Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Ibland är det när det tar emot som mest som det blir bäst.

Idag ville inte huvudet vakna upp ur söndagslättjan. Det var så lojt och skönt att dona och fixa utan att egentligen anstränga sig, så dagens inplanerade träningspass kändes liksom inte så lockande. En timme löpning (snarare 5 min löpning + 1 minut gång i en timme) plus styrketräning plus corepasset. Det tog mig lång tid att både byta om, hitta min ipod, byta om igen, ladda mobilen lite, fundera på vart jag skulle springa, osv, innan jag kom iväg. Jag hade hela tiden i bakhuvudet att det känns sjukt jobbigt innan men sen brukar det gå ganska bra.

Sagt och gjort, iväg med min prickiga partner in crime. Regnet hängde i luften och gjorde det en aningen lättare att springa, jag föredrar regn 10 gånger av 10 framför solsken och värme när jag springer. Kallt och soligt är nog det enda som är bättre.

Mitt schema sa “prattempo” och 60-70& av maxpuls, det brukar vara svårt för mig att hålla ansträngningsnivån så låg. Pulsen ökar ganska ordentligt bara springer, oavsett tempo. Men jag bestämde mig för att gå ut väldigt lugnt, går jag ut tillräckligt lugnt i början så brukar det sluta med att det går bra mycket snabbare, lättare, på slutet.

Jag var lite sugen på att strunta i gång-minutrarna, för jag vet att jag kan tugga i längre sjok och lägre tempo, utan att gå mellan. men jag tänkte för foten skull att det kanske var bäst att ta gång-pauserna ändå. Det finns nämligen en nackdel med att gå mitt i löpningen. För det första försvinner flowet och runnershigh när man hela tiden ska avbryta och börja gå. För det andra så blir fokuset ganska så kort, jag tänker hela tiden på hur lång tid det är kvar till nästa gång-minut. Å andra sidan så ger minuten mig lite andrum. Jag ser dock fram emot när både flås och ben är starka nog för lite riktig löpning. Jag längtar efter en mils löpning som känns relativt lätt!

Jag passade på att testa sträckan för Snäcksjön Triathlon, men fick förlänga den sju kilometer långa rundan med 600 meter för att den skulle ta en timme. Rundan är bra och rolig att springa! Blandad väg, både skog och ängar och byar. Små backar både uppför och nerför, men inget elakt. Bara grusvägar, vissa med gräs i mitten. Fint!


Det syns ganska bra när jag gått och hur tempot ökat under passets gång.

Som vanligt blev benen trötta men snabbare de sista trettio och jag var nöjd med hastigheten som för 50 minuter löpning och 10 minuter gång snittade under 8 min/km. I slutet låg jag fint på 6:30-7 minuters tempo. Väldigt bra för att vara “prattempo” och mig.

Kändes så skönt när jag kommer hem, men benen var klena, så styrkepasset efteråt var lite darrigt. Jag kommer förmodligen känna av det imorgon.. Glädjande var dock att vissa övningar verkligen går bättre nu än tidigare. Det betalar sig, att träna. Avklarade coreprogrammet och stretchen och kände mig sedan mycket nöjd med mig själv. Svettigt och bra pass!

Det verkar förövrigt vara lite strul att kommentera bloggen, jag jobbar på att lösa det, är skittråkigt att inte få höra era åsikter!

Löpning + styrka = sant

20110613-023040.jpg

Nu är jag redo för hemfärd, efter löpning i skog, styrketräning på en strand och dopp i sjön. Härligt. (Fast löpningen var jättejobbig, vadå lugn jogg?)

Skönt!

20110606-015851.jpg

Tack för peppen!
Det var strålande vackert ute när jag avverkade några kilometer längs vattnet runt Kungsholmen. En vacker sommarkväll. Syrran var med som sällskap och tiden sprang iväg.

20110606-020002.jpg
70 minuter senare var jag hemma igen och redo för styrketräning. Väldigt bra pass, det kändes så skönt efteråt. Tack för hjälpen!

