Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘vikt’

Vägning, vecka 21

Vikt: 115,3 kg -0 kg (sammanlagt – 17,7 kg)

BMI: 35,6 (ursprungligen 41)

Mage vid naveln: 102 cm -2 cm
Midjemått: 95 cm -1 cm
Höft: 112 cm -0 cm
Höger lår: 71  cm -1,5
Vänster lår: 70 cm -0 cm
Höger arm: 37 cm -0 cm
Vänster arm: 38 cm -0 cm
Under byst: 96 cm -0 cm
Hals: 38 cm -0 cm

Jag hann inte fota. Är på språng. Mår bra idag, men tänker vänta tills imorgon med att träna. Är inte så bekymrad över att vikten stått still, det kommer. Har dock sån träningsvärk i armarna att det var svårt att mäta hela kroppen.

Nu blir det en till behandling utav foten/benhinnorna även om jag knappt har något ont alls längre. Hurra!

Vägning, vecka 20.

Vikt: 115,3 kg -1,5 kg (sammanlagt – 17,7 kg)

BMI: 35,6 (ursprungligen 41)

Mage vid naveln: 104 cm -4 cm
Midjemått: 96 cm -2 cm
Höft: 112 cm -0 cm
Höger lår: 72,5  cm -0,5
Vänster lår: 70 cm -1 cm
Höger arm: 37 cm -1 cm
Vänster arm: 38 cm -1 cm
Under byst: 96 cm -1 cm
Hals: 38 cm -0 cm

Ja, det där får man väl säga är ett mer än godkänt resultat på drygt en vecka. Kul!

Den dr vägningsångesten jag nämnde igår lämnade mig inte oberörd under natten. Jag tror sällan jag har sovit så dåligt. Jag känns som om det skulle vara bra för mig att andas lite. Nu känner jag mig iaf lugn. Skönt. Jag behöver några veckor med minus för att få tillbaka självförtroendet och känna att “det här klarar jag”.

 

Nystart, omstart och fruktansvärt ångestladdad vägning.

Vikt: 116,8 kg (sammanlagt – 16,2 kg)

BMI: 36

Mage vid naveln: 108 cm
Midjemått: 98 cm
Höft: 112 cm
Höger lår: 73  cm
Vänster lår: 71 cm
Höger arm: 38 cm
Vänster arm: 39 cm
Under byst: 97 cm
Hals: 38 cm

Snacka om att jag har levt i förnekelse det senaste halvåret. Sakta men säkert har kilo efter kilo återtagit sin plats på min kropp. Paniken var ett faktum när jag ställde mig på vågen imorse. Pulsen rusade och jag fick total ångest. Herregud, vad har jag gjort? och så direkt “Det här kan jag ALDRIG skriva om på bloggen!”

Jag läser flera olika bloggar som nämner svårigheten med att redovisa bakslag, snedsteg, misslyckanden och avsteg från planen. Framförallt bloggare som fått en stor läsekrets, med många läsare som följer och beundrar samt inspireras utav framsteg och utveckling hos bloggaren. Det skapar en rädsla för att man bara är älskad i medgång och att motgångar skulle göra läsarna besvikna. Rädslan för att förlora det stöd som med tiden blivit så viktigt för en.

När jag hade vägt mig satte jag mig ner, ganska länge. Jag kände skam och förtvivlan. Jag har varit så inne i bubblan att verkligheten inte riktigt har fått tränga igenom. Jag har tänkt på förändringar, jag har tänkt på uppoffringar, jag har tänkt på utveckling, men mycket har stannat i tanken. Men så den sista tiden är det som om många pusselbitar har hittat hem. Jag har fått ordning på mina tankar kring kosten och mina tankar på HUR jag ska sätta mina planer i verket. Jag har börjat se vägen framför mig, den jag ska gå. Jag har börjat återfå ett fokus och en tro på mig själv. Det enda som saknades var att också börja dokumentera förändringen.

