Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘armhävningar’

“Nära döden”-pass.

Oh my god. Jag visste inte vad jag gav mig in i imorse när jag glatt styrde cykeln mot gymmet. En timmes spinning brukar vara tufft men helt klart överkomligt. Idag trodde jag att jag skulle svimma efter halva passet.

Jag har svårt att hantera de stora pulstopparna som man möter på redan efter halva passet. Jag tror att jag är mer van vid att köra på jämn belastning under större delen av passet för att låta de sista 10 minutrarna vara döden. Jag är med andra ord inte så bra på att komma tillbaka efetr en ordentlig pulshöjning.

Efter 20 minuter av dagens pass bjöd instruktören oss på 7 intervaller à 45 sekunder vardera med 15 sekunder villa mellan. varannan intervall skulle ske stående på tungt motstånd och vartannat sittande med ordentligt tempo i benen. Efter första stående intervaller rusade min puls och mjölksyran kom som på beställning. Det var först därefter som vi blev varnade för att samla på oss mjölksyra. Jaha ja.


Orkar knappt hålla ögonen öppna efteråt

Hur ska man kunna motivera sig själv att ge allt om man veta att det sedan väntad 30 minuter till, när man är klar? Jag fick jobba i varje intervall med att fokusera på Varför jag var där (= För att jag vill, för att jag vill bli starkare, lättare, uthålligare), Vad jag kan påverka (=min insats) och Hur jag kan göra för att känna mig som nöjdast efteråt (= ge allt). Dessutom peppade jag mig hela tiden med tankar såsom “Jag orkar, håll ut hela vägen, håll tempot, jag är grym!” Man blir så oerhört mycket starkare då än när tankar såsom “Jag orkar inte, fy fan vad jobbigt, benen är tunga och sega, det är så jävla jobbigt” Då kroknar jag direkt.

Efter intervallerna, då var jag dock helt slut. Det fanns inget tryck kvar i benen och så fort jag pressade kom mjölksyran och fick hela benen att kännas som tunga stockar. Aj då. Dessutom trodde jag att jag skulle svimma och ramla av cykeln, det svartnade nästan för mina ögon. Jag var så sjukt trött. Att det dessutom var sjukt varmt inne i spinningssalen och akut syrebrist gjorde väl inte saken bättre. De 30 minuter som bestod av passet kändes som en omöjlighet och jag sänkte ribban en aning och försökte trampa ur mjölksyran.

Svetten rann verkligen om mig och jag kände mig nära döden varje gång vi fick direktiv att pressa upp pulsen igen. Jag ville helst bara vara färdig med passet. Lyckades under sista låten piska upp pulsen igen och sen var nedvarvningen en skänk från ovan.

När jag hade stretchat och kände mig en aning nedvarvad avslutade jag med en liten 6VU cirkel. Armhävingar, plankan och jägarvila. Tre varv. Man kan väl säga att jägarvila inte är så jättesmart att köra efter ett mjölksyredrypande spinningpass, men jag kämpade på och fick sammanlagt ihop 30 st armhävningar, 3 minuter i plankan på knä och 1 min och 40 sek i jägarvila.

Kände mig helt klart grym efteråt och endorfinerna gör sitt jobb i kroppen just för stund. I love!

Tid: 55 min
Maxpuls: 194, 96%
Snittpuls: 157, 77%
Kaloriförbrukning: 706


Ni skulle sett hur rätt mitt ansikte var precis efter passet, vilken pärs! Men jag var färgglad i alla fall..


Maxtesten avklarade – check!

Idag på eftermiddagen fick jag sällskap av min syster på gymmet när jag skulle avsluta mina maxtest och hon skulle smygstarta med sina.

Vi värmde upp på cykeln i 30 minuter. 14,5 km till 6VU, det går bra nu! Sen plågade jag syrran på crosstrainern i 20 minuter. Man kan säga att vi var varma när det var dags för mig att göra de sista två maxtesterna, upphoppp och armhävningar.

Armhävningar är verkligen något som man måste träna för att bli bra på. Så fort jag slutar göra de förbannade armhävningarna, kroknar mina muskler. Idag bevisade jag att det var sant. Jag var ändå stolt över att jag klarade av att göra 2 stycken på tårna, sen blev det 25 på knäna.

