Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘Träning’

Just do it.

Min tröjas budskap passade bra med min inställning idag. Jag vet innan ett pass med Magnus att det kommer bli jobbigt. Jag vet att det någonstans i mig kommer finnas en del som säger “jag vill sluta! jag orkar inte!”. Men jag vet också att det bara är att bita tag och bara göra det. Bara utföra precis det som jag blir tillsagd att göra. Bara koppla på pannan utav renaste stål och fullfölja. Men ibland är det bra jobbigt.

Dagens pass utspelades i Humlegården, mitt i city på en lekplats. Magnus sa att just lekplatser är perfekta för träning. Jag håller med honom. Så många tortyrredskap på en och samma plats! Skämt åsido, utomhus finns dte verkligen mängde med ställen som går att göra till egna hemmagym. Så även lekplatser.

Saker vi gjorde idag som var jobbiga:
Gå upp och ner på en parkbänk 20 ggrx3 med armhävningar mot bänk mellan. Ingen vila.
“liggande rodd” i en sån där liten barnställning (väldigt svårt att förklara. Då man hänger under ett räcke och häver upp kroppen. 10ggr x3 med 10 knäböj mellan utan vila mellan.
Hänga i en ställning och dra upp knäna mot magen. Mycket jobbigt! 8 ggr x3
Sprint uppför backe 2×5 ggr med vila efter fem gånger.
Springa på alla fyra uppför en backe med baksida axel/skulderblad i  TRXen mellan. Ingen vila. 3 ggr

Saker vi gjorde idag som inte var jobbiga:
Kan inte komma på något..

Av någon anledning kändes det MYCKET jobbigare att cykla hem än att cykla dit. Så fort jag kom hem stretchade jag länge och väl i trapphuset (bästa tsället att stretcha på) och åt en halv burk kesella med bär som mellanmål. Kroppen är ganska sugen på lunch nu.

Ella goes hemmaträning.

Jag är absolut inget fan av hemmaträning. Inte för att jag har testat så ofta, men jag tycker inte att det känns “på riktigt” om man bara kör på i sitt vardagsrum. Idag bestämde jag mig för att rucka lite på mina fördomar och köra mitt styrketräningspass i just vardagsrummet. Eftersom Maja påminde mig om att man aldrig ångrar ett träningspass så var det bara att tagga till. En halvtimme träning är bra mycket bättre än ingenting. Jag kittade upp golvet med en yogamatta och satte på schysst musik.

Sen var det bara att svettas! Mitt program är smidigt, för det går som sagt att göra var som helst utan några egentliga tillbehör. Jag insåg ganska snabbt att hemmaträning ju är rätt schysst. Jag bestämmer musik själv, behöver inte ta mig någonstans och det går snabbt och smidigt. Dessutom kunde jag värma mat i ugnen samtidigt. Perfekt!

Jag följde era tips för hunden och det kändes som om jag gjord mer rätt den här gången. Härligt! På 20 minuter hade jag utfört hela programmet de två gånger det ska utföras och jag youtubade lite yogaklipp för att avsluta passet med lite yoga. Jag hittade ett helt okej kort pass yinyoga. Passade perfekt som avslutning på ett expresspass. Efteråt kände jag mig genast en aning piggare. Tack Maja för peppen!

Ljuvlig uteträning.

Inför gårdagens löpning var jag inte särskilt sugen alls. Jag kände mig trött och seg och opepp. Enligt mitt träningsschema var det dags för ett 40 minuters pass med tre minuter löpning varvat med två minuter gång samt mitt styrkeprogram.

Efter lite pepp så kom jag dock iväg och det gick förvånansvärt bra. Jag betade av fem kilometer med min löp/gång och fokuset låg hela tiden på teknik och åter teknik. Det kändes mindre jobbigt än vad hastigheten sa, även om jag höll hastigheten låg.  Jag upplever det som om vaderna får jobba mycket mer nu när jag är mer strikt med min teknik. Är det så? Mer vad och mindre fot.

Solen sken, det var så sjukt vackert ute att det nästan gjorde ont, luften var frisk och lagom sval. Jag sprang förbi ett gäng roliga får som stirrade på mig och mitt prickiga löpsällskap under stor tystnad.

När jag kom hem var jag lång ifrån färdig. Både mitt styrkeprogram och mitt coreprogram väntade. Det jag gillar skarpt med mitt träningsprogram är att jag kan göra det var som helst, när som helst. Jag behöver bara en pilatesboll och har jag inte det, så går det bra ändå. Därför kan jag träna både ute och inne och ute är ju tio gånger roligare när vädret var som det var igår.

 

Det kändes lyxigt med nyklippt gräs under fötterna, barfota träning med hästar, hund och strålande sol som publik. Så himla härligt! Bjuder på en bildkavalkad från några av de övningar som ingår i mitt träningsprogram.

På väg ner i knäböj.


Utfall.


Hitlers hund. Ska benet gå sådär högt upp? Det är inte så det känns som om jag gör..


Baksidalår, inrullning utav boll. SJUKT jobbig.


Armhävningar

Sjukt nöjd efteråt. Tjoho tjohej!

Byxor från Nike, tröja från Casall som jag hittade på Intersport för endast 190 spänn istället för 400. Ett kap!

 

Träna träna träna.

