Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘PT’

Nu vet jag att jag lever..

20110707-124313.jpg

Det visade sig att den oron jag kände inför dagens pass helt klart var befogad. Magnus mötte upp med ett brett leende och sa något om tuffa intervaller. Kände både bävan och förtjusning, men mest bävan tror jag. De senaste löppassen har jag upplevt benen som tunga, styva stockar när jag sprungit och tyvärr satt den känslan i idag också. Direkt när vi började jogga längs Strandvägen ut mot Djurgården blev det tungt. Inte något emot vad det skulle bli sen kom det dock snabbt att visa sig.

För jävlar vad jobbigt det blev sen! Tio stycken 30 s intervaller väntade med lika lång gångvila mellan. Tio stycken, dvs tio min sammanlagt kändes som en evighet och pulsökningen var inte alls kul att genomlida. Det var inte så mycket som kändes “kul” när tre intervaller avklarats och jag hade sju kvar, jag kände det som om hjärtat skulle explodera i bröstet och jag inte fick någon luft. De trettio vilosekunderna flög förbi och de trettio löpsekunderna tog aldrig slut. Så orättvist hur tiden kan upplevas olika beroende på vad man gör.

Inget kändes “kul” och jag svor inombords över hur jobbigt passet var. När de tio var avklarade fick jag direkt en känsla av att “det här var inte allt”, och visst hade jag rätt! Jag skulle bli tvungen att upprepa det hela en gång till. Magnus peppade och jag tänkte negativa tankar. Sen blev jag förbannad över att det var så jobbigt och att jag tänkte negativa tankar och precis då sa Magnus att jag bara skulle tänka att jag var stark. Jag om någon borde veta vikten utav att ha rätt inställning, och bestämde mig för att upprepa “jag är stark” för mig själv och skjuta undan alla andra tankar de restrerande intervallerna. Inte helt förvånande gick det mycket bättre. Tankens kraft är oändlig!

Det var ett sjukt jobbigt pass, min puls låg runt 190 bpm i intervallerna och med alla pauser under det 50 min långa passet låg snittpulsen på 80%, jobbigt! Men efteråt känns det så jäkla bra, så bra som det bara känns när man fått utmana sina gränser och pressat sig lite längre. Det känns fantastiskt. Det är ju därför jag älskar tuff träning, pga allt det ger. Nu ligger jag utslagen på en gräsmatta och stretchar i solen, bara en sån sak!

20110707-124333.jpg
Var förresten snyggast i spåret idag i mitt nya linne från Nike som jag köpte för någon vecka sedan. Jag älskar det!

Just do it.

Min tröjas budskap passade bra med min inställning idag. Jag vet innan ett pass med Magnus att det kommer bli jobbigt. Jag vet att det någonstans i mig kommer finnas en del som säger “jag vill sluta! jag orkar inte!”. Men jag vet också att det bara är att bita tag och bara göra det. Bara utföra precis det som jag blir tillsagd att göra. Bara koppla på pannan utav renaste stål och fullfölja. Men ibland är det bra jobbigt.

Dagens pass utspelades i Humlegården, mitt i city på en lekplats. Magnus sa att just lekplatser är perfekta för träning. Jag håller med honom. Så många tortyrredskap på en och samma plats! Skämt åsido, utomhus finns dte verkligen mängde med ställen som går att göra till egna hemmagym. Så även lekplatser.

Saker vi gjorde idag som var jobbiga:
Gå upp och ner på en parkbänk 20 ggrx3 med armhävningar mot bänk mellan. Ingen vila.
“liggande rodd” i en sån där liten barnställning (väldigt svårt att förklara. Då man hänger under ett räcke och häver upp kroppen. 10ggr x3 med 10 knäböj mellan utan vila mellan.
Hänga i en ställning och dra upp knäna mot magen. Mycket jobbigt! 8 ggr x3
Sprint uppför backe 2×5 ggr med vila efter fem gånger.
Springa på alla fyra uppför en backe med baksida axel/skulderblad i  TRXen mellan. Ingen vila. 3 ggr

Saker vi gjorde idag som inte var jobbiga:
Kan inte komma på något..

Av någon anledning kändes det MYCKET jobbigare att cykla hem än att cykla dit. Så fort jag kom hem stretchade jag länge och väl i trapphuset (bästa tsället att stretcha på) och åt en halv burk kesella med bär som mellanmål. Kroppen är ganska sugen på lunch nu.

Tillbaka i sadeln!

Vilken fantastisk start på dagen jag hade imorse. Med träningskläderna på stod jag redo och väntade vid Mälarpaviljongen på PT Magnus. Idag var första passet tillsammans och jag hade absolut ingen aning om vad som komma skulle.


Jag har inget riktigt bra fotoställe i nya lgenheten, vilket jag känner nu kan bli ett mycket stort problem..  Dagens träningsoutfit var svart från topp till tå. Just do it-tröja från Nike och byxor med rosa detalj från Röhnisch som jag fick på topploppsfrukosten, supersköna men dessvärre har det gått hål i dem trots att jag aldrig använt dem tidigare. Tråkigt!

