Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Posts tagged ‘Löpning’

Nu vet jag att jag lever..

20110707-124313.jpg

Det visade sig att den oron jag kände inför dagens pass helt klart var befogad. Magnus mötte upp med ett brett leende och sa något om tuffa intervaller. Kände både bävan och förtjusning, men mest bävan tror jag. De senaste löppassen har jag upplevt benen som tunga, styva stockar när jag sprungit och tyvärr satt den känslan i idag också. Direkt när vi började jogga längs Strandvägen ut mot Djurgården blev det tungt. Inte något emot vad det skulle bli sen kom det dock snabbt att visa sig.

För jävlar vad jobbigt det blev sen! Tio stycken 30 s intervaller väntade med lika lång gångvila mellan. Tio stycken, dvs tio min sammanlagt kändes som en evighet och pulsökningen var inte alls kul att genomlida. Det var inte så mycket som kändes “kul” när tre intervaller avklarats och jag hade sju kvar, jag kände det som om hjärtat skulle explodera i bröstet och jag inte fick någon luft. De trettio vilosekunderna flög förbi och de trettio löpsekunderna tog aldrig slut. Så orättvist hur tiden kan upplevas olika beroende på vad man gör.

Inget kändes “kul” och jag svor inombords över hur jobbigt passet var. När de tio var avklarade fick jag direkt en känsla av att “det här var inte allt”, och visst hade jag rätt! Jag skulle bli tvungen att upprepa det hela en gång till. Magnus peppade och jag tänkte negativa tankar. Sen blev jag förbannad över att det var så jobbigt och att jag tänkte negativa tankar och precis då sa Magnus att jag bara skulle tänka att jag var stark. Jag om någon borde veta vikten utav att ha rätt inställning, och bestämde mig för att upprepa “jag är stark” för mig själv och skjuta undan alla andra tankar de restrerande intervallerna. Inte helt förvånande gick det mycket bättre. Tankens kraft är oändlig!

Det var ett sjukt jobbigt pass, min puls låg runt 190 bpm i intervallerna och med alla pauser under det 50 min långa passet låg snittpulsen på 80%, jobbigt! Men efteråt känns det så jäkla bra, så bra som det bara känns när man fått utmana sina gränser och pressat sig lite längre. Det känns fantastiskt. Det är ju därför jag älskar tuff träning, pga allt det ger. Nu ligger jag utslagen på en gräsmatta och stretchar i solen, bara en sån sak!

20110707-124333.jpg
Var förresten snyggast i spåret idag i mitt nya linne från Nike som jag köpte för någon vecka sedan. Jag älskar det!

Löpningen går som en dans!

20110528-064903.jpg

Åh. Idag var löpningen sådär härlig som den kan vara. Den var också sådär jobbig som den kan vara.. Jag tänkte mycket på maratonlöparna som kämpade i Stockholm, samtidigt som jag kämpade här ute på landet. Det kändes fint.

Planen var 6 min löpning+ 2 min gång x 5 ggr. Sammanlagt 40 minuter varav 30 minuter av dem var löpning alltså. Jag sprang en gammal runda här ute på landet som är 5 km, lite småbackig och inte särskilt snabb. Jag vet att jag har sprungit den på 36 minuter tidigare när jag inte har “maxat” men ändå sprungit på. Idag gick det snabbare, trots att jag gick och jag fick förlänga rundan en bit för att låta passet bli hela 40 minuter och passet blev 5,4 km långt. Kul!

Solen sken, hunden var glad. Det var jobbigt, även om första 6 minutaren kändes jättelätt. Spänstigt och glatt steg. Så roligt att springa utan att känna någon som helst smärta.

Dagen har fortsatt med 90:års kalas. Tre i min sambos släkt fyller 90 i år, jag har givetvis hittat en karl med bra gener. Mycket bra. Nu till fest!

20110528-065131.jpg

Vårruset.

Sådär, då var årets vårrus över för den här gången. Vi var ett decimerat lag som kom till start, bara tre av oss sex deltog i år. Det var den äldre generationen som droppade av. Men så kan det vara. Vi som var på plats Matilda, Felicia och jag sken dock som solar och var assnygga i våra lagtröjor.

http://a5.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc6/246733_10150619226735082_729180081_18837481_2989259_n.jpg

Vi var lite sent på plats och kom tyvärr i en sen startgrupp. Herregud vad mycket folk det var och hälften som var framför oss gick, så det blev en hel del tröttsamt kryssande. Jag hade ju inte tänkt springa hela, utan skona foten. Men jag misstänkte att det skulle kunna bli svårt. Mycket riktigt. Jag och syrran höll ett väldigt lugnt men jämt tempo genom hela banan. Syrran har inte sprungit på flera veckor på grund av infektioner mm och vi var nöjda med att bara kunna hålla tempot hela vägen. Inser att det är det längsta sammanhängade jag sprungit på länge på grund av foten. Känner absolut inget i den nu i efterhand. Skönt!

