Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Snyggast på Topphälsa!

http://bmi36.files.wordpress.com/2010/10/topphalsa1.jpg

Hörrni laget, inte för att det kommer som en nyhet att vi var grymt snygga i lördags. Men Camilla gjorde mig uppmärksam på att även Topphälsa såg vilket topplag vi hade. På förstasidan, nu är vi kändisar!

Best of the Best och Allt för Hälsan

Jag har funderat fram och tillbaka men bestämde mig för några dagar sedan. Jag komemr med andra ord vara på träningskonventet Best of the Best söndagen den 14/11 och förmodligen gå på själva mässan “Allt för hälsan” under lördagen.

Är det någon utav er som ska dit?

Topploppet. Bilder säger mer än ord.

Åh, vilket väder vi fick! När jag och min sambo cyklade till loppet sken solen, luften var frisk och höstskön. Helt perfekt med andra ord. Väl på plats träffade jag på ett gäng med sköna människor, en oerhört ambitiös lagledare (nästa år laget, då kommer jag gå all-in som lagledare, blev sjukt imponerad av Åsas insats.), väldigt trevlig och peppande hejarklack, fina medlöpare och snygga bloggerskor.

Själva loppet var ingen stor grej för mig idag, då jag ännu inte kommit upp i tillräckligt långa sträckor med foten för att kunna löpa hela vägen. Jag och syrran höll istället ett högt tempo gåendes och varvade bitvis med löpning. Åh, jag saknar känslan av lätta fötter, snabbt tempo och löparglädje. Just nu känns Runners High avlägset. Iofs var benen lite halvtrötta efter gårdagens trappträning, så det spelar ju också in. Banan gick genom olika delar av Hagaparken, vid varje kilometer kom en ny station med pepp. Bäst var gospelkören och cheerleedingtjejerna.

Arrangemanget som sådant var kul, även om det finns en del att förbättra. Att “goodiebagen” inte innehöll så mycket mer än en banan, en tidning och en vattenflaska kanske inte var som utlovat och jag tyckte det var konstigt med bara en vattenstation. Mycket snack och liten verkstad kunde jag stundtals få känslan av, men stämningen var god, banan var rolig och trevlig och de olika peppstationerna som fann svar väldigt roliga. Så överlag är jag positiv!

Förstärkt av stark peppning sista biten spurtade jag och syrran in i mål på 42:42. Det är väl rätt okej på 5 km när vi gick i stort sett hela vägen.

Var det någon prestation jag blev både imponerad och stolt över så var det min fantastiska mammas prestation idag. Hon har haft som del/mål med sin viktnedgång att kunna gå 5 kilometer. Och idag gjorde hon det! Hon var så himla duktig. Snart 60 år och med knän som har krånglat de senaste 15 åren. Min duktiga mamma!

Hela mitt fantastiska lag idag. John, Camilla, Mamma, jag, Syster Matilda, Linnea och Emelie.
Var så himla roligt att vara i samma lag som er. Ni var grymma!

Tid: 42:42
Sträcka: 5 km
Tempo: 08:32 min/km
Hastighet: 7,03 km/h
Maxpuls: 192, 95%
Snittpuls: 153, 75%
Kaloriförbrukning: 512

Topploppet!

Ja just ja, på lördag är det ju topploppet och dags för Team ÄtaTränaKämpa står redo i startfållan. Men hur ska det gå för mig som fortfarande inte har sprungit nästan någonting och som känner av foten då och då? Jag får väl gå. Men jag kommer vara med!

Är det några av er utöver mitt lag som kommer vara där?

Hjälp Sara i hennes Rosa Bandet utmaning.

Sara står framför en stor utmaning, då hon ska cykla i 24 timmar på rosa bandet spinningen i början av oktober. Men hennes utmaning slutar inte där. Hon vill också sitta på den cykel som drar in mest pengar till eventet.

Jag ska vara med och hjälpa Sara klara sin utmaning genom att lägga ett bidrag. Var med du också! Läs här hur du ska göra för att vara med.