Det finns alltid tid för träning

20110604-114402.jpg

Igår bevisade jag för mig själv att det verkligen alltid finns tid för träning. På 20 minuter hann jag med ett riktigt flåsigt styrketräningspass hemma. Både jobbigt och effektivt. Jag kände mig som en ny människa efteråt!

20110604-114531.jpg
En timme senare var jag på väg till bion, The tree of life, en av de bättre filmer jag har sett, i långklänning. Perfekt kväll!

Expresspass.

Jag ska befinna mig på en bio om två timmar, färdigtränad, duschad, äten.

Nu blir det expresspass styrka för hela slanten!

Just do it.

Min tröjas budskap passade bra med min inställning idag. Jag vet innan ett pass med Magnus att det kommer bli jobbigt. Jag vet att det någonstans i mig kommer finnas en del som säger “jag vill sluta! jag orkar inte!”. Men jag vet också att det bara är att bita tag och bara göra det. Bara utföra precis det som jag blir tillsagd att göra. Bara koppla på pannan utav renaste stål och fullfölja. Men ibland är det bra jobbigt.

Dagens pass utspelades i Humlegården, mitt i city på en lekplats. Magnus sa att just lekplatser är perfekta för träning. Jag håller med honom. Så många tortyrredskap på en och samma plats! Skämt åsido, utomhus finns dte verkligen mängde med ställen som går att göra till egna hemmagym. Så även lekplatser.

Saker vi gjorde idag som var jobbiga:
Gå upp och ner på en parkbänk 20 ggrx3 med armhävningar mot bänk mellan. Ingen vila.
“liggande rodd” i en sån där liten barnställning (väldigt svårt att förklara. Då man hänger under ett räcke och häver upp kroppen. 10ggr x3 med 10 knäböj mellan utan vila mellan.
Hänga i en ställning och dra upp knäna mot magen. Mycket jobbigt! 8 ggr x3
Sprint uppför backe 2×5 ggr med vila efter fem gånger.
Springa på alla fyra uppför en backe med baksida axel/skulderblad i  TRXen mellan. Ingen vila. 3 ggr

Saker vi gjorde idag som inte var jobbiga:
Kan inte komma på något..

Av någon anledning kändes det MYCKET jobbigare att cykla hem än att cykla dit. Så fort jag kom hem stretchade jag länge och väl i trapphuset (bästa tsället att stretcha på) och åt en halv burk kesella med bär som mellanmål. Kroppen är ganska sugen på lunch nu.

Ella goes hemmaträning.

Jag är absolut inget fan av hemmaträning. Inte för att jag har testat så ofta, men jag tycker inte att det känns “på riktigt” om man bara kör på i sitt vardagsrum. Idag bestämde jag mig för att rucka lite på mina fördomar och köra mitt styrketräningspass i just vardagsrummet. Eftersom Maja påminde mig om att man aldrig ångrar ett träningspass så var det bara att tagga till. En halvtimme träning är bra mycket bättre än ingenting. Jag kittade upp golvet med en yogamatta och satte på schysst musik.

Sen var det bara att svettas! Mitt program är smidigt, för det går som sagt att göra var som helst utan några egentliga tillbehör. Jag insåg ganska snabbt att hemmaträning ju är rätt schysst. Jag bestämmer musik själv, behöver inte ta mig någonstans och det går snabbt och smidigt. Dessutom kunde jag värma mat i ugnen samtidigt. Perfekt!

Jag följde era tips för hunden och det kändes som om jag gjord mer rätt den här gången. Härligt! På 20 minuter hade jag utfört hela programmet de två gånger det ska utföras och jag youtubade lite yogaklipp för att avsluta passet med lite yoga. Jag hittade ett helt okej kort pass yinyoga. Passade perfekt som avslutning på ett expresspass. Efteråt kände jag mig genast en aning piggare. Tack Maja för peppen!

Ljuvlig uteträning.

Inför gårdagens löpning var jag inte särskilt sugen alls. Jag kände mig trött och seg och opepp. Enligt mitt träningsschema var det dags för ett 40 minuters pass med tre minuter löpning varvat med två minuter gång samt mitt styrkeprogram.