La på en ordentlig spurt på slutet och kände att jag verkligen hade krafter kvar efteråt. Vi kom in på 37 min, vilket ger ungefär en extra minut per km mot mitt “vanlig” tempo på halvmilen. Jag hade kunnat ökat tempot betydligt under hela loppet, inte helt förvånande kanske eftersom vi höll ett lågt tempo, men ändå skönt att känna. Och då har jag ändå ett tufft träningspass från imorse i kroppen.

Hurra hurra vad vi är bra. Och picknicken satt som en smäck efteråt! Tack tjejer för en fin kväll och för er isats. Ni var bäst!

 

 

Checkar in igen.

Nu är jag tillbaka igen och det med besked. Efter en natt med ordentligt med sömn, drygt åtta timmar, så kände jag mig återigen som en människa. Skönt! Sömn, kost, träning och vila. Jag behöver hela paketet. Efter en intensiv timme hos min psykolog hade jag många tankar i huvudet som jag behövde reda ut.

Solen sken utomhus och på cykeln på väg hem bestämde jag mig för att åka hem, äta ett mellanmål (keso med kiwi och kanel/kardemumma), dra på mig löparstassen och sticka ut och springa. När man bestämmer sig i god tid innan är det svårt att backa ur sedan om man får för sig att soffan är väldigt skön. Den lilla känningen jag hade utav foten igår, var idag borta. Jag tror att jag ska hålla strikt på varannandagslöpning, att aldrig springa två dagar i sträck så länge jag är under rehabilitering.

På mitt träningsschema har jag två löppass att välja mellan, dagens var 30 minuters löpning i fem minuters svep och med två minuters gångvila mellan. Jag fokuserade fullt och fast på tekniken. Det är väldigt jobbigt att ändra en invand teknik, även om den nya är mycket lättare. Jag upplever att jag springer fortare utan att ta i mer när jag får till tekniken, men det är jobbigt på ett annat sätt.

Man kan jämföra det med att bära saker uppför en trappa. Jag packar gärna på mig allt och klampar upp bara en gång. Medan en av mina kompisar hon tar en sak åt gången och springer lätt och och ner för trappan. Min vana löpteknik är stampig och tung, jag får ta i i varje löpsteg, men jag tar långa kliv och upplever att jag kommer snabbare fram. Med den nya tekniken ska jag ta flera snabba kortare steg och studsa snarare än klampa fram. Det är en helt ny styrke/uthållighets balans som är ovan.

Men så mycket skönare i hela kroppen! och som sagt så gick löpningen en aning snabbare utan att upplevas som jobbig. Tummen upp!

Foten känns relativt oberörd även efter 30 minuters löpning och jag hoppas att det håller i sig. Det är läskigt att utmana smärtminnet. I huvudet “vet” jag att det “borde” göra ont att springa så det känns nervöst varje gång. Jag stretchade i trappuppgången och kände mig riktigt bra. En härlig känsla!

Morgonlöpning på rätt sätt.

Oj, vad bra det gick imorse! Inte för att jag var pigg när jag vaknade eller så, jag ville mest dö när klockan ringde. Men så fort man får på sig kläderna och kommer ut så känns det ju mycket mycket bättre. Riddarfjärden låg vackert spegelblank längs norrmälarstrand och det var friskt utomhus.

När jag började springa och kände efter hur det kändes, så ökade den bra känslan på ordentligt. Dagens pass var enligt mitt halvmaraprogram, tre km på ca 21 minuter. Jag tycker om att springa på morgonen, för jag får helt plötligt en mycket mer avslappnad inställning till min prestation med tanken “det är ju på morgonen”. Den tanken och det obrydda sättet att se på min prestation, att jag inte kräver så mycket utav mig,har en förlösande effekt på min prestation. Inte helt förvånande. Ju mindre press, desto lustfullare löpning.

Löpningen kändes lätt idag. Eller, konditionen är fortfarande sådär, men all shape med dessa förbannade knäböj och utfall, har verkligen gjort skillnad. För mina ben känns uthålliga och starka. Lätta och snabba. Så roligt när man känner skillnad. Jag känner hur jag orkar hålla hållningen och att bålen blivit lite starkare. Fantastiskt.