Sist men inte minst var det så många upphopp som möjligt på en minut som gällde. Såhär i efterhand inser jag att det kanske hade varit bättre med två eller tre minuter, för att verkligen se förbättringen. Men nu är det en minut som gäller och det var bara att ösa. Jag vet inte vad jag ska tycka om mitt resultat, men 40 hopp hann jag med. Men det tog fasen ett tag innan min puls gick ner efteråt. Ella efterlyser sin kondition, vart tog den vägen?

Men så, då är alla maxtesten avklarade, hurra för mig och hurra för syrran som kämpade hårt idag!

Maxtest nr 2 för MU och: jag är tillbaka i gymmet!

Okej, det var ingen comeback med besked på gymmet, då foten fortfarande är lite ilsk. Har jag nämnt att jag fått skavsår på hälen också? Köttigt skavsår som numera gör mest ont på foten. Supertråkigt.

Men cykla år ju och med den här tröttheten som våren har bidragit med i min kropp, fick det bli ett snällt, lugnt pass på en motionscykel. 60 minuter och 2 mil blev det totalt. Min energinivå var inte förenlig med maxtest i burpees, men däremot armhävningar och i plankan gjorde jag efteråt. Jag har bestämt mig för att skippa maxtest 2 för utfall. Det räcker med de problem med rörlighet jag har just nu, den träningsvärk jag hade förra gången satt ju kvar en vecka! Jag förbättrade mig riktigt bra i plankan och i armhävningarna. 12 armhävningar på tå plus 30 på knäna direkt efter. Jättenöjd!

Plankan på tå är verkligen vidrigt jobbig, så att jag klarade 90 s på tå och sedan en minut på knä, känns också som en stor förbättring. Är nöjd med dagens pass, men det sprutade inga endorfiner efteråt direkt.

Maxtest 1:
407 utfall
34 armhävningar på knä
32:45 min / 5km löpning
37 Burpees
30 s på tå + 2 min på knä i plankan

Maxtest 2:
33 min/ 5 km löpning
utfall —
armhävningar 12 på tå + 30 på knä direkt efteråt.
burpees
plankan 1,5 min på tå + 1 min på knä

Däremot så blev det en mycket god lunch efteråt. Sushi!

Jag älskar..ALLT!

Ni får ursäkta den något euforiska rubriken. Men just nu, precis efter ett utomordentligt bra träningspass, rusar det ohälsosamt mycket endorfiner runt i min kropp.

Jag blev taggad av att köra ett pass ganska enabart fokuserat på MarsUtmaningen, det kändes roligt och lite annorlunda mot hur jag annars planerar (snarare inte planerar) mina pass. Jag ville hålla till inne i gruppträningssalen men det skulle dröja en halvtimme innan den blev ledig, så under tiden fick det bli lite kondition. 20 minuter på crosstrainern som uppvärning. Men gud vad uttråkad jag var. 20 minuter gick låångsamt.

Bytte till ett löpband och bestämde mig för att bara göra som det kändes. Ursprungstanken är nästan alltid “lugnt och inga krav”, men det slutar alltid med att jag pressar upp tempot. Idag var benen lite tunga i början, men sen började de flyga av sig själv. Det var en underbar känsla. Jag är så ovan vid att bara springa korta stunder 10-20 minuter gör jag ju aldrig annars, men inne på gymmet så blir det kul. Då vågar jag öka farten lite också, eftersom jag inte behöver räcka lika länge. Började på 8 km/h och slutade på 12 km/h. Kul att springa snabbt!

Tid: 10 min
Sträcka: 1,54 km
Tempo: 6:30 min/km
Hastighet: 9.24 km/h
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 164, 81%
Kaloriförbrukning: 135

Sen var det dags. Salen var tom. jag var ensam med mitt lilla planeringsblock. Jag kände mig tagga doch redo.
Jag la upp passet osm följer:
10 armhävningar, 20/30 utfall, 1 min slag/sparkar, 1 min plankan (30 s på tå, 30 s på knä), 5 burpees och 1 minut hopprep.

