Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Sexism och feminism.

Feminism är något som ligger mig nära hjärtat och för mig är helt självklart att kalla mig femenist och om jag ska vara ärlig så har jag lite svårt att förstå mig på människor som tar avstånd från uttrycket och jobbet mot jämställdhet. Internet är ju ett bra ställe både att kunna se bra grejer i samhället, hur en rörelse kan växa fram och faktiskt skapa riktiga förändnringar. Men internet är också ett ställe där fördomar av olika de slag, hat och sexism verkligen kan få gro. Sexism är något som får mig att se röt. Framförallt den här vardagssexismen. Som tex tydliggörs väl av sidan “Sälj grej med tjej” , en typ av sexism som få reagerar över och bara tycker är helt naturlig.

Det är därför jag tycker att den här musikvideo-responsen på Robin Thickes extremt sexistiska (ja det är sjukt!) musikvideo till låten Blurred Lines, är helt fantastisk! Smart, välgjord och lyssna för guds skull på texten.

 

Här nedan ser ni originalvideon..

 

Sen att youtube ett flertalet gånger har tagit bort den övre videon pga kränkande innehåll, ja, vad ska man säga?

Island, jag älskar dig.

Yoga på nätet?

Min tanke är att jag ska öka på min bålstabiltet och smidighet med yoga. Jag har en en hat/älsk-relation till yoga. Det är ju så himla jobbigt att sitta kvar, stanna i de där positionerna som är jobbiga för kroppen och kanske framförallt, huvudet. Att vara här och nu är fruktansvärt jobbigt och vi (jag iaf) behöver verkligen träna på att inte alltid vilja “fly” från sådana jobbiga grejer som att behöva landa i stunden och “stå ut” även om det är jobbigt.

 

Så, jag tänkte lite smått börja med lite yoga igen, när jag väl fått tag i en yogamatta. Eftersom yoga-utbudet här i närheten är skralt, för att verkligen inte underdriva, så får jag förlita mig på yoga via datorn. Men utbudet är otroligt stort och lite svårt att se träden för all skog.

Har ni några bra yoga-tips? Yin-yoga är en favorit, men jag tänker mig även de aningens mera fysiska typerna av yoga.

Lunchlöpning.

Jag är rätt grym om jag får säga det själv.

Idag hade jag en tvåtimmars lunch och trots att jag var lite skakig i benen efter den första ridlektionen  där vi jobbade i stort sett bara i trav utan stigbyglar, så bestämde jag mig för att dra igång det löparprogram jag tänker följa under hösten så länge det rent vädermässigt är möjligt.

Det finns sjukt många program på nätet om man vill bli en snabbare/uthålligare löpare och jag valde ett nybörjarprogram gjort av min gamle PT Magnus Hagström som vänder sig till personer som precis börjat eller vill börja löpa, målet är att springa milen efter 12 veckor. Det är väldigt frustrerande när man har en historia bakom sig där man kunnat springa 10 km utan att det är något större problem, även om jag aldrig varit en snabb löpare (Pb på 10 km 64 minuter). Men när jag sprang så var jag i riktigt god form, jag tränade mycket och hade god kondition och styrka och kunde nöta på i jämnt tempo väldigt länge. Jag är väldigt stolt över att jag sprang 21 km som 118 kg tung, även om det sedan resulterade i en ganska jobbig skada som jag fortfarande kan känna av ibland.

Nu är jag dock inte i särskilt god form. Varken konditionsmässigt eller styrkemässigt. Så därför har jag så fått inse att jag måste börja från början och vara lite försiktig så att jag inte går för snabbt fram så att jag inte drar på mig några skador.

Så, jag ska verkligen försöka följa det här programmet “Löpning för nybörjare” till punkt och pricka utan att hoppa över “tråkiga” pass eller gå för snabbt fram bara för att jag känner att jag orkar. (Påminn mig om det så jag inte bara springer iväg..)

Dagens pass var ett perfekt lunchpass, bara 30 minuter långt. Det känns nästan pinsamt hur trött man kan bli av att springa 2 minuter i sträck dock..

Tänk vad mycket gladare man blir..

..när man får börja jobba lite med hästar!