Jag gick i uppförsbackarna och ändå sprang jag 3 km på 22 min. Sist när jag sprang på 21 minuter, så fick jag slita i varje steg. Idag kändes oförskämt lätt, även om det samtidigt var oerhört jobbigt såklart. Dessutom kände jag inte något i foten, min löp-vilovecka med voltarengel tycks ha gjort under för foten! Vilken fantastisk start på dagen!

Hur gick det för er andra, kom ni upp?

Morgonlöpning med fina skor.

Jag hade absolut ingen som helst lust att sticka ut och springa imorse. Jag led av extrem olust att varesig gå upp eller ta på mig träningskläderna och minst av allt ville jag anstränga mig. Men, det var redan bestämt och inte så mycket att snacka om. Programmet sa 4 km löpning – 28 minuter.

Jag värmde upp med några minuter gång och sprang lite knappt fyra km på 29 minuter. Inte lika snabbt som det var tänkt med andra ord, men det gjorde inte mig något. Foten kändes av, men den värkte inte. Den känns mest stel och svag. I vissa uppförsbackar gick jag, därav dipparna i hastighet här ovan. En väldigt skön känsla efteråt, inte alls lika kämpigt som när jag skulle springa 3 km på 21 minuter.

Dammade av min Kayanos och kanske var det därför löpsteget kändes så lätt, för jäklar vad bra de satt på foten! Helt perfekt! Jag är nyförsälskad och dte passar ju perfekt när mina mizunos och Nike skor är lätt utslitna, men mina Kayanos är nästan oanvända. Härligt!

Avsluta med en snabb stretch, frukost på keso, äpple, banan och två ägg. Så gott. Nu är det skola som gäller och kroppen känns pigg och glad. Vilken fin start det blev ändå!

Långpass idag.

Såhär står det på mitt halvmaraschema idag. Ska bli intressant att springa långpass på leriga grusvägar istället för på asfalterade gångvägar. Förhoppningsvis går det finfint. Jag tror att jag snor upplägget rakt av nedan, 10-10-5-5-5 med 5 minuter rask gång mellan löppartierna. Ska bli kul! Jag gillar långpass.

Totalt 70 minuter. Försök jogga minst halva tiden.
Eftersom vi är ute i mer än en timme, är det bra om du har med dig lite vätska eller har möjlighet att dricka någonstans under passet.
Vätskepåfyllningen är viktigt både för återhämtning och för prestationen under passet.

Dela upp det så att du springer lite längre avsnitt in början av passet, och sedan kortare joggavsnitt mot slutet.
Förslag kan vara; inled 5 min rask gång, jogga sedan
10-10-5-5-5 min, med 5 min rask gång mellan joggpartierna. Avsluta med 10 min rask gång.

Löpning på tid. Svinjobbigt!

Dagens löppass skulle sprungits i tisdags och är första passet under vecka sju för halvmaraprogrammet. För första gången skulle vi springa ett sammanhängande pass, utan gångpauser. Dessutom var både tid och sträcka utsatt. 21 minuter, 3 km. Det innebär att man ska tempot hålla 7 min/km. Jag har tagit det rätt lugnt på mina tidigare löpvändor, de längsta sammanhållande har varit tio minuter, så psykiskt kändes det väldigt långt. Vilket känns lite konstigt när en timme löpning tidigare inte varit något problem.

Jag gick tio minuter som uppvärmning, det var soligt ute och premiär för sommartightsen och endast ett lager under löparjackan (som tycks ha blivit mindre sen sist jag provade den, hur kan det komma sig..? ). Dagen till ära dammade jag också av mina Mizunos. Jag var helt enkelt riktigt snygg.

Löpningen gick bra, jag försökte hålla tempot kring 7 min/km, men det var rätt jobbigt. Även om det gick, så stretade pulsen upp och de få gånger jag kikade på pulsklockan var den över 190. Herregud. Men jag var envis och hade bestämt mig för att hålla tempot. Så det gjorde jag. När mina 21 minuter löpning var klara hade jag precis tagit mig tre kilometer plus den km jag gick som uppvärmning. Jag vände hemåt och gick hela vägen hem. Vilket tog lite längre tid.

Som helhet tog passet 60 minuter, maxpulsen enligt pulsklockan var uppe i 202, 99%, jag vet inte riktigt hur tillförlitligt det är, jag var dock riktigt slut på slutet av löpningen, men kanske inte riktigt att jag hade maxpuls? Snittpulsen var 160, 79%.

Är oerhört nöjd med min tröja från Nike som jag fyndade häromdagen. Så skön, så bra och så snygg = perfekt.

