Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Snäcksjön Triathlon

(Hej bloggen, jag kikar in här ibland och ger konstgjord andning, kanske lever du upp en dag igen)

I helgen går SNäcksjön Triathln utav stapeln och det känns både pirrigt och kul! I år är vi lite bättre förberedda, den lokala pressen är kontaktad (och en tidning kommer åtminstone dyka upp), de lokala sportbutikerna sponsrar med priser, vi kommer ha rediga skyltar uppsatta för att förhindra för mycket felåk osv. Det känns kul!

Och skulle ni få för er att ni vill vara med såhär i sista minuten så går det också bra.klockan två går starten på lördag och halv två är det tävlingsmöte. Här hittar ni mera info.

Hur avliden den här bloggen än är kommer jag givetvis komma med en race-berättelse efteråt och tusen bilder.

1/9 2012

Det är datumet för årets version utav Snäcksjön Triathlon.

Håll koll här för att hålla er uppdaterade, men framförallt, häng på!

Snäcksjön Triathlon – premiären.

Det har tagit några dagar för mig att smälta den här helgen, det är därför min rapport har dröjt lite. I lördags var det nämligen dags, premiären utav Snäcksjön Triathlon gick av stapeln. Regnet stod som spön i backen redan på morgonen och fortsatte med det under hela dagen. Det fullkomligt dränkte alla deltagare, som ändå inte tycktes vara det minsta bekymrade. Överallt syntes glada miner på både deltagare och funktionärer som nästan badade i allt vatten som öste ner.

Många valde att ställa in på grund av vädret och annalkande sjukdomar men till slut var det 21 supertaggade deltagare som ställde upp. Glädjande nog tog sig alla även i mål. De två startgrupperna var jämt fördelade med 10 i första och 11 i andra. Eftersom jag fick halsfluss helgen innan och fortfarande kände av både den och åt antibiotika fick jag endast deltaga som tävlingsledare och livräddare till sjöss under simningen. Mycket bittert, men det visade sig att det inte var helt fel att ha en tävlingsledare på plats när allt kom omkring..

Banan bestod av knappa 500 meter simning i vår lilla källsjö som bjöd på 18 grader dagen till ära, 19 kilometer cykling på mindre asfaltvägar och 7,2 km löpning på grusväg “runt byn”. Cyklingen som var en vändbana, vände vid en vätske och banan-station, där det enligt ryktes åt mer banan i första gruppen, än i den andra. Överlag syntes en viss skillnad mellan de två grupperna. I grupp ett, som var övervägande tjejer, hejades det och skrattades en aning mer än i grupp två, som bestod utav övervägande killar, där var siktet inställt på mål och att prestera en bra tid. I löpningen fanns en vätskekontroll med två hurtiga funktionärer som bjöd på hejarramsor och glada tillrop. Alla funktionärer gjorde en riktig hjälteinsats i regnet och var, trots att de var blöta inpå skinnet, så himla peppande och glada hela tiden. Stort tack till er!

Det var bara en sak som gick fel under loppet, det var vägmarkeringen. Dagarna innan hade vi funderat över hur vi skulle märka upp tävlingsrutten. Vi hade tänkt göra skyltar, men min pappa hade sprayfärg att måla på backen och det lät som ett smidigare sätt. Då sa väderleksrapporten fortfarande 20 grader och sol/moln och nämnde inte något om spöregn. Det visade sig sedan att färgen inte satt så bra när regnet kom utan fint flöt ut och halvt om halvt suddades bort.

Lokalborna hittade ganska bra ändå, det var värre för alla andra. Det här resulterade i två ordentliga felspringningar och några felcyklingar. När jag kom upp till en stor fyrvägskorsning och borde ha mött två löpare, Sara och Anders med bilen, men inte gjort det och såg att spraypilarna på marken var helt försvunna, blev jag lite svettig. De hade två kilometer hem och hade avverkat drygt fem och de fanns ingenstans. Långt ut, åt fel håll hittade jag dem båda, tappert löpandes, flera kilometer över bansträckningen. Tråkigt för dem som inte fick någon tid som de kam jämföra med nästa år, men kanske lite kul, för att de vann pris för längst utförda Triathlon och fick Amarone och Cava som plåster på såren under prisutdelningen.

Det var dagens enda riktiga missöden, annars flöt allt på oerhört bra. De som cyklade lite fel, hittade tillbaka till banan igen och alla gick  mål. Det känns kul! Åldersspannet var sig från 19 till 57 år, bara en sån grej. Striden om förstaplatsen var hård, även om vinnaren Andrew Whitson redan från början visade sig vara stark i alla tre delgrenar. Han drog ifrån redan under simningen där han kom upp ur vattnet efter sju minuter, tre minuter före resten utav gänget och sedan behöll den ledningen efter cyklingen följd utav Johan Bergman och Gustav Engström. Under löpningen fick han Snabba fötter-Kenth som hare och när jag körde förbi dem var tempot högt och det såg förvånansvärt lätt ut. Andrew gick i mål på grymma 1:17:04 och dryga sex minuter senare kom tvåan Johan Bergman i mål på 1:23:24, Gustav Engström blev trea och kom in på 1:30:02. Allas vår Sara blev loppets snabbaste tjej, trots extra rundan. Nästa år blir hon ännu farligare!