Efter lite pepp så kom jag dock iväg och det gick förvånansvärt bra. Jag betade av fem kilometer med min löp/gång och fokuset låg hela tiden på teknik och åter teknik. Det kändes mindre jobbigt än vad hastigheten sa, även om jag höll hastigheten låg.  Jag upplever det som om vaderna får jobba mycket mer nu när jag är mer strikt med min teknik. Är det så? Mer vad och mindre fot.

Solen sken, det var så sjukt vackert ute att det nästan gjorde ont, luften var frisk och lagom sval. Jag sprang förbi ett gäng roliga får som stirrade på mig och mitt prickiga löpsällskap under stor tystnad.

När jag kom hem var jag lång ifrån färdig. Både mitt styrkeprogram och mitt coreprogram väntade. Det jag gillar skarpt med mitt träningsprogram är att jag kan göra det var som helst, när som helst. Jag behöver bara en pilatesboll och har jag inte det, så går det bra ändå. Därför kan jag träna både ute och inne och ute är ju tio gånger roligare när vädret var som det var igår.

 

Det kändes lyxigt med nyklippt gräs under fötterna, barfota träning med hästar, hund och strålande sol som publik. Så himla härligt! Bjuder på en bildkavalkad från några av de övningar som ingår i mitt träningsprogram.

På väg ner i knäböj.


Utfall.


Hitlers hund. Ska benet gå sådär högt upp? Det är inte så det känns som om jag gör..


Baksidalår, inrullning utav boll. SJUKT jobbig.


Armhävningar

Sjukt nöjd efteråt. Tjoho tjohej!

Byxor från Nike, tröja från Casall som jag hittade på Intersport för endast 190 spänn istället för 400. Ett kap!

 

Träna träna träna.

Förutom att cykla runt halva stan idag hann jag även med träningspass nummer två på en för mig ny sats anläggning. Sats Gärdet. Planen för dagen var att köra mitt styrketräningsprogram som jag fått av min PT. Det r väldigt basic och jag kan egentligen göra allt hemma/utomhus förutom att jag behöver en pilatesboll till några utav övningarna. Men jag saknade gymmet lite, eftersom det var länge sen jag var där.

Efter ett otal utfall, knäböj och armhävningar samt en övning som jag inte ens klarade, hade jag, i något svagt ögonblick, bokat in mig på ett pass SatsCykling. Jag var redan innan väldigt negativt inställd till klassen, enbart för att jag inte är så förtjust i Sats förkoreograferade spinningpass. Nu vet jag inet om dte var min dåliga inställning elle rom jag hade rätt helt enkelt. Men gud så trist det var!

Jag har blivit bortskämd med fantastiska spinningpass, med exempelvis den här superkvinnan. Pass där känslan och förståelsen för vad vi gör lyser starkt genom hela passet. Pass där friheten är stor och utgångspunkten hela tiden är en själv. Jag blir tokig när jag blir så styrd när jag spinnar som jag blev idag. Man ska hålla ett exakt tempo, man ska sitta när man ska sitta och stå när man ska stå. Det var absolut inget fel på instruktören, det är själva upplägget jag inte tycker om. Sen är jag å andra sidan inte helt spinningfrälst heller. Men, trots min negativa inställning så svettades jag, fick upp pulsen och genomförde hela passet. Bra!

Sats Gärdet var en trevlig anläggning, stor och öppen yta och trots att jag var där vid fem snåret så var det ganska lugnt = stort plus! Ett extra stort plus, som faktiskt gör att sats känns lite mera värt, är att Gärdet har tre squashbanor som man kan boka. Givetvis gratis för satsmedlemmar. MEN GRYMT! Någon som känner för en match? Trist att Gärdet ligger på fel sida stan bara.

Efter träningen var det bara att hoppa upp på cykeln och ta mig hem från gärdet till Kungsholmen. Nästan genom hela stan. Jag kan sammanfatta dagen med sammanlagt 75 minuter cykling, 30 min spinning, 30 minuter styrketräning och 35 minuter löpning/gång. Mycket effektiv dag!

 

NTC + löpning = sant.