När jag kom hem blev det stretch och käk. Gott! Rödkål är en så himla underskattad grönsak.

Löparrygga?

Jag behöver dricka vatten när jag springer längre sträckor men är måttligt förtjust i vätskebälten. Har aldrig sprungit med löparrygga men är rätt sugen på en. Men hur stor ska man ha? Vilka är bäst? Camelbaken nedan är en 2 liters, är det för lite?

Fotkänning och en lång väg hem.

Ute välkomnade Stockholm och mina nygamla hoods på Kungsholmen mig med vårkänslor och vind. Även om det var rätt kallt ute så var det barmark överallt och luften kändes sådär krispig och frisk som den gör bara på våren. Härligt!

Passet skulle vara en timme varav 30 minuter skulle vara löpning. Mitt pass startade och slutade med 10 minuter rask gång och löpningen var uppdelade på 10-6-5-4-3-2 minuter med fyra minuters återhämtning emellan. Det var tungt i början men det släppte ganska snabbt. Mentalt bra med flest minuter i början, efter tian gick resten snabbt.

Precis som Marie kommenterade på förra inlägget så är det lätt att hoppa över ett pass när man har annat att stå i. Som tex att hela vår lägenhet ser ut som en katastrofzon som skulle behöva packas upp. Just då är det så oerhört starkt att komma ut och iväg. Det är också efetr sådana pass som man är så sjukt glad över att man kom iväg. Jag sitter just nu i soffan med en glad kropp, men med framförallt en oerhört skön känsla i själen. Jag känner mig så himla duktig och nöjd med mig själv.

Passet blev sammanlagt 70 minuter runt stora delar av Kungsholmen. Jag hade lite känning i foten på slutet. Inte ont-ont, men en aning ömmande känsla. Såhär några timmar efter känns dock foten helt okej. Jag funderar dock lite på mina löparskor. Jag använder just nu ett par vinterlöpskor från Nike som jag älskar, jag har mina sulor i dem men jag är inte helt säker på att de ger ett helt optimalt pronationsstöd. Kanske vore det bättre att använda mina Mizuno Nirvana eller min Asics Kayano som är utprovade, men de är inte lika sköna som de här Nike skorna. Vilket i-landsbekymmer va?

Passet brände enligt min lemlästade pulsklocka drygt 900 kcal, vilket än en gång bara bekräftar att löpning is the shit om man vill gå ner lite i vikt och få igång tempo i kroppen. Maxpulsen låg på 182 bpm, 90% och snittpulsen på 153, 75%. Ett bra pass! Jag gillar långpassen, även om jag längtar efter att de ska bli längre.


Väldigt Nike-kittad. Nikeskor, Nikebyxor och Nikejacka. Resten var dock Soc, Casall och Gococo. I hörlurarna som vanligt en ljudbok, idag Ishmael Beah – En lång väg hem.

Jag älskar älskar löpning.

Har jag sagt att jag älskar löpning?

Nåja, jag kan säga det igen och igen och igen, för fy sjutton vad löpning är underbart. Tänk, det trodde jag aldrig att jag skulle säga för bara några år sedan då jag aldrig tagit ett löpsteg frivilligt. Nu fyller löpningen så många funktioner utöver ren konditionsträning. Löpning har blivit en meditativ träningsform som skapar en enorm frihetskänsla i kropp och själ.

Dagens långpass skulle avvekra 6 km och såg ut såhär:

Inled passet med 10 min rask gång, försök sedan jogga sammanhängande i 10 minuter (i lugn behaglig fart) fortsätt sedan med 10 min gång innan du kör en löpserie på 5x3min med 1 min gång mellan. Avsluta som vanligt med 10 min rask gång.
Om du har möjlighet, drick lite under passet!

Mitt pass avverkade dock nästan 10 km och tog lite längre tid. Jag började med 20 minuters rask gång i min varma luvtröja. Herregud vad beroende man är utav funktionella träningskläder, jag kände mig som en turist längs med kungsholmstrand bland alla andra löpare som dedikerat söndagen till att beta av kilometer med pigga starka ben. Alla i snygga löparkläder, såklart. Jag försökte dock frammana bilden utav Rocky, som alltid sprang runt i mjukiskläder. I am the winner!

10 minuters löpning gick, inte så förvånanade dock, riktigt bra och jag hannkomma in i ett flyt. I öronen har jag precis betat av Supernova och är nu inne på Darling Jim, jag trivs så med att springa till ljudböcker. Slår två flugor i en smäll för mig som älskar böcker men sällan har tid att läsa. Jag slukar all typ av litteratur och förälskar mig ofta i böcker och längtar ut, bara därför.