Och så ställer jag mig till sist på vågen, för att ta avstamp och hamna på banan igen. Resultatet kändes som ett platt fall. I en dryg timme. Sen reste jag mig upp, tog de obligatoriska bilderna, mätte hela kroppen samtidigt som jag andades bort stora delar av ångesten och det pickande hjärtat i bröstet.

Det här är mitt avstamp, min nystart, min omstart, min väckarklocka, min ledsamma dagsstatus. Men det här är inget som stoppar mig, snarare tvärtom. Det här är något jag får lära mig utav. Det här är något som ger mig extra motivation och härdar min vilja. Det är något som lär mig det viktiga i att fokusera framåt och hur stor del huvudet har i en förändringsprocess. Jag tänker inte fokusera på hur dåligt det är att jag sitter på den här vikten igen. Jag tänker fokusera på hur bra det är att jag ställde mig på vågen idag. Tänk om jag hade väntat ännu längre. Jag tänker också, med det bestämdaste, förklara för mig själv att det är helt okej att gå upp i vikt, sånt händer, det är skittrist och inget jag vill ska hända, men jag är en helt okej människa ändå. Nu gäller det bara att göra något åt det. Tänkt har jag gjort mycket på sista tiden, tankar är viktiga, men det krävs också handling för att en förändring ska ske. Dags att handla!

Jag tror att vägningarna kommer ske varje vecka, men förmodligen inte på måndagar, utan istället på fredagar. Så, om jag inte ändrar upplägget och väger mig mer sällan, så sker nästa vägning nästa fredag och fortsätter sen varje vecka.

(Och jag hoppas verkligen ni har tålamod med mig och min viktnedgång, det här verkar vara en mycket tålamodskrävande resa.)

Vägning, vecka 8.

Vikt: 111,3 kg  – 0,4 kg (sammanlagt – 21,7 kg)


BMI:
34,4

Mage vid naveln: 99 cm -1 cm
Midjemått:
92 cm -1 cm
Höft: 107 cm -1 cm
Under byst:
95 cm -1 cm
Höger lår:
69  cm -0 cm
Vänster lår:
67 cm -1 cm
Höger arm:
37 cm -0 cm
Vänster arm: 37 cm -0 cm

Minus, jag älskar minus! Fortfarande inga viktras direkt, men ett knappt halvt kilo. Det går ju åt rätt håll! Härligt. Samt att centimetrar försvinner väldigt snabbt, framförallt på magen och överkroppen.

Då är det väl bara att fortsätta precis som tidigare, men kanske utesluta dopfikat den här veckan..

bloglovin

Vägning, vecka 7.

Vikt: 111,7 kg  – 0,2 kg (sammanlagt – 21,3 kg)


BMI:
34,5

Mage vid naveln: 100 cm -3 cm
Midjemått:
93 cm -1 cm
Höft: 108 cm -0 cm
Under byst:
96 cm -0 cm
Höger lår:
69  cm -1 cm
Vänster lår:
68 cm -1 cm
Höger arm:
37 cm -1 cm
Vänster arm: 37 cm -0 cm

Man kan väl inte direkt snacka om ett viktras..haha. Men jag får vara jättenöjd med två hekton också även om jag känner mig frustrerad. Å andra sidan, förra veckan avslutades med en kakdag, så det kanske inte är så konstigt. Jag tar det som det kommer, minus är i alla fall åt rätt håll. Förresten var ju måttbandet väldigt snällt idag och det är ju ett tecken på att det går som det ska.

Apropå något helt annat. Min kropp är faktiskt helt fantastisk.

Vägning, vecka 6.