Förutom att cykla runt halva stan idag hann jag även med träningspass nummer två på en för mig ny sats anläggning. Sats Gärdet. Planen för dagen var att köra mitt styrketräningsprogram som jag fått av min PT. Det r väldigt basic och jag kan egentligen göra allt hemma/utomhus förutom att jag behöver en pilatesboll till några utav övningarna. Men jag saknade gymmet lite, eftersom det var länge sen jag var där.

Efter ett otal utfall, knäböj och armhävningar samt en övning som jag inte ens klarade, hade jag, i något svagt ögonblick, bokat in mig på ett pass SatsCykling. Jag var redan innan väldigt negativt inställd till klassen, enbart för att jag inte är så förtjust i Sats förkoreograferade spinningpass. Nu vet jag inet om dte var min dåliga inställning elle rom jag hade rätt helt enkelt. Men gud så trist det var!

Jag har blivit bortskämd med fantastiska spinningpass, med exempelvis den här superkvinnan. Pass där känslan och förståelsen för vad vi gör lyser starkt genom hela passet. Pass där friheten är stor och utgångspunkten hela tiden är en själv. Jag blir tokig när jag blir så styrd när jag spinnar som jag blev idag. Man ska hålla ett exakt tempo, man ska sitta när man ska sitta och stå när man ska stå. Det var absolut inget fel på instruktören, det är själva upplägget jag inte tycker om. Sen är jag å andra sidan inte helt spinningfrälst heller. Men, trots min negativa inställning så svettades jag, fick upp pulsen och genomförde hela passet. Bra!

Sats Gärdet var en trevlig anläggning, stor och öppen yta och trots att jag var där vid fem snåret så var det ganska lugnt = stort plus! Ett extra stort plus, som faktiskt gör att sats känns lite mera värt, är att Gärdet har tre squashbanor som man kan boka. Givetvis gratis för satsmedlemmar. MEN GRYMT! Någon som känner för en match? Trist att Gärdet ligger på fel sida stan bara.

Efter träningen var det bara att hoppa upp på cykeln och ta mig hem från gärdet till Kungsholmen. Nästan genom hela stan. Jag kan sammanfatta dagen med sammanlagt 75 minuter cykling, 30 min spinning, 30 minuter styrketräning och 35 minuter löpning/gång. Mycket effektiv dag!

 

Jooobbigt!

Ni kanske trodde att jag avlidit? Ja, typ!


Glad efter passet.

Det var alltså Xwalk som skulle testas. Jag hade blivit medlurad utav Sara som frågade om jag ville hänga med och testa. Jag tänkte att Xwalk lät lagomt snällt. Jag såg framför mig hur man skulle gå omkring och göra en massa övningar. När jag väl såg videon i föregående inlägg så blev jag lätt nervös. My god, det såg ju riktigt jobbigt ut!

Mycket riktigt. Passet var tufft, framförallt för mig som inte tränat särskilt mycket explosivitet eller benstyrka den sista tiden. Efter tre vändor uppför en evighetslång trappa skulle vi göra utfallssteg upp. Herregud, där någonstans sa mina ben tack och hej. Och då var vi bara i början utav passet!


Sara hade gruppens snyggaste skor.

Uppförsbacken med utfallssteg halva vägen och löpning uppför det branta slutet tog nästan kål på mig. Att vi skulle upprepa det hela sex gånger var nästan för mycket för mitt lilla huvud som bestämt sa att det där GÅR bara inte. Men det gick, såklart, att ge upp finns inte på kartan, mycket med hjälp utav gänget runtomkring som peppade, en hand i ryggen sista vändan och lite kloka råd från samma superkvinna. Upp med blicken, fram med bröstet och tryck från höften. Vadå, ska man inte släpa sig uppför backar som en ostbåge där man liksom försöker slänga överkroppen fram och ner och nita blicken ungefär en decimeter framför skorna? Måste ha missuppfattat något!

Det var jobbigt. Styrkebiten för överkroppen var ganska liten i jämförelse med styrkan för ben och konditionsbiten. Avslutningsvis spurtade vi uppför ännu en lång backe tre gånger och då dog jag också nästan. Man klarar alltid så sjukt mycket mer än man tror.

Så ja, det var ett jobbigt pass. Men det ska vara riktigt tungt ibland. Det SKA vara skittungt och framkalla blodsmak ibland, för det gör en bättre. Man kan inte bara “mysträna” även om jag tycker att det är väldigt roligt.. För egen del kände jag mig en aning för otränad för att helt och hållet uppskatta upplägget, även om träningen är effektiv och enkel. Jag skulel vilja känna mig lite mer redo innan jag kör nästa pass. Superplus för att vara ute, vem sjutton vill träna inne när hela världen är som en enda lekplats? Instruktörerna var varma, engagerade och inkluderande och det märktes att de flesta i gänget varit där förut, det var en familjär stämning på passet. Enda frågan såhär efteråt, vad fyllde egentligen gångstavarna för funktion?

Det var hur kul som helst att testa och jag är jätteglad att jag hade två superkvinnor vid min sida, både Sara och Mia är bloggkollegor här på bloggar om träning och båda är helt fantastiska. Vilken tur jag har som har sådana inspirerande människor omkring mig.


Kycklinggryta med grönsaker väntade mig hemma. Gott!

Tillbaka i sadeln!

Vilken fantastisk start på dagen jag hade imorse. Med träningskläderna på stod jag redo och väntade vid Mälarpaviljongen på PT Magnus. Idag var första passet tillsammans och jag hade absolut ingen aning om vad som komma skulle.