Efter 10 minuters rask gång igen var det dags för 5×3 minuters löpningen och då kom jag in i andra andningen och löpningen kändes lätt, trots uppförsbackar och vissa hala partier. Att springa ute på vintern är grymt, det biter i kinderna och det känns oerhört friskt, samtidigt så bultar hjärtat kroppen varm och intrycken ger hjärnan lugn. Jag älskar det!

Sista biten gång fick hjärtat att lugna ner sina slag en aning och innan jag visste ordet av, så var jag hemma. Jag stretchad ei trapphuset och kroppen kändes jätteglad och lugn. Det onda i ryggen hade inte besvarat mig alls och förmodligen var dte jättebra att springa och mjuka upp musklerna en aning för nu känns det bättre.

Åh, vilket perfekt träningspass. Nu är jag redo för nästa vecka!

Tid: 84 min
Maxpuls: 187, 92%
Snittpuls: 154, 76%
Kaloriförbrukning: 1067 kcal

P.S. Om en vecka springer jag på Hawaii. D.S.

Att bygga pannben med intervaller.

När man är sådär trött, men ändå beger sig ut, så är dte precis som Viktoria kommenterade på förra inlägget, att man blir mentalt mycket starkare av att fullfölja dte man hade planerat. Givetvis inte till vilket pris osm helst, ibland mår man bäst av att vila. jag yftar mer på en sån trötthet som sitter i huvudet. När man är seg och ovillig.

Jag stack ut precis som jag sa. På med snygga och varma löparstassen och sen ut i kylan. För herregud vad kallt det var ikväll. På något vis var 18 minusgrader i Umeå mycket mildare än vad det kändes idag. Det här passet väntad epå mig:

Kort intervall idag; Inte så farligt som det låter
Värm upp med lätt jogg och lite allmän rölrlighet (lätt stretch) Därefter din 150 m intervall som du ska springa i lite fortare fart än distanslöpning. Vilan mellan varje iuntervall är lite ståvila + sakta jogg tillbaks till startpunkten. Passet går även att springa på klocka; kör då 50 sekunder fortare, stanna och vila kort, och jogga tillbaks till startpunkten och starta igen. Totalt 8 upprepningar. (8x150m (50sek) med kort ståvila och 150 m jogg tillbaks)
Totalt ger intervallpasset 3km löpning inkl vilojoggen.
Tänk på att inte springa för fort (ingen sk mjölksyra, utan bara lite fortare än din distansfart/joggfart. Viktigt att varva ner med lugn jogg + stretch av framförallt vader/baksidor lår.

Jag hade ingen koll på distans så jag fick gå på tiden. Jag glömde att stretcha innan intervallerna, det var ärligt talat för kallt för att stå still någon längre tid, mina ben blev som två isklampar. Jag värmde upp med 5 min gång + 5 min lätt jogg och hittade sedan en väg med ganska bra grepp, ingen is och kall snö. Så då var det bara att börja.

När man läser om intervallpass så låter det alltid så himla lätt. Men det räcker med första vändan för att man ska stöna inombords utav igenkänningsfaktor och bara “Åh nej, det här är ju jobbigt!”50 sekunder tycks plötsligt evighetslånga.

När jag kom hem sen så stod en mycket sen middag på bordet. Jag är så bortskämd!

Jag körde en väldigt kort ståvila efter varje vända, gick raskt halva vägen och jogga restrerande. Min puls rusade ganska ordentligt efter varje intervall. Glömde ganska snabbt bort att jag inte skulle springa för fort och körde på ganska bra. Sen helt plötsligt så har man bara en kvar och den gick som en dans. Jag joggade några minuter hem, gick resten och känd emig helt grym. Väl hemma var jag ordentligt kall om benen men glad i hjärtat. 50 minuter tog kalaset, sen stretchade jag  10 minuter också, alltid i trapphuset, så att man hinner tina i lagom tempo. Passet brände 620 kcal, maxade pulsen på 191 (94%) och snittade på 154 (76%). Sweet. Nu är både kropp och knopp trötta. Men framförallt jagade jag ut segheten ur kroppen och boostade pannbenet med järnhård vilja. I like.

60 minuters morgonlöpning som bländade själen.

Ja, det var kallt ute imorse när jag vaknade av att en liten bebis jollrade ute i köket. Jag mindes lite svagt attjag hade tänkt springa direkt på morgonen, innan dopet, för att hinna med veckans tredje löppass. Sagt och gjort. På med hela stassen och ut i köket med den stela kroppen. Minus arton grader ute. Skulle det gå? Jag är inte så känslig för kyla och har inte anammat tänker att det finns vissa saker som gör att det inte går. Jag har någon inneboende tro att allt går att göra. Allt.