Invigning på Löplabbet

Ikväll var jag på Löplabbets invigning av sina nya butiker på Kungsgatan. Under kvällen var det även prisutdelning i tävlingen The story of my löparsko. Grattis Sara och Sofie till vinsten! Efter invigningstal och lite info om den nya butiken Race, så gick jag med stoort köp- och löpsug runt och spanade på alla kläder, skor och prylar som man ju bara “måste ha”. Glädjande har Löplabbets tjejbutik fått större utrymme och där fanns en hel del som hade kunnat få följa med mig hem. Dessutom visade det sig att Löplabbet har studentrabatt, mycket trevligt!


Två av mina finalister. Matilda och Evelina.

En trevlig kväll med trevliga mnniskor, men jag måste ändå säga att  jag är mest nöjd över att jag hade rätt om att det skulle finnas ett spjut någonstans..


FullFartFramåt-Lotta äntrar röda-bandet med stil och Ursula smiter bredvid. Klart löplabbet inte har en röd matta utan ett rött löpband.

Spring Topploppet med mig!

Imorse var jag som sagt på Blueberry och åt frukost tillsammans med några andra bloggare och Topphälsa. Topphälsa ville presentera sitt lopp Topploppet med sin slogan “Det har aldrig varit så roligt att springa!” Topphälsas chefredaktör Frida Boisen pratade om hur Topphälsa vill peppa, inspirera och motivera och därför har gjort ett lopp som ska vara fullmatat med intryck och pepp längs med vägen. Ett roligt och glädjefyllt lopp. Jag som verkligen saknat löpningen ser fram emot att ha det här loppet att se fram emot. Mitt mål är att kunna genomföra 5 kilometer utan smärta i foten.

Topploppet  går av stapeln lördagen den 2 oktober i Hagaparken och man kan springa antingen 5 eller 10 km.

Om du vill vara med och springa Topploppet med mig i Team ÄtaTränaKämpa, så tycker jag att det vore jätteroligt! Det blir som en enda stor löparfest, bloggträff och perfekt avslut på den kommande SeptemberUtmaningen (håll utkik, den kommer snart!) på samma gång. Alla som på något vis kan ta sig runt 5 km på något vis, kan vara med.

Vill du vara med så mailar du ditt namn och din adress till atatranakampa@hotmail.com senast den 6:e september. Det kostar 295 kronor att vara med och i priset ingår inte bara en goodiebag, utan också tillgång till topphälsas löparcoach Caroline Kullberg som kommer hålla träningar en kväll i veckan fram till loppet. På träningarna kan alla som ska delta i loppet vara med, oavsett tempo man springer i och oavsett om man är nybörjare eller springer mycket.

Klart ni ska vara med, jag tror att det här kommer bli jätteroligt!

Bild lånad från Topphälsa.

Toppfrukost med Topphälsa angående Topploppet.

(Angående rubriken, jag var bara tvungen..)

Jag ska berätta mer om det senare, tills dess får ni en bild på den mycket goda frukosten Blueberry bjöd på.
Nu blir det upprop!

Konvent-hysteri.

För några månader sedan var det fullkomlig konvent-hysteri på mer eller mindre alla bloggar som jag läser. Höstens alla konvent bokades och skrevs om på bloggarna.

Själv har jag inte haft tid och ro att sätta mig ner och faktiskt kika på vilka konvent som jag skulle vilja gå på och vilka jag struntar i. Med undantag för att jag faktiskt spontant har bokat en plats på The convention i Göteborg i november. Jag är sugen på något mer konvent under hösten, att ha en träningshelg atts e fram emot är perfekt när kvällarna blir mörkare och det börjar bli kallare. Men vilket/vilka det vet jag inte än.

Ska ni gå på några konvent under hösten/vintern?

Vad är tiden?

Jag tog mig själv en underbar sovmorgon idag. Jag resonerade som så att jag hade gott om tid till dagens enda inplanerade aktivitet. Poledance med ett gäng härliga träningsbloggare. För visst skulle vi ses klockan två?