Gårdagen började på ett oslagbart bra sätt. Enligt naprapat och nål-Mårten skulle jag testa att springa två gånger a 10-15 minuter innan måndag för att se hur det skulle kännas i fot, benhinna och sena. Så igår stod Sara nere vid norrmälarstrand och väntade på mig och var mitt sällskap den dryga kilometer som jag betade av. Ingen smärta kände jag av varken under tiden eller efter. Däremot så är jag mer medveten om (jag skriver foten, fastän det förmodligen är senan/benhinnan som är problemet) den onda foten än den friska. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det gör inte ont, men det känns.

I flera veckor har jag tänkt testa Nikes app NTC, Nike training club, som man kan ladda hem gratis till sin iphone. Det har dock aldrig blivit av, men igår slog jag och Sara till. Vi hittade en avskild plats i Rålambshovsparken och startade ett 30 minuter “Get strong” pass. Jag har hört mycket gott om appen och jag gillar verkligen upplägget. Det jag ofta upplever som skönt med att gå på ett gruppträningspass är att jag inte behöver tänka utan bara göra. Precis samma gäller här. Appen räknar tid, förklarar övningar, säger till vad jag ska göra och när. Sjukt bra! Första gången var det dock lite klurigt att förstå alla övningar, vilket jag tänker mig blir lättare och lättare för varje gång, när man vet vilken övning som heter vad.

Vårt pass var en salig blandning utav utfall, knäböj, armhävningar, höga knän, burpees och annat smått och gott. Tiden gick väldigt snabbt och kändes effektivt utnyttjad. Sånt gillar jag! Jag var svettig och trött efteråt och ganska skitig, eftersom jag rullat runt i gräset likt en häst. Sara var till och med lite orolig att jag inte skulle släppas in på Mälarpaviljongen när det var dags för lunch..

Sen fortsatte min lördag i ett härligt tempo. Jag landade hemma vid ett på natten efter sju timmar på Gröna Lund. Jag åkte tametusan nästan allt läskigt förutom fritt fall och insane, men hade bara dödsångest en gång. Grönan bjöd både på en sjukt god kalvburgare med chevré på Tyrolen och en fin mjukglass innan hemgång. Idag känner jag mig en aning sliten och trött. Men det var det utan tvekan värt.


Den här utsikten avslutade vi kvällen på grönan med, Stockholm är vackert! Men jag blundade mest, jag förstod ju att vi skulle ta oss ner och det snabbt.. De coolaste bilderna har Sara tagit!

Tillbaka i sadeln!

Vilken fantastisk start på dagen jag hade imorse. Med träningskläderna på stod jag redo och väntade vid Mälarpaviljongen på PT Magnus. Idag var första passet tillsammans och jag hade absolut ingen aning om vad som komma skulle.


Jag har inget riktigt bra fotoställe i nya lgenheten, vilket jag känner nu kan bli ett mycket stort problem..  Dagens träningsoutfit var svart från topp till tå. Just do it-tröja från Nike och byxor med rosa detalj från Röhnisch som jag fick på topploppsfrukosten, supersköna men dessvärre har det gått hål i dem trots att jag aldrig använt dem tidigare. Tråkigt!

Solen sken och det var varmt även om det bara var morgon än. Maj känns som det nya juni. Kalla vintrar och varma somrar, jag älskar det! Vi hittade en perfekt gräsplätt i Rålambshovsparken där jag först fick göra en del tester i styrka, rörlighet och balans. Jag hade förväntat mig att det skulle gå ganska dåligt och att Magnus skulle gnugga händerna och säga “Ja, här har vi en hel del att jobba med..” lite bekymrat. Jag blev därför oerhört positivt överraskad när jag istället fick höra att de inte såg så tokigt ut, rentav bra. Kul!

Efter ett gäng snälla övningar där vi kunde konstatera att jag är lite kort i baksida lår, att jag inte är lika rörlig på vänster sida som höger, samma med balansen så var det då dags för lite riktig träning. 40 utfall, 20 knäböj och två väldigt vingliga och mjölksyrestinna löpspurter som varade i en evighet senare mindes jag plötsligt hur det känns att TRÄNA. Jag älskar det! Jag älskar hur pulsen dunkar, hur lungorna bara ropar efter syre och kroppen svarar från topp till tå. Sen är det sjukt jobbigt också och när jag precis gjort 20 utfall och 10 knäböj och blivit ivägskickad på spurtlöpningen, då gäller det att plocka fram viljan. För då ÄR det jobbigt. Då vill inte kroppen. Den vill sakta ner, ta en paus och andas. Mjölksyretåligheten är inte så hög hos mig just nu, vilket snabbt gjorde benen till spagetti. Men det är kul!