Vikt: 111,9 kg  + 0,5 kg (sammanlagt – 21,1 kg)


BMI:
34,5

Mage vid naveln: 103 cm + 2 cm
Midjemått:
94 cm -0 cm
Höft: 108 cm -1 cm
Under byst:
96 cm -4 cm
Höger lår:
70  cm -1 cm
Vänster lår:
69 cm -0 cm
Höger arm:
38 cm -1 cm
Vänster arm: 37 cm -0 cm

Fy tusan vad tråkigt det är med plus, även om jag i det här fallet vet att det beror på mens, så är det sjukt trist. Däremot ser jag fram emot nästa veckas vägning istället. Måtten har iaf minskat, förutom kring magen. Så det är väl ett tecken på att det hela är på väg åt rätt håll. (Sen har jag tjuvvägt mig en gång i veckan, innan mensen och då var det mycket trevligare siffror på vågen!)

Vägning, vecka 71 (51)

Vikt: 110,5 kg ( +5  kg) (sammanlagt – 22,5 kg)


BMI:
32,6

Mage vid naveln: 98 cm ( +7 cm)
Midjemått: 94 cm ( +6 cm)
Höft: 108 cm ( +4 cm)
Höger lår: 68  cm ( +7 cm)
Höger arm: 38 cm ( +3 cm)
Under byst: 93 cm ( +3 0cm)

Hej och hå.

Det var exakt 10 veckor sedan jag publicerade något viktresultat här på bloggen. Det innebär inte att de här tio veckorna har varit utan fokus på vikten. Kanske är det nu jag har tänkt som mest på min vikt, hur jag ska gå till väga och hur jag ska kunna vända den rätt oroväckande trenden med plus på vågen.

10 veckor har minst sagt satt sig på oönskade ställen och jag känner det tydligt i kroppen och jag trivs inte. Kroppen känns tyngre och plufsigare. 7 cm på låren, är sjukt mycket! Inte konstigt att jeansen sitter tight.. Fem kilo som borde varit minus istället, tycker jag.

Jag tycker att det är sjukt jobbigt med resultatet på vågen idag. Men iom att börja om lite med vägningarna här på bloggen, så känns det iaf som om jag har tagit upp strutshuvudet ur sanden och försöker göra något åt det hela. Min plan är att väga mig varannan vecka framöver istället för varje.

Och även om det känns väldigt tungt att väga såhär mycket, så känner jag mig ändå overkligt lugn och sansad. Det här är inte hela världen. Det är inte konstigt att det har blivit som det har blivit och även om det verkligen inte var såhär jag ville att det skulle bli, så är jag glad att det inte står +10 kg på vågen till exempel.

Hoppas ni är med och peppar mig framöver! Jag tror att jag kan behöva det..
bloglovin

Slutet för ”London-dieten”

Sen jag skrev inlägget “För vems skull ska jag gå ner i vikt?” har jag släppt allt vad bra kost (både för kropp och själ) och viktminskning, heter.
London..

Det har ätits. Jag kan utan att tveka säga att det har ätits totalt utan kontroll, nästan trotsigt. Allt möjligt har jag inmundigat. Mycket sådant som jag i vanliga fall inte äter. Det var som om jag behövde trotsa mig själv och min omgivning och äta tills dess att jag kände att ingen faktiskt hade något att varken säga eller tycka och tänka om vad jag väljer att äta, förutom jag. Jag har gått emot allt vad smygätande heter och ätit allt jag har velat ha, öppet. Det är som om en stor tyngd har lyfts från mina axlar.

Det här har pågått i ungefär två veckor och den totala obryddheten kring vad jag har stoppat i mig, även om det inte har varit ett sunt ätbeteende hade möjligtvis sin peak i London. Jäklar vad vi åt där. På konstiga tider, konstiga saker och mycket!


London..

När jag kom hem vägde jag mig, både oroligt och med en “skitsamma”-attityd och blev en aning förvånad när jag såg att jag över helgen, gått ner två hekto. Även om jag inte drog så stora växlar på det, så har jag därför döpt dessa två veckor till “London-dieten”. Den är väldigt kontroversiell och inget jag skulle rekommendera..

