Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Island ringde.

Igår ringde Eggert och bjöd på en liten övningssession utav min isländska. Han var glad och extremt nöjd över att få retas lite med mig som det lät . Han var noga med att tala om hur extremt fint väder de hade det och sådär. Det bultade till lite extra i sakna-Island hjärtat men mest blev jag sjukt glad över att höra av Island.

Han ringde inte helt utan anledning utan för att kolla lite detaljer inför Flugas flytt till Sverige. Ja, ni läste rätt! Jag har bestämt mig för att Fluga ska bli min och få bo med mig här i skogarnas land. Jag kunde inte släppa tankarna på henne och det känns som om vi har ett fint band vi två.

Så om allt går som det ska så lämnar Fluga Island om två veckor och får uppleva sin första flygresa. Så, ni kommer förmodligen se mer utav henne här även framöver.

Till Eggert kunde jag förresten meddela att Sverige bjudit på rätt fint väder också och en del ridning. Hela helgen har varit fylld av solsken och hästar. Så nu när jag sitter på bussen till skola. Så har jag påfyllda batterier. Så himla härligt.

20120305-085444.jpg

20120305-085528.jpg

20120305-085613.jpg

Saknar:

 

Brottas med lite halvsköna frågeställningar såsom “Vad är meningen med livet?” och liknande sen jag kom hem från Island. Saknar livet där mycket, det var så självklart och enkelt allting. Här behöver jag inte kolla vädret för att veta vad jag ska göra imorgon. Här är vädret bara en bisak. Bara en sån grej.

Ég er kominn heim.

Hej då Island, jag saknar dig redan!

Sista morgonen på nordlandet.

20120217-100206.jpg

Igår red Eggert och jag en kvällsritt och det var fantastisk väder. Klockan var åtta och det var inte mörkt ute. Hästarna var pigga och det låg en magisk stämning över nejderna. Fin sista ridtur med lite värk i hjärtat och tårar i ögonen.

Morgonen idag bjuder på lika fint väder.

Vårkänslor.

Det är bara mitten utav februari och jag är övertygad om att Island har en hel del snöstormar och liknande resurser kvar för den här vintern. Men de senaste dagarna har givit mig otroliga vårkänslor. All snö är i stort sett borta, solen lyser och vinden är bitvis inte det minsta kall. Det pirrar i kroppen!

Igår:

  • Fick jag min arm och tå krossad mellan en häst som fick panik och ett järnrör. Aj.
  • Lyckades samma häst typ dra omkull mig och genom det också dra min axel ur led (det där med att vara överrörlig verkar påverka smärtan när man drar en led ur led, kan det stämma? Det tjongade till i axeln och det blev en väldigt konstig vinkel på armen, men så ont som det sägs göra, gjorde det inte. Den ploppade snabbt tillbaka.
  • Skulle vi avmaska de tre unghingstarna. Något vi haft på agendan sen jag kom hit men som Eggert dragit sig för att göra. Jag förstår honom. Ska skriva mer om det, för det var ett litet äventyr i sig. Men det hela innebar en lös häst i full galopp hem till stallet.
  • Släppte jag ut den ena av hingstarna i hagen efter en ridtur, bara för att se den andra segla ut genom staketet och dra det med sig en bit innan han, men lukten utav frihet i näsborrarna, tog sig galopperande bort till ridhästarna och sedan till stoflocken. Som tur var fick vi tag på honom innan han försökte sig på något fler stakethoppande.
  • Blev jag trött över min egen självkritiskhet. Mycket trött.
  • Konstaterade jag att jag har blåmärken överallt, efter alla gånger jag har ramlat den här vintern. En om dan är säkert snittet på.
  • Sa Eggert tre gånger att jag var duktig. Men jag ställer mig skeptisk till uttalandet då jag misstänker att det kom efter påtryckningar från mig. Hehe.
  • Var jag på sista övningen med min söta lilla kyrkokör. När de gav mig en hejdåochtack-applåd fick jag tårar i ögonen. Sen grät jag lite i bilen hem.
  • Försökte Eggert trösta mig genom att planera in när jag kan komma och jobba igen. 2014!?
  • Var det soligt mest hela dagen och jag tog mig en kvart ute och lapade sol och vitamin D.