Jag vaknar, fixar lite och lyxar med morgonrock. Slapp söndagsförmiddag liksom. Sen kollar jag datorn och inser helt plötsligt att jag har fantiserat ihop tidpunkten. Det var klockan 12 vi skulle ses. Skit också, det finns inte en chans att jag hinner dit.

Så, nu får jag planera om min söndag. Rättare sagt får jag en helt fri söndag vilket är skönt, men även om jag tror att poledance skulle ha varit svårt (läs: störst omöjligt) för mig, det där med att åla på en hal stång, lär nog vara rätt krångligt om man väger över 100 kg. Men jag hade velat testa!

Som tröst bjuder jag på en bild från i fredags med Leon, mig och Fredrik. Den fina bilden har Linn tagit.

Jag älskar mitt uttryck, visst ser jag glad ut?

En helkväll med Les Mills

Les Mills bjöd in till en härlig träningskväll i regi utav Åsa som hade gjort ett fantastiskt jobb med att rodda ihop allting. Vi körde 20 minuter vardera utav Spinning- RPM, BodyPump, Bodyjam, BodyComabt och BodyBalance. Sådana pass skulle jag alltid vilja ha, snacka om variation och motivationshöjande när man bara har 20 minuter på varje bit och då blir peppad att ge 100% hela vägen. Ett optimalt roligt träningspass för mig skulle nog vara 90 minuter långt och i form av ett blandpass. Som en enda stor träningsbuffé att äta sig igenom.

Passen leddes utav härliga Leon och Åsa. Åsa har jag ju hyllat förut, jag tycker att hon är oerhört bra. Leon var däremot en ny bekanskap och bortsett från att jag knappt förstod ett ord av vad han sa (danska är verkligen ett svårt språk), så levererade även han tre grymma “minipass”.

Det enda som var helt nytt för mig var Bodyjam och jag som älskar att dansa, även om jag gör det hellre än bra, tycker nog att pass med hel koreografi i samma stil är lite roligare, å andra sidan är det svårt att få en så pass bra uppfattning om ett pass när man bara kör 20 minuter. Det var dock rätt länge sen jag körde något av de andra passen, så allt kändes lite nytt för mig. Jag höll på att dö under BodyPumpen då jag hade lite väl tung stång, hur mycket vikt man ska ha på hade jag tydligen glömt bort, mina biceps är ömma idag, minst sagt..

Jag blev även påmind om varför jag borde gå på BodyBalance oftare, jag måste jobba med min stelhet. Måste måste måste bli smidigare och rörligare, på riktigt alltså, jag går omkring med två betongklossar till ben = inte bra. Ska boka in BB-klass nästa vecka, det får bli ett löfte.

Tid: ca 1h 45 min
Maxpuls: 178, 88%
Snittpuls: 145, 71%
Kaloriförbrukning: 1075

Inte nog med att vi fick träna roliga pass, vi fick även så himla mycket grejer. Ett par gococo-strumpor bland annat, det blir mitt fjärde par, de är ju helt fantastiska, så dem blev jag oerhört glad över. Holistic bjöd på en hel kasse med kosttillskott och gladast blev jag utan tvekan över proteinpulvret, jag har ju varit på väg att köpa nytt ett bra tag men inte kommit mig för. Morgonen har jag spenderat med senaste numret utav Runner’s world som vi också fick igår och jag är helt enkelt oerhört nöjd med gårdagskvällen som avslutades med några glas skumpa. Med en tidig middag i magen och nästan två timmars träning efter det, så visste den skumpan vad den gjorde och min käre sambo ställde förvånat frågan “Är du full?!” när jag ringde honom på väg hem. Så går det när man i stort sett aldrig dricker.

Roligt att träffa alla igår och framförallt ett stort tack igen till Åsa som styrt upp det hela.

Vad är veckans vikt?

Ja, det kan ni få bestämma, vad som ska vara veckans vikt egentligen.
Såhär har vågen tyckt vid tre olika tillfällen:
Måndagmorgon, vilket ju också är min ordinarie dag för vägning: 106,5 (+2,7 kg !)
Tisdagmorgon: 105 kg (+ 1,2 kg)
Fredagmorgon: 104,5 kg (+0,7 kg)

Nå, vilken ska vi ta som veckans vikt?