Solen sken och det var varmt även om det bara var morgon än. Maj känns som det nya juni. Kalla vintrar och varma somrar, jag älskar det! Vi hittade en perfekt gräsplätt i Rålambshovsparken där jag först fick göra en del tester i styrka, rörlighet och balans. Jag hade förväntat mig att det skulle gå ganska dåligt och att Magnus skulle gnugga händerna och säga “Ja, här har vi en hel del att jobba med..” lite bekymrat. Jag blev därför oerhört positivt överraskad när jag istället fick höra att de inte såg så tokigt ut, rentav bra. Kul!

Efter ett gäng snälla övningar där vi kunde konstatera att jag är lite kort i baksida lår, att jag inte är lika rörlig på vänster sida som höger, samma med balansen så var det då dags för lite riktig träning. 40 utfall, 20 knäböj och två väldigt vingliga och mjölksyrestinna löpspurter som varade i en evighet senare mindes jag plötsligt hur det känns att TRÄNA. Jag älskar det! Jag älskar hur pulsen dunkar, hur lungorna bara ropar efter syre och kroppen svarar från topp till tå. Sen är det sjukt jobbigt också och när jag precis gjort 20 utfall och 10 knäböj och blivit ivägskickad på spurtlöpningen, då gäller det att plocka fram viljan. För då ÄR det jobbigt. Då vill inte kroppen. Den vill sakta ner, ta en paus och andas. Mjölksyretåligheten är inte så hög hos mig just nu, vilket snabbt gjorde benen till spagetti. Men det är kul!

Vi avslutade passet med TRX för överkroppen, också det väldigt jobbigt, men på ett helt annat sätt. Jag upplever träning med TRX som omöjligt att smita undan och fuska för det kräver hela tiden att jag håller balansen och kontakt med musklerna. Vilket också gör att det är mycket jobbigare än det ser ut.

Det var en väldigt glad, inspirerad och trött Ella som vandrade hem idag. Solen sken fortfarande och livet kändes så himla lätt och härligt. Det här kommer bli och är redan en fantastisk dag! Resten av dagen bjuder nämligen på en behandling utav benhinnan hos Mårten i Uppsala, Yinyoga med Sarayogayama, plugg, solsken och en fin kväll med min sambo.

Och en sån här god lunch!

2,5 timmars motion.

Idag blev det sammanlagt två timmars promenad i solen innan jag kom till min cykel. Jag tror aldrigjag har varit så lycklig över att se min vackra röda gamla damcykel. Känslan av att cykla hem sen igen var helt underbar. Stockholm flög förbi under mina hjul och det var så himla underbart. Jag älskar att cykla och jag älskar när det är så pass varmt att det går att cykla i kortärmat. Vinden som svepte förbi mig var varm och skön.

Det tog en halvtimme innan jag var hemma igen och det kändes fint att bocka av 2,5 timmars motion för dagen. Morgonens viktresultat har fått värka i själen lite, men jag kan inte nog understryka hur mycket erat oerhörda stöd har betytt för mig. I’m blessed! Tack för att ni tror på mig och sveper in mig i trygghet och lugn. Tack tusen gånger om.

Imorgonbitti blir det premiär för PT-träning med Magnus. Det känns väldigt spännande och pirrigt. Undrar vad jag kommer få göra? Pirr i magen, jag längtar!

Att göra sitt bästa utefter förutsättningarna.

Imorse drabbades jag av mensvärken från helvetet. Jag hade ont i magen, mådde illa och kände mig allmänt avslagen. Det var dock ändå så att PT-Peter väntade med piskan på gymmet likförbannat och det var inte mycket att göra än att släpa sig ner till SATS.

Det går absolut att träna även om förutsättningarna inte är optimala. Men man måste ju vara ödmjuk mot sig själv och sätta kraven därefter. Jag är supernöjd med dagens morgonpass. Jag var grym! Vi körde en fantastiskt jobbig kettlebells övning då jag först fick börja svinga med en lätt kula för att sedan, för varje set, öka på med en tyngre kula. Första setet var med två kulor, en lätt och en halvlätt. Andra setet bestod utav tre kulor, alla tre tyngre än i set ett. Fem svingar på varje kula utan vila mellan. En kula var fortfarande lättast och en var tyngst. I tredje setet byttes den tyngsta kulan ut mot en som vägde 16 kg. 2 kg tyngre. För det fjärde setet lades en kula på 20 kilo till och då fick jag börja jobba med den tyngst kulan först om jag ville, vilket jag också gjorde. Jäklar vad det tog, både på pulsen och muskulärt. Jag kommer ha träningsvärk i ländryggen imorgon!