Jag körde igenom cirekeln i ett kör, utan vila, sedan en minuts vila/vattendrickande och så på den igen. 6 varv blev det, även om det blev riktigt jobbigt på slutet och svetten rann.  På slutet ökade jag på med utfallen och med armhävningarna så att jag skulle bli klar med dem idag.
Resultatet för dagen blev:
Armhävningar 70 st varav 23 på tå (vilket ger 300 armhävningar totalt med 30 på tå. I mål!)
Plankan 6 min varav 3 min på tå (vilket ger mig totalt 24 min varav 5 på tå)
Utfall 170 stycken (vilket ger mig 250 st, i mål!)
Burpees 31 stycken (vilket ger mig 200 st, i mål!)

Tid: 45 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 583

I’M BACK!

WOHO!

Bortsett från att jag drog omkull på den isiga stallplanen och landade i blöt gegga bestående av hästbajs och lera, så har slutet på dagen varit helt underbar.

Promenaden tur/retur till stallet var finfin på vägen dit, men på vägen hem, nydoppad i bajslerigt vatten och alltså genomblöt, var det mindre kul, så jag blev upphämtad av sambon som var på väg hem från jobbet. Totalt tog det 48 minuter och 4,4 km. Lugnt och fint, inte någon powerwalk direkt.

Direkt hem för att byta om och sedan iväg för att smygträna på gymmet. Jag hade ingen egentlig plan, ville inte planera fr mycket ifall kroppen skulle kännas tung och trött, men väl på plats kändes kroppen glad och pigg. Jag körde lite styrketräning med sambon, jag kommer förmodligen känna av mina bröstmuskler imorgon.

Sen tog jag itu med lite övningar ala MU.
Tre minuter i plankan, varav en på tårna. 40 armhävningarna varav 2 (!!) på tårna, men sen ville bröstmusklerna inte mer.
40 utfall fick det bli också. Lite light och snällt mot kroppen. Ingen hög puls, bara stryka medhårs. Hålla kroppen glad.

Avslutade med 15 lugna minuter på motionscykeln. 5,2 km. Känns såå skönt att vara tillbaka på gymmet, även om jag ska ta det lugnt tills jag är helt hundra, men snart är jag helt fit for fight igen, hurra!

So far:

8 minuter i plankan och 100 armhävningar, samt en hel hög med vackra Åre-bilder.

Vackra Åre.

Åh, vad jag är glad att jag och Sara

bestämde oss i sista stund för att faktiskt vara spontana och åka upp till Åre den här helgen. Jag tror att det är precis vad både min kropp och min själ längtat efter.

När det kommer till skidåkningen har Sara varit en ängel och guidat mig genom snälla och mindre snälla backar, hon har väntat på mig och lugnat mig när backarna sett mer ut som stup än som snälla lugna backar. Själv har jag som jag nämnde tidigare, mest fokuserat på att ta mig ner i samlad form. Dvs, i en hel kropp. Sa jag att det var länge sedan jag åkte skidor? Även om jag alltid älskat skidåkning och är uppvuxen med regelbundna skidveckor varje år, så försvann 10 år i skidbacken för mig och jag kände mig en aning ringrostig i början.

Åre har bjudit på mestadels blåst och moln, men stundtals tittade solen fram och vi hittade en backe med lä = helt underbart. Våra leenden bredde ut sig ännu större över våra rödrosiga ansikten. Tänk vad solen gör med oss, vilken lycka den kan framkalla, är det inte underbart?

Ja, man kan ju inte påstå att det inte är vackert här uppe i alla fall. Tre och en halv timme åkte vi, sen var mina ben för trötta och det började snöa och blåsa lite väl mycket.

Nu laddar vi inför schlagerkväll. Sara har en plan att vi ska göra en hel massa core-övningar under kvällen, vi har redan gjort 4 minuter i plankan och 20 armhävningar. Det här kan bli spännande (jag bara nickar och gör som jag blir tillsagd :D )

Tanke innan morgonspinning: “Jag hatar det här.”

Imorse var jag inte game.
Imorse hade jag ingen som helst lust att genomföra det inplanerade spnningpasset.
Jag våndades, först i sängen, klockan var sex, 45 minuter senare skulle passet starta, sedan inne på toaletten. Kroppen var trött och faktiskt inte glad över den förlorade sömnen.