Vinnaren Andrew fick en grym sponsrad TechFit PowerWeb Tee från Adidas. Alla deltagare fick snygga Snäcksjön Trithlon tröjor sponsrade utav Team Brolin, Malou, ÄtaTränaKämpa och Yrkesskydd. Andra och tredjepriset, glas från Bergdala glasbruk sponsrades utav Alstermans AB.

När deltagarna kom i mål väntade kokt korv på dem och efter lite dusch och ombyte var det sedan dags för kvällens kräftskiva. Vi satt ute i höförrådet, som fått sig en ordentlig upp-piffning kvällen till ära, med tända ljus, kräftyktor, girlanger och en mysig lounge upp på höloftet. Stämningen var hög och vid borden hördes mycket prat om upplevelsen utav dagen, taktik och mål inför nästa års lopp och om vem som egentlige blivit blötast och lerigast. Trots regn och visst strul med vägfinnandet fick jag intrycket om att alla var mer än nöjda med loppet som helhet, sin egen insats och kvällen som sådan. Festen fortgick frampå natten och både deltagare, funktionärer och annat löst folk gjorde kvällen och också premiären utav Snäcksjön Triathlon till en succé.

Jag längtar redan efter nästa års Triathlon, kanske lite extra eftersom jag inte hade möjlighet att vara med i år. Till nästa år kommer vägarna vara mycket bättre markerade och jag tror att vi kommer bli flera. Vi kommer dessutom hinna planera mer och har med oss erfarenheterna från årets lopp i ryggen. Vi vill behålla den goda stämningen från i år med fokus på att ha roligt och där alla känner sig välkomna oavsett ambitionsnivå. Jag ser fram emot att se fler vassa tjejer utmana killarna i toppstriden. Jag vet ju att det finns ett helt gäng utav er där ute som skulle kunna knäppa några grabbar på näsan. Jag ser också fram emot att se fler som aldrig testat ett Triathlon våga sig på att prova. Alla kan och får vara med, man gör allt utefter sin egen förmåga.

Vill du redan nu hålla dig lite uppdaterad och bli inbjuden till nästa års lopp, är det smart att gilla Snäcksjön Triathlon på facebook, där det kommer komma lite uppdateringar, men framförallt så kommer datumet för nästa år ut där så fort det är spikat. Här kommer det givetvis också komma ut information när det väl börjar närma sig. Nästa år ska vi försöka att inte ta samma helg som Stockholm Triathlon..

Sist men inte minst så måste jag bara tacka alla som kom och gjorde premiären så himla lyckad. Ni var grymma, hela bunten!


Start för första gruppen.

 


Andra gruppen iakttar och hejar på simmarna. Regnet öser ner..

Heja Sara!

Sekretariatet höll koll på deltagare och tider.


Vinnaren Andrew kämpar på medan haren Kenth gör små glädjeskutt över regn och lera.

The winner!

https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net/hphotos-ak-snc7/305331_10150351472698478_600748477_9834198_4342481_n.jpg
Stämningsbilder från höladan, fotade av Sara eftersom min kamera inte gillade regnet och tillfälligt dog under kvällen.

Läs vad Sara skrivit om loppet här.

Torekov – den långa versionen.

Nu har jag landat hemma i Stockholm och försöker smälta helgen som varit. Först och främst vill jag rikta ett stort tack till Sara, Åsa, Jessica från Bloggar om träning och Annelie samt Torekov Hotell who made it all happen!

Jag misstänker att, om ni har kikat runt på de andra bloggarna, ni redan upptäckt att det har öst idel lovord över den här helgen och jag kan inte annat än hålla med. Ni som missade det här, missade verkligen något! Torekov Hotell, som var en ny bekantskap för mig, har tagit väldigt väl hand om oss, vi sov gott i supersköna sängar, åt lite väl god mat, både till frukost, mellis, lunch, afternoon tea, middag och brunch, vi spaade både inne och ute, i både varmt och kallt vatten, vi blev bjudna på massage och blev överhuvudtaget väldigt väl bemötta utav hela hotellet. Det var så pass trevligt att jag lämnade hotellet med ett presentkort jag köpte åt min moster till hennes 50:års present. Gott betyg med andra ord!