20130902-102744.jpg
Kan meddela att en halvtimmes jogg i ridhus är rätt svettigt. Ridhusunderlag är en utmaning för otränade lårmuskler.

Det är inte bara tjo och tjim..

..att lämna nära och kära och flytta till ett helt nytt ställe i ett annat land och hitta sin plats där.

Det kan kännas väldigt ensamt ibland också.

MVH

/Deppig-klockan-halv-5-på-natten

Nu är jag här.

Nu har jag landat lite på Island. Jag bor i en liten lägenhet precis vid skolan inne i den lilla dalen Hjaltadalur på norra Island. Det är som alltid lite spännande och nervöst att kasta sig in i något nytt. Att börja i en ny klass och lära känna nya människor. Här dessutom på ett annat språk. Det märks också att jag är lite äldre än i stort sett alla mina klasskompisar. Jag dras mellan hemlängtan och stor glädje att vara här. Men det är väl som det ska vara.

Jag har två utmaningar som sticker ut lite mer än andra här min första tid på skolan och det är

1. Att klara biokemi, på isländska. Det ska vara utbildningens svåraste kurs som flest kuggar på och den kommer givetvis direkt när vi börjar och dessutom när man (jag!) är som sämst på universitets-isländska.

2. Komma i bättre form. Just nu är min kondition under all kritik, jag är ganska svag i bålen och väldigt ojämnt stark. Dessutom stel och överrörlig. Vilken superkombination!

Så, det är helt okänd bit för mig (biokemi på isländska..) och en lite mer hemtam utmaning.

Ni får heja på mig!

Tiden rusar!

20130820-012505.jpg

Inspirerande människor.

Jag har förmånen att omges utav många starkt lysande människor i mitt liv. Människor som går sin väg, som vågar utmana normen och följa sitt hjärta. Människor som värderar medmänsklighet och personlig utveckling högre än högavlönade jobb och statusprylar. Människor som hela tiden utmanar mig, mina tankebanor och mönster. Som får mig att bli, och i allra högsta grad vilja bli, en bättre människa.

Jag har haft några möten de senaste dagarna som gjort väldigt starkt intryck på mig. En av mina nära vänner och jag sitter i gräset i solen inne i stan och pratar. Jag frågar honom hur han mår och han pausar lite innan han svarar att han mår bra. Han har valt att må bra. Då börjar vi prata om det där. Att vara “content”, nöjd, i frid här och nu och inte “när jag gjort xx”. Varje dag kan vi välja hur vi ska reagera på vad som händer runt omkring oss. Vi kan välja att må bra här och nu, idag. Välja lyckan. Välja att stanna upp och känna “vad står egentligen mellan mig och lycka/glädje/tillfredsställelse här och nu.” Inte om fem minuter, inte om en timme, inte för en timme sedan utan precis här och nu. Testa själv. Slut dina ögon. Känn in din kropp, känn luften du drar in i dina lungor, känn ditt hjärta slå, känn hela din kropp mot underlaget du sitter på. och känn sedan djupt inom dig. Vad i det här ögonblicket saknar du/står i vägen för att du skulle vara helt tillfreds? Bara precis just nu i den här sekunden, det här ögonblicket. Kanske upptäcker du att det är förvånansvärt lite som händer här och nu, som faktiskt står i vägen för att du ska må bra just i det här ögonblicket.

Vi satt så, i gräset, jag med solen i nacken och kände att just där och då, fanns det inget som hindrade oss från att vara lyckliga. Trots att det samtidigt pågår ett världskrig utav tankar i mitt huvud och oro i min kropp inför bland annat det stora vägskäl jag står inför. Men i det ögonblicket var inte det världskriget aktuellt. Oron handlar om något som inte är aktuellt förrän i nästa vecka. Ändå spiller den ut och färgar mina dagar lång tid i förväg. Tar min kraft!

Det är väl tjatigt att säga att man ska vara i nuet. Men för mig ramlade det ner en tioöring där i gräset. Jag måste välja att vara nöjd här och nu. Att inte destruktivt välja att hänga upp min lycka på specifika krokar längs vägen, som om lycka bara kan komma när jag har presterat på ett visst sätt, eller uppnått vissa mål, eller träffat en partner, hittat ett boende, gått ner i vikt, fått jobb osv osv.

