Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

“Inga hopp” blev 43 burpees.


Kanske inte den mest smickrande bilden, men ändå.

Oavsett vad jag skrev i mitt inlägg tidigare om att jag skulel välkomna alla övningar min PT gav mig idag, så bad jag honom om ett “roligt pass utan några hopp”. Jaja, hopp är säkert bra, men jag tycker inte att de är roliga, jag tycker att de är vråljobbiga = jag är inte så oerhört bra på dem = mindre kul för den prestationsinriktade. Haha. Idag ville jag liksom mest bara ha kul och inte vara supereffektiv och inte heller behöva hämta kraft hela vägen inifrån för att motivera mig själv att köra mitt max.

Min PT brukar dock kunna vara lite jävlig och jag veet att när jag specifikt ber att få slippa något, så lyckas han likförbannat peta in det i passet och le glatt under tiden.

Men idag började det hela bra. Jag fick slåss, jag älskar att slåss. Det var raka slag, krokar, uppercuts, sparkar, armbågar, höga sparkar, snabba sparkar osv. Jag fick springa med honom släpandes efter mig, jag fick göra höga knän uppför scenkanten i gruppträningssalen, jag fick göra många jobbiga magövningar, jag fick göra allt i en enda röra med hög puls och med lite vila. Det är sånt jag älskar min PT för.

Sen gav han  mig minen, den där som säger att han är på väg att beordra mig att göra något som han vet att jag inte vill göra. Han höll upp sina händer framför sig. Sa bara “fyra slag” och jag behövde ingen som helst vidare instruktion. Det här är en övning som har förföljt mig sedan jag började träna med honom. Jag har fått utstå den i gymmet mellan styrkeövningar, plågats i den under flera minuter i sträck, tillsammans med flera andra, på crosstrainingspassen med honom. Ja, givetvis handlar det om burpees.

När jag gav honom blicken “Jag hatar dig för det här” log han glatt, smällde ihop mitsarna han höll i händerna och upprepade “fyra slag!”. Sne var det fyra omgångar om en minut, med vila i vaggan. Ni vet när man ska sitta bakåtlutad med fötterna lyfta från marken och vagga en vikt  händerna från ena sidan till andra? Fyra raka slag, 1 burpee, fyra raka slag, 1 burpee (heter det förresten 2 burpees, 1 burpee?), osv i en minut. Först minuten hann jag 10 stycken, andra minuten 11, tredje minuten 12, fjärde minuten 10. 43 stycken också. Och de som inte var god teknik på räknades inte. ÅH vad jobbigt det var. Men jag är ändå glad, såhär i efterhand, att jag gjorde det. Det är bra att bita ihop lite ibland och inse att saker oftare är jobbigare i tanken och känns värre när man föreställer sig dem, än vad de egentligen är.

Tid: 55 min
Maxpuls: 181, 89%
Snittpuls: 152, 75 %
Kaloriförbrukning: 619

Efteråt var min plan att springa lite så jag hoppade upp på ett löpband, klickade fram en schysst tv-kanal och kickstartade fötterna. Dock så infann sig en ovanlighet efter en dryg kilometer. Håll. Jag får väl aldrig håll? Varför får man det överhuvudtaget? Någon som vet? Så, efter två kilometer fick jag ge mig, saktade ner tempot, höjde lutningen till typ 7 % och knatade på en kilometer till. Svettig och nöjd hoppade jag sen in i duschen.

Löpningen:
Tid: 14:30 min
Sträcka: 2 km
Tempo: 7:15 min/km
Hastighet: 8.28 km/h
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 159, 78 %
Kaloriförbrukning: 184

Promenaden:
Tid: 10 min
Sträcka: 1 km
Maxpuls: 173, 85%
Snittpuls: 153, 75 %
Kaloriförbrukning: 118

Mina fina Mizuno som jag trivs bättre och bättre i.

Sponsring ledde mig raka vägen till en dejt med Löplabbet!

Jag älskar Löplabbet i Solna. De är både kunniga, seriösa och trevliga. Man får den tid man behöver och känner sig inte jobbig om man vill prova tusentals skor innan man bestästämmer sig. Åk dit!

Igår messade min mamma mig och bad mig kolla mitt kontoutdrag, sagt och gjort. Och se på fan om hon inte har sponsrat mig för den coaching och inspiration hon tycker att jag givit henne! WOHO!

Idag kom jag på vad jag skulle göra för pengarna, jag skulle äntligen köpa nya löparskor. Det har liksom varit på tapeten länge, mina gamla Asics gel Kayano, har jag slitit ner fort, förmodligen på grund av att jag är så tung.

Efter många vänder framoch tillbaka så had ejag hittat två par skor som satt riktigt fint, de nya Kayano såklart. De är som hemma, på foten. Roligt var dock att jag hittade ett par utanför Asics-familjen som också var en ritkig lyckoträgg, Mizuno Wave Nirvana. De kändes väldigt annorlunda för mig som är van vid mina Asics, de har en aning med stötdämpning under tramdynan och känns stabilare. Jag bestämd emig för båda två, alla har ju minst två par de varierar mellan och eftersom jag sliter skor så effektivt, var det lika bra att passa på.

När jag ändå var på plats köpte jag även en tränings-BH, som hade precis det jag letat efetr. Shock Absorber Sport BH. Ordentligt stöd, rejäla kupor och reglerbara axelband. (Passade även på att träna med den på lunchen, satt som en smäck!).

Som en liten bonus fick jag två löparstrumpor, helt perfekt!