Jag har inget riktigt bra fotoställe i nya lgenheten, vilket jag känner nu kan bli ett mycket stort problem..  Dagens träningsoutfit var svart från topp till tå. Just do it-tröja från Nike och byxor med rosa detalj från Röhnisch som jag fick på topploppsfrukosten, supersköna men dessvärre har det gått hål i dem trots att jag aldrig använt dem tidigare. Tråkigt!

Solen sken och det var varmt även om det bara var morgon än. Maj känns som det nya juni. Kalla vintrar och varma somrar, jag älskar det! Vi hittade en perfekt gräsplätt i Rålambshovsparken där jag först fick göra en del tester i styrka, rörlighet och balans. Jag hade förväntat mig att det skulle gå ganska dåligt och att Magnus skulle gnugga händerna och säga “Ja, här har vi en hel del att jobba med..” lite bekymrat. Jag blev därför oerhört positivt överraskad när jag istället fick höra att de inte såg så tokigt ut, rentav bra. Kul!

Efter ett gäng snälla övningar där vi kunde konstatera att jag är lite kort i baksida lår, att jag inte är lika rörlig på vänster sida som höger, samma med balansen så var det då dags för lite riktig träning. 40 utfall, 20 knäböj och två väldigt vingliga och mjölksyrestinna löpspurter som varade i en evighet senare mindes jag plötsligt hur det känns att TRÄNA. Jag älskar det! Jag älskar hur pulsen dunkar, hur lungorna bara ropar efter syre och kroppen svarar från topp till tå. Sen är det sjukt jobbigt också och när jag precis gjort 20 utfall och 10 knäböj och blivit ivägskickad på spurtlöpningen, då gäller det att plocka fram viljan. För då ÄR det jobbigt. Då vill inte kroppen. Den vill sakta ner, ta en paus och andas. Mjölksyretåligheten är inte så hög hos mig just nu, vilket snabbt gjorde benen till spagetti. Men det är kul!

Vi avslutade passet med TRX för överkroppen, också det väldigt jobbigt, men på ett helt annat sätt. Jag upplever träning med TRX som omöjligt att smita undan och fuska för det kräver hela tiden att jag håller balansen och kontakt med musklerna. Vilket också gör att det är mycket jobbigare än det ser ut.

Det var en väldigt glad, inspirerad och trött Ella som vandrade hem idag. Solen sken fortfarande och livet kändes så himla lätt och härligt. Det här kommer bli och är redan en fantastisk dag! Resten av dagen bjuder nämligen på en behandling utav benhinnan hos Mårten i Uppsala, Yinyoga med Sarayogayama, plugg, solsken och en fin kväll med min sambo.

Och en sån här god lunch!

Spännande.

Nu blir det PT-träning. Superkul och nervöst.

Träningen, glömde jag den?

Den senaste veckan har varit lite väl stressansträngd, med tentor som hängt över mig, inlämningar, redovisningar, hästjobb, kursslut och en hel del annat i livet som man ska hinna med, men som halkat efter.

Jag brukar försöka se till att inte låta träningen prioriteras bort, men de facto har det hänt den senaste veckan. Sömn har prioriterats bort. Bra matval har prioriterats bort. Saker som ger mig glädje och energi har prioriterats bort. Varför? För att jag har planerat för dåligt och inte lärt mig att säga nej till saker som jag inte hinner med. Ibland kan jag inte vara alla till lags, dte måste jag lära mig. Jag först, sen andra.

Den här veckan bjuder fortfarande på några tidskrävande och lätt stressande grejer, men nu är luften tillräckligt klar att jag känner att jag vaknat upp ur stressdimman. Jag behöver min träning, jag längtar efter min träning och jag måste få tid till min träning. Den får helt enkelt inte prioriteras bort.

Idag ska någon form av rörelse in i ett förövrigt fullspäckat schema. Kvällen bjuder på studentskiva (jag som trodde att jag var för gammal för sånt..) och dagen bjuder på redovisningar. Superkul.. Någonstans däremellan måste jag få rasta kroppen lite, annars kan det hända att jag blir tokig = tråkigt. Hur spelar inte så stor roll, bara det blir gjort!

Nu har förövrigt de sista resultaten från påskutmaningen ramlat in, så imorgon kära vänner, när tiden är lite mer med mig,  kommer resultatet. Både inspirerande och imponerande. Vilka kämpar ni har varit!

Jävlar vad bra jag är!

Det blev en promenad till gymmet i härlig vårvärme, så jag var varm när det var dags för dagens shapepass. Jag kände redan på vägen dit att idag hade jag en annan känsla i kroppen. Jag kände mig redo, taggad inför utmaningen i dagens pass. Jag kände mig lite starkare, lite piggare, lite mer taggad. Kul!

Dessvärre kände jag mig också lite lätt svimfärdig efter 15 minuter, dåligt med energipåfyllning före passet gjorde sig tydligt påmind. Men även om det svartnade lite lätt för ögonen ibland och jag fick stanna upp och dricka lite vatten, så kändes kroppen så mycket starkare, smidigare och mer fit. Jag gillade spegelbilden och jag gillade hur kroppen kändes. Stark!

Det var som vanligt ett tufft pass med många bra övningar som körde slut på hela kroppen. Jag tjatar, men Ninnie Magnusson, hon är grym! Svetten rann bokstavligen av mig under passet. Det droppade från mig ner på golvet. Som vanligt tog passet slut jättefort och jag hann inte förstå vart tiden hade tagit vägen. Kanske i alla de där förbannade utfallen med axellyft åt sidan?