Vi avslutade passet med TRX för överkroppen, också det väldigt jobbigt, men på ett helt annat sätt. Jag upplever träning med TRX som omöjligt att smita undan och fuska för det kräver hela tiden att jag håller balansen och kontakt med musklerna. Vilket också gör att det är mycket jobbigare än det ser ut.

Det var en väldigt glad, inspirerad och trött Ella som vandrade hem idag. Solen sken fortfarande och livet kändes så himla lätt och härligt. Det här kommer bli och är redan en fantastisk dag! Resten av dagen bjuder nämligen på en behandling utav benhinnan hos Mårten i Uppsala, Yinyoga med Sarayogayama, plugg, solsken och en fin kväll med min sambo.

Och en sån här god lunch!

Tafatt träning.


Topp-Nike, Byxor-Nike, Skor-Nike. Ganska enformigt i min träningsgarderob. Jag behöver vidga vyerna mer!

Jag tog en promenad för att rasta stegräknaren, till Sats Odenplan. Väl där körde jag tafatt styrka på egen hand. Jag har blivit alltför van med PTs och instruktörsledda träningspass, att jag inte ritkigt visste vad jag skulle göra.

Men, jag överkom min förvirring och fick till ett halvtimmes pass. Först körde jag sumoknäböj med kettelbell och uppdrag till hakan. Det var jobbigt som tusan, körde med 16 kilos kettlebellen, det tog i både axlar och ben. Sen blev det några set svingar med en tia. Jag gillar kettlebellsträningen, man får upp pulsen och jobbar i rörelse med hela kroppen.

Resten av passet tillägnade jag mina vader och min balans. På shapepassen jag går på nu, är det en speciell balansövning som alltid är ett stående inslag. Den är väldigt jobbig och kräver verkligen att foten och bålen jobbar, vilket är väldigt bra. Svår att behärska, men för varje gång så blir balansen och stabiliteten bättre. Idag blev det mycket sånt.

Jag avslutade med en ordentlig stretch, även om det var en plåga att stretcha ut både vad, framsida lår, baksida lår och höftböjaren efter löpningen igår. STEL.

Ni får två helkroppsbilder idag, för jag kände mig jäkligt snygg helt enkelt.

Lunchen när jag kom hem var både simpel och fantastiskt god!

Dubbelpass = lite vatten över huvudet?

Jag har gått på Shape-klasser, men idag är första gången jag har gått på en riktig shape klass. Herregud vad bra den var! Alla som har kört shape och tyckt att det är en ganska mesig klass utan tempo och tryck, måste ta er till Sats Odenplan på måndagar 16:30 och köra Shape för Ninnie Magnusson. Vilket pass!

Hela kroppen fick sig en ordentlig genomkörare. Mycket knäböj och utfall fick mina arma ben att känna att jag nog fått några extra kilon att bära på sen sist. Jäklar vad det tog! Balansdelen i passet var grymt utmanande och min vänsterfot klagade en hel del, då den är så pass mycket svagare än den högra. Just därför är balansövningar guld för fotlederna. Fötterna är en sån där svag länk som det är väldigt lätt att skada, framförallt om man är tung, jag vet ju av egen erfarenhet.

Ninnie spred oerhört positiv energi och klassen var riktigt rolig, med bra musik och utmanande övningar så när det var slut var jag likaså. Att jag sedan skulle köra en timme BodyBalance kändes inte lika lockande då. Syrran kom dock och var sjukt snygg i en träningstopp hon köpte på Hawaii. Varför köpte inte jag ett också? Billigt och snyggt = en fantastisk kombo.