Skämt åsido. Jag har ätit precis allt jag har velat. Har jag velat äta hamburgare så har jag gjort det, har jag velat äta glass så har jag gjort det osv. Jag har ätit så mycket skräp. Det har känts som om jag har väntat på något, min egen reaktion, mitt eget beslut. Ni vet att jag pratade om att jag ju måste vilja gå ner i vikt för min egen skull?

Idag mötte London-dieten sitt slut med den här (extremt goda) pepparkaks-smaksatta kladdkakan. Sakta men säkert landade en insikt i mig att jag får och kan äta precis vad jag vill, när jag vill. Det är ingen annan som bestämmer vad jag stoppar i munnen. Det är ingen annan som påverkas utav de val jag gör heller. Jag får äta pepparkaks-smaksatt kladdkaka när helst jag vill. Just därför känner jag, här och nu, inget mer behov av att bevisa det för mig själv.

För i grund och botten vill jag ju inte äta en massa näringsfattig skräpmat. Jag vill äta god mat som gör gott för kropp och själ. Som stärker min kropp, mitt immunförsvar och gör mig glad och vacker både på in och utsidan. För min skull.

För vem är det jag vill för? Mig själv. Ingen annan. Därför är det jag som styr. Det är jag som gör mina val. Det är jag som står för mina egna val. Det är jag som gör de bästa val jag kan utefter de förutsättningarna jag har just för stunden. Ja, jag vill gå ner i vikt. Jag känner mig inte nöjd med mina 100+ kg, men det är också jag som bestämmer hur det ska gå till, hur snabbt och varför jag ska göra det. Det finns ingen prestation i att gå ner i vikt. Jag är inte en bättre människa bara för att jag går ner i vikt. jag är precis lika bra som jag är just nu. Ingen tävling, ingen bedömning. Går jag ner fem kilo på ett år, bra! Går jag ner 10 kilo på fem år, bra!

Så tror jag att vi kör. Det känns rätt och bra både i själ, kropp och hjärta.
Och jag vet ju att jag har så mycket stöd, pepp och kärlek i form utav de fina människor jag har runtomkring mig i livet, däribland er, alla fina bloggläsare. Stort tack för det.

Tron kan försätta berg, det är dags att jag börjar tro på mig själv igen.

När får man vara nöjd?

Vi fortsätter lite på samma tema idag också. Jag läser era kommentarer och blir varm i hjärtat. Ni är så fina. Jag blir så rörd över att det finns så många människor där ute som ger mig så mycket kärlek, motivation, stöd och fina tankar. Tack alla!

En sms-konversation innan läggdags igår gav mig än mer tankar att vrida och vända på. När får man vara nöjd med sin vikt? Får man väga 100+ och lägga ner viktminskningtankarna utan att det ska klassas som att “ge upp”?

Och då pratar jag inte bara om omgivningens tyckande och tänkande, jag tänker även på mina egna åsikter. Det är så djupt inpräntat i mig att om vågen säger att man är “för tung”, så ska man gå ner i vikt. Oavsett vad spegelbilden säger.  Jag är kanske en av de mest vältränade tjejer vägandes 100+ kg, jag känner. För mig är inte min övervikt en direkt hälsorisk i sig. Jag har en kropp som måhända väger en hel del, men jag har en vältränad kropp som är tränad för att orka min vikt.

Jag är också medveten att även om jag måhända väger ganska lika som för ett knappt år sedan, så har det ju hänt saker ändå med min fysik. Jag är några centimeter mindre på flera kroppsdelar och jag upplever mig som snyggare i kroppen än jag var i slutet av november förra året. Men framförallt har jag en mer vältränad kropp, en starkare och bättre tränad sådan. Jag menar alltså på inget vis att det jobb jag lagt ner det senaste året, har varit “onödigt” eller förgäves. Jag är jätteglad över hur min kropp ser ut, mår och är med mig. Det här året har gjort mig än bättre på att uppskatta min kropp och att acceptera den.

largeaffirmation2
Tänk vad mycket bättre om min våg sa såhär istället. De går att köpa här. I need one!