Så jag bestämde mig för att köra. På tom mage. Men med ett par mjukisbyxor utanpå löpartightsen och en fleecetröja mellan underställströjan och löparjackan så känd ejag mig redo att möta kylan.

..och det gick jättebra!

Som ni ser så var det oförskämt vackert ute också. Solen lyste starkt trots att det var tidigt på morgonen och jag besvärades inte alls av den kyliga luften. Det bet i kinderna, men lungorna kändes helt obesvärade.

Idag var det långpass på agendan och nu börjar det bli lite mer löpning i passen.

Inled långpasset som vanligt med 10 min rask gång. Sedan springer du 5×2 min med 1 min rask gång mellan. Gå ytterliggare 10 min, föjlt av samma löpserie som tidigare (5×2 min med 1 min gång mellan), avsluta med 10 min rask gång.

Första 5×2 min var tyngre i benen än de sista. Överlag så är det så jäkla kul att springa igen! Och att springa efter ett program är tusen gånger roligare än att springa efter eget huvud. Det är en stark rekommendation att testa!

En timme senare kom jag hem, då hade jag haft en snittpuls på 158 (78%) och en maxpuls på 183 (90%) och förbrukat 770 kcal. Kroppen kändes väldigt glad och mina nerver lugnade ner sig en aning inför dopet (som gick prickfritt för övrigt..). Avslutade med att stretcha i 15 min. Guld!

När löpningen följer med på resan.

Jag brukar känna att något har satt sig i mitt system, när vanan är så stark att jag fortsätter med något, oavsett var jag är. Nu är jag i kalla Umeå, där vintern fortfarande visar vart skåpet ska stå. (Go winter!) Igår kom jag fram efter en ovanligt lång stund i flygplanet. Fyra timmar satt jag i den där flygplansstolen och såg hur den “extrema snöstormen” motarbetade våra försök att flyga. Man konstaterar förövrigt snabbt så fort man kommer lite norrut, att de har helt andra sätt att hantera snö som faller. Det är liksom inte snö överallt, bara för att det har snöat jättemycket. Varför kan inte den kunskapen komma ner till södra Sverige?

Nåja. Efter lunch och gos med världens finaste guddotter och hennes fina mamma, så var det löparskorna som kallade på mig. Jag sprang aldrig torsdagspasset i torsdags och det var minst sagt hög tid att sticka ut på en runda innan solen skulle lämna över norrland till beckmörkret. Ute var det mer än 10 grader kallare än hemma i Stockholm och mina vinterfodrade löpartights kändes plötsligt inte så vinteraktiga. Dagens pass såg ut såhär:

Inled passet med 10 min rask gång.
Jogga sedan 3 min, följt av 1 min rask gång.
Upprepa det 5 gånger, dvs totalt 15 min löpning.
(5×3 min jogg, med 1min promenad mellan)
Avsluta passet med 10 min gång

Benen kändes lite tunga och stela, om än pigga och glada över att få röra på sig. Skorna fick dock inget optimalt fäste i den hala snön så något tempo i löpningen blev det absolut inte. Men hjärtat fick jobba, kylan bet i kinderna och jag tog mig runt rundan utan att tapa bort mig. Mörkret lade sig sakta och kroppen var glad över att återigen följa planen och få röra på sig.

Jag kom tillbaka 50 minuter senare, då hade jag snittat pulsen på 151 bpm (74%) och maxat den vid 183 (90%) och förbrukat ca 600 kcal. Avslutade med 10 minuters stretch i trapphuset så att mina stackars nedfrusna ben fick tinas upp i lugn och ro. Är så duktig som stretchar noga!

Ett väldigt bra pass. Men stoltast är jag över att det överhuvudtaget blev av.


p.s Idag började dagen med en sån här fin fruktsallad med keso. Så gott!

Run Ella, run!

Dagens löppas blev ett kvällspass på hala ben. Det var isgata överallt och jag och mitt sällskap för dagen, min sambo, konstaterade att man halkar mycket mer när man går än när man springer. Idag var benen lite tyngre och steget inte lika lätt. Men känslan efteråt är oslagbar. Var väldigt duktig och stretchade noga efteråt. Gör det efter varje löppass. Duktiga duktiga jag!

Inled passet med 10 min rask gång.
Jogga sedan 3 min, följt av 1 min rask gång.
Upprepa det 4 gånger, dvs totalt 12 min löpning.
(4×3 min jogg, med 1 min promenad mellan)
Avsluta löppasset med 10 min gång.