Dagens bodybalance genomleds snarare än upplevdes. Jag var på tok för trött framförallt i bålen för att orka hålla tekniken. Jag var så trött i axlar och ben att jag kände att jag höll på att börja fnissa av trötthet i diverse positioner. Men, passet gick snabbt jag gillar höftöppnar delen i passet, det hade kunnat vara hur långt som helst för min del.

Tiden när jag lätt körde två träningspass obehindrat efter varandra är tydligen inte riktigt här ännu. Jag minns när ja körde crosstraining, dans och löpning på en och samma dag, efetr varandra, utan problem. Dit ska jag igen! Jag vill ha orken, lättheten och tempot i kroppen igen. Jag tog mig kanske lite vatten över huvudet idag. Å andra sidan så genomförde jag båda passen och det gick ju.

Jag är väldigt nöjd med mig själv och med dagens pass. Shape växer mer och mer i mina ögon och är en träningsform som passar mig bra. Kul!

PT sökes?

Jag inser att mitt förra inlägg kan ha låtit en aning deppigt och negativt. Det var visserligen skittrist att känna att kroppen var som en ojämn maskn där vissa delar (muskler) kändes splitternya och väloljade, medan andra delar helt klart hade rostat ihop.

Men, jag tycker ju egentligen att styrketräning ÄR roligt, precis som ni kommenterade så får man snabba resultat när man tränar styrka. Jag behöver bara lite mer struktur och fokus i min styrketräning. Jag behöver ett upplägg att följa.

Egentligen skulle jag vilja börja träna med en PT igen. Jag trivs verkligen med att träna med PT. Mitt problem är ju att min gamla PT slutat på SATS och om jag vill fortsätta med honom så hänvisas jag till uteträning eller träning på ett gym i Årsta, som jag i sådant fall också bör ha träningskort på. Det är inte helt optimalt.

Det skulle iofs vara roligt att träna med en annan PT, men då kan vi börja snacka om att ha ett jobbigt val framför sig. För hur vet man vem som är bra? Jag vill hitta en PT som har lång erfarenhet, är kunnig inom både kost och träning och som har en djupare helhetssyn på kropp, själ, hälsa och träning. Dessutom känner jag att mitt fokus är att bli stark inifrån och ut och måste ha en PT som verkligen börjar från början och bygger upp mig steg för steg med superstrikt teknik och som kan anpassa träningen efter min kropps styrkor och svagheter.

Ja, ni hör ju. Om ni har  något förslag, bring it!

Hur startar man helgen bäst?

Jo, man drar till gymmet, värmer upp med fem minuter rodd, fortsätter med 40 minuter styrketräning för rygg och mage. Sen avslutar man med 20 minuter på wavemaskinen. Ett perfekt pass som gav fina endorfiner, måste styrketräna mer!


Dessutom hade jag nog snyggast skor på hela gymmet också!

Bästa sättet att starta helgen på?

Jo, man drar till gymmet, värmer upp med fem minuter rodd, fortsätter med 40 minuter styrketräning för rygg och mage. Sen avslutar man med 20 minuter på wavemaskinen. Ett perfekt pass som gav fina endorfiner, måste styrketräna mer!


Dessutom hade jag nog snyggast skor på hela gymmet också!

Det är aldrig lika farligt som man tror.

Årets gym-premiär avklarad.

Det skedde utan fanfarer och raketer, men det skedde inte utan en smått nervös Ella som inte hade någon som helst lust. Till alla er som verkligen verkligen inte vill träna. Som tycker att det är asjobbigt bara att tänka tanken att gå till gymmet och träna. Jag vet precis hur det känns. Jag känner också så ibland.

Även om min grundinställning är att det är roligt att träna, så är det inte alltid roligt. Jag har dragit på min nypremiär på gymet. Jag tycker inte om att komma dit och känna mig ur form, vem gör det? Men egentligen är gymmet det absolut bästa stället att befinna sig på om när man känner sig otränad. Och det var där jag var idag. Ur form. Pulsen går liksom upp alldeles för snabbt. Vadå trött efter femton minuter på trappmaskinen? Var tog trycket i musklerna vägen, men framförallt, uthålligheten? Varför blir jag trött så fort?

Vilken realitycheck. Bilden i spegeln på gymmet visade valkar (!!!) på ställen där sådana inte ska vara. My god.

