina svaga axlar vara ett minne blott..

Med en maxpuls på 90%, trots min intention att ta det lugnt (tänk om jag hade öst på allt!) och en snittpuls på 77%, trots all instruktion och bytena från de två cyklarna. Effektiv träning och roligt! En timme flög förbi.

Två kluriga saker med cykeln var dock handtagen man skulle hålla i, som var formade som “silverägg”. De blev lite hala när man svettades mycket. Det var även svårt att få en jämn rytm på armcyklandet, med för lite motstånd blev rörelsen hackig och ryckig, med för tungt motstånd blev det omöjligt att komma upp i tempo.

Poserar på Krankcykeln, just här kör jag “split”.

Väldigt svettig efteråt. Och glad!

Andra passet var nog det jag såg mest fram emot innan konventet. PowerStrip med fantastiska Åsa Eriksson. Jag var dock väldigt ledsen över att de två dansinstruktörerna jag tycker är bäst om, Åsa Eriksson och Åsa Fornander, hade pass samtidigt. Med Åsa E i södern och Åsa F i New York var det ett svårt val, men jag är glad att jag valde Åsa E den här vändan, eftersom jag fick höra att Sats i Stockholm får tillbaka Åsa F och hon kör igång redan den här veckan. Äntligen kan jag få in lite dansglädje i min träning igen!

Vad kan jag säga om lördagens Powerstrip mer än att det var fantastiskt? Jag skulle vilja träna Powerstrip varenda dag, jag tror nästan inte att det finns någon träning som är roligare. Precis som första gången, på Nike konventet, var det spännande att bli tillsagd att våga vara sexig. Hur ofta vågar vi släppa fram det utan att göra det skämtsamt? Det är som en enda rejäl egoboost för både kropp och själ och skämta inte om att man känner sig vrålhet när man rullar på höfter, skakar på rumpan och sätter fingret förföriskt i munnen. Alltså, ni måste testa om ni får chansen!

Och svetten lackar utan att man tänker på det. Pulsen var uppe i 90% och snittade på 74%, om vi ska snacka effektiv träning så är det ju energikrävande att dansa, men man tänker inte på det. Tiden liksom rusar iväg och det gjorde 710 kcal på en timme också.

En vrålhet Åsa Eriksson med en massa vrålheta dansare.

Vi kan ana fina Soffan längst upp till vänster bringing the sexy back!

Inför pass tre, innan lunch, började jag känna att kroppen lite hade givit mig sitt bästa. Det i kombination med en viss vätske/saltbrist gav mig en litet oskönt dunk i tinningskärlet på ena sidan huvudet. Det fanns dock inte en tanke på att strunta i dagens tredje pass, Vodoo Ride med fina Jessica som jag blivit lite småförälskad i både som instruktör och som människa. Så upp på cykeln, med en liten grimas, eftersom min kropp inte riktigt kommer överens med salens spinningcyklar av märket Schwinn. Jag vet inte riktigt vad det är, men min kropp når inte fram till styret och könet krossas av någon märklig anledning mot sadeln. Är det någon annan som upplever samma sak?


Snygga Jessica förbereder oss inför våra 60 minuter, framför activio.

I salen satt ett härligt gäng och vi blev bjudna på 60 minuter med trappintervaller med både musik och ljusshow. Jessicas mjuka ord som påminde mig om varför jag var där, vilken nivå just jag skulle lägga mig på och vad jag kunde begära av kroppen i dagens form. Trots min lätta huvudvärk, känslan av att kroppen inte hade så mycket mer att ge och den obekväma cykeln, så lyckades Jessica lyfta mig till en annan nivå. Tänk hur det då hade känts om jag haft optimala förutsättningar!

Förväntansfulla cyklister med Sara och Susanna i förgrunden.

Fokus under en intervall. Vi anar Emil några cyklar bort.

Efter spinningen misstänkte jag att konventet var slut för min del, ifall jag inte skulle kunna mota huvudvärken i grind. Efter en lunch som var minst sagt efterlängtad och huvudvärken fortfarande envisades med att göra sig påmind så fort jag reste mig upp eller skakade på huvudet, så blev jag påtvingad en flaska sportdryck för att få i mig lite elektrolyter. Men eftermiddagens boxklass låg fortfarande i riskzonen.

Det fanns många “vill ha” i Casalls shop. Den där ryggmassage-grejen till exempel. Bortse från de underliga modellerna..

Emil gör smygreklam för Sportlife, även på ledig tid. En god ambassadör.