Men när får man då vara nöjd?
100 kg? 90 kg? 80 kg? 70 kg? 60 kg?
Eller handlar det om BMI? Måste jag ligga på normalvikt enligt BMI för att få vara nöjd? (80 kg blir BMI 24,7. Normalvikt ligger på ca BMI 19-25) Blir man överhuvudtaget någonsin nöjd?

Det är ju ingen annan än jag som kan svara på det. Men jag är också fundersam över vad jag tror kommer hända, bara för att jag går ner i vikt. Tror jag att jag helt plötsligt bara ska sluta känna mig tjock? Känna mig nöjd och lycklig med min kropp, oavsett hur jag mår?

Jag tror att jag har hjärnspöken som är så djupt inpräntade att jag kommer dras med samma självbild, oavsett vad jag väger. Om jag går ner till 80 kg, vilket ju är mitt mål, kommer jag känna mig nöjd då? Mer nöjd än nu?

Kanske är det så att jag är mer nöjd med min kropp nu, än i aug 2009, och därför är jag inte lika motiverad att förändra den?

Vägning, vecka 60 (v.40)

Vikt: 106,6 kg ( -0,4 kg kg) (sammanlagt – 26,4 kg)


BMI:
32,9

Mage vid naveln: 92 cm ( -1 cm)
Midjemått: 88 cm ( -1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( -1 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm ( – 0cm)

Se där, 4 små hekto har försvunnit, men kanske framförallt 3 små centimeter. Bra! Bara att fortsätta köra nu.

Vägning, vecka 59 (v.39)

Vikt: 107 kg ( -0,7 kg kg) (sammanlagt – 26 kg)


BMI:
33

Mage vid naveln: 93 cm ( -1 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm ( – 0cm)

Super. 7 hekto ner. Sweet. Snäll våg, snäll kropp.

Nu börjar kroppen kännas som min igen. Kan kanske få belöningen för delmål 4 den här gången också, trots att jag kryssade av den här vikten för snart ett år sedan. Kanske är det bara belöningen som saknas för att befästa det hela…

Vägning, vecka 58 (v.38)

Vikt: 107,7 kg ( -1 kg kg) (sammanlagt – 25,3 kg)


BMI:
33,3

Mage vid naveln: 94 cm ( -1 cm)
Midjemått: 89 cm ( -1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 35 cm ( -1 cm)
Under byst: 90 cm (  – 0cm)

Skönt! Nu blir dte här startvikten för 6VU. Om 6 veckor ska jag alltså vara nere på 103,7. Spännande! Jag har inte haft konkreta viktmål tidigare, då jag haft ett visst datum satt. Men nu jäklar.

Känns skönt med minus trots bröllop, lång bilresa, ingen träning och svullen mage. Men det märks verkligen på kroppen så fort det blir ett uppehåll med träningen. Kroppen degar ner sig direkt. Känne rmig svullen och pluffsig. Längta till post-träningskänslan när kroppen känns som en stenhård, grym maskin som är oövervinnerlig!

Det bästa med den här morgonen, förutom minus och sådär, är att nu startar 6VU och jag känner mig frisk nog för att smygstarta med träningen lite igen. Jag ska till och med vara så pass duktig att jag cyklar till skolan! Då knaprar jag några kilometer och rör på mig samtidigt. Hurra för mig!

Hur jag har löst svettproblematiken? Jag cyklar i träningskläder och byter tröjan till en klänning. Mina långa peak-tights får vicka som leggings. Blir nog skitsnyggt.

Vägning, vecka 57 (v.37)

Vikt: 108,7 kg ( +1,9 kg) (sammanlagt – 24,3 kg)


BMI:
33,5

Mage vid naveln: 95 cm ( +2 cm)
Midjemått: 90 cm ( +1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – 0cm)

Jag ställde mig på vågen med vetskapen om att hela min kropp känns som en stor svullen ballong, dock inte fylld av luft, snarare av vatten och annat skit. Jag var mentalt förberedd på ett ganska stort plus och också med vetskap utav varför. Ändå var det riktigt tungt idag. Jag vet att det är mest vatten i och med mens och sjukdom. Jag vet att det inte är hela världen och jag vet att det här inte betyder att jag kommer förbli tjock resten av livet (som det känns just nu), men jävlar vad opepp det känns.