En annan övning som jag tror är en ny favorit för Peter är omvända golfsvingar i kinesismaskinen. Också en övning där pulsen sticker iväg. Tänk er en golfsving. Man för överkroppen uppifrån ena sidan och snett neråt. Men jag får göra det tvärtom med motstånd. Jag börjar alltså nere och “svingar”  upp över axeln i en diagonal rörelse. Väldigt effektiv och bålen får jobba.

Jag kände under hela passet av att min kropp var en aning i olag, men, jag kände också att det gick att köra ändå, utfefter mina förutsättningar. Jag la ribban för vad som var okej och jag klarade det. Dessutom var dagens pass roligt, tufft och effektivt. Vad kan man mer begära?

När Peter frågade vad jag ville köra idag, bad jag om styrketräning, just på grund av dagens form, men jag glömme rmellan varje gång att styrketräning inte betyder låg puls eller mindre jobbigt. Pulsen på dagens pass snittade på 75% och maxade på 91%..

Så sjukt nöjd med mig själv! Formen är på väg tillbaka, jag känner det i varje liten muskelfiber.

PT-pisk.

Idag fick jag sällskap av min sambo när det var dags att drillas av min PT, Peter. Jag såg att Peter tyckte det var kul att piska en kille, med lite mer muskelkapacitet, framförallt i förhållande till sin kroppsvikt. Jag är inte svag, men jag är svag i förhållande till min kroppsvikt i överkroppen.

Vi fick köra ett tufft pass med hög puls redan från början. Svetten rann när vi körde burpees (10 x 3), kettlebells, armhävningar på kettlebells, enarmsrodd med kettlebells, enarmsbicepscurl och enarms triceps press i kinesismaskinen och lite annat smått och gott. Jag har en känsla av att jag kommer ha en ganska schysst träningsvärk imorgon. Jag känner redan av passet igår kväll. Min rumpa!

Efter passet blev jag tillsagd att gå i tio minuter på löpbandet det, men något for i mig så jag drog up hastigheten och började springa. Det känns i foten, men dte gör inte ont. Så jag vet inte hur jag ska förklara dte hela. Antagligen gäller det bara att trappa upp distans långsamt.

Jag höll på i 10 minuter, i ett tempo som jag inte direkt skulle skryta med förut, men idag kändes det fantastiskt. Det var lite stelt och skumpigt i början innan benen hittade in i rytmen. Hjärtat slog hårt men det kändes härligt. Löpning ger en sådan fantastisk känsla! Jag blev påmind om min egen förmåga att puscha på, även när dte är jobbigt. Dne förmågan har jag kvar, såklart. Jag var oerhört glad och stolt över mig själv när passet var klart.

Sammanlagt tog passet en timme, inkl löpningen, snittpulsen var 159, 78%, maxpulsen 186, 92% och enligt pulsklockan brände jag 791 kcal. Sen promenerade vi hem. trötta och glada. Det satt fint med räksallad till frukost när vi kom hem.

bloglovin

Herregud vilket pass!

Min PT hade det där farliga leendet imorse. Det borde förberett mig på att även om passet kändes ganska snällt, i början, så var det bara en fasad för vad som skulle komma sen. Men passet var oerhört roligt. Vi jobbade mycket med kinesismaskinen. Tragglade utfall och axlar och typ golfsvingar i den bland annat. Roligt!

Vi använde kettlebells och jag höll på att dö, så jobbigt det var. Att min ländrygg är svag och stel och säger aj när den blir rädd, är ju ingen nyhet. Men när man gör sådana där svingar med kettelbells, då blir det extra påtagligt. Benen var trötta efter alla utfall, axlarna var trötta efter axelövningarna. Ryggen var trött efter rodden. Osv. Passet var nytt och spännanade, så jag var glad. Jag tog varje uppgift och gjorde den så gott jag kunde, utan protester.

Sen kom finalen. Hittills hade passet varit svettigt och jobbigt och jag hade verklige kämpat på bra. Men finalen skulle liksom pusha det hela en bit till. Givetvis skulle vi göra intervaller. Åh dessa förbannade intervaller, de är så jobbiga.

Jag fick heller ingen information om att det var det vi skulle göra utan blev tillsagd att göra situps med krokslag på mitsar i själva sittand epositionen. 10 stycken. Sen direkt upp på löpbandet jag berättade jag testade förra veckan. Det som drivs utan el. Up och springa i 1 minut. Nu tänker ni såhär, att springa 1 minut är inte jobbigt. Men jag kan tala om för er att srpinga en minut kan vara precis hur jobbigt som helst. Med utfall i benen, ingen löparkondition och ett riktigt bra tempo på löpbandet, så trodde jag att hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på mig.