Jag kastade i mig en frukt och en Froosh och stegade iväg till Omyoga, där det var dags för 75 minuter Terapeutisk DeStress yoga. Jag hade förväntat mig ett väldigt lugn och avslappnat pass, lite likt yin. Eftersom min energinivå inte var på max efter ett shapepass som tagit all energi jag petat i mig och bara lite frukt som nypåfyllning, var jag inte direkt taggad för annat. Det visade sig dock att DeStress yoga inte alls är lika avslappnande och lugn som yin. Hade jag varit mer inställd å dte hade jag säkert uppskattat passet mer. Nu rann dock svetten minst lika mycket på yoga passet och 75 minuter var rätt tufft för mig i dagens form. Benen skakade, axlarna krampade, kroppen var trött. Vi stod i alla möjliga krigare och hunden och på ett ben osv med mycket fokus på andningen. Men mina muskler skakade för mycket för att jag skulle kunna fokusera på någon fjuttig andning.

Instruktören var väldigt bra, rättade till, kom förbi och var närvarande. Salen var väldigt liten och intim med bara 8 deltagare och det ger en speciell känsla. I avslappningen efteråt kändes kroppen mör, avslappnad och trött. Jag längtade hem till middag och vila.

Sagt och gjort, jag skyndade hem, köpte en reztart på vägen (typ det enda som var sockerfritt på 7/11). Hemma krävde kroppen snabb och energifylld middag.  Så fick det bli. Mozzarella med tomat till förrätt och kycklingfilé med svampstuvning och ärtor till huvudrätt. Vilken dag. Jag är grym.

Dubbelpass = lite vatten över huvudet?

Jag har gått på Shape-klasser, men idag är första gången jag har gått på en riktig shape klass. Herregud vad bra den var! Alla som har kört shape och tyckt att det är en ganska mesig klass utan tempo och tryck, måste ta er till Sats Odenplan på måndagar 16:30 och köra Shape för Ninnie Magnusson. Vilket pass!

Hela kroppen fick sig en ordentlig genomkörare. Mycket knäböj och utfall fick mina arma ben att känna att jag nog fått några extra kilon att bära på sen sist. Jäklar vad det tog! Balansdelen i passet var grymt utmanande och min vänsterfot klagade en hel del, då den är så pass mycket svagare än den högra. Just därför är balansövningar guld för fotlederna. Fötterna är en sån där svag länk som det är väldigt lätt att skada, framförallt om man är tung, jag vet ju av egen erfarenhet.

Ninnie spred oerhört positiv energi och klassen var riktigt rolig, med bra musik och utmanande övningar så när det var slut var jag likaså. Att jag sedan skulle köra en timme BodyBalance kändes inte lika lockande då. Syrran kom dock och var sjukt snygg i en träningstopp hon köpte på Hawaii. Varför köpte inte jag ett också? Billigt och snyggt = en fantastisk kombo.

Dagens bodybalance genomleds snarare än upplevdes. Jag var på tok för trött framförallt i bålen för att orka hålla tekniken. Jag var så trött i axlar och ben att jag kände att jag höll på att börja fnissa av trötthet i diverse positioner. Men, passet gick snabbt jag gillar höftöppnar delen i passet, det hade kunnat vara hur långt som helst för min del.

Tiden när jag lätt körde två träningspass obehindrat efter varandra är tydligen inte riktigt här ännu. Jag minns när ja körde crosstraining, dans och löpning på en och samma dag, efetr varandra, utan problem. Dit ska jag igen! Jag vill ha orken, lättheten och tempot i kroppen igen. Jag tog mig kanske lite vatten över huvudet idag. Å andra sidan så genomförde jag båda passen och det gick ju.

Jag är väldigt nöjd med mig själv och med dagens pass. Shape växer mer och mer i mina ögon och är en träningsform som passar mig bra. Kul!

Shape me up, please!

Varje gång det var ett tag sedan jag var på gymmet, nu måste det vara mer än en månad sedan då jag mest har sprungit och dessutom varit bortrest, så känns det jätteläskigt innan. Det brukar kännas som om jag inte kan någonting och att all smidighet, styrka och kondition har försvunnit. Varje gång jag har varit där, så känns det fantastiskt bra efteråt.

Dagens Shapepass var väldigt olikt det jag har gått på tidigare. Därmed inte sagt att det var sämre, verkligen inte. Jag gillade det även om många av övningarna vi gjorde var väldigt svåra för mig att göra, vissa var omöjliga. I ett sånt läge är det viktigt att inte jämföra sig med andra och känna sig dålig, utan acceptera att alla har olika styrkor och svagheter och att man blir bra på dte man tränar. Tränar man aldrig balans så ska man inte bli nedstämd om man har dålig balans, tex.Jag kände av foten en del under passet och om den känns lika mycket imorgon så avvaktar jag med tisdagslöpningen tills foten känns helt okej igen.