 

Sara, Åsa, Jessica och Annelie hade i sin tur också styrt ihop ett kanonprogram, med allt från piloxing till powerstrip, morgonlöpning och Nike traing for runners. Bara för att nämna en del. Dessutom lämnade vi hotellet med tre goodiebags proppfyllda med träningskläder, antioxidanter, krämer, proteinpuylver och jag vet inte allt. För att göra dte enkelt för mig snor jag Saras tack-lista rakt av. Tack:

Röhnisch för kläder och vattenflaska

Go 4 Life för torkade bär och superpulver

Nike för kläder

Merrell för bland annat kläder

Pome för dryck med massor av antioxidanter

Zo’HotZo’Cold

Fitness Magazine för träningsdagboken

Scandinavian Fitness Festival för biljetter

Holistics för proteinpulver och andra nyttiga droppar

Maria Åkerberg/Dermanord för sköna spa-produkter

Decubal för produkter för torr hud

Seger för träningsstrumpor

Nivea för deodorant och lotion

Resorb för vätskeåterställare

Toy för tuggummin

Pepsodent för friska tänder

Verum för produktcheck

och LdB för hudcréme.

 

Systrarna Annica och Annelie Bottne i slamp-pose.

Vi var ett väldigt bra gäng på 11 personer, de flesta bekanta ansikten för min del, men en del nya. För mig vra sällskapet minst halva behållningen med hela helgen och det kändes fint att få dela den här helgen med tio andra likasinnade. Jag var också väldigt glad över att jag lyckades lura med min sambo, som också var den enda i gänget utan blogg. Stämningen var god under hela helgen och vi skrattade, svettades, pratade, spaade och njöt tillsammans. Jag kom hem varm i hjärtat, boostad utav fina vänner. Tack tack, tusen tack för det!

Hela gänget redo för trerätters lördagsmiddag. Jessica, Annelie, Sara, Kenth, John, Åsa, Annica, Emil, Ida, Annica och jag!

Min bordskavaljer Kenth funderade vad vi fått till dessert..


Åsa och Annica njöt av bland annat goda scones på lördagens afternoon tea.


Tappra löpare som sprang backpass när vi andra spaade.. Min sambo John, Ida, Sara och Kenth.

Torekovs sous chef gjorde en smoothie med rabarber, laktosfri vaniljyoghurt, kardemumma, citron och vaniljproteinpulver från Holstics som var helt sjukt god.


Kenth höll i löppassen.


Skåneleden bjöd på vackra vyer.


Jag och superkvinnan.


Emil och Sara njuter in i det sista.

Hela härliga gänget!

 

För mig var den här helgen minst sagt behövlig, som att rensa kropp och själ från gammalt skräp och fylla på med nya intryck, ny energi och nya bekantskaper. Jag är så glad över att jag var med, att min kropp ställde upp så fint under nästan alla pass och att jag fick uppleva alltifrån skratt till tårar (när jag blev så berörd under Jessicas bodybalance att tårarna kom, det var väldigt mäktigt.)

Jag kommer bära med mig den här helgen i hjärtat ett bra tag framöver och det är nog det bästa betyg som går att få.

Snäcksjön Triathlon

 

Jag tänkte ge er lite mer information kring det triathlon som kommer gå av stapeln den 20:de augusti och sedan förhoppningsvis bli en tradition. Det kommer förmodligen mest vara vänner och bekanta som deltar, men om någon av er bloggläsare är sugna på att dyka upp och vara med, så vore det verkligen jätteroligt och ni är väldigt välkomna.

Distanser:
Knappt 0,5 km simning
Ca 2 mil cykling
ca 7 km löpning

Alla får och kan vara med, oavsett om man har damcykel eller nördig racer, springer marathon på en halvtimme eller tycker att fem km är mer än nog. Det blir pris, vätskestationer och lite annat kul, precis som i ett riktigt lopp, fokus ligger på att ha kul.

För er som inte är bekanta med omgivningarna runt Snäcksjön så kommer löpningen ske “runt byn” på skogsväg/grusväg i gröna vackra omgivningar. En ganska plan sträcka med några få backar.

Cyklingen kommer ske på 95% asfalt med en liten bit (300 m) på hård grusväg i början och slutet. Vägen är liten och med små söta backar i vacker omgivning.

Simningen går i vår lilla sjö med samma namn som loppet, Snäcksjön.

Snäcksjön ligger i Uppland, en timme från Uppsala ut mot kusten, mellan Östhammar och Öregrund. Efter tävlingen kommer vi ha en kräftskiva som man också får delta i, vill man bara vara med i triathlonet går det också bra förstås.

Här hittar man facebookeventet för tävlingen och man får gärna bjuda in sig själv om man vill komma, undrar man något går det också bra att maila mig på atatranakampa@hotmail.com

Håller tummarna så hårt det går!