Efter en minut var det bara att gå direkt ner på golvet och upprepa magövningen. Ingen vila. Sen på det där hemka löpbandet igen. Pulsen var fortfarande ansträngd sen förra gången och benen kändes både stumma och spagettilika. Upp och springa. Tempot högt för att vara jag, framförallt i nuvaranda löparform. pulsen skenade iväg på en gång. Svor inombords. En minut segade sig fram innan jag fick stappla av löpbandte och göra om magövningen igen. Sista setet sa PT-Peter och jag tänkte i huvudet att jag orkar en ynka liten minut till på löpbandet. Bara en.

Upp på det där förbannade bandet en sista gång alltså, pulsen hög, benen darriga, jag – helt slut! Springer en minut och tänker precis hoppa av när jag hör bödelns röst bredvid “Två minuter till”. Jag ser mig själv stanna och säga, nästan förtvivlat “Det orkar jag inte.” (What, sa JAG det?!”) Jag fick dock ingen medkänsla där och bilder blixtrade förbi i mitt huvud när benen började pendla igen. “Fem minuter sammanlagt, det är ju pinsamt att inte orka fem minuter.” Jag såg Jillian piska deltagare i Biggest Loser framför mig, de som knappt rört på sig innan. Jag vet att jag kan springa både långt och länge, kanske inte i det här tempot, men ändå. Försökte samla så mycket kraft jag kunde och vinglade fram på bandet. Benen var någon annanstans. Kroppskontrollen existerade inte. Pulsen ekade i huvudet. När så tre minuter hade gått stapplad ejag av bandet och hyperventilerade en stund. Kände mig både grymt stark och lite matt över att fem minuters löpning kunde vara så jobbigt. Fick dock lite extra boost över att Peter sa att han inte trott att jag skulle klarat de tre minutrarna är jag var så trött efter de två första och att han var imponerad. kul!

Tråkigt att inte pulsklockan kom med på passet, hade varit roligt att sett dagens maxpuls, jag tippar på att den var uppe i 195-200 där ett tag.
Helt slut efter passet, men glad.

bloglovin

Ur form? I form?

Det var en tveksam kropp, men ett taggat sinne som stod på SATS, redo för ett pass som jag visste kunde bli precis hur tufft som helst. Det är en rolig sak när man tränar med en PT, man vet aldrig riktigt vad man har att vänta sig. Man kan tro att passet ska se ut på ett visst sätt och sedan få göra något helt annat. Roligt och ibland ångestframkallande.. :)

Idag började vi med knäböj med axelpress på bosuboll, lättare än jag trodde att det skulle vara, men svårare att vara teknisk korrekt. Benen skakar och inget känns det minsta starkt. Vänta här nu, det var en känsla som följde med mig genom hela passet. Jag är faktiskt ur form! Det skulle man ju kunna gräva ner sig över, eller så får man bara ta det för vad det är. Och “ur form” är ett väldigt luddigt begrepp. Jag kanske är ur form, jämfört med när jag var i bäst form, men jag kanske är i form, jämfört med när jag var i sämst form.

Vi fortsatte med härlig bålstabilitet i form av en planka med raka armar, där jag skulle vandra upp och ner på en stepbräda. AJAJAJ. Men inte i magen, utan i händer och axlar. Ge mig starka handleder och axlar nuuu, för jag glömmer nämligen bort att träna dem..

Efter lite annat smått och gott för rygg och bålen, gick vi in i en sal och körde boxning. Det var väl främst här jag kände hur min form sviker mig. Det kommer i två vändor. Först så känner jag att det blir mycket jobbigare, mycket snabbare, men sen känner jag också att jag har mycket svårare att motivera mig själv att pressa upp puls, tempo och ansträngningsgrad. Jag blir alltså tröttare snabbare och har svårare att pressa när jag väl blivit trött. Tidigare, om jag nu ska jämföra, så har jag kunnat känna mig som en maskin, som trots hög ansträngning och hög puls, kunnat ge än mer och kunnat öka. Idag blev det ingen ökning.

Vi körde heat a 2 minuter med olika övningar, många sparkar och benen dog rätt snabbt. Jag älskar boxning och måste lägga in mer box i min träning, det är sjukt bra träning, framförallt om jag vill öka både kondition, uthållighet och axelstyrka. Som klippt och skuret för mig.

Även om jag inte kände mig på topp, så var det jätteroligt och känslan efteråt är alltid bäst.

Tid: 60 min
Maxpuls: 187, 92%
Snittpuls: 140, 69%
Kaloriförbrukning: 610

Efter passet testade jag gymmets nya löpband, som drivs av löparens egen kraft. Vilken fantastisk idé, men det var rätt svårt att få in rätt tempo och rytm..

Avslutade passet med en finfinlunch. Lax. Fantastiskt gott det är med fisk!

Omväxling är jobbigt och kul!

Imorse, när jag kom till gymmet, möttes jag av beskedet att min PT glömt vår tid och inte var på plats. Det har nog aldrig hänt tidigare. I samma veva fick en av gymmets andra PTs ett avbok och vi bestämde oss för att köra.