Nu är jag supertaggad för en middag på GI-boden med Lotta och Nilla och sen Les Mills träning. Tror kvällens träning kommer bli superrolig!

Ikväll – Les Mills träningsbloggsträff

Man hinner knappt vakna upp från BBC innan det är dags för nästa träningsbloggevent. Hur kul som helst!
(Dessutom kommer ju nästa event redan på söndag, vilken vecka.)

Ikväll är det Les Mills som bjuder in och det här är vad jag har att vänta mig:

“Tillsammans med två av tränarna för Les Mills Nordic får du tillfälle att testa på:

RPM™ , BODYPUMP®, BODYJAM®, BODYCOMBAT® och BODYBALANCE.™

Vi kör ca 15-20 min från varje program så att du får ett litet smakprov på varje träningsform.”

Det ska bli jätteroligt, dessutom vet jag att jag kommer få återse en hel hög med bekanta ansikten från i helgen.
Men först blir det en ridtur, vädret är helt ljuvligt!

Blogger Boot Camp. Dag två.

Med lite mer sömn i kroppen och en hel del mer träningsvärk var det dags för dag två på BBC.

Pilates för Matilda stod först på schemat och var enda träningspasset den andra och avslutande dagen. Jag har testat pilates för flera flera år sedan men aldrig fastnat riktigt för träningsformen. Matilda instruerade tydligt och pedagogiskt och klassen var väldigt trevligt upplagd, dessutom passade det nog mångas ömma kroppar (inkl min) med lite core-fokus dagen till ära.

Jag tror att varför jag inte blir så förtjust i pass som pilates, är för att det är väldigt svårt för mig, som har en så lång och tung kropp, att göra många utav övningarna bra. Jag känner mig helt enkelt ganska kass och det brukar inte vara den bästa grogrunden för träningsglädje. Det innebär säkert också att pilates just därför är något jag skulle behöva träna, min rörlighet och min bålstabilitet är nog mina svaga sidor. (Hör den här kombinationen liksom: Lång, tung, överrörliga leder, stela muskler, svag bålstabilitet. Det skriker ju skaderisk..) Sen saknar jag ju det pulshöjande, jag vill ha bultande puls och känna svetten rinna, på varje pass. Det kan vi ju också diskuteras om det är alltid lika bra..

Söndagens höjdpunkt var Fridas föreläsning “Kroppen har ordet”. Mycket klokt och även om många saker inte kom som en nyhet, så mår man så bra av att höra det igen och påminnas om hur mycket våra tankar, som vi själva skapar, kan påverka oss. På slutet fick vi ett litet brev och jag var inte ensam om att bli rörd till tårar av det. En väldigt bra föreläsning med andra ord.

Efter lite prisutdelning, fotande, minglande så var då BBC slut för denna gång. Jag är så glad att jag var där, att jag har träffat så många härliga nya bekanta, fått inspiration och nya intryck. Sofia, Terese och Jane ska ha ett stående ovationer för deras slit som gjort den här helgen möjlig.

Alla ni underbara människor, tack för att jag fick lära känna en bit av er, tack för alla peppande utrop, klappar på axeln, stora leenden, endorfinhöga samtal, kloka samtal, skratt och glädje. Att lära känna er var den allra största behållningen under dne här helgen. Jag hoppas vi ses snart igen!

Blogger Boot Camp. Dag ett.

Oj, vilken helg det har varit! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska kunna sammanfatta allt bara sådär.

Efter att ha suttit uppe till halv tre för att få till min namnskylt (varför vara ute i god tid) som jag kämpat med i flera timmar att få till, med pincett och minipärlor, så vaknade jag efter fem timmars sömn, ganska sliten. Snacka om nybörjarmisstag. Borde jag inte veta bättre? Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag är så glad över att jag hade två ipren tillhanda som fick sudda bort all värk. jag kan ju inte säga att jag rekommenderar användning av ipren för att kunna träna, men i liknande situationer är det helt klart okej.