Pass fyra kom och gick, för min del insåg jag efter sisådär en minut att jag inte skulle kunna vara med. När uppvärmningen består av både mountainclimbers och burpees bland annat så sa mitt huvud och min kropp bestämt ifrån. Men jag kände mig inte bitter alls över det. Jag hade fått tre kanonpass som jag verkligen uppskattat, på helt olika vis. Med dagens hälsostatus är det bättre än bra!

Uppvärmning på boxningen som förövrigt verkade vara en grymt tuff och lite annorlunda box-klass. Hade jag varit på topp hade jag förmodligen älskat utmaningen!

Istället för att ägna eftermiddagen åt träning enbart, fanns det möjlighet att träffa och prata med inspirerande och andra härliga deltagare och instruktörer. Mitt femte pass för dagen skulle ha varit hyllade Hot MoJo med Johanna Andersson, men att träna yoga i 38 grader värme när man känner av både huvudvärk och vätskebrist, är ingen höjdare. Men jag ska ta revansch och köra Hot MoJo en annan gång. Istället för passet hann jag med att träffa Monika Björn som inspirerade även utanför salen. Hennes gym som planeras i Göteborg med både yoga, kettlebells och funktionell träning lät väldigt spännande. Spännande nog för ett litet besök framöver tror jag.

Trött, glad och med ett väldigt lyckat konvent i ryggen checkade jag med Sara så ut från Gymnasium för den här gången. Riktigt roligt var det, nästa år kommer jag vara på topp och köra alla mina fem pass, men för den här gången är jag jättenöjd med de tre pass jag var med på. Tack för det, arrangörer, instruktörer och medtränanade!

En glad själ i en glad kropp.

Igår var det dags att väcka kroppen lite efter matförgiftningen som jag råkade ut för. Det var återigen dags för att träna, och inte vilken träning som helst. Tanken var att jag och Sara skulle gästa Jessicas spinningklass på Worldclass, även Åsa var på plats för 75 minuter med extensiva och intensiva intervaller.


Jag ser inte klok ut, men man får en viss aning om hur svettig jag var efter passet.

Jag har hört mycket om Jessicas pass och om Jessica som instruktör. Alla har hyllat henne och jag hade höga förväntningar innan passet började. Jag var rädd att alla superlativ jag läst i olika bloggar skulle göra mig besviken, att förväntningarna skulle vara svåra att leva upp till. Men jag hade inget som helst fog för den oron.

Det är något med vissa instruktörer som suger tag i en och får en att vilja ge lite mer och att känna glädje i det samtidigt. Jag gick in på klassen med intentionen att ta det lite lugnt med tanke på att jag var så sjuk förra vecka. Innan passet kände jag mig dessutom trött och rätt osugen på att träna. Det tog dock inte lång tid på klassen som jag önskade att jag skulle kunna få ge allt. Benen kändes starka och pigga och Jessicas ord gick rätt in i hjärtat.


Snyggt sällskap på cykeln bredvid.

Passet vi bjöds på var uppbyggt runt 3 extensiva och 3 intensiva intervaller. Jag förstår helt klart tjusningen med lite längre pass. Helt plötsligt kunde varje moment få ta den tid som behövdes. Många spinningpass tycker jag känns ihopplockade utan någon riktig tanke bakom. Det kan kännas som om varje minut ska fyllas med saker man ska göra. Det är intervaller, tunga växlar, lätta växlar, jumps, stående, sittande i en enda michmash.  Jag har kommit att uppskatta de pass som har ett genomtänkt upplägg och där direktiven är tydliga, men inte alltför många. Där jag själv kan bestämma om jag vill sitta eller stå och där ansvaret för att ta mig till önskad nivå, ligger på mig.

75 minuter gick snabbt och jag kom på mig själv med att sitta och le periodvis på cykeln. Jag älskar ju sånt här! Träning med både kropp och själ, svett, känslan av att vara stark och att vilja ta i lite till.


Svettiga och glada.

Efter passet fick själen dessutom lite extra kärlek när vi spenderade kvällen i Jessicas soffa, med varma mackor och the. Vänskap gör själen glad. Det känns som att det igår kväll mixades ett fint recept för en glad själ i en glad kropp. Fint.


Fina.

Michael fick lyfta hela passet.

Jag var inte så taggad för spinning när jag vaknade imorse. Jag var inte så taggad när jag kom till gymmet heller. Jag var definitivt inte taggad när jag satt på cykeln.

Inte blev det bättre av att instruktören och jag helt klart har olika syn på vad som är ett bra passupplägg. Jag har blivit så bortskämd med riktigt riktigt bra spinningpass på sista tiden, med instruktörer som har det där lilla extra. Jag kanske var extra känslig idag, men jag satt mest på cykeln och irriterade mig passet igenom över både passupplägg och attityd.  Så jag bestämde mig för att dra ner på kraven idag och tänka låg puls och återhämtning istället och göra passet till något som skulle passa mig.