 

Sen sitter jag med en annan nära vän och äter middag. Hon säger att hon gjort ett aktivt val i livet. Att kommunicera mera. Att sluta irritera sig i tysthet på händelser i sin omgivning utan istället ta ett beslut: Ta upp det eller släpp det. Sluta älta. Att kunna kommunicera med sin omvärld i större utsträckning hur hon känner sig, hur andra människor påverkar henne och då både bra och dåligt. Att lättare säga “du får mig att må bra” till en vän men också kunna säga “När du säger xxx så får du mig att känna mig xxx”. Ja det är väl “enkelt”, att kommunicera sina känslor mer, utan att göra det till en stor och dramatisk grej. På så vis tar man ansvar för vad man känner och ger andra en chans att vara delaktiga. Mycket sunt och klokt.

Så nu tänker jag på det här och ska göra mitt bästa för att komma ihåg att 1. jag ska välja att må bra idag, varje dag och 2. Jag ska försöka kommuinicera mera och dte som jag inte kommunicerar ska jag släppa, inte älta.

Det är otäckt med förändringar.

Det är skrämmande det där, med förändringar. Att flytta till ett annat land för att plugga är vettlöst skrämmande kan jag bara tala om. Framförallt när man är 29 år gammal (uråldrig) och bara borde vara hemma och vänta på pensionen. Det är väl därför jag sitter vaken klockan två och lyssnar på gammal musik och funderar på livet.

Om åtta dagar åker jag. Herregud.

Hej. Jag heter Ella. Jag saknar er.

Ja vad tusan. Det här med att vara ÄTK-bloggfri har resulterat i några saker:

1. Jag tänker inte så ofta “det här måste jag blogga om” när något kul/svårt/tankeväckande/utmanande kommer i min väg.

2. Jag har lite mer tid till annat, som att..ehh. Instagrama?

3. Jag tränar i stort sett ingenting. Katastrof!

4. Jag läser nästan inga bloggar = jag har ingen aning om hur ni har det.

5. Jag har så många tankar och känslor och funderingar som aldrig får komma ut och vridas och vändas på.

6. Jag saknar er!

Det fungerar ju bara inte. Problemet är väl att jag inte känner att ÄTK är helt rätt plattform. Jag ska nog inte ha en renodlad gå-ner-i-vikt-blogg. Jag ska nog egentligen bara ha en mer livs-blogg, även om det kanske blir en aning mindre specifikt och mer spretigt. Men det kanske är helt okej.

Det är nämligen så mycket som ska hända i mitt liv. Jag ska flytta till Island och plugga i tre år. Bara det. Läskigt.

Snäcksjön Triathlon

(Hej bloggen, jag kikar in här ibland och ger konstgjord andning, kanske lever du upp en dag igen)

I helgen går SNäcksjön Triathln utav stapeln och det känns både pirrigt och kul! I år är vi lite bättre förberedda, den lokala pressen är kontaktad (och en tidning kommer åtminstone dyka upp), de lokala sportbutikerna sponsrar med priser, vi kommer ha rediga skyltar uppsatta för att förhindra för mycket felåk osv. Det känns kul!

Och skulle ni få för er att ni vill vara med såhär i sista minuten så går det också bra.klockan två går starten på lördag och halv två är det tävlingsmöte. Här hittar ni mera info.

Hur avliden den här bloggen än är kommer jag givetvis komma med en race-berättelse efteråt och tusen bilder.

Fluga.

Den 8/9 kommer hon till Sverige. Fantastiska häst.

Island.

Det tog inte många timmar innan känslan återkom, jag vill leva resten av mitt liv på hästryggen på Island.

Vi måste prata lite om Fluga. Igen.

Ni minns väl Fluga, det svarta stressade stoet som tog sig in i mitt hjärta under vintern här på Island? Som jag skulle köpa men sedan inte gick igenom besiktningen?