I Stockholm är det idag dags för Stockholm Marathon och jag håller mina tummar lite extra för Micke, Kenth, Helena, Sofie, Viktor och Anna!

Stort lycka till, till alla som ska springa!

Själv sticker jag ut, här på landet och springer en betydligt kortare vända.

Vårruset.

Sådär, då var årets vårrus över för den här gången. Vi var ett decimerat lag som kom till start, bara tre av oss sex deltog i år. Det var den äldre generationen som droppade av. Men så kan det vara. Vi som var på plats Matilda, Felicia och jag sken dock som solar och var assnygga i våra lagtröjor.

http://a5.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc6/246733_10150619226735082_729180081_18837481_2989259_n.jpg

Vi var lite sent på plats och kom tyvärr i en sen startgrupp. Herregud vad mycket folk det var och hälften som var framför oss gick, så det blev en hel del tröttsamt kryssande. Jag hade ju inte tänkt springa hela, utan skona foten. Men jag misstänkte att det skulle kunna bli svårt. Mycket riktigt. Jag och syrran höll ett väldigt lugnt men jämt tempo genom hela banan. Syrran har inte sprungit på flera veckor på grund av infektioner mm och vi var nöjda med att bara kunna hålla tempot hela vägen. Inser att det är det längsta sammanhängade jag sprungit på länge på grund av foten. Känner absolut inget i den nu i efterhand. Skönt!

La på en ordentlig spurt på slutet och kände att jag verkligen hade krafter kvar efteråt. Vi kom in på 37 min, vilket ger ungefär en extra minut per km mot mitt “vanlig” tempo på halvmilen. Jag hade kunnat ökat tempot betydligt under hela loppet, inte helt förvånande kanske eftersom vi höll ett lågt tempo, men ändå skönt att känna. Och då har jag ändå ett tufft träningspass från imorse i kroppen.

Hurra hurra vad vi är bra. Och picknicken satt som en smäck efteråt! Tack tjejer för en fin kväll och för er isats. Ni var bäst!

 

 

Vårruset.

Om två timmar drar Vårruset igång dag två här i Stockholm och jag och mitt ÄtaTränaKämpa-lag kommer köra hårt. Eller, vi kommer i alla fall ha roligt!

Jag är klädd i svart och bör kännas igen på texten på min tröja bland annat, så ser ni mig, var inte blyga. Inget gör mig gladare än när någon bloggläsare kommer fram och säger hej. Eftersom regnet envisas att vara med och rusa så finns möjligheten att tröjan inte kommer synas så bra under en löparjacka, då hoppas jag att ni känner igen mig ändå!

Min plan är att se loppet som ett träningspass och springa 6 min- gå två. Om inte jävulen far i mig och jag får för mig att springa allt. Det är foten jag är mest orolig för.

The Nike Blast 2011

Tänk vad inget blev som det var tänkt, den här helgen. Tanken var att träna ett otal timmar och uppleva Nike Blast till 100%. Men var jag egentligen särskilt förväntansfull och sugen? Nej, inte direkt. Jag fick inte plats på de klasser jag ville, suget infann sig aldrig och det visade sig sedan avspegla sig i hur den här helgen blev för min del. Jag deltog nämligen bara i en enda klass utav de tio jag var anmäld till.

Den klassen var å andra sidan riktigt bra, favorit-Åsa guidade oss genom en grym koreografi och starten på helgen blev super. Dock så sträckte jag till ryggen/höften rätt ordentligt och fick huvudvärk på det. För att inte tala om att jag lyckades lägga min mobil i någon annan väska och trodde att den blivit stulen, så kom jag lite av mig.

Resten av dagen/helgen blev det ingen träning, men det gör inget, behållningen det här året för mig var ändå att träffa så många härliga människor, bloggläsare som bloggare. Vi hade en egen liten hörna där det hela tiden fylldes på och byttes ut, både kända och nya bekanta. Kul! Sara, Lotta, Frida, Pernilla, Jane, Erika, Ulrika, Jessica, Suzan, Emil, Ruth, Mela, Camilla bara för att nämna några.. (hoppas att jag inte glömt någon!)

Nikes konvent är som en enda färgexplosion och jag gillar verkligen det samt pulsen inne i hallen. Men det blir lite för stort och lite för opersonligt bitvis och det tappar man mig på. Det är verkligen folk överallt. På golvet när man tränar är dte trångt och även uppe på instruktörsscenen är det bitvis trångt med både sidekicks och gemensamma klasser. Det ÄR en inspirationshelg, men jag saknar det personliga. Jag tänker på fantastiska The Convention i höstas och funderar lite på Workout Åre. Kanske är det där jag ska vara?

Bild snodd från Sara (som tog fantastiska bilder från helgen!):

Det har börjat!

