Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Island

Island

Island

Island.

Island.

Härlig löpning i maxad omgivning.

IMG_8754

Igår skulle jag göra ett maxtest på 3 km gång/löpning. Jag har ju inte sprungit regelbundet på väldigt länge och som jag skrev om passet tidigare så tyckte jag att det var nog jobbigt att springa två minuter i sträck. Så jag bestämde mig för att inte ha för stora ambitioner men att försöka jogga så långt som det gick.

IMG_8753

Vädret var helt otroligt. Sol, vindstilla och klar frisk luft. Helt ljuvligt. Jag gick och värmde upp en halv kilometer och började sedan jogga. Och fortsatte och fortsatte. Nike+ på mobilen aviserade varje halv kilometer som jag passerade och även om det var skit jobbigt (det var det verkligen) så höll jag i tills dess att jag betat av 3 km. Så jävla grym!

IMG_8755

Kalaset tog 23:20, vilket är en tid jag är jättenöjd med med tanke på hur länge sen det var jag sprang. Hurra för mig. Sen gick jag vägen tillbaka hem med solen starkt skinande och tyckte att livet var rätt härligt. Det blev inte direkt sämre av att jag avslutade det hela med att bada i jacuzzin/poolen och stretchade i varmt vatten för att sedan på kvällen äta middag med klassen på stadens restaurang. Stackars mig…

IMG_8768

Island.

Island.

Verklig lyx.

20130904-164112.jpg

Till skolan där jag går (jag bor precis vid skolan) så hör en 16 meter simbassäng och en jacuzzi som vi elever har tillgång till under kvällar och helger. Igår gick jag och två kompisar dit och badade och simmade en stund. Helt otroligt skönt, i bassängen är det mellan 30-35 grader, så även om det är bitande kallt i luften kan man simträna. Jag brukar tycka att simning är otroligt tråkigt, men det är skillnad på att simma inne och ute. När man slipper klordoft och den där kvava luften som alltid blir inne i simhallar. Dessutom är det ytterst lite klor tillsatt i vattnet här då det hela tiden sprutar in nytt varmvatten direkt från marken. Utan att jag visste ordet av hade jag simmat en halv kilometer trots att jag absolut inte hade några tankar på att nöta i simbassängen igårkväll.

Ser fram emot att få in lite simträning regelbundet under höst och vinter. Erkänn att jag har det ganska bra här borta?

Island, jag älskar dig.

Lunchlöpning.

Jag är rätt grym om jag får säga det själv.

Idag hade jag en tvåtimmars lunch och trots att jag var lite skakig i benen efter den första ridlektionen  där vi jobbade i stort sett bara i trav utan stigbyglar, så bestämde jag mig för att dra igång det löparprogram jag tänker följa under hösten så länge det rent vädermässigt är möjligt.

Det finns sjukt många program på nätet om man vill bli en snabbare/uthålligare löpare och jag valde ett nybörjarprogram gjort av min gamle PT Magnus Hagström som vänder sig till personer som precis börjat eller vill börja löpa, målet är att springa milen efter 12 veckor. Det är väldigt frustrerande när man har en historia bakom sig där man kunnat springa 10 km utan att det är något större problem, även om jag aldrig varit en snabb löpare (Pb på 10 km 64 minuter). Men när jag sprang så var jag i riktigt god form, jag tränade mycket och hade god kondition och styrka och kunde nöta på i jämnt tempo väldigt länge. Jag är väldigt stolt över att jag sprang 21 km som 118 kg tung, även om det sedan resulterade i en ganska jobbig skada som jag fortfarande kan känna av ibland.

Nu är jag dock inte i särskilt god form. Varken konditionsmässigt eller styrkemässigt. Så därför har jag så fått inse att jag måste börja från början och vara lite försiktig så att jag inte går för snabbt fram så att jag inte drar på mig några skador.

Så, jag ska verkligen försöka följa det här programmet “Löpning för nybörjare” till punkt och pricka utan att hoppa över “tråkiga” pass eller gå för snabbt fram bara för att jag känner att jag orkar. (Påminn mig om det så jag inte bara springer iväg..)

Dagens pass var ett perfekt lunchpass, bara 30 minuter långt. Det känns nästan pinsamt hur trött man kan bli av att springa 2 minuter i sträck dock..

Tänk vad mycket gladare man blir..