Då gick det mycket bättre! Inget endorfinrus, inge träningshigh, men ett väl genomfört pass.

Tid: 60 min
Maxpuls: 172, 85%
Snittpuls: 146, 72%
Kaloriförbrukning: 667

Avslutade med plankan i två minuter. Nu skiner solen ute och jag känner mig laddad inför en fin dag. Guldstjärna i boken för att jag fullföljde trots att jag var ordentligt opepp.

Återhämtningspass med pigga ben.


Jag och Sara efter passet. Svettiga. Jag älskar Saras tröja “Lazy sucks, just do it” Så sant!

Det var andra gången för mig på ett av legendariska Pias spinningpass på hötorget. Förra gången satt tröttheten i resten utav kvällen. Idag skulle det visa sig vara dags för ett helt nytt pass. Återhämtningspass. Jag måste hylla proffsigheten hos en instruktör som lyfter fram vikten utav sådana pass och inte bara faller för trycket att köra skiten ur sina deltagare på varje pass.

Jag vet inte om någon känner igen sig, men jag tycker ofta att all träning som inte ger mig vaga spykänslor alternativt en känsla efteråt att man verkligen kört igenom hela kroppen ordentligt, inte är lika rolig eller “nyttig” träning. Men saken är den att kroppen inte riktigt fungerar om man varje gång kör max. Kroppen behöver variation i intensiteten för att hålla och för att hinna återhämta sig. Framförallt om man tränar fem-sex dagar i veckan.

Jag gillade passet, även om jag genomgående saknade pulstopparna. Målet var att ligga på 80-85% av maxpuls, det kan låta enkelt, men vet ni hur futtigt det känns att inte få trycka upp pulsen ordentligt? Att motivera sig att köra stadigt och jämnt. Svetten rann dock och kroppen tyckte nog att det var rätt jobbigt ändå. Sara satt på cykeln bredvid mig och bara en sådan sak gav än mer energi.

På sista berget fick vi halvt om halvt tillåtelse att köra ett ryck och pressa upp pulsen en bit till och jag kunde inte låta bli. Kroppen svarade direkt och pulsen pinnade upp några snäpp. Upp till 94% till och med. Det blev ett perfekt pass för mig i slutändan. Lite lugnare återhämtning efter den konstiga sjukdomen förra veckan men ändå lite puls på slutet. Och svettigt var det. Det ser ni väl kanske på bilden..

Tid: 55 min
Maxpuls: 190, 94%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 680

P.S. Jag tror jag börjar förstå tjusningen med spinning, nu är det bara könet som är negativt inställt till aktiviteten.. D.S.

Premiär för Pia-spinning.

Jag känner mig fortfarande vimmelkantig av trötthet efter ett spinnigpass som bokstavligen tog musten ur mig. Herrejävlar! Nog för att jag har hört om de beryktade passen Pia leder, men ärligt alltså, jag trodde nog att det var mycket snack och inte riktigt lika mycket verkstad som det visade sig vara.

Jag satt fast i tunnelbanan lite för länge och kom in i sista sekunden, så jag hamnade en bit bort från mina tre kumpaner. De som illvilligt lurat med mig på detta pass, som jag senare skulle drypa ut från, en timme senare. Nä, skämt åsido, Sara, Lotta och Nilla har alla pratat sig varma över Pias spinningpass på Hötorget och jag såg idag min chans att få uppleva det själv. Och jag förstår lovorden!

Efter 20 minuter rann det svett, nej det porlade svett ner från mig och hamnade i pölar på golvet under cykeln. Galet. Jag som kom in i salen med en intention att ta dte lite lugnt, för jag var rätt trött och otaggad. Det gick inte alls som jag hade tänkt och så fort jag blev varm kom också lusten att pressa på och kämpa lite.

Jag lär mig hela tiden olika saker, en av de senare lärdomarna verkar vara att spinning faktiskt kan vara roligt. Bra. Nu vill jag bara testa att cykla för Jessica och Emil också, så har jag kört för gräddan!

Tid: 55 min
Maxpuls: 191, 94%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 658


Jag, Sara, Lotta och Nilla.

Spinningpasset som nästan tog kål på mig.