Första passet kört, dans med underbara Åsa Fornander. På golvet i stora salen körs det stenhård Bodycombat. Roligt att träffa på Camilla på dansgolvet, Lotta, Pernilla, Ursula och nu också Sara i pausen!

Då kör vi!

Såhär ser den ursprungliga planen ut för dagen, Nike Blast alltså, väldigt blandat innehåll. Jag ser mest fram emot Åsa Fs första klass idag och Åsa Es klass imorgon, Booty Walk. Är helt övertygad om att jag inte kommer köra fem timmars träning varken idag eller imorgon, utan hoppas byta någon klass till en föreläsning och ha lite tid för att hänga runt också.

Jag hoppas att vi ses där!

Nike blast – ska du dit?

Jag ska!
Kanske ses vi imorgon? Villa klasser ska ni köra, vad ser ni mest fram emot?

Jag ser fram emot att träffa lite härliga människor, köra roliga pass utefter min dagsform och insupa massvis med inspiration inför träningsvåren. Återkommer med vilka klasser jag ska köra.

Springa Stockholms Halvmara?

Ja, nu börjar tankarna gå inför nästa år. Kanske är det dags att planera in någon form av träningsutmaning som kan vara ett tydligt mål? Jag och finaste lillasyrran har tidigare pratat om att springa Stockholms Halvmara 2011. Det kanske är en idé att spika den planen. Jag är sugen på att träna mot ett mål och med ett visst fokus. Att följa en träningsplan och se hur det skulle fungera.

Jag har sprungit distansen tidigare och det var en stor seger för mig. Idag är jag ganska långt ifrån den löparformen eftersom jag inte kunnat springa ordentligt under det senaste året. Men jag vill dit igen. Jag tycker verkligen om löpningen som träningsform. Det finns löpning och löpmöjligheter överallt! Man kan skapa utmaningar som löpare och enkelt mäta sin framgång och utveckling. Samtidigt så måste man inte prestera, bara för att man springer. Man kan springa för njutning också. Och vad som är en prestation för mig och vad som är en prestation för någon annan, kan skilja sig oerhört mycket. Vissa pratar om milen under 40 minuter, för mig är en drömgräns att komma under 60 minuter.

Så, jag är sugen på halvmaran, för att ha ett mål att jobba mot. Jag har ungefär nio månader på mig, vilket gör att jag inte behöver stressa foten utan kan ta det försiktigt. Jag ska också springa några lopp under våren, för att ha några checkpoints för löpningen.

Vad säger ni, är det någon som är sugen på att anta utmaningen med mig?

(Nej, om man skulle sticka ut och springa?)

Jaja, det går väl inte att undvika..

..att flagga för The Nike Blast vars schema och bokningsmöjlighet släpptes igår. Klart jag ska dit. Ska vi köra en bloggträff?

bloglovin

Priset för årets träningsblogg.

Jag var på prisutdelningen för Årets träningsblogg som Fitness Magazine delade ut  för första gången i år i samarbete med Sparkibaken.

Jag skrev knappt om priset när det var nomineringsdags, vilket kanske varit ostrategiskt. Men jag vet inte om jag ens skulle klassificeras som träningsbloggare, enligt de grundkrav som fanns. Jag skriver inte enbart om träning, först och främst och även om jag själv ser på mig som mer träningsgbloggare än en viktbloggare, så är jag både och.

Jag har haft många synpunkter på tävlingen; först och främst är jag jätteglad att den finns och kommer fortsätta finnas. Det är superbra att den här delen av bloggvärlden får lite uppmärksamhet. Det finns mängder med träningsbloggar, många inspirerar och motiverar sina läsare till träning och att ta hand om sin hälsa. Bloggarna kring träning och hälsa syns dock inte i det stora hela, det finns inte ens en kategori för “träning” på Bloglovin. Det är på tiden med uppmärksamhet riktad mot träningsbloggarna.

Men med detta pris så kommer en hel del funderingar kring vad man egentligen vill med det? Vill man kora den bästa träningsbloggen? Vill man kora den träningsbloggen med flest läsare? Vill man kora den träningsbloggaren som är bäst på att göra reklam för sig själ och för tävlingen? Vill man få reklam? Vill man uppmärksamma träningsbloggosfären? Vill Fitness få reklam genom att alla träningsbloggare skriver om tävlingen och länkar sina läsare dit?

Fitness är en stor tidning, ändå kändes det som om tävlingen aldrig riktigt nådde fram i tidningen utan mest var en tävling som marknadsfördes på olika bloggar. Varför skrevs det så lite om priset, som faktiskt var väldigt generöst med en träningsresa (som enligt ryktet Sofy ska tackas för) och träningskläder från Reebok för 10 000 kr. Det är ju ett fantastiskt pris! Men varför skrevs det så lite om det i andra medier än bland träningsbloggare? Var var reklamen från Fitness sida?