Det var jätteroligt att träna med någon som inte har koll på mina styrkor, svagheter och hat/favoritövningar. Dessutom har ju alla PTs olika upplägg och jag har tränat så länge med min PT att jag liksom känner honom och hans träningsupplägg ganska väl. Nu var vi båda nya* för varandra och passet kunde, vad mig anbelangar, bli precis vad som helst = kul! (*Helt nya är vi ju inte, Filip var PTn som höll i löpcirkeln i våras.)

Givetvis började vi med utfall, jag kan inte förstå att jag för ett knappt år sedan gjorde 407 utfall, idag var tio stycken jobbigt. Efter de tre vändor vi körde med vikt, var benen sladdriga och värkte. Jag förstod att jag skulle känna av mitt slarv med styrketräningen de senaste månaderna.

Passet rakt igenom var genomsyrat av övningar som var mer eller mindre nya för mig. Roligt var att köra hög rodd med TRX, på bilden ovan. Det var betydligt jobbigare än jag trodde.. Det var också kul att göra övningen på bilden nedan med kettlebells. Fråga mig inte vad den heter, men den tog i ländryggen.

Vi avslutade passet med lite kondition, hopp och vissa styrkeövningar. Det var jobbigt. Det var kul. Jobbigt är bra, kul är bra. Passet var bra. Framförallt är det väldigt nyttigt och inspirerande med omväxling och att tänka i andra banor vilket jag blev tvungen att göra idag. Roligt! Träningsvärken i benen gjorde cykelturen till sjukhuset efteråt extra plågsam och långsam.

Tid: 55 min
Maxpuls: 184, 91%
Snittpuls: 158, 78%
Kaloriförbrukning: 649

En seger, om än en liten sådan.

Idag när det var dags för träning så var inte med på noterna.
Oavsett vad min kropp ville eller inte ville, så ville inte jag dte allra minsta träna. Jag komme rinte ihåg när jag sist kände mig så oerhört less över att behöva gå till gymmet. Träningsglädje? Nowhere to be seen.

Jag som vet att träning är roligt, att träning ska vara roligt (om än tuff och svinigt jobbig också) tycker inte om att tvinga mig när jag faktiskt så tydligt inte vill. Jag hade nog känt mig nöjdare om jag inte haft tid med min PT, för då hade jag ju kunnat “leka” lite i gymmet, bara göra något som inte kräver så mycket utav mig, men som ändå får mig att komma igång. Men helst av allt ville jag bara slippa.

Tårarna rann (det har varit mycket sånt på sista tiden, herreguuud vilka mood-swings!) och jag velade mellan att avboka och att gå. Tog mig till slut dit. Bad om ursäkt till min PT som verkligen har fått jobba i motvind några gånger med mig nu. Han log bara och sa att vi helt enkelt skulle göra något vi inte brukar öra. Vi körde en timme styrketräning, enbart i gymmets äldre och mer udda maskiner. De som jag aldrig testat förut. Så det hela blev mer som en lek. Vissa maskiner var i stort sett lika svåra att sätta sig i och förstå hur de skulle fungera, som att väl utföra rörelsen.

Lovade att vara utvilad, pigg och glad till nästa pass. Gick ifrån gymmet, gladare än när jag gick dit. Men framförallt var jag nöjd med att jag gick dit, trots mitt motstånd och gjorde det jag skulle.

Morgonträning med ömmande muskler.

Ingen rast och ingen ro. Men framförallt, ingen vila. Imorse ringde klockan på tok för tidigt och min kropp var inte helt nöjd med det. Jag kände mig ganska oinkännande gentemot den då jag trött cyklade till gymmet, inte alls sugen på en dejt med min PT, men ibland planerar man lite halvdåligt. Ibland blir det lite drygt 7 timmars träning på fyra dagar.

Att gå till gymmet med en inställning att man är trött, borde vila och inte känner sig sugen på att träna är inte särskilt smart. Negativa tankar skapar ju inget konstruktivt direkt och om jag trodde att jag hjälpte mig själv genom att sura, så hade jag fel.

Som tur var så hade jag dagen till ära min PT som hade gott humör åt oss båda. Vi fokuserade på överkroppsstyrka. Roligt är att jag blivit betydligt starkare i både dipps och chins. Vikten som vi körde på som max i höstas använde vi idag som uppvärmning. Det går framåt gott folk, även om jag har mitt huvud någon annanstans just nu. Mer nedstucket i sanden, än fokuserat på målet. Jag återkommer om det. Kan bli känslosamt. annars så var passet idag bra. Jag har träningsvärk överallt från både helgens träningsmarathon och gårdagens löpning. Öm och stel, mina lår är inte att leka med kan jag bara meddela. Och efter dagens pass kommer jag förmodligen inte kunna skratta på flera dagar med tanke på vilken svidande kontakt vi hittade där.

Styrketräning på morgonkvisten.