Men hur det än såg ut och hur ur form jag än kände mig, så var känslan som genomsyrade passet att jag vargrym och att dte gick ändå betydligt lättare än jag hade bafarat. Det är liksom aldrig lika farligt som man tror. Det där monsterpasset jag inbillade mig skulle vänta på mig, blev ett rätt så snällt sådant. 15 minuter på en trappmaksin. 30 minuter styrketräning för överkroppen. Hur snällt dte än var, så var dte jobbigt och jag kommer känna av dte imorgon. jag är med andra ord väldigt nöjd.

Fan vad grym jag var som tog mig dit trots motståndet. Guldstjärna till mig.

Ha en toppenkväll nu, alla ni underbara människor. Ni är bäst!

Träningspasset med separationsångest och tankar kring framtiden.

När jag kom till gymmet idag, så upplyste min PT, Peter, mig om att det skulle vara sista gången vi kör tillsammans. VA!?

Han ska sluta, vilket han har pratat om en längre tid, men idag blev det helt plötsligt så verkligt. Sista passet tillsammans? Kanske inte för alltid, men sista passet när han jobbar som PT på SATS.

Jag har tränat med honom i snart tre och ett halvt år. I vissa perioder mer och i andra perioder mindre. Men jag älskar den där mannen för allt vad han har gjort med mig. Ibland har han skrikit, ofta har vi skrattat och vissa gånger har jag fått komma undan med konstiga ursäkter, fast för det mesta har han haft stenhård koll på när jag försökt slingra mig. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord och jag känner mig helt och hållet bekväm i hans sällskap. Jag har svettats, gråtit, varit förbannad, nästan kräkts, blodet har runnit men framförallt haft väldigt roligt under alla dessa olika pass som vi har kört tillsammans. Han har fått mig att göra saker jag inte trodde att jag kunde. Hans favoritövningar är mina hatövningar. Utfall, burpees, plankan, “hästen”, bara för att nämna några exempel.

Såhär skrev jag förra året och det säger väldigt mycket om hur de här åren har sett ut.

Han vet precis när han ska låta mig ångra alla kaxiga kommentarer och fullkomligt köra slut på mig. Vill han, kan han få mig totalt utpumpad efter en kvart och då ler han glatt och säger ”Bara 45 minuter kvar!”

Men han vet också när han bara ska sätta ihop ett roligt pass och inte pusha mig lika hårt. När det är viktigast att jag har roligt och känner mig stark.

Så, dagens pass var lite sorgligt. Sorgligare än jag hade trott. Även om vi med största sannolikhet kommer träna ihop igen, så kom viss separationsångest över mig. Iom att jag flyttar i januari/februari är det också snart dags att säga tack och hej till SATS Sundbyberg, som jag säkert kommer träffa på igen, men det har varit mitt hemmagym i tre och ett halvt år. Jag kommer gå från att ha varit stammis på mitt välkända gym, till att vara ny, på ett nytt gym.

Passet i sig var bra, även om jag inte kände mig riktigt igång och inte heller särskilt taggad. Jag kände mig lite lat faktiskt. Vi körde styrka och det mest märkvärdiga idag var väl att Peter hade fått för sig att jag skulle hoppa jämfota upp på en hög låda. Jag var oerhört skeptisk. Man kan ju skada sig! (Läs: det där klarar aaaldrig jag!) Trots min tvekan genomförde jag och det gick riktigt bra. Ibland måste man våga lite lite mer än vad som känns bekvämt. Efteråt kände jag mig väldigt duktig.

Dagens tanke, som förföljde mig, är att jag måste prioritera en röd tråd i min träning nästa år. Det märks att jag har tränat väldigt ofokuserat och utan ett klart och tydligt mål det senaste halvåret. Jag blir nämligen inte så mycket bättre. Idag under vissa övningar var det snarare pinsamt när jag insåg att jag för ett år sedan var mycket starkare. Varför? Jo, för att jag styrketränade hela kroppen regelbundet, inte bara vissa kroppsdelar då och då.. Det ger inte riktigt samma utdelning.