Någonstans mellan sjukdom och mens och allt, så vet jag ju nämligen att jag inte har lyssnat. På kroppen. Bara sprungit på med någon form av mathets. Ätit fastän jag inte är hungrig, ätit fastän jag är mätt. Letat efter saker att äta så fort jag känt mig stressad, krasslig, ledsen, trött, whatever. Det är väl därför det känns så tungt. Det är en helt förbannad ätstörning jag har, ibland gör den sig kraftfullt påmind.

Men, det kommer inte göra någonting bättre av att älta det. Det är bara ett perfekt sätt att hamna i martyrrollen, där jag är ett offer. Det är jag ju inte. Jag gör mina egna val, ibland mer konstruktiva och ibland mer destruktiva. Det är ju det där med balans..

Den här veckan är ett nytt fräscht blad. Jag kan inte träna än, vilket känns sjukt tråkigt, jag är fortfarande för sjuk. Men jag kan träna huvudet. Så den här veckan ska tillägnas mental hårdträning. Jag får klura på exakt hur det här ska gå till och återkomma. För någon form av bakläxa kräver veckans resultat. Mental träning it is.

Pepp pepp pepp!

Vägning, vecka 56 (v.36)


Vikt:
106,8 kg ( -0,2 kg) (sammanlagt – 26,2 kg)


BMI:
33

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – 0cm)

Första vägningen på nya bloggen. Har känt mig väldigt uppsvälld i magen sen igår och trodde nog att vågen skulle visa plus, både på grund av det och på grund av sjukdom med ganska generöst glassintag förra veckan. men inte då! 2 hekto kanske inte är så mycket, för en del. Men det är minus och det är huvudsaken. Jag vill hålla minustrenden och slippa plus, oavsett om det “bara” är 2 hekto så är jag glad!

För att få någon fart på måtten så är det dags att ta tag i styrketräningen lite mer fokuserat nu också. Kanske redan idag.

Följ min blogg med bloglovin

Vägning, vecka 55 (v.35)


Vikt:
107,0 kg ( -0,7 kg) (sammanlagt – 26 kg)


BMI:
33 (-0,2)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -0 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  – cm)

Yes.

Nothing more, nothing less.

Utvärdering av vecka 52 (v.32)

Den här veckan har känts relativt bra. Men jag längtar så oerhört mycket efter mitt Stockholm, min lägenhet, mina vänner, mitt gym att dagarna här mest blir långa. Jag är dessutom oförklarligt trött hela tiden. Jag har börjat med min medicin för Hypotyreosen som jag har, jag fick ta en paus med den under sommaren, då min lever mådde sådär. Då, när jag åt den i våras, fick jag precis samma problem. Vi får se hur jag gör med det, kanske har det inte med varandra att göra.

Träningen har ju gått oväntat bra, 6 timmar, enbart cykling fördelat på fyra dagar. Helt klart godkänt.

Måndag: Cykling 6 mil, 3 h 20 min

Tisdag: VILA

Onsdag: Cykling 48 min, 18 km, Cykling 30 min, 12 km

Torsdag: Cykling 30 min, 7,3 km

Fredag: VILA

Lördag: VILA

Söndag: Cykling 58 min, 18,1 km

Jag har lite funderingar kring mina vägningar då jag just nu inte känner att jag har de verktyg jag skulle vilja ha för att underlätta för mig själv. Jag saknar rutiner, fokus och träningen här ute helt enkelt. Uppmärksamma läsare märkte nog att jag inte redovisade någon vikt förra veckan. Jag känner att jag helst vill komma igång ordentligt och vara i gängorna helt och hållet innan jag ställer mig på det där vågskrället. Då kan jag bättre ta resultatet och känna att det mindre ångestladdat. Jag har inte bestämt mig än. Men om vägningen imorgon uteblir så beror det helt enkelt på det. Jag kommer dock jobba stenhårt för att nästa vägning, om den så blir imorgon eller om två veckor, ska bli en positiv överraskning. Jag behöver lite positiva överraskningar för att kicka igång ordentligt. Däremot skulle ett plus vara en aning förödande för tron på mig själv just nu.