Nu är jag tillbaka, om än bara för en liten visit, och jag har varit ute på en tredagars ridtur som Eggert leder. Vi red tre hästar om dagen och andra dagen var det dags att återigen rida Fluga. Hon har ridits två-tre gånger sen jag åkte i februari och då av Eggert och en turist från förra ridturen som blivit förtjust i henne när han sett Eggert rida henne. Det gick dock inatt så bra, hennes spändhet och energi skrämde honom och han fick byta häst rätt snabbt.

När jag skulle försöka fånga henne var hon sitt gamla vanliga spända jag. Det tog lång tid att nå henne och hon var som en blixt iväg så fort jag närmade mig mer. Vi fick varactre stycken och driva in henne i en liten fålla för att kunna fånga henne.. Min lilla Fluga som jag kunde fånga helt själv i hagen när jag åkte, som kom fram till mig!

När jag väl fick tag i henne och började jobba lite med henne från marken som jag gjorde i vintras så var det som om hela hon slappnade av. Det kändes som om hon kände igen mig och kände sig trygg med det vi gjorde tillsammans. När jag satt upp och lutade mig fram och gav henne en godis så rusade en massa känslor genom mig. Fluga väntade fint på mig innan hon gick iväg och skötte sig så himla prickfritt.

Sen satt jag där med ett leende från ena örat till det andra och när Eggert red förbi och frågade “Ella, har du hittat hem?” så fanns svaret liksom skrivet i mitt ansikte. Fluga bjöd på en fantastisk ridtur, bitvis gick det kanske lite fort, men hon lyssnade på mig och hon kändes lika glad som jag av att vara tillsammans igen. Jag grät lite, log mycket och vill aldrig sitta av.

Idag red jag henne igen och hon gick så otroligt bra. Hon frustade och var bitvis riktigt avslappnad. Det känns som om vi hör ihop, jag och Fluga. Både Eggert och Herdis pratade med mig om det. Fluga det lilla spända stoet, är liksom inte så spänd med mig och jag känner mig totalt trygg på hennes rygg. Jag litar på henne fullt ut och ibland gå det rasande fort och hon har full koll.

Så var dagens ritt på Fluga slut, jag grät lite på slutet och Herdis påtalade än en gång att Fluga ser ut att bara ha bestämt sig för att jag är hennes och vice versa.

Sen när jag var ute i flocken vi driver med oss under turen som gick lösa på en stor äng där vi precis ätit lunch  för att hitta dagens tredje och sista häst, Snjall, så står jag en stund och pratar och när jag vänder mig om, så står hon där. Precis bakom Snjall och tittar på mig. Jag vet inte var hon kom från för när jag tränsade var hon inte i närheten. Hon stod bara någon meter från mig med öronen spetsade framåt och mitt hjärta nästan brast när jag såg henne.

Jag bara vet att vi hör ihop, jag och Fluga. Det är hon och jag. Och det känns som om hon delar den uppfattningen. Jobbigt läge just nu.

Var är jag?

Ni efterlyser mig efter frånvaro, det förstår jag.

Jag har varit en dålig bloggare. Kanske har den här bloggen nått sitt slut. Man ska ju sluta på topp, men det var väl några år sedan vi passerade den toppen..

Ingen veckoutmaning blev det heller.

Var är jag?

Jag är här.

Hemma.

Veckoutmaningen vecka fem

20120610-225938.jpg

Veckan som gått har verkligen gått smärtfritt för mig, jag har haft fullt upp utomhus varje dag.

Kommande utmaningar rör sig kring vad vi äter, betydligt svårare, framförallt det där med sockret..

Så, bannlys allt socker och testa tre nya recept. Är ni på?

Sådär ja.

Nu känner jag mig i stort sett helt frisk igen. Skönt! Gårdagen resulterade i ca 16 000 steg, trots att jag inte tog någon promenad eller aktivt motionerade. Men jag var igång hela dagen i stallet.

Vilket också innebär att jag spenderade ca 6-8 timmar utomhus. Det känns som om veckans utmaningar passar mig fint..

Veckoutmaningen vecka 4.

20120603-214541.jpg

Den här veckan ska vi röra på påkarna och det utomhus!
12 000 steg om dagen samt två timmar utomhus lyder veckan utmaningar. Känns “enkelt” för mig, vad tycker ni?

Tänk om..