Jag har nog aldrig varit så slut på ett spinningpass förut. Jag brukar tycka att det är svårt att ta ut mig helt på spinning. Dte är som om jag alltid sparar mig lite grann. För om jag tar ut mig till max i låt tre hur ska jag klara resten av låtarna? och sen helt plötsligt så fann där ingen låt kvar och jag lämnar spinningsalen trött, men inte helt och fullkomligt slut.

Idag gick jag in med en intention att inte fega. Jag gick in med tanken att jag orkar så oerhört mycket mer än jag tror, det är bara huvudet som sätter gränsen.

Att musiken var fantastisk (filmmusik, I like!) och instruktören så jäkla bra, gjorde helt klart sitt till. Passet på 45 minuter, blev nästan 50 och bestod av två block med en kort återhämtning i mitten. Sista låten i första blocket, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Och om inte dö, så åtminstone spy, jag hulkade till och med och såg framför mig hur jag skulle rasa av cykeln, upp på scenen och spy i sopkorgen som stod där.

Det var det jobbigaste jag har gjort på mycket mycket länge. Därför var det också så himla roligt! Tänk, spinning kan vara kul. Cykling kan vara kul. Helt otroligt. Jag dröp av cykeln när det var dags för stretchningen och det var flera i salen som varit lika nära döden som jag. För när block två satte igång, då hade jag bara fått ner pulsen till 180..

Fantastisk träning idag. Jag är så grym! Imorgon blir det vila, min kropp är väl helt chockad by now..
Tid: 50 min
Maxpuls: 194 (!!), 96%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 623

Apropå att vara snygg på gymmet. Före träning:

Efter träning:

Nej man kanske skulle vara lite överambitiös..

..och beta av ett 45 minuters spinningpass innan dagen närmar sig kväll?

Det gäller att smida medan järnet är varmt och just nu vill jag mest bara träna hela tiden. Träningsglädje deluxe. Jag kanske kan smitta av den här träningsglädje på spinningen så att jag blir spinningfrälst? Det vore perfekt, min onda fot och allt! Önska mig lycka till!

Blogger Boot Camp. Dag ett.

Oj, vilken helg det har varit! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna sammanfatta allt bara sådär.

Efter att ha suttit uppe till halv tre för att få till min namnskylt (varför vara ute i god tid) som jag kämpat med i flera timmar att få till, med pincett och minipärlor, så vaknade jag efter fem timmars sömn, ganska sliten. Snacka om nybörjarmisstag. Borde jag inte veta bättre? Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag är så glad över att jag hade två ipren tillhanda som fick sudda bort all värk. jag kan ju inte säga att jag rekommenderar användning av ipren för att kunna träna, men i liknande situationer är det helt klart okej.

Väl på plats kändes det som om tiden bara flög iväg. Efter att ha tyngts med en välfylld goodiebag och en lysande gul BBC-tröja satte minglandet och tränandet igång. Jag är så glad över alla som kom fram och hejade, för ska jag vara ärlig så kände jag mig en aning vilsen när jag först kom. Men att få en kram från både den ena och den andra, fick mig att landa och känna mig som hemma.

Första passet var Afro och med det kom dagens sämsta, blodblåsorna under både stortårna, också det ett nybörjarmisstag att glömma bort varför jag alltid annars envisas med att ha skor på pass. mina fötter älskar blåsor av alla de slag nämligen. Passet var roligt och perfekt som start. Många fick nog kliva ur sin trygghetszoon och öppna upp för annan träning än den de vanligen kör. Vissa insåg också att de, mot sin föreställning, tyckte om att dansa.

Pass två för dagen var passet som jag verkligen sett fram emot, som jag längtat efter med skräckblandad fötjusning. Sofys och Melas BBC-pass. Det var härligt hardcore, även om jag satte både andan, hjärtat och gråten i halsen under den första löpningen ner till gärdet. Jag är inte den som bangar på att ta i, men just när det kommer till att löpa snabbt, så är mitt snabba tempo, inte tillräckligt snabbt för liknande övningar, jag får köra mitt max för att ens ha en chans att hänga med = hög puls och mjölksyra på en gång. Det var en tuff start på ett pass som sedan höll ett högt tempo bland lösa hundar, grästuvor och jord/hundbajs. Det var burpees, apgång (?), backlöpning, utfallsgång, ålning och mycket, mycket mer. Ett alltigenom fantastisk pass och de 75 minuterna gick hur fort som helst. Att jag dessutom hade nya bekantskapen Sara som partner in crime, gjorde passet ännu bättre. Givetvis avslutades passet med löpning tillbaka till kasernen och när alla andra ökade tempot kände jag mig som en traktor, som trots högsta växel och matryck på gaspedalen, inte kunde ta mig fram lika snabbt som de förbispringande sportbilarna. Jag hade kunnat känna mig ledsen över det, ja, rentutav dålig. Men jag kände mig ändå grym, som kämpade på, jag vet att jag gjord mitt bästa, jag var på in högsta växel, jag var så himla stark. När sedan Frida sprang upp vid min sida och gav mig full pepp och pratade mig några hundra meter fram till slutspurten, så kände jag sådan stor gemenskap och tacksamhet över det, att benen orkade en aning mer, hjärtat tryckte på lite till. Tack Frida!