Så såg min gårdag ut. Det är mycket känslor såhär dagarna före avfärd. På lördag kommer jag hem. Då ser jag fram emot att träffa mina nära och kära, gå på bio, äta sushi och ta det lugnt. Det blir nog bra.

Var tusan kommer den ifrån?

Träningsvärken i nedre magmusklerna?

Har absolut ingen aning vad jag har gjort som förärat mig sådan ordentlig träningsvärk. Det stramar och ömmar och jag känner av den i allt jag gör. Spännande. Fast träningsvärk är skön smärta. Jag gillar det.

Såhär mörkt är det här när det är mörkt.

Om ni inte kan garantera lika mycket ljus i Sverige vägrar jag gå ombord på planet!

Uppdatering Fluga.

Jag kan inte låta bli att uppdatera lite om Fluga också. Ni fick ju en uppdatering om Kakali igår. De två stress-fånen i stallet är givetvis bästa vänner och Kakali följer Fluga i svansen överallt i hagen. Eller, det är nog mera Kakali som är bästa kompis med Fluga och hon tar mest hand om honom. Fina Fluga.

De senaste dagarna har jag och Fluga tagit väldigt stora steg framåt på utvecklingskurvan. Dels så går hon att fånga i hagen. Förr fick jag vänta på att hon kom till mig och försiktigt ta tag i hennes grimma. Det gick, men krävde ibland tid och tålamod och det var helt på hennes villkor (vilket jag iofs sympatiserar med). Nu däremot kan jag gå ut i hagen, gå fram till henne och fånga henne, det är ju fortfarande på hennes villkor, men hon accepterar det på ett helt annat sätt nu. Hon går omkring i en minut kanske, innan hon stannar och utan att vara stressad låter mig fånga henne. Det känns mer “normalt” och hennes stressnivå känns också mer “normal”.

Förr jobbade jag henne mycket mer från marken innan jag satt upp och om jag inte gjorde det var hon som en stålfjäder. Nu däremot så sadlar jag och tränsar. Gör någon liten övning från marken. Jag är noga med att hela tiden vara cool-lugn, men använder mig av stora rörelser och pratar högt. Tar på henne på hela kroppen och låter det inte bekomma mig om hon blir rädd utan skrattar mest bort det. Sen sitter jag upp. Det hela tar kanske fem minuter. Sen rider jag, nästan som jag gör med de övriga hästarna, kanske en aning mer skritt. I alla gångarter, i olika tempon. och ibland blir FLuga het och ligger på och vissa gånger blir hon lite stressad och liknar mest ett ånglok, men det är okej. För varje gång blir hon mer och mer den här lyhörda hästen med supergång som så gärna vill göra det jag ber om. Sån hon egentligen alltid varit, men hon har haft för mycket stress i sig för att våga försöka.

Den största belöningen är att sakta ner till skritt, höra henne frusta, länga steget och slappna av i skritten. Visst är steget fortfarande överilat, men skillnaden från november är helt otrolig. Hon är så väldigt mycket lugnare. Fina Fluga!

 

Hej lilla månen.

Kakali, inte längre slaktobjekt!

Ser ni den där långa mulen (med tonårsfinnar!) som pillar på min jacka? Eller som funderar på om mina ridbyxor är goda att äta på bilden nedan. Det är Kakali, den livrädde spände sparkande unghästen, som inte längre är lika livrädd och spänd och som inte heller sparkar så mycket nu förtiden

Jag har lagt in ett kol med honom den senaste tiden och även om han fortfarand eär lätt stressad och spänd, så är han som en annan häst. Jag får ta på honom på hela kroppen (så fort vi nuddade något bakom bogen på honom tidigare så sparkade han), jag får lyfta på alla fötter, jag kan longera honom åt båda hållen och han går att leda utan att det är en kamp. Men framförallt, han sparkar inte vilt omkring sig längre och han verkar inte vara lika livrädd för mig. Till och med Eggert verkar mycket nöjd. Jag är mest glad över att jag förhoppningsvis hjälpt den här lille killen till dels ett längre liv, men också ett lite mindre jobbigt liv genom att han inte är lika rädd för människor längre.

Sen att han frivilligt och nyfiket kommer fram när jag är i hagen, är verkligen ett plus. Även om han just nu är lite väl tiggig efter godis, men det får han vara tills vidare..

Här kan ni läsa tidigare inlägg om Kakali.