Att man kan rösta hur många gånger man vill på finalisterna och att även det var helt och hållet drivet från bloggarna, är så himla tråkigt. Jag läste någonstans att möjligheten att rösta så  jämfördes med Idol. Jag vet inte vad jag ska säga om det, Idol ses av flera hundra tusen personer som alla vet vilka som är med och tävlar. Jag som inte ens ser på Idol vet vilka som är finalister. Den här tävlingen uppmärksammades utav de som läste bloggar som antingen gjorde reklam för tävlingen, eller som var finalister.

Slutligen så var jag ju också på plats under prisutdelningen på Best of the Best då Mia välförtjänt vann första priset. Tråkigt var bara att priset delades ut under lunchen, inne i gruppträningssalen, på den dag med minst deltagare på konventet och fick således väldigt liten publik. Även tråkigt att väl på plats så kändes det verkligen som om det fanns en vinnare och fyra förlorare. Vad var vitsen med att läsa upp vem som kom sist av finalisterna? När man har fem finalister, så tycker jag att alla fem ska känna sig som finalister och alla förtjänar ett pris och viss hyllning. Man ska inte gå därifrån som tvåa och känna sig som en förlorare. Plats 2-5 fick ingen större uppmärksamhet alls och inte heller nämndes något pris för de övriga finalisterna.

Jag ska inte bara vara kritisk och gnälla, för jag tycker att idén är superbra och priset är verkligen välkommet. Det finns en stor utveckligspotential i priset och jag hoppas att mycket kommer att se annorlunda ut till nästa år. Mina förslag och önskemål är som följer:

Dela ut fler priser. En till årets träningsblogg, men kanske en till årets nykomling, eller årets träningsprestation eller ett pris till årets “livsförändring”. För att ta några exempel. Ge bloggar som kanske har oförtjänt få läsare, lite uppmärksamhet. Slå på stort och ge tävlingen plats i tidningen och ragga lite reklamplats hos andra medier. Det måste ju finnas andra tidningar som kan vara intresserade av tävlingen. I år tyckte jag att ansvaret låg på bloggarna själva att marknadsföra tävlingen, vilket ger den lite sämre status. Gör tävlingen känd och erkänd, så kommer fler att känna till den, fler att rösta och fler kanske okända bloggar kommer få röster.

Ge finalisterna plats i tidningen, ordentligt. Varför inte göra ett reportage om de olika finalisterna inför finalomröstningen i tidningen, så att fler får skapa sig en uppfattning och läsa om de olika bloggarna. Så att bloggarna får den uppmärksamhet de förtjänar. Låt även alla finalister få pris, det ska kännas att man har tagit sig till final, det ska vara något att vara nöjd och stolt över. Gör givetvis röstningen personlig med exempelvis mailadress, så att det bara går att rösta en gång i finalen.

Förflytta prisutdelningen till stora mässhallen, om den nu ska ligga under Best of the Best och Hälsomässan, så att prisutdelningen får publik. Låt alla finalister som är på plats komma upp och presenteras. Se till att alla som ska prata vet om vilka finalisterna är.

Det ska bli spännande att se hur tävlingen utvecklas. Träningsbloggar finns det ju mängder utav och fler verkar vi bli, spännande.

Best of the best, eller?

Gud vad märkligt mitt liv är just nu. Jag gick inte upp förväntansfull imorse för att sticka iväg till Älvsjö till uppsatt incheckningstid, som andra konventdeltagare. Nej, jag sov till halv elva, då hade alla andra konventdeltagare tränat en dryg klass. Jag var på plats en knapp timme innan lunch, när BodyCombaten var i full gång. På golvet såg jag Åsa, Soffan, Terese och Jane köra stenhårt. Jag hoppade inte in i klassen utan kikade runt lite på mässan innan det var dags för utdelningen av priset till årets träningsblogg då jag även sammanstrålade med Nilla.

MarathonMia tog hem segern med knappa 14 rösters marginal. Jag har en hel del tankar kring priset, men det tänkte jag ta i ett separat inlägg, det finns dock helt klart en stor utvecklingspotential i priset. Under lunchen träffade jag söta Cissi, Miranda, Anki och Frida bland annat.


Yesmine på scenen.

Konventet bjöd på sex klasser, efter lunch var enbart tre kvar, jag var bara med på ett av dem. Det blev Yesmines Bollywoodklass och jag hade roligt, även om jag glömde steg och blandade ihop dem. Men det gjorde Yesmine på scenen också, så då är jag nog ursäktad.