Förövrigt kan jag meddela att jag idag stod emot dessa efterrätter, fast det var inte helt lätt. Men med tanke på kuvertet med trisslotter från min födelsedag och dagarna efter, som Sara förmodligen får imorgon, så får det helt enkelt vänta. Det var helt klart värt att avstå, såhär i efterhand.

P.S. Håll extra utkik imorgon, då kommer en rolig tävling dyka upp på bloggen!

Vägning, vecka 51 (v. 31)

Vikt: 107,7 kg ( -1,1 kg) (sammanlagt – 25,3 kg)


BMI:
33,2 (-0,4)

Mage vid naveln: 93 cm ( -0 cm)
Midjemått: 89 cm ( -1 cm)
Höft: 104 cm ( -0 cm)
Höger lår: 62  cm ( -0 cm)
Höger arm: 36 cm ( -0 cm)
Under byst: 90 cm (  -1 cm)

Ett strålande sätt att starta vecka på. Härligt!

Hur ska jag lyckas?

Jag gillar inte termer som “omstart”, jag tycker hela livet är en enda resa, ibland faller man och slår sig, ibland står man still, men man slutar ju aldrig med sin resa. Men man kan väl säga att jag har bestämt mig för att fokusera mer igen efter några veckors snubblande hit och dit.

Hur ska jag lyckas? Vad är mina verktyg för att kunna nå mitt mål?

  • Jag fortsätter med mina veckoliga måndagsvägningar/mätningar/fotograferingar.
  • Jag fokuserar på mindre portioner och att sluta äta när jag är nöjd och inte bli för mätt. Att våga lämna kvar mat på tallriken. Jag äter näringsrik och varierad kost.
  • Jag tänker en extra gång innan jag stoppar något i munnen: är jag hungrig? Behöver min kropp det här?
  • När jag känner mig sugen, så ska jag INTE äta. Då ska jag försöka känna vad det är för känsla jag egentligen känner. Är jag uttråkad? Ledsen? Trött? Arg? Vad kan jag göra istället för att äta, så att det ska kännas bättre?
  • Jag ska ofta påminna mig själv om varför jag vill gå ner i vikt, jag har ägnat fyra tidigare inlägg om detta som jag ska läsa igenom så fort jag känner mig omotiverad.
  • Jag ska vara noga med mat och sovtider. Äta på regelbundna tider och sova de timmar jag behöver på rätt tid och komma upp på morgonen i hyffsad tid.
  • Jag ska vara så rörlig i vardagen som möjligt.
  • Jag kommer träna, mycket och roligt. Jag ska mata träningsglädjen med nya utmaningar och våga testa nya, utmanande träningsformer. Jag ska fortsätta träna med min PT och när jag kommer tillbaka till Stockholm ska jag äntligen få återse mitt älskade SATS och träna som tidigare, fem dagar i veckan.
  • Den här sista månaden på landet ska jag träna med min gamla PT och väcka liv i träningslusten igen. Det går att träna roliga saker, även om man har en fot som inte får springa. Just nu är min träningslust ganska låg och jag tänker inte tvinga mig själv att göra något jag älskar, en dag kommer jag vakna upp och bara längta.
  • Jag kommer omge mig med sådant som ger mig motivation. Jag kommer plöjja igenom viktbloggarna här, jag kommer kolla på gamla avsnitt av Biggest Loser och andra program kring viktminskning.
  • Jag kommer utvärdera varje vecka, som jag alltid gjort tidigare, på söndagen, för att se hur det har gått, hur det har känts och hur jag mår.
  • Jag kommer uppdatera delmålslistan en aning och vara bättre på att verkligen ge mig själv belöning för varje nått delmål.
  • Jag kommer blogga. Blogga när det går bra, när det känns jobbigt, när det går lekande lätt och när endorfinerna pumpar i kroppen. Jag ska spamma bloggen med inlägg om den här viktnedgången.
  • Jag kommer försöka äta så naturligt som möjligt, mat som min kropp mår bra av. Försöka äta så lite av sånt som kroppen faktiskt inte mår så jättebra av. Konstiga kemiska tillsatser och sånt.
  • Jag kommer lyssna på min kropp, på mig själv.
  • Jag kommer jobba på att få huvudet att hänga med i förändringen. Hur? Jag vet inte riktigt än. Kanske blir det någon terapeut som får hjälpa mig.
  • Jag ska inte dras med i “på sommaren är det semester och fest jämt. Varje dag är en lördag.”
  • Jag kommer ta kort på nya delmålskläder och uppdatera dem regelbundet.
  • Jag ska älska mig själv hela tiden. I up’s and down’s. Jag ska älska min kropp, jag ska hylla den! Min kropp är mitt tempel, den ska vårdas och avgudas. Min kropp är fantastisk!
  • Sist men inte minst: Jag ska ta stöd av alla underbara läsare som peppar, pushar, tröstar och ger mig så oerhört mycket kärlek och stöd, här på bloggen. Utan er hade den här resan varit mycket svårare.