 

Dags att äta surmat och sånt.

Ikväll blir det þorrablót här på Island. Det är en fest som hålls över hela Island under þorris månad, som enligt gammalt börjar i slutet av januari och pågår till slutet av februari.  Då äter man surmat, fårhuvuden och annat smarrigt. (För att få lite aptitliga bilder hittade jag dessa nedan på wikipedia.) Sen dansar man och det är uppträdande och hela köret.

File:Thorramatur.jpg

Bild nr 1 innehåller fårhuvud, surhaj, hangikjöt (typ väldigt rökt lamm), bagg-testikels-paté, leverkorv, något mer som jag inte vet vad det heter och bröd.

File:Lifrarpylsa-Þorramatur.jpg

Grytan innehåller leverkorv på lamm.

Ska bli en god bröd-middag ikväll med andra ord! Har testat allt på bilden och inget har riktigt blivit en favoriträtt..

Par två utslitna.

Perfekt tajming till hemfärden. Än har de dock lite liv i sig, framförallt om man jämför med mina gamla.

Lycka är:

Att gå ut i hagen för att hämta en häst, men istället sätta sig på marken och luta sig mot Lomber som ligger och vilar där och mysa en stund i solen.

Gårdagens väder:

Blå himmel, sol, vindstilla och 8 grader varmt. Jag gav Spori en rejäl pälsomgång och det flög vita hårtussar över hela gården. Inklusive i min mun, mitt hår osv..

Det är tråkigt att ha en blogg..

..när man känner att man inte har någonting alls att säga.

Det känns som om jag uttömt alla Islands-inlägg, men det har jag förmodligen inte. Är det något ni undrar över så skicka iväg en fråga. Det behöver dock givetvis inte handla om Island. Har ni några andra frågor, så är de välkomna också.

Nu går jag in på mina sista veckor/sista vecka och det ligger en hinna av lämna-Island-ångest över mina dagar. Dagar som i övrigt är ovanligt inrutade nu. Under hösten var varje dag som ett äventyr, nu har det lugnat ner sig lite och det finns mer tid till att träna hästar och mindre tid går åt till att fixa, flytta hästar och får och andra projekt. Det är både skönt och ibland tråkigt. Det var mer action förr, men nu har jag mer möjlighet att planera hur mina dagar ska se ut och vet för det mesta vad som ska göras. Det blir lite tryggare och jag trivs med det ansvaret.

Och igår var en bra dag. En väldigt bra dag. Idag blir det säkert också. Fint.

Imorse klockan nio.

Det där med att åka hem.

20120203-011035.jpg

Åkte igår efter lunch från gården för att hälsa på några fina vänner på sydlandet. So far so good. Gick och la mig igår kväll efter en kväll som var fylld av personer jag tycker om. I sängen fick jag sedan fruktansvärd hemlängtan tillbaka till gården. Trots att jag hade roligt och träffade personer jag känt nästan hela livet.

En knapp dag klarade jag inte att vara borta utan att längta tillbaka. Blir lite orolig för hemfärden..

Som jag har sagt tidigare, det är inte att “komma hem” som är jobbigt, det är att “åka härifrån” som gör mig ledsen. Vilken soppa va?

Glädjande Kakali-nyheter!

För det första så lever han fortfarande och som det ser ut kommer han fortsätta göra det. Hurra!

Men det som är lite extra kul är att han nu kommer fram i hagen, fortfarande på sin vakt, men så pass cool att jag kan fånga honom. Jag håller mig dock fortfarande borta från rumpan för sparkreflexen har vi inte helt fått bort, men den är mycket bättre. Det här med godis kan vara väldigt effektivt visade det sig. Det har dock sin baksida, han har blivit ganska rejält tiggig och stundtals naffsig. Så i värsta fall har jag iställets ett till att vi nu har en häst som både biter och sparkar i stallet..

Nä, det är jag inte orolig över. Man måste börja någonstans och nu när han är mindre rädd, är det lättare att säga ifrån utan att skrämma ihjäl honom.

Första dagen uppstod viss förvirring.

Den första dagen när syskonen Lilja och Lomber hamnade i samma hage uppstod viss förvirring vid intag. Nu tycker jag inte att de är särskilt lika längre. Men då, på håll hade jag ingen aning om vem som var vem. Och de ÄR lika.