Jag kände att ett pass fick räcka för min kropp idag. Jag hade kunnat köra sex pass, absolut, men vad hade det givit mig idag? Träningen måste ju ge något konstruktivt och när kropp och själ inte är helt hundra, har jag insett att jag måste dra ner på kraven för att träningen inte bara ska nöta ner mig. Idag var mitt enda pass på best of the best roligt och kravlöst.

Mitt intryck av konventet som helhet är kanske inget att hänga upp i julgranen. Jag tror inte att det blir något mer best of the best för mig. Med ett superkonvent som The convention i ryggen och minnesbilder från Nike konventet i våras, så står sig inte Best of the Best i konkurrensen.  Ungefär lite som Fitness magazines hemsida, inte tillräckligt proffsigt och med i tiden.

Jag hade dock rätt roligt på mässan, även om jag i början fick påminna mig själv att det var en hälsomässa och inte en träningsmässa. Jag skulle dock gärna gå på en träningsmässa där all träning har sin plats. Nu var det lite väl mycket smink och hudprodukter för min smak.

Best of the Best

Jag hade nästan glömt att jag ska dit på söndag!

Räknar med att träffa ett gäng härliga människor, ska du dit?

The Convention 2010 – the full story!

Först och främst. Vilken anläggning Gymnasium i Sisjön är! En sån vill jag ha här i Stockholm. Förutom de där schwinn-spinningcyklarna då (mer om det kommer..). The Convention kändes som ett genuint, personligt och proffsigt konvent. Jag kommer absolut tillbaka 2011 och då tror jag att biljetterna kommer ta slut snabbare. Ni som missade konventet i år, ni missade alltså ett riktigt bra konvent, ta revansch 2011!

Jag åkte till konventet med planen att köra fem pass, men med intentionen att lyssna på kroppen och inte köra max. Det skulle visa sig att det var precis lyssna på kroppen jag fick göra och jag lämnade konventet med “bara” tre toppenpass i kroppen.

Sara, min partner in crime för dagen och helgen.

Första passet var Spinning vs Krank cykel med Linda Jonsson. Jag hade ingen aning om vad en Krank cykel är och det var inte så konstigt, för i lördags var jag ju med på Sverigepremiären för just Krank cykling. Vad är det då? Jo, en typ av armcykel anpassad för spinning-liknande träning. Det passet vi tränade igår kombinerade spinning och krank. Jag trodde innan jag testade att Krankcyklarna skulle vara mindre pulshöjande än spinningen och en skön paus i spinningen. Men oj vad jag hade fel! För första gången någonsin kändes det som vila att få sätta sig på spinningcykeln. Herregud vad jobbigt det var för armarna! Jag hoppas Krankcykling blir etablerat, för det är en optimal gruppträningsform bla för personer med knäproblem, handikappade, överviktiga. Sen är det ju superbra för alla andra också, med en konditionsform som jobbar med överkroppen. Skulle jag träna Krank regelbundet skulle mina svaga axlar vara ett minne blott..

Med en maxpuls på 90%, trots min intention att ta det lugnt (tänk om jag hade öst på allt!) och en snittpuls på 77%, trots all instruktion och bytena från de två cyklarna. Effektiv träning och roligt! En timme flög förbi.

Två kluriga saker med cykeln var dock handtagen man skulle hålla i, som var formade som “silverägg”. De blev lite hala när man svettades mycket. Det var även svårt att få en jämn rytm på armcyklandet, med för lite motstånd blev rörelsen hackig och ryckig, med för tungt motstånd blev det omöjligt att komma upp i tempo.

Poserar på Krankcykeln, just här kör jag “split”.

Väldigt svettig efteråt. Och glad!

Andra passet var nog det jag såg mest fram emot innan konventet. PowerStrip med fantastiska Åsa Eriksson. Jag var dock väldigt ledsen över att de två dansinstruktörerna jag tycker är bäst om, Åsa Eriksson och Åsa Fornander, hade pass samtidigt. Med Åsa E i södern och Åsa F i New York var det ett svårt val, men jag är glad att jag valde Åsa E den här vändan, eftersom jag fick höra att Sats i Stockholm får tillbaka Åsa F och hon kör igång redan den här veckan. Äntligen kan jag få in lite dansglädje i min träning igen!

Vad kan jag säga om lördagens Powerstrip mer än att det var fantastiskt? Jag skulle vilja träna Powerstrip varenda dag, jag tror nästan inte att det finns någon träning som är roligare. Precis som första gången, på Nike konventet, var det spännande att bli tillsagd att våga vara sexig. Hur ofta vågar vi släppa fram det utan att göra det skämtsamt? Det är som en enda rejäl egoboost för både kropp och själ och skämta inte om att man känner sig vrålhet när man rullar på höfter, skakar på rumpan och sätter fingret förföriskt i munnen. Alltså, ni måste testa om ni får chansen!