Jag bestämde mig för att vara lite färgglad idag och drog på mig ett par rosa byxor från Peak och en lila tröja från Nike. Piggt och glatt på morgonkvisten. Perfekt. Kände mig riktigt peppad och laddad inför styrketräningen med min PT och passet var helt perfekt. Vi lät benen vara och körde igenom överkroppen ordentligt. Kommer förmodligen ha lite träningsvärk imorgon, är ju något stel i benen sen igår. Imorgon kommer jag förmodligen vara mer som en stel michelingubbe.

Tid: 50 min
Maxpuls: 159, 78%
Snittpuls: 118, 58%
Kaloriförbrukning: 332

Premiär för i år för cykel t/r till gymmet. Superskönt!

Krypa ut från gymmet var det ja..

Herregud vad jag älskar min PT!
Idag lyckades han med konststycket att köra slut på mig men ändå samtidigt få mig att känna att jag välkomnade tyngre utmaningar. “Hästen” kan man säga var dagens tema. Han inte bara höll emot allt vad han orkade bitvis, han smackade på mig!

Jag fick värma upp med 5 minuters hopprep och sen var det fullt ös hela timmen. Benböjshopp, sparkar,  höga knän, kettlebells inspirerade övningar, burpees, komplexen, dips osv. och hela tiden den där jäkla “hästen” för att hålla pulsen upp och kroppen fylld av mjölksyra. Härligt!

Ett roligt, svettigt och tungt pass. Jag var helt mör efteråt.
Tid: 60 min
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 161, 79%
Kaloriförbrukning: 735

Satte mig på en motionscykel och trampade ur och läste ut boken jag läst sista tiden. (Kan förövrigt verkligen rekommendera den, Dödergök med Katarina Wennstam). Det var skönt att låta benen rulla lite, med ganska låg puls och få läsa klart de sista hundra sidorna.

Tid: 50 min
Sträcka: 19,5 km
Maxpuls:  134, 66%
Snittpuls: 123, 61%
Kaloriförbrukning: 385

Så, med det här passet kan jag bocka av 5 minuters hopprep, 56 hopp, ett pass längre än 60 min, 19,5 km och1 minut höga knän från 20DU. Äntligen händer det något där!

En underbar start på träningsveckan, som förmodligen kommer få en fantastisk final på Blogger Boot Camp i helgen! (Åh jag längtar!! Dessutom vet jag att en del som är här inne och läser också ska dit, ska bli roligt att träffa er!)

Dags för en dust med min PT.

Enligt sms:et jag precis fick ska han köra så hårt med mig att jag inte ens ska orka krypa ut.
Skräckblandad förtjusning.

Kul. Är laddad.

“Hästen”, burpees, boxning, crunches, bänkpress..osv.

Idag var min PT väldigt kreativ. Han plockade övningar från lite här och där och satte ihop ett roligt pass av. Men jag undrar, tycker han att jag ska känna mig lagomt uppvärmd efter 5 minuters hopprep? Jag blir ju helt slut. Är det bara jag som har problem med att inte öka takten på hoppen till något absurdum, tillslut hinner man inte med och trasslar in sig i det där förbaskade hopprepet. Stor vånda varje gång. Jag kan meddela er att 5 minuter är mycket jobbigare än det låter. När jag får “värma upp”, med det så vet jag att det bådar för ett tufft pass.

Och det blev det, fast det gick som i vågor. Idag fick jag varva tunga övningar, såsom “hästen”, (han kallar den för det, vet inte vad den heter på riktigt?) när man har ett band runt höften och en PT i andra änden. Man får luta sig frammåt och ska springa framåt med korta snabba steg, dessvärre drar den där jäkla PT:n så förbaskat i en, att man får jobba i sjuk “motvind” = en riktig killer. Den varvades med långsamma crunches på boll. Riktigt långsamma och de tog oväntat bra. Sen var det en hel del box. Jag älskar box! Men sparkar när benen redan är rätt trötta är sjukt svårt, man kan liksom inte öka tempot och pulsen ligger där den ligger och skvaplar någonstans runt 80%, när man vill köra minst 90%.

Givetvis petade han in burpees också. Tre set om 10 hopp + raka slag mellan varje. Man börjar ju få vana på dem, MEN, inte blir de mindre jobbiga för det. Sista setet fick jag göra 12 stycken. 7 stycken funkar fint, men alla efter det är plågsamma.

Jag är riktigt nöjd med mig själv och min insats på dagens pass. Det var roligt, jobbigt, omväxlande och svettigt.

Tid: 50 min
Maxpuls: 180, 89%
Snittpuls: 147, 72%
Kaloriförbrukning: 559

Jag hade på mig mitt andra par nya skor, mina Asics gel Kayano och jag ville känna på dem lite på ett löpband också. Men, jag hade tisdagens håll i färskt minne och var inte helt entusiastisk. Hopapde dock upp på löpbandet, med ett löfte att hålla tempot lågt och bara ha kul. Det var roligt! Med Biggest Loser på tv, fick jag mig själv att köra 25, istället för 20 minuter och efter knappt tio minuter, var tempot betydligt högre än vad jag hade tänkt. På slutet sprang jag på rätt fint. Glad glad. Kändes kanonbra.