Topp- Nike, Byxor – Soc, Skor – Nike, Strumpor – Gococo, Sportbh – Casall

Jag kände hur mycket jag behöver styrketräningen, framförallt den funktionella, i mitt liv för att min kropp ska hålla och orka. Det kändes dock att det var ett tag sedan jag underhöll och byggde upp min styrka och balans. Den var under all kritik. Jag skulle vilja träna med en PT igen och få ett ordentligt genomtänkt träningsschema som fokuserar på att få en stark och hållbar kropp. Samt att reducera fettmassa på kroppen, den har dessvärre blivit större på sista tiden. Det är hemskt att vilja gå ner i vikt och se att man snarare ökar än minskar. Men sånt är livet ibland. Ingen kan ändra på saken förutom jag.

Jag har en känsla av att jag kommer ha träningsvärk i benen imorgon och känna av passet i kroppen, även om det snarare lämnade mig trött i kroppen, än med några brännande muskler. Ett bra helkroppspass. Jag är kanske inte så nöjd med kvittot på dagens form, men jag är väldigt nöjd med min medverkan. Jag är så himla bra och modig.

Fotkänning och en lång väg hem.

Ute välkomnade Stockholm och mina nygamla hoods på Kungsholmen mig med vårkänslor och vind. Även om det var rätt kallt ute så var det barmark överallt och luften kändes sådär krispig och frisk som den gör bara på våren. Härligt!

Passet skulle vara en timme varav 30 minuter skulle vara löpning. Mitt pass startade och slutade med 10 minuter rask gång och löpningen var uppdelade på 10-6-5-4-3-2 minuter med fyra minuters återhämtning emellan. Det var tungt i början men det släppte ganska snabbt. Mentalt bra med flest minuter i början, efter tian gick resten snabbt.

Precis som Marie kommenterade på förra inlägget så är det lätt att hoppa över ett pass när man har annat att stå i. Som tex att hela vår lägenhet ser ut som en katastrofzon som skulle behöva packas upp. Just då är det så oerhört starkt att komma ut och iväg. Det är också efetr sådana pass som man är så sjukt glad över att man kom iväg. Jag sitter just nu i soffan med en glad kropp, men med framförallt en oerhört skön känsla i själen. Jag känner mig så himla duktig och nöjd med mig själv.

Passet blev sammanlagt 70 minuter runt stora delar av Kungsholmen. Jag hade lite känning i foten på slutet. Inte ont-ont, men en aning ömmande känsla. Såhär några timmar efter känns dock foten helt okej. Jag funderar dock lite på mina löparskor. Jag använder just nu ett par vinterlöpskor från Nike som jag älskar, jag har mina sulor i dem men jag är inte helt säker på att de ger ett helt optimalt pronationsstöd. Kanske vore det bättre att använda mina Mizuno Nirvana eller min Asics Kayano som är utprovade, men de är inte lika sköna som de här Nike skorna. Vilket i-landsbekymmer va?

Passet brände enligt min lemlästade pulsklocka drygt 900 kcal, vilket än en gång bara bekräftar att löpning is the shit om man vill gå ner lite i vikt och få igång tempo i kroppen. Maxpulsen låg på 182 bpm, 90% och snittpulsen på 153, 75%. Ett bra pass! Jag gillar långpassen, även om jag längtar efter att de ska bli längre.


Väldigt Nike-kittad. Nikeskor, Nikebyxor och Nikejacka. Resten var dock Soc, Casall och Gococo. I hörlurarna som vanligt en ljudbok, idag Ishmael Beah – En lång väg hem.

Jag älskar älskar löpning.

Har jag sagt att jag älskar löpning?

Nåja, jag kan säga det igen och igen och igen, för fy sjutton vad löpning är underbart. Tänk, det trodde jag aldrig att jag skulle säga för bara några år sedan då jag aldrig tagit ett löpsteg frivilligt. Nu fyller löpningen så många funktioner utöver ren konditionsträning. Löpning har blivit en meditativ träningsform som skapar en enorm frihetskänsla i kropp och själ.

Dagens långpass skulle avvekra 6 km och såg ut såhär:

Inled passet med 10 min rask gång, försök sedan jogga sammanhängande i 10 minuter (i lugn behaglig fart) fortsätt sedan med 10 min gång innan du kör en löpserie på 5x3min med 1 min gång mellan. Avsluta som vanligt med 10 min rask gång.
Om du har möjlighet, drick lite under passet!

Mitt pass avverkade dock nästan 10 km och tog lite längre tid. Jag började med 20 minuters rask gång i min varma luvtröja. Herregud vad beroende man är utav funktionella träningskläder, jag kände mig som en turist längs med kungsholmstrand bland alla andra löpare som dedikerat söndagen till att beta av kilometer med pigga starka ben. Alla i snygga löparkläder, såklart. Jag försökte dock frammana bilden utav Rocky, som alltid sprang runt i mjukiskläder. I am the winner!

10 minuters löpning gick, inte så förvånanade dock, riktigt bra och jag hannkomma in i ett flyt. I öronen har jag precis betat av Supernova och är nu inne på Darling Jim, jag trivs så med att springa till ljudböcker. Slår två flugor i en smäll för mig som älskar böcker men sällan har tid att läsa. Jag slukar all typ av litteratur och förälskar mig ofta i böcker och längtar ut, bara därför.

Efter 10 minuters rask gång igen var det dags för 5×3 minuters löpningen och då kom jag in i andra andningen och löpningen kändes lätt, trots uppförsbackar och vissa hala partier. Att springa ute på vintern är grymt, det biter i kinderna och det känns oerhört friskt, samtidigt så bultar hjärtat kroppen varm och intrycken ger hjärnan lugn. Jag älskar det!