Mitt mål: En färgklick på gymmet.

Jag vet inte om jag berättade det, men i tisdags på Bootcampen, då fick jag hålla i mina byxor, för att de inte skulle åka av. De har blivit på tok för stora, så fort jag blir svettig “klibbar de fast”, men under uppvärmningen så åker de helt enkelt av om jag inte håller i dem. Lyxproblem, men det är givetvis min absoluta favorit-byxor som nu kommer bli pensionerade. Jag har bara haft dem i någon månad, dessutom, så typiskt.

Men igår svängd ejag förbi Barkarby Outlet för att kolla i deras Nike-shop, Hittade tre toppa och sen ett par rosa träningsbyxor på Peak Performance. Jag försöker hitta kläder med lite mer färg, eftersom jag har ett överflöd av svarta träningskläder.

så tänkte jag att jag skulle bjuda på några bilder utav två av dessa tre toppar och mina byxor. Jag försökte dessutom göra bilderna lite roligare genom att spexa lite…Nåja.


Det där kan vara något jag lärde mig på BodyCombaten..

 


Här står jag och hänger. Observera hur städat dte ser ut att vara bakom mig, det är bara en synvilla.


Alltså, se rjag inte väldigt smal ut på den här bilden? Dessvärre misslyckades mitt försök att “spänna armarna”.


Ännu någon form av spark. Känner mig väldigt cool.

Vad tror ni, kommer jag inte bli en härlig färgklick på gymmet?
Den tredje toppen, som ni inte fick se, är röd. Jag kunde bara inte fota mig själv med röd topp och rosa byxor. Det tog emot för mycket :D

Funbeat, håll koll på din träning och bli motiverad.

Det finns en sida som har hjälpt mig oerhört mycket med träningen, med motivation till träning samt att bli peppad att våga testat nytt, våga utvärdera min träning samt lära känna andra som tränar en hel del. Det är träningsdagboken/forumt Funbeat. Jag har varit medlem sedan 2007 och sen dess har jag mer eller mindre regelbundet fyllt i min träning. Jag kan därför gå tilbaka 2,5 år och kolla hur jag tränade då, om jag var sjuk, om jag tyckte att träningen kändes bra, hur många dagar jag tränade under september 07 (24 st, men mest promenader), bara för att ta exempel.


(Såhär har jag tränat den senaste månaden. Det mörkblå fältet visar hur mycket jag tränat i snitt under det senaste året.)


(Ett cirkeldiagram över vad jag har tränat de senaste 60 dagarna. Det ser ut som om jag är ganska varierad i min träning, bra!)

Jag är något av en siffernörd. Jag tycker om statistik, staplar och tydliga mätbara resultat. Därför älskar jag funbeat. Här kan man göra det mesta med sin träning. Man kan sätta upp mål, lägga till bilder, koppla utrustning till sin träning osv osv. Dessutom finns ett forum fullt med väldigt kunniga och sympatiska personer som man kan få hjälp med att bolla funderingar kring allt ifrån löpträning till recept på bra mat. Det finns allt.


Här till vänster ser ni vilka mål jag har registrerade på funbeat. Pilen visar hur långt jag kommit, det röda fältetvisar hur långt jag borde kommit vid det här laget.

I början av 2009 satte jag upp ett mål att jag skulle träna 21900 minuter, dvs 365 timmar. Jag kan väl säga, såhär i efterhand, att dte kommer bli svårt att uppnå, men det är kanske ett mål att fortsätta sträva mot inför 2010.

Mål nr 2 är att jag ska träna 5 pass i veckan. Som pass räknas allt jag registrera, om det så bara är 20 min promenad.

Mål nr 3 är att jag ska träna 400 minuter i veckan.

Mål nr 4 är att jag ska träna 70% av årets alla dagar, där ligger jag ganska bra till.

Mål nr 5 handlar om strethning, 2 ggr/veckan,det är jag dålig på, att stretcha ordentligt, framförallt mina benmuskler är väldigt korta och stela.

Mål nr 6 är att jag ska göra min fot-rehab varje dag, vilket jag inte gör.

Mål nr 7 har med NU att göra, 30 minuter under November.

Mål nr 8 har också med NU att göra, 300 armhävningar under November.
Det är så bra med Funbat, för alla är välkomna, alla från elitidrottare till nybörjare passar sidan för. Det är en något familjär stämning i forumen och alla är välkomna med sina frågor och synpunkter. Dessutom så vet man att ens träningsdagbok ekar tom om man kommit av sig med träningen och det är också motiverande att ta sig ut och röra på sig, så man får registrera sin träning och se sina staplar växa till sig.

Är ni inte medlemmar på någon sida där ni noterar er träning, så testa Funbeat!
Är ni riktigt snälla så kan jag adda er där, men då försvinner min anonymitet, så då måste ni vara väldigt snälla! :)

Det kom ett paket..

Strumpor Technichal Left/Right Turkos
Åh, igår kom ett paket med tre par nya löparstrumpor från Go CoCo, inhandlade via Träningsglädjes Träningsprylar. (Phu, många länkar..)
Jag provade dem direkt när jag stack ut och sprang och de var helt underbara! Satt som en smäck på foten och höll foten torr, förutom där skorna läckte in regn. Strumpor är så viktigt, framförallt när man springer, jag får jättelätt blåsor om mina stumpor inte sitter tight på foten eller om de är för tunna. Jag borde helt klart använda löpstrumpro oftare och av dem jag har testat förut var de här de bästa, utan tvekan.