Jag kom på många bra anledningar till att faktiskt strunta i spinningen. Ett huvudskäl var att jag inte hade lust. Det kändes inte roligt, glädjefyllt. Jag kände mest ångest inför passet. Man ska inte känna ångest inför sin träning. Å andra sidan ville jag sätta lite självdiciplin på pränt. Jag ville inte ge efter för känslan som gjorde att jag tryckte på snooze förra veckan, olusten. Dessutom had ejag lovat en vän att köra spinning med honom.

Så jag tog mig dit.

Jag önskar att jag kunde säga att alla mina negativa känslor jag hade inför passet, skulle spolas bort av ren och skär träningsglädje när jag väl fick sätta igång. Men inte. Jag kände på en gång, att kroppen inte blev direkt gladare när jag väl började trampa. Dte gick inte att komma upp i varesig tempo eller puls, det var bara sjukt jobbigt, sjukt mentalt tungt och ren plåga. Jag hade ingen inre kraft att bita ihop och köra och körde på halvfart hela passet igenom. Min kompis såg jag inte röken av, han tog en sovmorgon och jag var allmänt bitter när jag kände att livet var elakt mot mig och kroppen var arg på mig för att jag inte gav den tillräckligt mycket sömn.

Dessutom tog batteriet på min pulssändare slut, så jag kunde inte peppa mig med lite siffror.

Stackars mig.

Efter spinningen klämde jag tre minuter i plankan, på knä och 40 armhävningar. Men humöret var halvbra, hungern var stor, kroppen var trött. Så jag  satte frukosten som första prio och nöjde mig med vetskapen att det är okej att ha skitdåliga träningspass ibland. Vad jag lär mig av detta? Att vänta med morgonspinningen (kanske testa morgonlöpning?) ett tag tills jag känner att jag har lust, aldrig morgonträna efter en natt med lite sömn och när kroppen känns väldigt sliten och att lyssna lite mer på glädjen. Sen lärde jag mig också att min självdiciplin är stark och den behöver jag inte oroa mig för.


Trots allt lyckades jag klämma fram ett litet leende efteråt.

Min första förälskelse i Mr. Löpband.

Idag gick jag med ganska tunga steg till gymmet, inte för att jag inte ville träna, nej verkligen inte. Det som tyngde mina steg var istället självtvivel. Rädsla av att inte räcka till. Jag hade bokat in mig på Nike Dynamic Training och samma känsla som jag hade före första gången jag skulle köra samma pass. Tvivel på mig själv och min förmåga. Tvivel får mig genast att försöka hitta på ursäter för att slippa. Det är tur att jag har en väldigt målmedveten inre röst som inte godtar några ursäkter eller något tvivel.

Varför tvivlar jag för? Det där gjorde jag ju hur bra som helst. Genom hela passet var jag stark och höll tt högt tempo. Jag var en stolthet för mig själv. (Kan man ens säga så?)

Passet kändes inte ritkigt lika jobbigt som förra gången, men visst är det jobbigt, inte tu talt om saken. Pulsen hålls hög hela tiden och svetten bara rinner.
Tid: 55 min
Maxpuls: 186
Snittpuls: 165, 81%
Kaloriförbrukning: 620

Jag kände mig inte helt färdig på gymmet dock. Mina steg ledde mig oväntat mot ett av löpbanden. Gå ur lite mjölksyra ur benen. Tänkte jag först. Knappade in 4 km, so måldistans och började gå, för att ganska snabbt öka till löptempo. Sen bara nötte det på, benen kändes förvånansvärt pigga och starka, pulsne höll sig lugn, trots att tempot var rätt högt, för mig. Jag hade nog inte tänkt att jag skulle springa hela vägen, men helt plötsligt kom den över mig, känslan. Jag kände mig fånig som log stort samtidigt som svetten rann. Runners High. Den mytomspunna, omtalade, fantastiska känslan. Jag längde lite på steget, ökade tempot, kände mig stark och snabb. Och imponerad av mig själv! Jag var en superkvinna,som var ostoppbar, vars fötter knappt nuddade löpbandet och bara flög fram. Fantastisk känsla! För första gången någonsin kändes jag och löpbandet som en perfect match.
Tid: 27 min
Sträcka: 4 km
Tempo: 6:45 min/km
Hastighet: 8.89 km/h
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls:166, 82%
Kaloriförbrukning: 398


Såhär glad är jag efter mitt livs första löpbands-förälskelse.