Sista biten gång fick hjärtat att lugna ner sina slag en aning och innan jag visste ordet av, så var jag hemma. Jag stretchad ei trapphuset och kroppen kändes jätteglad och lugn. Det onda i ryggen hade inte besvarat mig alls och förmodligen var dte jättebra att springa och mjuka upp musklerna en aning för nu känns det bättre.

Åh, vilket perfekt träningspass. Nu är jag redo för nästa vecka!

Tid: 84 min
Maxpuls: 187, 92%
Snittpuls: 154, 76%
Kaloriförbrukning: 1067 kcal

P.S. Om en vecka springer jag på Hawaii. D.S.

När löpningen följer med på resan.

Jag brukar känna att något har satt sig i mitt system, när vanan är så stark att jag fortsätter med något, oavsett var jag är. Nu är jag i kalla Umeå, där vintern fortfarande visar vart skåpet ska stå. (Go winter!) Igår kom jag fram efter en ovanligt lång stund i flygplanet. Fyra timmar satt jag i den där flygplansstolen och såg hur den “extrema snöstormen” motarbetade våra försök att flyga. Man konstaterar förövrigt snabbt så fort man kommer lite norrut, att de har helt andra sätt att hantera snö som faller. Det är liksom inte snö överallt, bara för att det har snöat jättemycket. Varför kan inte den kunskapen komma ner till södra Sverige?

Nåja. Efter lunch och gos med världens finaste guddotter och hennes fina mamma, så var det löparskorna som kallade på mig. Jag sprang aldrig torsdagspasset i torsdags och det var minst sagt hög tid att sticka ut på en runda innan solen skulle lämna över norrland till beckmörkret. Ute var det mer än 10 grader kallare än hemma i Stockholm och mina vinterfodrade löpartights kändes plötsligt inte så vinteraktiga. Dagens pass såg ut såhär:

Inled passet med 10 min rask gång.
Jogga sedan 3 min, följt av 1 min rask gång.
Upprepa det 5 gånger, dvs totalt 15 min löpning.
(5×3 min jogg, med 1min promenad mellan)
Avsluta passet med 10 min gång

Benen kändes lite tunga och stela, om än pigga och glada över att få röra på sig. Skorna fick dock inget optimalt fäste i den hala snön så något tempo i löpningen blev det absolut inte. Men hjärtat fick jobba, kylan bet i kinderna och jag tog mig runt rundan utan att tapa bort mig. Mörkret lade sig sakta och kroppen var glad över att återigen följa planen och få röra på sig.

Jag kom tillbaka 50 minuter senare, då hade jag snittat pulsen på 151 bpm (74%) och maxat den vid 183 (90%) och förbrukat ca 600 kcal. Avslutade med 10 minuters stretch i trapphuset så att mina stackars nedfrusna ben fick tinas upp i lugn och ro. Är så duktig som stretchar noga!

Ett väldigt bra pass. Men stoltast är jag över att det överhuvudtaget blev av.


p.s Idag började dagen med en sån här fin fruktsallad med keso. Så gott!

Nu kan det bara bli bättre!

Idag fick jag sällskap av sambon när jag stack ut och sprang. Vi styrde ner till sjöarna, även om jag kände att det kunde vara dumt att springa en runda som jag vet exakt hur snabbt (32:30) jag sprungit när jag har sprungit mycket. Ni som läst bloggen ett tag vet ju att jag har brottats med prestationskrav med just löpningen, att jag har svårt att acceptera en sämre tid. Jag vill helst att varje löppass ska ge mig personbästa, ganska ohållbart.

Idag hade jag inte tänkt att springa hela sträckan. Jag har ju precis dragit igång löpningen igen och jag vill vara lite försiktig med foten. Men det kändes bra och när det inte kändes bra, så var det benen som var trötta, inte foten. Det var lite småhalt och tungt, men min sambo såg ut som om han var ute på en söndagspromenad, när jag själv höll på att avlida. Det är tungt att vara tung och springa. Men jag vet ju att det kan vara lätt också. Trots att jag kände mig rätt slut, så fick jag till en fin spurt på slutet och jag kände mig väldigt nöjd med mig själv.

Idag tog min indexrunda 39 minuter, men då klockade jag en lite längre bit. Så jag skulle tippa att jag är fem minuter långsammare lite knappt, vilket väl inte kan anses som så tokigt med tanke på utgångsläget för dagens pass. Härligt, nu kan det bara bli bättre!

Tid: 39 min
Maxpuls: 194, 96%
Snittpuls: 168, 83%
Kaloriförbrukning: 554 kcal

När vi kom hem roddade jag ihop en ljuvlig räksallad och gav min kropp och själ ett löfte. Nu får det vara nog med mat/skräp som är dålig för kroppen. Sista tiden har varit ovanligt dålig på mat fronten. Jag har givit min kropp saker som den inte velat ha och jag känner hur den riktigt skriker och ber efter riktig mat. Jag måste boosta mig själv med mer näring nu. Det ska vara ren, färggrann mat för kropp och själ. Näring kort och gott!

Fys i Åre.

Efter en dag då vi inte gjort många knop, vi har inte ens sått på ett par skidor (!!) så fick Sara nästan tvinga mig ut på ett träningspass. Det var ju så skönt att sitta inne och bara mysa efter att ha vandrat runt på byn i Åre och kikat på julmarknaden och haft världens beslutsångest kring hjälmköp. Köpa eller inte köpa? (Att åka med hjälm är givetvis en självklarhet!)