Med 40 gemensamma upphopp avslutades dagens tuffaste samt roligaste pass och jag har helt klart fått ännu mer sug efter att prova NMT..

Sen var det välbehövlig paus för lunch och GI-boden var på plats för att bjuda oss på god mat. Inte helt omöjligt att jag tar mig en tur dit och äter en lunch eller något liknande framöver.

Vi lekte namnlekar och fick en kanonfin löparjacka och sen var det dags för pass nummer tre. För vissa var det dans och för andra spinning. Jag hade spinning med Tessan och kände mig ovanligt laddad inför att sätta mig på en spinningcykel, då det var ganska länge sedan sist. För det första, vilka schyssta cyklar Sportlife hade. Jag kan till och med kalla dem sköna, utan att överdriva. Passet var jättebra och roligt. Framförallt rann tiden iväg och det brukar vara ett gott betyg från mig det gäller spinning, som annars kan fasa över att det “bara gått 20 minuter och är 40 minuter kvar” Vi nästlade oss uppför ett berg och körde intervaller och jag svettades som om jag skulle dö. Men det märktes att benen var trötta och inte riktigt kunde trycka upp pulsen i några högre register. Det var iofs både jobbigt och roligt nog, ändå.

Carros danspass som var det sista för dagen, innebar dessvärre att jag missade Emils cykelklass, som fått ohejdat med beröm ifrån deltagarna på hans pass, had gärna cyklat för honom också, men räknar iskallt med en roadtripp till Gbg, för en revansch. Carro är oerhört pedagogisk och positv som instruktör, dessvärre kände jag mig inte särskilt energisk och min insats blev nog en aning halvhjärtat sista passet. Trist när man egentligen vill ge allt hela tiden, men efter tre pass kanske man inte ska förvänta sig annat, kroppen hade ju ändå kämpat på riktigt bra och samarbetsvilligt.

När jag kom hem efter en heldag fylld med härlig träning, men kanske framförallt, härliga, inspirande möten med andra deltagare, satt jag som stum i soffan i kanske en timme, Jag orkade inte göra någonting. Inte surfa, inte kolla på tv, inte duscha. Ingenting. Men jag lyckades ändå komma iväg för kvällens middag på Sangria tapas Bar, en dusch och lite lätt matintag senare så var kroppen relativt med på noterna igen. Middagen var supertrevlig, llt tack vare mitt fenomenala bordssällskap. Tack för det alla!

Kvällen blev inte sen. Jag minns att jag lade huvudet på kudden och att väckarklockan ringde ganska direkt efteråt. Dags för sista dagen. Dags för pilates, dags för föreläsning och dags för avsked. Det i sig är en helt annan historia, som jag nog får berätta imorgon. Nu måste jag sova. Tydligen har jag glömt bort vikten utav vila och bokat in ett PT-pass till klockan 8:00 imorgon bitti, kul. Kommer förmodligen känna mig som sju svåra år imorgonkväll. Men innan dess ska jag ha hunnit återge resten utav helgen utan att bli alltför långrandig. Nu – sov gott!

Tanke innan morgonspinning: “Jag hatar det här.”

Imorse var jag inte game.
Imorse hade jag ingen som helst lust att genomföra det inplanerade spnningpasset.
Jag våndades, först i sängen, klockan var sex, 45 minuter senare skulle passet starta, sedan inne på toaletten. Kroppen var trött och faktiskt inte glad över den förlorade sömnen.

Jag kom på många bra anledningar till att faktiskt strunta i spinningen. Ett huvudskäl var att jag inte hade lust. Det kändes inte roligt, glädjefyllt. Jag kände mest ångest inför passet. Man ska inte känna ångest inför sin träning. Å andra sidan ville jag sätta lite självdiciplin på pränt. Jag ville inte ge efter för känslan som gjorde att jag tryckte på snooze förra veckan, olusten. Dessutom had ejag lovat en vän att köra spinning med honom.

Så jag tog mig dit.