Jag har inte glömt bort MU, no way.
Jag har bara skjutit lite på alla övningar och när det ändå gick så bra, var det väl bara att avsluta med lite armhävningar och plankan.
2 min i plankan på knä
40 armhävningar på knä
20 Utfall
14 burpees (fy fan vad jobbiga de är..)

För att vara extra snäll mot min kropp belönade jag de med 20 minuters stretchning efteråt. Lycka!

Ser ni, vilket höjdarpass det blev idag? Är så oerhört stolt över mig!

En BLÄ-dag blev en TRÄNINGS-dag.

Men den är fortfarande lite blä, om jag ska vara ärlig.

Blä eller inte, jag tog mig till gymmet där jag och min PT körde styrketräning, bröst/rygg. Min PT märkte nog av mitt humör och försökte peppa mig genom att säga att jag var riktigt stark i bröstpress, “Starkare än de flesta kill..ehm, tjejer”, vilket var roligt. Men sen så ville han liksom förstärka det han sagt och sa att tex så tog jag tyngre än killen som befann sig en bit bort och precis gjort samma övning, han hade använt sig av lättare hantlar. Jag kände mig väldigt nöjd, kul att faktiskt vara starkare än en styrketränande kille, ända tills jag kollade in killen och insåg att han var ungefär hälften så stor som jag.. Haha!

Min PT är härlig, han försöker iaf.

Dock så impoerade jag på mig själv idag genom att ta 32-kg hantlar när jag skulle göra enhands hantelrodd. 32 kg 12 reps och tre set. Bra jobbat! Kommer förmodligen kännas imorgon.

Tid: 50 min
Maxpuls: 171
Snittpuls: 114
Kaloriförbrukning: 307

Direkt efter körde jag spinning. Det var en vikarie på plats och han var jättebra! Tydliga direktiv och tidsangivelser, så man vet vad som ska hända. DOck var det svårt att komma upp i puls benen tar slut innan flåset gör det. Någon som har bra tips på hur man ska lösa det? Träna mer ben? Låta benen återhämta sig längre mellan varje tungt pass? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men dte är frustrerande att känna att musklerna ger upp innan flåset gör det.

Tid: 50 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 530

För att avsluta dagens träningspass ordentligt gjorde jag 58 armhävningar, stod 9 minuter i plankan och stretchade ordentligt en kvart. Det som jag hade kvar av NU.

Men nu har jag gått i mål! Hurra!

Älskade löpning!

Att springa mitt i naturen när solen skiner, på hösmjuka grusvägar me dhunden lös som sällskap. Det är väl naturromantik, så det bara skriker om det?

Vilken fantastisk löptur. Foten kändes bra hela vägen. Pulsen höll sig ovanligt låg hela första delen av passet. Uppförsbackarna tågade vi bara uppför, tempot var lågt, men jag tog mig frammåt och kände mig stark. Konditionen var dte inget fel på. Dte var väl snarast benen som kändes lite ovana vid den typen av belastning. Får blir fler utfall framöver. (Blä för utfall!)

Men annars så var det en fantastisk känsla att få springa igen och springa under såhär fina förhållanden. När jag vaknade imorse av att solen dels lyste in i sovrummet och himlen var ljusblå, kändes det inte direkt som november. Härligt.

 

 

Tid: 54 min
Sträcka: 7,5 km
Tempo: 07:12 min/km
Hastighet: 8,33 km/h
Maxpuls: 191
Snittpuls: 166
Kaloriförbrukning: 778

 

När jag kom hem stretchade jag, gjorde 20 armhävningar på knäna och en minut i plankan, också den på knäna. Utanför målade solen vackra färger på himlen.

 

Shape shape shape.

Jag gillar Sats “Shape”. Kanske gillar jag det extra mycket för att instruktören som leder passet jag går på, Anna-Carin Gustafson Ideberg (långt namn!), är så himla bra. Men hon är inte bara en väldigt bra passledare, hon har en fantastisk fysik! Det är så coolt med tjejer/kvinnor som har en sån där självklar styrka inifrån och ut, och dte upplever jag att hon har. Oerhörd kroppskontroll och väldigt definerade muskler. En sann förebild.