Kan inte någon bara ge mig ett färdigt skidställ inkl pjäxor, skidor, hjälm och alla tillbehör så att jag slipper ta några beslut? Jag är så dålig på att välja!

Nåja. Sara var träningsglädje personifierad och våra kära killar fick vara coacher. Att bli peppad av Snabba Fötter var både kul och spännande. Passet var en dryg halvtimme och jag trodde mig hjärta skulle stanna när vi sprang upp och ner för branta backar i lössnö och gjorde diverse sjukt jobbiga övningar. Det var tufft! Men som vanligt känns det alltid lika fantastiskt efteråt. När kroppen har fått sin dos av endorfiner och adrenalin. Nu väntar en tre rätters Nobelmiddag på oss. Det är tjejerna som är ansvariga idag, imorgon står killarna vid spisen. Efter en bastu och en skön dusch känns livet helt ljuvligt.

Att göra sitt bästa utefter förutsättningarna.

Imorse drabbades jag av mensvärken från helvetet. Jag hade ont i magen, mådde illa och kände mig allmänt avslagen. Det var dock ändå så att PT-Peter väntade med piskan på gymmet likförbannat och det var inte mycket att göra än att släpa sig ner till SATS.

Det går absolut att träna även om förutsättningarna inte är optimala. Men man måste ju vara ödmjuk mot sig själv och sätta kraven därefter. Jag är supernöjd med dagens morgonpass. Jag var grym! Vi körde en fantastiskt jobbig kettlebells övning då jag först fick börja svinga med en lätt kula för att sedan, för varje set, öka på med en tyngre kula. Första setet var med två kulor, en lätt och en halvlätt. Andra setet bestod utav tre kulor, alla tre tyngre än i set ett. Fem svingar på varje kula utan vila mellan. En kula var fortfarande lättast och en var tyngst. I tredje setet byttes den tyngsta kulan ut mot en som vägde 16 kg. 2 kg tyngre. För det fjärde setet lades en kula på 20 kilo till och då fick jag börja jobba med den tyngst kulan först om jag ville, vilket jag också gjorde. Jäklar vad det tog, både på pulsen och muskulärt. Jag kommer ha träningsvärk i ländryggen imorgon!

En annan övning som jag tror är en ny favorit för Peter är omvända golfsvingar i kinesismaskinen. Också en övning där pulsen sticker iväg. Tänk er en golfsving. Man för överkroppen uppifrån ena sidan och snett neråt. Men jag får göra det tvärtom med motstånd. Jag börjar alltså nere och “svingar”  upp över axeln i en diagonal rörelse. Väldigt effektiv och bålen får jobba.

Jag kände under hela passet av att min kropp var en aning i olag, men, jag kände också att det gick att köra ändå, utfefter mina förutsättningar. Jag la ribban för vad som var okej och jag klarade det. Dessutom var dagens pass roligt, tufft och effektivt. Vad kan man mer begära?

När Peter frågade vad jag ville köra idag, bad jag om styrketräning, just på grund av dagens form, men jag glömme rmellan varje gång att styrketräning inte betyder låg puls eller mindre jobbigt. Pulsen på dagens pass snittade på 75% och maxade på 91%..

Så sjukt nöjd med mig själv! Formen är på väg tillbaka, jag känner det i varje liten muskelfiber.

Lucka 5 – Vad ger träning mig?

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag berättar jag om vad träning ger mig.

Jag känner mig trött, sliten, kanske nere, kanske stressad. Energin är låg och det sista jag vill är att förflytta mig någonstans. Men jag har en plan och träningskläderna åker på, motvilligt. Sen tvingar jag mig ner på gymmet eller ut i spåret och försöker motivera mig själv att börja anstränga mig.

Sakta men säkert går det och jag låter kroppen jobba upp en fin puls, låter svetten börja pärlas i pannan och känner hur andningen blir en aning tyngre. Det tar en stund, det är segt i början, det är som om kroppen måste väckas, värmas upp, förberedas. Så börjar energin sakta men säkert sippra in i kroppen igen, alla muskler har vaknat och det är både jobbigare och lättare att trycka på. Energin kommer som på beställning när ansträngningen blir högre för att slutligen explodera i kroppen och ge mig ett endorfinpåslag utan dess like.

Jag är odödlig, min kropp har helt plötsligt hur mycket som helst att ge. Musklerna är med mig, hjärtat pumpar, andningen är snabb. Syresättningen utav blodet går undan. Svetten rinner. I’m in the zone. Varje utmaning känns spännande och möjlig. Jag säger inte nej till något även om varje ja smärtar en aning när jag måste tänja på gränserna . Kroppen går från att vara en trött och seg massa, till att bli en stark maskin.

I huvudet är alla tankar på trötthet utspolade och det existerar bara rent fokus. Att ta sig framåt, att klara av nästa utmaning, fokus fokus fokus. Mantran hjälper mig att pressa ur det lilla extra. Jag växer över min egen förmåga. Kroppen ger allt, musklerna darrar och pulsen närmar sig max. Bara en liten bit kvar till mål. Jag imponerar på mig själv. Kropp, själ och vilja är ett. Jag bevisar än en gång att jag kan så mycket mer än jag tror.