Tid: 25 min
Sträcka: 3,6 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 185, 91%
Snittpuls: 166, 82%
Kaloriförbrukning: 351

Avslutade med 15 minuter på en motionscykel, samtidigt som jag försökte lära mig allt om vad som händer i örat/hjärnan när vi hör ljud. Tentan imorgon kommer kännas så rolig. Not.
Men träningen känns bra iaf, man får glädja sig över det lilla.

“Inga hopp” blev 43 burpees.


Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett “roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara “fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken “Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade “fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.

WOW, vilket pass!

Åh, idag var en sån där dag då huvudet verkligen var på plats, kroppen var pigg och passet min PT pusslade iop var tufft och roligt! Förr körde vi nästan alltid boxning/hög puls övningar med litet inslag av funktionell styrketräning, på sista tiden har vi nästan enbart fokuserat på styrka. Så idag var jag sugen på lite tuff puls igen, jag älskar ju boxningen och det gör min PT med, gammal boxare som han är.

Vad sägs om att starta passet med fem minuters hopprep? Så jobbigt, att hoppa är verkligen min svaghet. Dte gör mig trött på en gång. Sen körde vi på med intervallliknaande övningar, som att springa frammåtlutad med ett brett band runt magen och dra min PT hängandes i hasorna, sjukt jobbigt, för att sedan direkt köra enminut snabba slag. Fyra omgångar. Eller tio höga slag, tio höga knän och tio upphopp, i tre minuter i sträck. Eller snabba sparkar, 2 på varje sida, i två minuter i sträck, 4 omgångar. Osv. Svetten bara rann och leendet var stort. Så himla roligt!

Tid: 60 min
Maxpuls: 182, 90%
Snittpuls: 152, 75%
Kaloriförbrukning: 673

Efter passet bestämde jag mig för att testa mina nya Mizunos på ett löpband. De kändes väldigt bra! Jaghade tänkt att bara jogga av lite lätt i 10 minuter, men med mitt pannben så ökades hastigheten gradvis och längden utökades till 25 minuter. Svettigt!

Tid: 25 min
Sträcka: 3,5 km
Tempo: 6:57 min/km
Hastighet: 8.64 km/h
Maxpuls: 195, 96%
Snittpuls: 150, 74%
Kaloriförbrukning: 293

För att varva ner blev dte tio minuter på en cykel också, sen känd ejag mig väldigt nöjd och glad med dagen och gick svettig hem.

Dagens pass, eller: Hur man får en stång i skallen.

Visst ska det väl alltid vara lite dramatik på gymmet?

Idag hade min PT bestämt sig för att förlänga passet lite, sådär lagom inför jul. Och jag råkade säga, i ett svagt ögonblick att “det var länge sen vi körde ben”. Ben, varför är det så förbannat jobbigt för? Jo, för att musklerna är så stora och när det blir tungt så blir det förjävla tungt. Utfall har en förmåga att få mina ben att skaka och darra och pulsen att skena. Något så enkelt att man tar stora kliv och “går ner på knä” typ. Hur kan det vara så jobbigt?

Nåja, jobbigt var det och vi gick igenom i stort sett hela kroppen idag.

Dock så kom det lite dramatik och spökade under passet. Jag skulle göra en variant av mina hatade burpees. Jag hade en bodypumpstång med vikter på och skulle göra upphopp med stången upp i taket och sedan ner i armhävningsställing för att gå direkt till upphopp. Tredje settet med den, väldigt jobbiga, övningen startade med att jag hoppade upp, upp med stången i taket, ner med stången – pang- rätt i skallen! Det gjorde egentligen inte så ont, det värkte till. Men när jag tränar, pulsen är hög och jag är darrig av ansträngning, så har jag ofta väldigt nära till gråten. Jag vet inte varför, har ni samma upplevelse? Så iaf, jag står där, chockad och börjar storgråta. Herregud, i efterhand kan jag ju inte annat än skratta åt det, men tänk er min PT:s reaktion, stackarn. Där stod jag med stången i båda händerna och försökte torka tårarna som vällde ut och blanades med svetten och skakade i kroppen. Det gick som tur var över snabbt. Lite dramatiskt kändes det dock. Jag slutförde settet utan några fler skador men funderade en hel del på kroppens sätt att reagera på något så chockartat som en hård stång i huvudet, samt, vad som skulle ha kunnat hänt ifall stången varit tyngre.. Usch.

Ett bra pass, med en kropp som var med på noterna, trots allt.

Uppvärmning 5 min på rodd.

Tid: 70 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 141, 69%
Kaloriförbrukning: 550


Varför blir den lila tröjan blå på bilden? Förövrigt tycker jag att jag ser rätt bra ut i kroppen här!