Alltså, passet idag var jättebra. Perfekta benövningar, jag som alltid hatat utfallssteg har börjat vänja mig och de man gör ofta blir man ju bra på, så en dag kanske jag kommer älska utfall, just för att jag komme rbli så bra på dem. Kanske.

Men jag värmde upp på roddmaskinen innan passet. Jävlar vad jobbigt det är. Tempot var helt okej.
Tid: 20 minuter
Sträcka: 4,7 km
Snittpuls: 165
Kaloriförbrukning: 260

Shape
Tid: 55 min
Kaloriförbrukning: 650

För att komma ikapp med NU, passade jag på att göra
Armhävningar:
5 min
50 st på knäna

Samt tre minuter i plankan, två på tårna och en på knäna, efter passet.

Dessutom hoppade jag upp på en motionscykel för att se till att jag åtminstone avverkat 1 mil idag.
Dvs, cyklade de restrerande 5,3 kilometrarna.
Tid: 13 min
Sträcka: 5,3 km
Snittpuls: 168
Kaloriförbrukning: 179

Så, jag var ganska mör när jag skyndade mig fårn gymmet. På väg mot nya äventyr.
Alltid nya äventyr.
Ikväll sitter jag två timmar från Stockholm, ute i skogen, tillsammans med två av de vänner jag har känt längst samt två sambos och vi ska bada jacuzzi, basta, äta gott och bara vara. Härligt!

Vad ska ni hitta på ikväll? Blir det något fredagsmys?

Ett BootCamp som förtjänar sitt namn..

Jodå, nog blev det BootCamp för hela slanten ikväll.
Jag kände mig inte så peppad innan, men är jätteglad att jag tog mig dit.
Ikväll bevisade jag än en gång för mig själv att jag inte är den där tjocka otränade tjejen längre.
När man kör BootCamp gör man dte ofta med stationsträning och går man dit själv paras man ihop med någon/några andra, som kör samma station som du, samtidigt.

Idag fick jag sällskap av en man jag inte sett förut.
Det är ju allt annat än en tävling, man gör sitt i sin egen takt och är inte beroende av den andra personen för att utföra övningarna.
Men jag brukar bli peppad av mitt “sällskap” och det brukar bli ganska naturligt att man peppar varandra. när jag kör med en kompis, så brukar vi piska varandra så vi kör max.
Min första spontana tanke när jag och dne här killen började köra, var att han förmodligen skulle “spöa skiten ur mig”, han såg ut att vara i form.
Döm om min förvåning när jag insåg att jag höll ett högre tempo, inte behövde vila lika ofta (knappt alls) som han fick göra. Jag insåg helt plötsligt att “jag är ju rätt fit”. Väldigt vad många positiva Aha-upplevelser jag fått den senaste tiden. Härligt!

Passet var som sagt, som vanligt, riktigt bra.
Vi körde varje station i 45 s, 15 s vila till nästa station och ett helt varv innan vila för att dricka. Tre varv.
Övningarna som var med idag var:
Crunches/”benlyft” med vikt, plankan, idioten, bicepscurls, tricepspress med gummiband, hoppa hopprep, stående rodd, utfallsgång, armhävningar, sittande magrotation samt min hatövning – burpees.

Tror ni att vi svettades? Herregud!
Det rann om mig.
Efter de tre varven och man trodde att vi var klara blev det två sista minuter med jogg på stället och burpees samt upphopp på löpande band. Sjukt jobbigt? Ja!

Tid: 55 min
Snittpuls: 165
Kaloriförbrukning: 718

Armhävningar: 34 st på knä

Plankan: 2 min på tårna

Efteråt hade jag bestämt mig för att vara med på SatsDans som går direkt efetr BootCamp. Jag var med på den förut och då hade de en superbra instruktör. Sne slutade hon och en ny tjej började och passen sjönk ganska drastiskt i kvalitet och blev mer aerobics-likt och klämkäckt. Inte särskilt kul alls. Så jag slutade gå på dem. Idag var det dock en annan instuktör och även om hon var bättre än dne nya, så får jag nog bara inse att passet i sig inte passar mig, det är lite för mjäkigt och slätstruket, men jag vet att det kan vara roligt med en ritkigt bra instruktör. Det är synd, för jag tycker att det passar rätt bra som nedvarvning och slaggutrensning efter ett hårt pass. Men det ska vara roligt också, man får inte glömma det.