Sen får pulsen sakta dämpa sig lite. Kroppen får sänka tempot, pressen avtar. Andningen djupnar och blir långsammare, svetten torkar sakta in i huden, bildar saltspår ansiktet. Lugnet infinner sig. Alla tankar på oväsentligheter, oroligheter, upprördheter är försvunna. Kvar finns ett tillstånd av total bliss. Kroppen är lugn och glad, själen är lugn och glad, huvudet är tyst och stilla. Jag återvänder hem och personen som släpade sig iväg en knapp timme tidigare känns långt långt borta. Jag gav mig själv en timme och fick så mycket mer tillbaka än lite träningsvärk dagen efter. Ett lugn i både själ och kropp.

Ibland får jag frågor kring varför jag tränar så mycket, eller varför jag tränar överhuvudtaget. Svaret är både enkelt och svårt. Träning ger så oerhört mycket. Träning är en slags terapi för mig, en terapi för både kropp och själ. Den fyller mig med energi, ger mig självförtroende, svettiga träningskläder, träningsvärk, utmaningar, förmåga till större ting, endorfinpåslag, kraft att orka med både med och motgångar, ork att leka, busa, springa, en friskare kropp, självkänsla, fina, starka uthålliga muskler, glädje, en chans att vädra ut känslor och att bearbeta tankar. Träning blir ett sätt att bryta en destruktiv tankebana eller ett sätt att känna ett rus över livet.

Träningen får mig att växa som person och att vara ett bättre jag, med mer tålamod och lust. För mig är träningen en fantastisk batteriladdare och ett glädjeämne i livet. Men ibland glömmer jag bort  allt det och ser bara det svettiga, jobbiga, värken både under tiden och efter och tårarna som så lätt rinner över när man gör sitt yttersta och inte orkar mer. Men då måste jag påminna mig om att jag i stort sett aldrig har ångrat ett träningspass, efteråt och att är det något som träningen ger mig, så är det energi och kraft att orka med livet. En inte så lite viktig pusselbit i mitt liv.

PT-pisk.

Idag fick jag sällskap av min sambo när det var dags att drillas av min PT, Peter. Jag såg att Peter tyckte det var kul att piska en kille, med lite mer muskelkapacitet, framförallt i förhållande till sin kroppsvikt. Jag är inte svag, men jag är svag i förhållande till min kroppsvikt i överkroppen.

Vi fick köra ett tufft pass med hög puls redan från början. Svetten rann när vi körde burpees (10 x 3), kettlebells, armhävningar på kettlebells, enarmsrodd med kettlebells, enarmsbicepscurl och enarms triceps press i kinesismaskinen och lite annat smått och gott. Jag har en känsla av att jag kommer ha en ganska schysst träningsvärk imorgon. Jag känner redan av passet igår kväll. Min rumpa!

Efter passet blev jag tillsagd att gå i tio minuter på löpbandet det, men något for i mig så jag drog up hastigheten och började springa. Det känns i foten, men dte gör inte ont. Så jag vet inte hur jag ska förklara dte hela. Antagligen gäller det bara att trappa upp distans långsamt.

Jag höll på i 10 minuter, i ett tempo som jag inte direkt skulle skryta med förut, men idag kändes det fantastiskt. Det var lite stelt och skumpigt i början innan benen hittade in i rytmen. Hjärtat slog hårt men det kändes härligt. Löpning ger en sådan fantastisk känsla! Jag blev påmind om min egen förmåga att puscha på, även när dte är jobbigt. Dne förmågan har jag kvar, såklart. Jag var oerhört glad och stolt över mig själv när passet var klart.

Sammanlagt tog passet en timme, inkl löpningen, snittpulsen var 159, 78%, maxpulsen 186, 92% och enligt pulsklockan brände jag 791 kcal. Sen promenerade vi hem. trötta och glada. Det satt fint med räksallad till frukost när vi kom hem.

bloglovin

Hög puls, svett och löparglädje!

Jisses, det där var ett pass som kändes, kan jag säga. Påpälsad tre lager på överkroppen, en buff runt halsen och en som pannband, raggsockor i skorna, vantar och fodrade löpartights kände jag mig redo. Sambon var taggad till tusen och han hade en plan. Löpning blandat med olika stationer.

Vi värmde upp med tio minuters lugn löpning och tog oss upp till en liten park i Sundbyberg. Sen satte vi igång. Sambon var kittad med ett jävlaranamma och jag smittades. Vi hoppade grodhopp uppför en lång trappa, två vändor, sprang upp och ner i några minuter. Vi gick utfallsgång, gjorde upphopp, hoppade över bänkar, lekte trx i en lekställning, sprang på alla fyra uppför en lång backe. Gjorde en lång hinderbana med tokjobbig löpning och sen var jag rätt slut.

Det hela tog 40 minuter, pulsen hamnade ganska snabbt och stannade mellan 180-195 och kroppen fick jobba hårt. Men samtidigt så var det superkul! Jag brände 600 kcal under de där 40 minutrarna och det säger en hel del om intensiteten. Foten kändes okej, jag känner mig lycklig och endorfiner pumpas runt i kroppen. Jag älskar min träning och jag älskar att hitta inspiration till träning runtomkring mig. Man kan träna vad som helst, var som helst!

Trapplöpning

Leker trx och min sambos attityd för kvällen. Militärisk.

Grodhopp uppför trappan. Apjobbigt.

Klar!

Avslutade kvällen med en supergod räksallad med vitlöksbröd. Så gott och fräscht (och jag fixade, det är inte bara sambon som lagar mat..).

bloglovin