Att vara stark är måhända inte ett mål i sig, men att vara jämnstark och starkare än jag är nu, är helt klart ett mål för att kroppen ska hålla.

Jag gick från gymmet med en melankolisk känsla i kroppen, något som några endorfiner inte rådde på. Det känns som om det finns ett avslut här och att det är något nytt som ska komma. Väldigt roligt, absolut! Men också lite ledsamt när man måste säga hej då och läskigt när man inte riktigt vet vad som väntar bakom nästa krök.

Men spännande, det är den ändå, framtiden.

Lucka 14: Dagens träningsoutfit.

Varje dag under december kommer jag öppna en lucka till mina minnen, tankar och åsikter. Kanske lär ni känna mig, personen bakom den här bloggen, lite bättre under resans gång.  Idag bjuder jag på dagens träningsoutfit.

Dagens pass var ett lite oengagerat, 45 minuters styrketräning på Sats Södra station (fasen vad kallt och konstant blött deras golv i damernas omklädningsrum är, ogillar skarpt!). 45 minuter som inte kändes särskilt kvalitativa då, men såhär efteråt känns det bra att jag fick in passet ändå.

Dagens träningsoutfit då? Jo, jag var rätt stilig på gymmet idag. Jag hade en av mina favorittoppar på mig. Den är lila även om den på bilden ser blå ut, från Nike och min favorit eftersom den sitter perfekt, är snygg och framförallt i ett dri fit material som är mycket skönare än andra funktionsmaterial. Löparbyxorna kommer också från Nike, men de är lite för låga för att de ska vara helt optimala. På fötterna har jag löparstrumpor från Löplabbet och ett par skor från Reebok. Under har jag en sporttopp från casall och min pulsklocka/pulsband från polar. Riktigt kittad var jag!

Att göra sitt bästa utefter förutsättningarna.

Imorse drabbades jag av mensvärken från helvetet. Jag hade ont i magen, mådde illa och kände mig allmänt avslagen. Det var dock ändå så att PT-Peter väntade med piskan på gymmet likförbannat och det var inte mycket att göra än att släpa sig ner till SATS.

Det går absolut att träna även om förutsättningarna inte är optimala. Men man måste ju vara ödmjuk mot sig själv och sätta kraven därefter. Jag är supernöjd med dagens morgonpass. Jag var grym! Vi körde en fantastiskt jobbig kettlebells övning då jag först fick börja svinga med en lätt kula för att sedan, för varje set, öka på med en tyngre kula. Första setet var med två kulor, en lätt och en halvlätt. Andra setet bestod utav tre kulor, alla tre tyngre än i set ett. Fem svingar på varje kula utan vila mellan. En kula var fortfarande lättast och en var tyngst. I tredje setet byttes den tyngsta kulan ut mot en som vägde 16 kg. 2 kg tyngre. För det fjärde setet lades en kula på 20 kilo till och då fick jag börja jobba med den tyngst kulan först om jag ville, vilket jag också gjorde. Jäklar vad det tog, både på pulsen och muskulärt. Jag kommer ha träningsvärk i ländryggen imorgon!

En annan övning som jag tror är en ny favorit för Peter är omvända golfsvingar i kinesismaskinen. Också en övning där pulsen sticker iväg. Tänk er en golfsving. Man för överkroppen uppifrån ena sidan och snett neråt. Men jag får göra det tvärtom med motstånd. Jag börjar alltså nere och “svingar”  upp över axeln i en diagonal rörelse. Väldigt effektiv och bålen får jobba.

Jag kände under hela passet av att min kropp var en aning i olag, men, jag kände också att det gick att köra ändå, utfefter mina förutsättningar. Jag la ribban för vad som var okej och jag klarade det. Dessutom var dagens pass roligt, tufft och effektivt. Vad kan man mer begära?

När Peter frågade vad jag ville köra idag, bad jag om styrketräning, just på grund av dagens form, men jag glömme rmellan varje gång att styrketräning inte betyder låg puls eller mindre jobbigt. Pulsen på dagens pass snittade på 75% och maxade på 91%..

Så sjukt nöjd med mig själv! Formen är på väg tillbaka, jag känner det i varje liten muskelfiber.