Väl på plats kändes det som om tiden bara flög iväg. Efter att ha tyngts med en välfylld goodiebag och en lysande gul BBC-tröja satte minglandet och tränandet igång. Jag är så glad över alla som kom fram och hejade, för ska jag vara ärlig så kände jag mig en aning vilsen när jag först kom. Men att få en kram från både den ena och den andra, fick mig att landa och känna mig som hemma.

Första passet var Afro och med det kom dagens sämsta, blodblåsorna under både stortårna, också det ett nybörjarmisstag att glömma bort varför jag alltid annars envisas med att ha skor på pass. mina fötter älskar blåsor av alla de slag nämligen. Passet var roligt och perfekt som start. Många fick nog kliva ur sin trygghetszoon och öppna upp för annan träning än den de vanligen kör. Vissa insåg också att de, mot sin föreställning, tyckte om att dansa.

Pass två för dagen var passet som jag verkligen sett fram emot, som jag längtat efter med skräckblandad fötjusning. Sofys och Melas BBC-pass. Det var härligt hardcore, även om jag satte både andan, hjärtat och gråten i halsen under den första löpningen ner till gärdet. Jag är inte den som bangar på att ta i, men just när det kommer till att löpa snabbt, så är mitt snabba tempo, inte tillräckligt snabbt för liknande övningar, jag får köra mitt max för att ens ha en chans att hänga med = hög puls och mjölksyra på en gång. Det var en tuff start på ett pass som sedan höll ett högt tempo bland lösa hundar, grästuvor och jord/hundbajs. Det var burpees, apgång (?), backlöpning, utfallsgång, ålning och mycket, mycket mer. Ett alltigenom fantastisk pass och de 75 minuterna gick hur fort som helst. Att jag dessutom hade nya bekantskapen Sara som partner in crime, gjorde passet ännu bättre. Givetvis avslutades passet med löpning tillbaka till kasernen och när alla andra ökade tempot kände jag mig som en traktor, som trots högsta växel och matryck på gaspedalen, inte kunde ta mig fram lika snabbt som de förbispringande sportbilarna. Jag hade kunnat känna mig ledsen över det, ja, rentutav dålig. Men jag kände mig ändå grym, som kämpade på, jag vet att jag gjord mitt bästa, jag var på in högsta växel, jag var så himla stark. När sedan Frida sprang upp vid min sida och gav mig full pepp och pratade mig några hundra meter fram till slutspurten, så kände jag sådan stor gemenskap och tacksamhet över det, att benen orkade en aning mer, hjärtat tryckte på lite till. Tack Frida!

Med 40 gemensamma upphopp avslutades dagens tuffaste samt roligaste pass och jag har helt klart fått ännu mer sug efter att prova NMT..

Sen var det välbehövlig paus för lunch och GI-boden var på plats för att bjuda oss på god mat. Inte helt omöjligt att jag tar mig en tur dit och äter en lunch eller något liknande framöver.

Vi lekte namnlekar och fick en kanonfin löparjacka och sen var det dags för pass nummer tre. För vissa var det dans och för andra spinning. Jag hade spinning med Tessan och kände mig ovanligt laddad inför att sätta mig på en spinningcykel, då det var ganska länge sedan sist. För det första, vilka schyssta cyklar Sportlife hade. Jag kan till och med kalla dem sköna, utan att överdriva. Passet var jättebra och roligt. Framförallt rann tiden iväg och det brukar vara ett gott betyg från mig det gäller spinning, som annars kan fasa över att det “bara gått 20 minuter och är 40 minuter kvar” Vi nästlade oss uppför ett berg och körde intervaller och jag svettades som om jag skulle dö. Men det märktes att benen var trötta och inte riktigt kunde trycka upp pulsen i några högre register. Det var iofs både jobbigt och roligt nog, ändå.