Tid: 45 min
Snittpuls: 139
Kaloriförbrukning: 473

Vad ska man säga, en lyckad träningsdag är över, jag har ätit en sen middag med fiskbullar, potatis och sallad (älska fiskbullar!) och sitter väldigt djupt nedsjunken i soffan. Härligt!

När allt trasslar, då testar man löpsteget igen.

Ingen av min planering verkar gå sådär superbra.
Vi blev sena från landet och jag missade mitt spinningpass med fem minuter. Väldigt bittert.
Jag hade ingen lust att köra styrka eller sitta och cykla själv.
Men jag har i flera dagar tänkt på löpning, funderat på löpning och längtat efter löpning.

Foten har känts bra den senaste månaden, och visst, jag har inte fått ok från sjukgymnasten än (jag har inte träffat henne på väldigt länge), så jag vet inte riktigt om jag borde. Men jag bestämde mig för att testa.

Ute regnade och blåste det, helt perfekt löparväder med andra ord. Jag älskar att springa när det regnar.
Jag har, enligt mätning via Eniro, 2,9 km till stallet så jag bestämde mig att springa dit, fixa med min häst och sedan springa hem.
Skulle det inte kännas bra i foten, så fanns möjligheten att antingen ringa efter skjuts hem från stallet eller ta bussen.

I regn och snålblåst sprang jag, jag hade bestämt på förhand att springa lugnt och inte pressa det minsta. Korta steg och känna efter i foten hela tiden. Vägen till stallet består av långa backar. Först en lång nerförsbacke, sen en lång uppförsbacke, sen en lång nerförsbacke och sist en lång uppförsbacke. Jag har alltid haft problem med mina uppförsbackar. Framförallt mentalt. Man börjar tänka “Åh nej, en backe” redan långt innan. Jag kan inget om löpteknk, men jag läser en oerhört inspirerande och matnyttig löparblogg, MarathonMia, som har skrivit om just fenomenet med mental inställning och uppförsbackar. Inför de här backarna försökte jag tänka annorlunda. typ “Roligt, nu kommer en uppförsbacke och ger mig lite variation” eller “Nu gäller det att pressa fram höften och bara njuta mig uppför backen.” Det sjuka är att det verkligen fungerade! Istället för att få extremt mycket högre puls och jobba hårt uppför de brantare delarna, så tuffade jag på, stark och nöjd. När jag väl kom upp på höjden, så kändes det inte som om ag genomgått en pärs, utan mer bara att jag hade sprungit med en annan teknik en bit och sen bara växlade om till en annan, plan-mark teknik. Det bådar gott inför min framtida löparträning.

Foten kändes bra, precis i starten på väg hem fårn stallet känd ejag lite av den men det gick över fort. Det var just löpning med hälisättning som kändes lite, nerförsbackar tex. Så länge jag löpte på framfoten så kände jag inget alls. Men jag tror att jag ska vara försiktig och inte gå ut för hårt, om foten inte svullnar upp eller blir öm inom de närmaste dagarna kanske jag provar igen, annars väntar jag ännu längre. Jag har ju egentligen inte bråttom.

Förövrigt så sprang jag väldigt sakta idag och det ska bli kul att se hur snabb jag blir om jag trycker på lite, för med tanke på hur väldigt lätt det kändes i det här tempot, kan jag nog öka på en hel del.

Tid: 46 min
Sträcka: 5,8 km
Hastighet: 7,57 km/h
Tempo: 07:56 min/km
Snittpuls: 160
Kaloriförbrukning: 643

Efter löpningen gjorde jag 20 armhävningar på knäna och två minuter i plankan, en på tå och en på knä. Jag ligger ordentligt efter, men det ska nog lösa sig..

Pass två för dagen avklarat.

Tråkigt nog kom jag försent till försa passet idag, vilket var core. Jag fastnade med en kompis på en jättetrevlig lunch och tiden liksom rann iväg.
Istället för core cyklade jag 10 minuter (4,6 km till NU), stod i plankan, på tårna, i 1 minut och gjorde 12 armhävningar på knäna.
Bra gjort.