Är ni med mig?

Vägning vecka 49 (v. 29)

Vikt: 109,2 kg ( +4,2 kg) (sammanlagt – 23,8 kg)


BMI:
32,4 (-0,3)

Mage vid naveln: 94 cm ( +3 cm)
Midjemått: 90 cm ( +3 cm)
Höft: 105 cm ( +2 cm)
Höger lår: 62  cm ( +1 cm)
Höger arm: 36 cm ( +1 cm)
Under byst: 92 cm (  +3 cm)

Jahopp. Svart på vitt. Det kunde varit värre, men givetvis kunde det varit betydligt mycket bättre. Nu gäller det att bara blicka framåt och inte fokusera påhur dte kunde vara, utan på hur det kommer bli. Det är en jävla sicksack resa, den här viktresan.

Vägning, vecka 37 (v.17)

Vikt: 105,3 kg (-1,2 kg) (sammanlagt – 27,7 kg)


BMI:
32,5

Mage vid naveln: 90 cm ( -0 cm)
Midjemått: 85 cm ( +1 cm)
Höft: 102 cm ( -0 cm)
Höger lår: 61  cm ( +1 cm)
Höger arm: 34 cm ( -0 cm)
Under byst: 89 cm (  -0 cm)

Usch, det var inte roligt att väga sig idag. Kroppen kändes svullen och tung och inte alls lätt och pigg. Vilket givetvis syntes på vågen också. För två veckor sedan var jag nere i 103,8. Det känns ganska långt bort just nu. Jag trodde nog att jag skulle vara nere på 104 den här veckan i alla fall. Men kroppen ville annat. Man kan aldrig förutsäga vad den hittar på.

Jag ska  dock inte deppa över det här, jag vet ju att jag rör mig neråt, om än sakta men säket, med lite bakslag ibland. Men det är helt okej. Nog bör jag kunna spränga 100-kg gränsen i sommar? Jag vill vara under 100 när jag fyller 26 i augusti. Det kan väl vara ett bra mål?

(Har väl aldrig varit så gnällig med ett så stort minus förut, men med tanke på vad som föregick förra veckans plus så tillåte rag mig att vara lite grinig i alla fall)

Nu blir det lunch med Sara och hon brukar alltid kunna ge mig energi och pepp!