Carros danspass som var det sista för dagen, innebar dessvärre att jag missade Emils cykelklass, som fått ohejdat med beröm ifrån deltagarna på hans pass, had gärna cyklat för honom också, men räknar iskallt med en roadtripp till Gbg, för en revansch. Carro är oerhört pedagogisk och positv som instruktör, dessvärre kände jag mig inte särskilt energisk och min insats blev nog en aning halvhjärtat sista passet. Trist när man egentligen vill ge allt hela tiden, men efter tre pass kanske man inte ska förvänta sig annat, kroppen hade ju ändå kämpat på riktigt bra och samarbetsvilligt.

När jag kom hem efter en heldag fylld med härlig träning, men kanske framförallt, härliga, inspirande möten med andra deltagare, satt jag som stum i soffan i kanske en timme, Jag orkade inte göra någonting. Inte surfa, inte kolla på tv, inte duscha. Ingenting. Men jag lyckades ändå komma iväg för kvällens middag på Sangria tapas Bar, en dusch och lite lätt matintag senare så var kroppen relativt med på noterna igen. Middagen var supertrevlig, llt tack vare mitt fenomenala bordssällskap. Tack för det alla!

Kvällen blev inte sen. Jag minns att jag lade huvudet på kudden och att väckarklockan ringde ganska direkt efteråt. Dags för sista dagen. Dags för pilates, dags för föreläsning och dags för avsked. Det i sig är en helt annan historia, som jag nog får berätta imorgon. Nu måste jag sova. Tydligen har jag glömt bort vikten utav vila och bokat in ett PT-pass till klockan 8:00 imorgon bitti, kul. Kommer förmodligen känna mig som sju svåra år imorgonkväll. Men innan dess ska jag ha hunnit återge resten utav helgen utan att bli alltför långrandig. Nu – sov gott!

Jag är ju rätt grym, ändå.

Åh, jag vill verkligen få gotta mig i detaljer och bilder från helgens grymma event. jag har mycket att rapportera, var så säker.

Men jag kom precis hem från ett bilbyte/köp (herregud, vad har jag gjort, har jag bytt bil?!) och min väckarklocka ringer fem i sex imorgon bitti. Jag ska nämligen infinna mig på Sats kvart i sju, för premiär med löparcirkeln jag anmält mig till. Man hade ju kunnat tänka sig en bättre tajming, min kropp hade nog också kunnat tänka sig en vilodag/sovmorgon imorgon. Men icke. Hur jag ska kunna röra mig överhuvudtaget med den här träningsvärken ska dock bli intressant.

Jag får köra en utvärdering av veckan imorgon. Jag kan ju redan nu skvallra om att kosten den här helgen inte direkt varit enligt plan. Men som sagt, det ska jag svära över imorgon. Nu ska jag sova och vakna fylld med energi imorgonbitti. (Man kan säga att jag har kolhydratladdat ordentligt öve rhelgen för att ha ork till imrogon med. Haha.)

Hur trött och sliten jag än kommer vara, så känner jag mig jätteladdad och fylld av förväntan över att ge mig ut på okänt vatten. Jag menar, en löparcirkel, jag är stolt över mitt mod att våga göra saker som är utanför min comfortzoon.

Jag är ju rätt grym ändå.


Jag bjuder dock på en svettig bild från helgen. Fylld av glädje och endorfiner efter Tessans grymma spinningpass

På’n igen bara..

Dag två på BBC och en pilatesklass att överleva med träningsvärken från helvetet, framförallt i axlar och nack, men egentligen i hela kroppen. Härligt.

Så, ett pilatespass, en föreläsning och sen är tyvärr BBC över för denna gång. Varför måste allt roligt ha ett slut?

Upprop för alla BBC:are!

Alla bloggande deltagare får gärna lägga upp denna bild på sin blogg.

Vilka kommer jag ha äran att träffa under helgens Blogger Boot Camp?
Upp med en hand!

JÄVLAR, nytt PB! Jag är så GRYM!

Ursäkta den något egenkära rubriken, men idag är jag så sjukt stolt över mig själv och känner mig on top of the world. Jag vet liksom inte var jag ska börja med att förklara varför. AH!