Sen började Streetdansen med alltid lika fantastiska Åsa Fornander.
Idag gick det dock inte alls bra för mig, jag stod långt bak i salen, såg inte Åsa och dessutom funkade inte hennes headset.
Så, jag såg inte vad hon gjorde, jag hörde inte vad hon sa. Ni kan ju tänka er, med en för mig, helt ny korreografi.
Dock är dans alltid roligt, pulsen är högre än vad det känns, det är så roligt!
Sen att man ser ut som ett fån och inte direkt som en “cool dansare”, det spelar ingen roll. Fler borde våga.
Tid: 55 min
Snittpuls: 144
Kaloriförbrukning: 620

 

Ett spinningpass som framkallade både spykänslor, superhög puls och endorfinkick!

Vilket perfekt sätt att avsluta en vecka på.
Jag sitter fortfarande och har endorfinpåslag efter passet.

Jag har bara gått på spinning tre gånger och varje gång så har det varit så jobbigt att jag typ velat dö och ångrat mig tiotals gånger under passet. “VARFÖR gör jag det här mot mig själv!?” Tur att jag inte är en quitter.
Passte idag var uppbyggt utav intervaller, vilket var nytt för mig. Jag har svårt att få upp ett tempo, jag har inte tekniken riktigt än, det som gör mig spyfärdig är när man står upp. Vi stod upp och körde intervaller idag. Eller så satt vi och körde intervaller och stod och vilade (??) mellan dem.

Det var bland det jobbigaste jag har gjort på väldigt länge. Jag ser fram emot att börja springa, för om jag får köra lite spinningpass ett tag till, så kommer ju min kondition komma ikapp lite och då kanske jag kommer tycka att löpningen känns okej i jämförelse mot spy-spinning!

Tid: 60 min
Maxpuls: 195 (!!)
Snittpuls: 171
Kaloriförbrukning: 778

Efteråt ägnade jag några minuter åt stretching och åt armhävingar.
20 stycken på knä.

Och två minuter i plankan, på tårna.

Nu är det bara de där kilometrarna som jag inte jobbat så mycket på de senaste dagarna.
Det kommer gott folk, det kommer.

På den sjunde dagen vilade Gud.

Och eftersom det här är den sjunde dagen i Novemberutmaningen, så vilar jag.
Nu har alltså snart en vecka gått, hur känns det?
Vad är svårast? Att hålla sig ifrån godis, eller att träna så pass mycket?
Om man ska vara någotsånär i fas med utmaningen, så bör man ha tränat 3,5 pass.
Gjort 70 armhävningar och 7 minuter i plankan.
Dessutom bör man ha avverkat ungefär 19 kilometer.

Hur känns det, ligger ni “före” eller har ni lite att jobba igen?
Vilket känns som det mest utmanande inom träningsdelen?

Jag tycker att jag ligger bra till i allt förutom armhävningarna. Det blir till att nöta ordentligt nästa vecka!

Vilodagen imorgon kommer jag behöva, efter det här.

För det första, jag har sån träningsvärk efter passet igår. Min PT fick mig verkligen att ge det där extra. Jag kan knappt röra på axlar/skuldror. AJ!

Vissa övningar på Shape-passet idag gjorde sjukt ont, eftersom mina muskler var så ömma.
Att liggandes rotera överkroppen mot step-brädan, var en plåga tex. Mina skulderblad och musklerna där under ojade sig ordentligt.

Jag gillar Shape-passen mer och mer, det är bra, funktionella övningar!
Balansen tex, hur viktigt är dte inte att ha en bra balans och hur ofta tränar vi på den?

Idag var en effektiv dag på gymmet:
Cykel t&r gymmet
Tid: 10 min

Uppvärmning på crosstrainern
Tid: 5 min

Shape
Tid: 55 min
Snittpuls: 149
Kaloriförbrukning: 600

Styrketräning av handleder och underarmar
Tid: 10 min

1 min plankan på tårna
1 min på knäna

10 armhävningar på tårna!

Ett ordentligt stretch och avslappningspass efteråt. Om jag inte hinner få in ett längre sådant pass i veckan, får det nog räknas som ett av novemberutmaningens fyra.

Imorgon är dte vilodag. och det ska jag njuta av.
Min kropp behöver utan tvekan en fin viodag efter de tre senaste dagarnas intensiva, hårda, träning.