Jag önskar att jag kunde säga att alla mina negativa känslor jag hade inför passet, skulle spolas bort av ren och skär träningsglädje när jag väl fick sätta igång. Men inte. Jag kände på en gång, att kroppen inte blev direkt gladare när jag väl började trampa. Dte gick inte att komma upp i varesig tempo eller puls, det var bara sjukt jobbigt, sjukt mentalt tungt och ren plåga. Jag hade ingen inre kraft att bita ihop och köra och körde på halvfart hela passet igenom. Min kompis såg jag inte röken av, han tog en sovmorgon och jag var allmänt bitter när jag kände att livet var elakt mot mig och kroppen var arg på mig för att jag inte gav den tillräckligt mycket sömn.

Dessutom tog batteriet på min pulssändare slut, så jag kunde inte peppa mig med lite siffror.

Stackars mig.

Efter spinningen klämde jag tre minuter i plankan, på knä och 40 armhävningar. Men humöret var halvbra, hungern var stor, kroppen var trött. Så jag  satte frukosten som första prio och nöjde mig med vetskapen att det är okej att ha skitdåliga träningspass ibland. Vad jag lär mig av detta? Att vänta med morgonspinningen (kanske testa morgonlöpning?) ett tag tills jag känner att jag har lust, aldrig morgonträna efter en natt med lite sömn och när kroppen känns väldigt sliten och att lyssna lite mer på glädjen. Sen lärde jag mig också att min självdiciplin är stark och den behöver jag inte oroa mig för.


Trots allt lyckades jag klämma fram ett litet leende efteråt.

Det där, mina vänner, var ett sjukt bra spinningpass!

http://rlv.zcache.com/i_love_spinning_heart_custom_personalized_button-p145216758231952529t5sj_400.jpg

Det är sådan skillnad på på pass och pass, jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Morgonens spinningpass var helt perfekt. Inte bara för att jag kände att jag hade ord och var peppad att ge järnet hela passet, utan även för att passet var upplagt superbra, med lite variation som gjorde att tiden gick snabbt. Stora delar av passet hade jag riktigt hög puls. Min inställning var positi och jag hade ingen handbroms i för att “spara mig till ännu jobbigare låtare”. Jag öste på från start och kroppen hängde på, fantatsisk känsla.

Passet var som sagt mycket bra upplagt och får ni chansen, ni SATSare i Stockholm, att gå på cykelklass för Åsa Aldingsson, gör det! Det hade för min del kunnat varit längre, även om jag flåsade some n blåsbälg de sista 10 minutrarna med en puls som på hela sista låten låg över 180.

Tid: 45 min
Maxpuls: 188 (yes!)
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 540

Boxning kan tydligen vara mesigt?

Jag åkte till gymmet, jätteglad över att vara på väg dit, och jätteglad över att vara på väg till ett Box-pass.

När jag “började träna”, så var det just box-pass/boxercise som var en del av det som fick mig att älska det träning gör. Att älska det som träning får en att känna. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag minns att jag åkte buss och alltså inte hade körkort, dvs, yngre än 19 år. Jag minns att jag, med bävan, åkte till min hemstads box-pass. För det handlade (och handlar fortfarande, jag passar nämligen på att gå på de passen så fort jag är på landet, samma gamla deltagare, starkare och tuffare än någonsin..) alltid om spy-fys. Jävlar vad jobbiga de passen var. Jag brukade ha svårt att gå hem den knappa kilometern från bussen efter träningen. Benen skakade, hela kroppen värkte och man hade inga som helst krafter kvar. Armarna var så trötta att småsaker som att borsta håret var en plåga.

Från den stund att man klev in i salen och passet satte igång, tills dess att man klev ut, så var det fullt ös, medvetslös.

Så jag hade ganska stora förväntningar på dagens Box pass, i Sats regi.  Jag förväntade mig inte att passet skulle vara lika bra som de jag är van vid, men åtminstone i närheten. Jag blev grymt besviken.

Efter passet kände jag mig uppvärmd, inte mer. Då snackar vi 55 minuters boxning, det kan vara hur jobbigt som helst.
Dessutom, eftersom jag kom ensam, så blev vi tre stycken som blev ihop-parade, istället för att vara två. Och den tjejen som var mitshållare åt mig, var för klen. Hon kunde inte ta emot mina slag, hon backade oroligt undan hela tiden, för att inte bli träffad, det var inte hennes fel, men det är svårt att slå på en mits som inte ger något motstånd alls, det är som att försöka slå hårt rakt ut i luften. Är dte något som gör mig frustrerad när det kommer till träning, så är det att känna att någon annan begränsar mig och min möjlighet att köra hårt. Jag bord eha blivit ihopparad med en stor stark tjej, eller en stadig kille, någon som had ekunnat ta emot mina slag och sparkar utan att se livrädd ut, så at jag slapp hålla tillbaka.