Sammanlagt blev mitt pass 40 minuter och jag sitter skönt i soffan nu och myser. Som sagt, inget slår känslan efetråt när kroppen är varm, lycklig och behagligt trött.

Lucka 16 – Mitt starkaste träningsminne

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.

Jag har många starka träningsminnen. Men jag tror att en av de starkaste är från när jag sprang längre än en mil för första gången, 19/9 2009. Jag sprang 21 km. Jag har ju pratat om det redan en del och skrev det här inlägget då. Men det är för att jag minns känslan så väl. Hur jag tänkte springa max 11-15 km ca. Spränga mitt eget distansrekord. Jag minns hur jag upplevde runners high någon gång efter en mil. Då jag trodde att jag borde vara trött, men benen bara fortsatte. När löpningen blev enkel och lätt. När 15 kilometer inte var någon big deal och jag ville fortsätta.

Jag minns att jag tyckte att allt var så vackert. Solen som speglades i Riddarfjärden. Baksidan av Kungsholmen, klipporna. När jag sprang på en träbrygga, ljudet och känslan att springa på sviktande trä är fantastisk!

Jag minns att jag sprang förbi ett gäng som satt och drack öl längs med Solna strand. När jag kom tillbaka två timmar senare, satt de fortfarande och drack öl och jag sprang, fortfarande. De ropade efter mig, undrade hur länge jag skulle hålla på. Jag minns att jag log som en sol. Jag minns att jag bara stannade en enda gång och det var för att kissa. Jag stöp in på en toalett vid Pampas Marina, med saltränder i hela ansiktet. Skrattade åt min spegelbild, jag såg inte klok ut! Jag minns att jag kände att 2 mil inte var omöjligt.

Jag minns hur ont det började göra på slutet. I hela kroppen, jag minns att jag upprepade gånger hade ett mantra från Jillian Michaels igång i huvudet. “Push through the pain.” Hela tiden, en bit till. Det fanns verkligen inte i min värld att bryta. Jag hade det i mg, även om det gjorde lite ont. Kroppen protesterade en aning men huvudet var bestämt. 2 mil var tvunget att bli 21 kilometer, jag sprang ett extra varv runt kvarteret för att få ihop halvmaradistansen.

Vilket fint minne.

Springa Stockholms Halvmara?

Ja, nu börjar tankarna gå inför nästa år. Kanske är det dags att planera in någon form av träningsutmaning som kan vara ett tydligt mål? Jag och finaste lillasyrran har tidigare pratat om att springa Stockholms Halvmara 2011. Det kanske är en idé att spika den planen. Jag är sugen på att träna mot ett mål och med ett visst fokus. Att följa en träningsplan och se hur det skulle fungera.

Jag har sprungit distansen tidigare och det var en stor seger för mig. Idag är jag ganska långt ifrån den löparformen eftersom jag inte kunnat springa ordentligt under det senaste året. Men jag vill dit igen. Jag tycker verkligen om löpningen som träningsform. Det finns löpning och löpmöjligheter överallt! Man kan skapa utmaningar som löpare och enkelt mäta sin framgång och utveckling. Samtidigt så måste man inte prestera, bara för att man springer. Man kan springa för njutning också. Och vad som är en prestation för mig och vad som är en prestation för någon annan, kan skilja sig oerhört mycket. Vissa pratar om milen under 40 minuter, för mig är en drömgräns att komma under 60 minuter.

Så, jag är sugen på halvmaran, för att ha ett mål att jobba mot. Jag har ungefär nio månader på mig, vilket gör att jag inte behöver stressa foten utan kan ta det försiktigt. Jag ska också springa några lopp under våren, för att ha några checkpoints för löpningen.

Vad säger ni, är det någon som är sugen på att anta utmaningen med mig?

(Nej, om man skulle sticka ut och springa?)

Nu kan det bara bli bättre!

Idag fick jag sällskap av sambon när jag stack ut och sprang. Vi styrde ner till sjöarna, även om jag kände att det kunde vara dumt att springa en runda som jag vet exakt hur snabbt (32:30) jag sprungit när jag har sprungit mycket. Ni som läst bloggen ett tag vet ju att jag har brottats med prestationskrav med just löpningen, att jag har svårt att acceptera en sämre tid. Jag vill helst att varje löppass ska ge mig personbästa, ganska ohållbart.