Först och främst, jag har idag förbättrat mitt personbästa på milen med FEM minuter. FEM MINUTER!
Och, då innebar den här milen, inte bara en sprungen mil, den innehöll att springa uppföra 10 trappor, 10 benböjshopp, 10 situps, 10 upphopp, 10 ruscher och 10 armhävningar. Trots att jag gjorde allt detta mellan varven, så kortade jag ner tiden på 10 kilometer med 5 minuter. Är inte det helt sjukt? Undrar hur snabbt det gått utan alla extra moment.

Så, för att börja från början. Jag visade ju upplägget för dagens pass i inlägget innan. Ett pass vars grundidé kom från Sara och som jag inte var ensam om att köra idag. Alla med eget upplägg. Jag hade bestämt mig för att dela upp löpturen i fem delar a 2 km om varje. Vid varje 2 km, skulle en “övning” utföras. Under de två kilometrarna skulle två ruscher och två trappor avklaras.

Jag kände mig lätt de första två kilometerna, även om jag inte hittade några trappor att springa i, så gjorde jag två riktigt fina spurtar. Sen kom första övningen, 10 benböjshopp. Jävlar vad jobbigt det blev på en gång. Mina ben tycktes anse att det är tillräckligt jobbigt att springa, varför ska man då öka på ansträngningen med hopp? Nåja, så fort jag var klar var det bara att pinna på.

Löpningen kändes plötsligt som vila och jag förundrades över att jag redan avklarat en femtedel av passet. Det gick ju fint. Nästa 2 kilometrar avlöpte lika bra, dock så kom mördarbacken mitt i alltihopa och det var rätt tungt att köra spurten efteråt. Benen protesterade. Ändå kände jag att det gick rätt snabbt och pulsen höll sig ganska låg. Skönt! Hittade dock inga trappor att våldgästa, men fick till mina två spurtar. Sen var det dags för övning nr 2. Upphopp. Det kändes. Men min kropp var ändå snäll och jag hittade snabbt takten i löpningen igen.

Efter 5 kilometer, hittade jag en trappa, precis lagom lång och jag bestämde mig för att passa på och gottgöra de 5 vändor jag hade missat och sprang upp och ner för sagda trappa fem gånger. Det hela resulterade i många häpna blickar.. Här någonstans började benens spänst avta något, men nu hade jag ju gjort hälften och jag kände mig starkare än jag trott innan. Efter sex kilometer var det dags för skridskhopp och de kändes lätta i jämförelse med tidigare övningar och löpsteget kom igång snabbt igen. Alla spurter gick som smort, även om de blev mindre explosiva och snabba för varje gång..

Sen hittade jag monstertrappan. Lång, hög och med ungefär 8 deltrappor tornade den upp sig. Jag var tvungen att ta den, men jag bestämde mig för att varje trappdel fick räknas som en trappa och betade av hela (mjölksyra!) och hade så avklarat mina trappor. Benen? Stumma!

Efter 8 kilometer hittade jag ett stabilt underlag att göra situps på och även det kändes som en barnlek. Och sen var jag bara 2 kilometer, två spurtar och 10 armhävningar från målet. Benen gick av sig själva, visst,d et var jobbigt, men dte var inte döjobbigt. Så sa helt plötsligt klockan 10 km och det vara bara armhävningarna kvar. Jag gjorde alla 10 på tå! Jag kollade inte på klockan förrän jag var klar och fick då en chock när den sa 72 minuter, hade den sagt 82 hade det känts mer logiskt. Jag bytte ut 10 minuter i plankan mot 10 minuters gång och stretchade 10 minuter samtidigt som jag beställde mat på Kolgrillen på Kungsholmen. Effektivt och bra. Sen njöt jag av att vara så jävla bra och här sitter jag nu!

Tid: 72 min
Sträcka: 10 km
Tempo: 7:12 min/km
Hastighet: 8.33 km/h
Maxpuls: 186, 92%
Snittpuls: 171, 84%
Kaloriförbrukning: 1028

10 på tisdag slutade alltså såhär:
10 km löpning
10 min gång
10 upphopp
10 benböjshopp
10 armhävningar
10 situps
10 skridskohopp
10 spurter
10 trappor
10 min stretch

SWEET!


Kvällens sena, men goda middag!