Så nej, jag blev väldigt besviken, jag försökte köra så hårt jag kunde, men kom högst i puls när jag slog på säcken.

Tid: 55 min
Maxpuls: 187
Snittpuls: 162
Kaloriförbrukning: 507

För att förlänga tränigen lite och att känna att jag faktiskt hade gjort något, testade jag gymmets nya spinningcykel. Den är supercool, har inbygda spinningprogram som både går efter din kadens, ditt motstånd och din puls. Du kan välja olika program, eller så visar skärmen din iPods innehåll. (Innebär det att jag skulle kunna ladda upp en film på min ipod, plugga in den i cykeln och kolla på film samtidigt som jag cyklar!?) Den funkade rätt bra, men när jag hade kommit halvvägs i mitt program så la den ner, jag måste ha kommit åt något.

Tid: 17
Maxpuls: 172
Snittpuls: 152
Kaloriförbukning: 184

Sen hoppade jag upp på den här maskinen:

Jag tror att den heter Wave, men är inte helt säker. Någon som vet?
Det är förvånansvärt få som använder sig utav den, jag tycker att de är bra, roligt med lite variation till crosstrainern som man har plöjt så många timmar på.
Tid: 20
Maxpuls: 169
Snittpuls: 157
Kaloriförbukning: 229

En BLÄ-dag blev en TRÄNINGS-dag.

Men den är fortfarande lite blä, om jag ska vara ärlig.

Blä eller inte, jag tog mig till gymmet där jag och min PT körde styrketräning, bröst/rygg. Min PT märkte nog av mitt humör och försökte peppa mig genom att säga att jag var riktigt stark i bröstpress, “Starkare än de flesta kill..ehm, tjejer”, vilket var roligt. Men sen så ville han liksom förstärka det han sagt och sa att tex så tog jag tyngre än killen som befann sig en bit bort och precis gjort samma övning, han hade använt sig av lättare hantlar. Jag kände mig väldigt nöjd, kul att faktiskt vara starkare än en styrketränande kille, ända tills jag kollade in killen och insåg att han var ungefär hälften så stor som jag.. Haha!

Min PT är härlig, han försöker iaf.

Dock så impoerade jag på mig själv idag genom att ta 32-kg hantlar när jag skulle göra enhands hantelrodd. 32 kg 12 reps och tre set. Bra jobbat! Kommer förmodligen kännas imorgon.

Tid: 50 min
Maxpuls: 171
Snittpuls: 114
Kaloriförbrukning: 307

Direkt efter körde jag spinning. Det var en vikarie på plats och han var jättebra! Tydliga direktiv och tidsangivelser, så man vet vad som ska hända. DOck var det svårt att komma upp i puls benen tar slut innan flåset gör det. Någon som har bra tips på hur man ska lösa det? Träna mer ben? Låta benen återhämta sig längre mellan varje tungt pass? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men dte är frustrerande att känna att musklerna ger upp innan flåset gör det.

Tid: 50 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 530

För att avsluta dagens träningspass ordentligt gjorde jag 58 armhävningar, stod 9 minuter i plankan och stretchade ordentligt en kvart. Det som jag hade kvar av NU.

Men nu har jag gått i mål! Hurra!

Idag är jag odödlig!

Åhhh!
Vilket fantastiskt pass jag hade med min PT idag.
Vi körde styrketräning bröst/rygg och jag kände redan innan att jag var full av energi, glad och taggad. Vissa dagar är man bara extra laddad för att träna. Kanske var det de där tre vilodagarna förra veckan som gjorde susen?
Det var så roligt! Vi kunde öka på alla vikter en hel del och på vissa nya övningar tog jag så pass mycket att jag själv och min PT var förvånad. Roligt också när man kör vissa övningar mot spegel, tex stående flyes i dragmaskin, när man ser musklerna jobba och hur de liksom poppar fram ur fettet. Det finns en hel del muskler där under, jag bara längtar tills dess att de faktiskt syns ordentligt!

Det är otroligt vilken utveckling den här hösten har inneburit för mig, rent tyrkemässigt. Men dte innebär också att skilnaden i styrka på höger och vänster sida av överkroppen blir extra tydlig nu. Min högersida är så oerhört mycket starkare än den vänstra. Det blev extra tydligt idag när vi körde en hel del övningar med hantlar. Jag har dessutom ingen greppstyrka i händerna, vänster är värst. Så ibland orkar jag vikten, men händerna pallar inte. Fick testa draglinor och wow vilken skllnad! Dock så ska vi köra både med och utan, eftersom jag måste börja jobba upp styrkan ordentligt i händerna så att det blir bättre.