En BLÄ-dag blev en TRÄNINGS-dag.

Men den är fortfarande lite blä, om jag ska vara ärlig.

Blä eller inte, jag tog mig till gymmet där jag och min PT körde styrketräning, bröst/rygg. Min PT märkte nog av mitt humör och försökte peppa mig genom att säga att jag var riktigt stark i bröstpress, “Starkare än de flesta kill..ehm, tjejer”, vilket var roligt. Men sen så ville han liksom förstärka det han sagt och sa att tex så tog jag tyngre än killen som befann sig en bit bort och precis gjort samma övning, han hade använt sig av lättare hantlar. Jag kände mig väldigt nöjd, kul att faktiskt vara starkare än en styrketränande kille, ända tills jag kollade in killen och insåg att han var ungefär hälften så stor som jag.. Haha!

Min PT är härlig, han försöker iaf.

Dock så impoerade jag på mig själv idag genom att ta 32-kg hantlar när jag skulle göra enhands hantelrodd. 32 kg 12 reps och tre set. Bra jobbat! Kommer förmodligen kännas imorgon.

Tid: 50 min
Maxpuls: 171
Snittpuls: 114
Kaloriförbrukning: 307

Direkt efter körde jag spinning. Det var en vikarie på plats och han var jättebra! Tydliga direktiv och tidsangivelser, så man vet vad som ska hända. DOck var det svårt att komma upp i puls benen tar slut innan flåset gör det. Någon som har bra tips på hur man ska lösa det? Träna mer ben? Låta benen återhämta sig längre mellan varje tungt pass? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men dte är frustrerande att känna att musklerna ger upp innan flåset gör det.

Tid: 50 min
Maxpuls: 179
Snittpuls: 153
Kaloriförbrukning: 530

För att avsluta dagens träningspass ordentligt gjorde jag 58 armhävningar, stod 9 minuter i plankan och stretchade ordentligt en kvart. Det som jag hade kvar av NU.

Men nu har jag gått i mål! Hurra!

Dagens pass tog död på mig.


Poserar kaxigt efter passet. Halvdöd.

Herregud. Nästa gång jag bokar ett dubbelpas smed min PT, påminn mig om hur sjukt jobbigt dte här passet var. Det var tur att 10 minuter gick åt fettmätning, för jag vet inte om jag hade pallat 10 minuter till.

Min PT hade delat upp passet i tre delar.
Del 1, kondition/Boxning
Del 2, styrketräning
Del 3, ren kondition

Jag som alltid brukar hävda att jag älskar spyfys fick här min beskärda del.

Del 1, började visserligen ganska snällt med att slå på boxningssäck och att skuggboxas inne i slaen, men övergick snabbt till min hatövning Burpees och andra trevliga övningar som grodhopp och jobbiga magövningar.

Tid: 26 min
Maxpuls: 177
Snittpuls: 140
Kaloriförbrukning: 240

Del 2 var ute i gymmet och vi körde bänkpress åt alla möjliga håll och både med stång och hantlar. Rygg, biceps och triceps fick också en rejäl omgång. Nu när min styrka har ökat ganska ordentligt så börjar dock mina svaga sidor märkas mer. Som tex att hela min vänstra sida är oerhört mycket svagare än den högra. Eller att mina axlar är den felande länken i tex plankan/armhävningar. jag har väldigt svaga axlar. Eller att handlederna är oerhört svaga och gör att jag inte orkar hålla kvar i vikterna jag drar/när jag drar mig upp.

Tid: 43
Maxpuls: 153
Snittpuls: 118
Kaloriförbrukning: 284

Del 3  var återigen inne i salen. Nu var dte finalen på passet och det märktes och gjorde ont, både mentalt och fysiskt. Vi gjorde härliga upptramp med tricepspress direkt efetr och sen två vändor till. Pulsen kom aldrig så högt dock, för benen var slut. Sen körde vi en ritkig hårdkörare. 1 minuts bensparkar följt av 1 minuts höga knän.
Nästa vända gjorde vi 1 min benspark, 1 min höga knän, 1 minuts benspark igen och sedan vila. Nästa körde vi 1 min höga knän, 1 min benspark, 1 min höga knän och 1 min benspark igen, innan vila. Då var jag både spy och svimfärdig. Givetvis hade han en finalomgång var. 10 höga slag, 10 höga knän och 5 burpees/upphopp i tre minuter. Så trött var det länge sen jag var.

Tid: 32
Maxpuls: 186
Snittpuls: 156
Kaloriförbrukning: 367

För att varva ner satte jag mig på närmaste cykel och cyklade i snigelfart i 20 minuter, för att låta alla slaggprodukter få hjälp ut ur kroppen.
Tid: 20 min
Sträcka 7,2 km
Maxpuls: 120
Snittpuls: 110
Kaloriförbrukning: 111