Idag hade jag inte tänkt att springa hela sträckan. Jag har ju precis dragit igång löpningen igen och jag vill vara lite försiktig med foten. Men det kändes bra och när det inte kändes bra, så var det benen som var trötta, inte foten. Det var lite småhalt och tungt, men min sambo såg ut som om han var ute på en söndagspromenad, när jag själv höll på att avlida. Det är tungt att vara tung och springa. Men jag vet ju att det kan vara lätt också. Trots att jag kände mig rätt slut, så fick jag till en fin spurt på slutet och jag kände mig väldigt nöjd med mig själv.

Idag tog min indexrunda 39 minuter, men då klockade jag en lite längre bit. Så jag skulle tippa att jag är fem minuter långsammare lite knappt, vilket väl inte kan anses som så tokigt med tanke på utgångsläget för dagens pass. Härligt, nu kan det bara bli bättre!

Tid: 39 min
Maxpuls: 194, 96%
Snittpuls: 168, 83%
Kaloriförbrukning: 554 kcal

När vi kom hem roddade jag ihop en ljuvlig räksallad och gav min kropp och själ ett löfte. Nu får det vara nog med mat/skräp som är dålig för kroppen. Sista tiden har varit ovanligt dålig på mat fronten. Jag har givit min kropp saker som den inte velat ha och jag känner hur den riktigt skriker och ber efter riktig mat. Jag måste boosta mig själv med mer näring nu. Det ska vara ren, färggrann mat för kropp och själ. Näring kort och gott!

Hög puls, svett och löparglädje!

Jisses, det där var ett pass som kändes, kan jag säga. Påpälsad tre lager på överkroppen, en buff runt halsen och en som pannband, raggsockor i skorna, vantar och fodrade löpartights kände jag mig redo. Sambon var taggad till tusen och han hade en plan. Löpning blandat med olika stationer.

Vi värmde upp med tio minuters lugn löpning och tog oss upp till en liten park i Sundbyberg. Sen satte vi igång. Sambon var kittad med ett jävlaranamma och jag smittades. Vi hoppade grodhopp uppför en lång trappa, två vändor, sprang upp och ner i några minuter. Vi gick utfallsgång, gjorde upphopp, hoppade över bänkar, lekte trx i en lekställning, sprang på alla fyra uppför en lång backe. Gjorde en lång hinderbana med tokjobbig löpning och sen var jag rätt slut.

Det hela tog 40 minuter, pulsen hamnade ganska snabbt och stannade mellan 180-195 och kroppen fick jobba hårt. Men samtidigt så var det superkul! Jag brände 600 kcal under de där 40 minutrarna och det säger en hel del om intensiteten. Foten kändes okej, jag känner mig lycklig och endorfiner pumpas runt i kroppen. Jag älskar min träning och jag älskar att hitta inspiration till träning runtomkring mig. Man kan träna vad som helst, var som helst!

Trapplöpning

Leker trx och min sambos attityd för kvällen. Militärisk.

Grodhopp uppför trappan. Apjobbigt.

Klar!

Avslutade kvällen med en supergod räksallad med vitlöksbröd. Så gott och fräscht (och jag fixade, det är inte bara sambon som lagar mat..).

bloglovin

Gud vad jag saknar löpningen!

Igår, innan jag hade tappat bort mitt pass, mötte jag upp Sara på ett kallt Karlaplan och började ta oss ut mot Djurgården. Planen var löpigångsättning för foten. 1+2 ska tydligen vara ett klassiskt sätt att komma igång, och efter en bits uppvärmning när vi kunde prata av oss, satte vi fart. Ibörjan gick det tungt och kroppen skumpade och stapplade fram. Men efterhand blev varje löpsträcka bli mer och mer bekant. Kroppen började minnas löpningen och den blev plötsligt lite lättare och roligare. Älskade kropp, gud vad du kämpar på!

Stockholmskvällen var bländande vacker, mörkt och frisk. Vi varvade löpningen med att prata om livet, träningen, mål och mening och allt sånt där som snurrar runt i huvudet. Tänk, hade jag inte börjat blogga, hade vi kanske aldrig lärt känna varandra och jag hade varit en nära vän fattigare. Fint hur livet styr oss i olika riktningar och hur små val kan få stor betydelse.

Foten kändes helt okej, det känns ju i den, som om den är svag, men det gör inte ont. Vaden är lite öm, men ytterst lite, så jag tror inte att dte är någon fara. När Djurgården var avklarad gick Sara och jag åt olika håll. Kroppen kändes glad och lätt. En fin känsla. Nu längtar jag efter riktig löpning!

Tid: 1 h 39 min
Maxpuls: 178, 88%
Snittpuls: 135, 67%
Kaloriförbrukning: 933 kcal

När ni läser det här, är jag i ett fantastiskt hotell i centrala London och har det ljuvligt!