Åh, jag känner hur min kropp bara pumpar runt endorfier och hur glad jag är!
Känner mig oerhört motiverad och nöjd med mig själv.

Efter styrketräningen körde jag spinning direkt efter.
Det skulle vara 45 minuter, men blev 50 och svetten rann ur mig och bildade små pölar på golvet under cykeln.
Min puls höll sig hög hela tiden och jag tog verkligen ur mig till max.

Jag hade pulsklockan på ig på båda passen men glömde att stoppa mellan, så jag fick en sammanlagd puls.
Tid: 5 (rodd) + 50 (styrka) + 50 (spinning)
Snittpulsen på passen tillsammans blev: 151
Kaloriförbrukning: 1364 (!!)

Efter det gjorde jag plankan på tårna i en minut och 12 armhävningar på knäna. Mer orkade jag inte, jag var helt slut.
Men på ett bra sätt. Vilken fantastisk start på veckan! Eftersom jag värmde upp på roddmaskinen fick jag ihop 1,15 km till NU också. Inte mycket, men många bäckar små..

Ett spinningpass som framkallade både spykänslor, superhög puls och endorfinkick!

Vilket perfekt sätt att avsluta en vecka på.
Jag sitter fortfarande och har endorfinpåslag efter passet.

Jag har bara gått på spinning tre gånger och varje gång så har det varit så jobbigt att jag typ velat dö och ångrat mig tiotals gånger under passet. “VARFÖR gör jag det här mot mig själv!?” Tur att jag inte är en quitter.
Passte idag var uppbyggt utav intervaller, vilket var nytt för mig. Jag har svårt att få upp ett tempo, jag har inte tekniken riktigt än, det som gör mig spyfärdig är när man står upp. Vi stod upp och körde intervaller idag. Eller så satt vi och körde intervaller och stod och vilade (??) mellan dem.

Det var bland det jobbigaste jag har gjort på väldigt länge. Jag ser fram emot att börja springa, för om jag får köra lite spinningpass ett tag till, så kommer ju min kondition komma ikapp lite och då kanske jag kommer tycka att löpningen känns okej i jämförelse mot spy-spinning!

Tid: 60 min
Maxpuls: 195 (!!)
Snittpuls: 171
Kaloriförbrukning: 778

Efteråt ägnade jag några minuter åt stretching och åt armhävingar.
20 stycken på knä.

Och två minuter i plankan, på tårna.

Nu är det bara de där kilometrarna som jag inte jobbat så mycket på de senaste dagarna.
Det kommer gott folk, det kommer.

Spinning är nog min nya grej!

Eftersom gårdagen inte blev vad jag hade tänkt i träningsväg, så kommer dagen bli en aning tuffare, hade jag tänkt.
Jag var inne i stan imorse för att hämta mina nya inlägg och hade kollat upp Cykel-pass på närliggande Sats. På Sats Regeringsgatan hade de ett blått cykelpass klockan tolv som jag siktade in mig på.

Det faktum att jag bara kört ett cykelpass tidigare, ett gult, och kanske således borde hålla mig till de gua några gånger till, sket jag fullständigt i.
Jag skulle komma att ångra det flera gånger om, lite senare.
Det var ett superbra pass!
Tufft med flera jobbiga uppförsbackar som gjorde mig nästan illamåande av trötthet. Var min kondition tagit vägen? Jo den försvann i samma ögonblick jag fick problem med foten.
Men nu får den allt ta och visa sig igen, för om jag ska orka fler spinningpass, så behövs det allt lite kondition att toppa det hela med.

Tid: 45 min
Maxpuls: 185
Snittpuls: 170
Kaloriförbrukning: 616

Jag menar, det finns ju ingen chans att jag skulle lägga ner en träningsform som bränner mer än 600 kcal på 45 minuter. Det är ju nästan i samma nivå som löpning.

Jag har tänkt lägga in ett till pass idag, något ikväll, men jag har inte bestämt mig än. Kanske ett yoga pass? Eller BootCamp inne på Fridhelmsplan ikväll? Vi får se.

 

Vad jag tyckte om SATS Regeringsgatan?
Jo, jag blev väldigt förtjust!
Det är ett gym jag skulel gilla att träna mer på och jag kommer säkert tillbaka.
Snygga lokaler med roliga planlösnngar inuti lokalen med upphöjda delar. Fräscht och helt okej omklädningsrum. Att de dessutom har en klättevägg gav extra plus. En dag ska jag lära mig att klättra.