Och svetten lackar utan att man tänker på det. Pulsen var uppe i 90% och snittade på 74%, om vi ska snacka effektiv träning så är det ju energikrävande att dansa, men man tänker inte på det. Tiden liksom rusar iväg och det gjorde 710 kcal på en timme också.

En vrålhet Åsa Eriksson med en massa vrålheta dansare.

Vi kan ana fina Soffan längst upp till vänster bringing the sexy back!

Inför pass tre, innan lunch, började jag känna att kroppen lite hade givit mig sitt bästa. Det i kombination med en viss vätske/saltbrist gav mig en litet oskönt dunk i tinningskärlet på ena sidan huvudet. Det fanns dock inte en tanke på att strunta i dagens tredje pass, Vodoo Ride med fina Jessica som jag blivit lite småförälskad i både som instruktör och som människa. Så upp på cykeln, med en liten grimas, eftersom min kropp inte riktigt kommer överens med salens spinningcyklar av märket Schwinn. Jag vet inte riktigt vad det är, men min kropp når inte fram till styret och könet krossas av någon märklig anledning mot sadeln. Är det någon annan som upplever samma sak?


Snygga Jessica förbereder oss inför våra 60 minuter, framför activio.

I salen satt ett härligt gäng och vi blev bjudna på 60 minuter med trappintervaller med både musik och ljusshow. Jessicas mjuka ord som påminde mig om varför jag var där, vilken nivå just jag skulle lägga mig på och vad jag kunde begära av kroppen i dagens form. Trots min lätta huvudvärk, känslan av att kroppen inte hade så mycket mer att ge och den obekväma cykeln, så lyckades Jessica lyfta mig till en annan nivå. Tänk hur det då hade känts om jag haft optimala förutsättningar!

Förväntansfulla cyklister med Sara och Susanna i förgrunden.

Fokus under en intervall. Vi anar Emil några cyklar bort.

Efter spinningen misstänkte jag att konventet var slut för min del, ifall jag inte skulle kunna mota huvudvärken i grind. Efter en lunch som var minst sagt efterlängtad och huvudvärken fortfarande envisades med att göra sig påmind så fort jag reste mig upp eller skakade på huvudet, så blev jag påtvingad en flaska sportdryck för att få i mig lite elektrolyter. Men eftermiddagens boxklass låg fortfarande i riskzonen.

Det fanns många “vill ha” i Casalls shop. Den där ryggmassage-grejen till exempel. Bortse från de underliga modellerna..

Emil gör smygreklam för Sportlife, även på ledig tid. En god ambassadör.

Pass fyra kom och gick, för min del insåg jag efter sisådär en minut att jag inte skulle kunna vara med. När uppvärmningen består av både mountainclimbers och burpees bland annat så sa mitt huvud och min kropp bestämt ifrån. Men jag kände mig inte bitter alls över det. Jag hade fått tre kanonpass som jag verkligen uppskattat, på helt olika vis. Med dagens hälsostatus är det bättre än bra!

Uppvärmning på boxningen som förövrigt verkade vara en grymt tuff och lite annorlunda box-klass. Hade jag varit på topp hade jag förmodligen älskat utmaningen!

Istället för att ägna eftermiddagen åt träning enbart, fanns det möjlighet att träffa och prata med inspirerande och andra härliga deltagare och instruktörer. Mitt femte pass för dagen skulle ha varit hyllade Hot MoJo med Johanna Andersson, men att träna yoga i 38 grader värme när man känner av både huvudvärk och vätskebrist, är ingen höjdare. Men jag ska ta revansch och köra Hot MoJo en annan gång. Istället för passet hann jag med att träffa Monika Björn som inspirerade även utanför salen. Hennes gym som planeras i Göteborg med både yoga, kettlebells och funktionell träning lät väldigt spännande. Spännande nog för ett litet besök framöver tror jag.

Trött, glad och med ett väldigt lyckat konvent i ryggen checkade jag med Sara så ut från Gymnasium för den här gången. Riktigt roligt var det, nästa år kommer jag vara på topp och köra alla mina fem pass, men för den här gången är jag jättenöjd med de tre pass jag var med på. Tack för det, arrangörer, instruktörer och medtränanade!

Hit the road Jack

Snart i Askim, vi känner oss taggade!

Ses vi på lördag?

Det är ju dags för The Convention i Göteborg (det verkar finnas platser kvar om någon känner sig sugen). Jag bestämde mig tidigt för att jag ville gå och åker redan imorgonkväll söderöver för att göra mig redo. Det blir en konstig träningsvecka för mig. Många dagars vila och många timmars träning.

Nåväl, lördagen bjuder, för mig, på dessa spännande pass:

Jag ser faktiskt fram emot vartenda ett av passen, men av helt olika skäl och på helt olika sätt. Tror att det blir en superlördag. Ses vi där? Kanske på något pass?