..när man får börja jobba lite med hästar!

20130902-102744.jpg
Kan meddela att en halvtimmes jogg i ridhus är rätt svettigt. Ridhusunderlag är en utmaning för otränade lårmuskler.

Det är inte bara tjo och tjim..

..att lämna nära och kära och flytta till ett helt nytt ställe i ett annat land och hitta sin plats där.

Det kan kännas väldigt ensamt ibland också.

MVH

/Deppig-klockan-halv-5-på-natten

Nu är jag här.

Nu har jag landat lite på Island. Jag bor i en liten lägenhet precis vid skolan inne i den lilla dalen Hjaltadalur på norra Island. Det är som alltid lite spännande och nervöst att kasta sig in i något nytt. Att börja i en ny klass och lära känna nya människor. Här dessutom på ett annat språk. Det märks också att jag är lite äldre än i stort sett alla mina klasskompisar. Jag dras mellan hemlängtan och stor glädje att vara här. Men det är väl som det ska vara.

Jag har två utmaningar som sticker ut lite mer än andra här min första tid på skolan och det är

1. Att klara biokemi, på isländska. Det ska vara utbildningens svåraste kurs som flest kuggar på och den kommer givetvis direkt när vi börjar och dessutom när man (jag!) är som sämst på universitets-isländska.

2. Komma i bättre form. Just nu är min kondition under all kritik, jag är ganska svag i bålen och väldigt ojämnt stark. Dessutom stel och överrörlig. Vilken superkombination!

Så, det är helt okänd bit för mig (biokemi på isländska..) och en lite mer hemtam utmaning.

Ni får heja på mig!

Tiden rusar!

20130820-012505.jpg

Island.

Det tog inte många timmar innan känslan återkom, jag vill leva resten av mitt liv på hästryggen på Island.

Vi måste prata lite om Fluga. Igen.

Ni minns väl Fluga, det svarta stressade stoet som tog sig in i mitt hjärta under vintern här på Island? Som jag skulle köpa men sedan inte gick igenom besiktningen?

Nu är jag tillbaka, om än bara för en liten visit, och jag har varit ute på en tredagars ridtur som Eggert leder. Vi red tre hästar om dagen och andra dagen var det dags att återigen rida Fluga. Hon har ridits två-tre gånger sen jag åkte i februari och då av Eggert och en turist från förra ridturen som blivit förtjust i henne när han sett Eggert rida henne. Det gick dock inatt så bra, hennes spändhet och energi skrämde honom och han fick byta häst rätt snabbt.

När jag skulle försöka fånga henne var hon sitt gamla vanliga spända jag. Det tog lång tid att nå henne och hon var som en blixt iväg så fort jag närmade mig mer. Vi fick varactre stycken och driva in henne i en liten fålla för att kunna fånga henne.. Min lilla Fluga som jag kunde fånga helt själv i hagen när jag åkte, som kom fram till mig!

När jag väl fick tag i henne och började jobba lite med henne från marken som jag gjorde i vintras så var det som om hela hon slappnade av. Det kändes som om hon kände igen mig och kände sig trygg med det vi gjorde tillsammans. När jag satt upp och lutade mig fram och gav henne en godis så rusade en massa känslor genom mig. Fluga väntade fint på mig innan hon gick iväg och skötte sig så himla prickfritt.

Sen satt jag där med ett leende från ena örat till det andra och när Eggert red förbi och frågade “Ella, har du hittat hem?” så fanns svaret liksom skrivet i mitt ansikte. Fluga bjöd på en fantastisk ridtur, bitvis gick det kanske lite fort, men hon lyssnade på mig och hon kändes lika glad som jag av att vara tillsammans igen. Jag grät lite, log mycket och vill aldrig sitta av.

Idag red jag henne igen och hon gick så otroligt bra. Hon frustade och var bitvis riktigt avslappnad. Det känns som om vi hör ihop, jag och Fluga. Både Eggert och Herdis pratade med mig om det. Fluga det lilla spända stoet, är liksom inte så spänd med mig och jag känner mig totalt trygg på hennes rygg. Jag litar på henne fullt ut och ibland gå det rasande fort och hon har full koll.

Så var dagens ritt på Fluga slut, jag grät lite på slutet och Herdis påtalade än en gång att Fluga ser ut att bara ha bestämt sig för att jag är hennes och vice versa.

Sen när jag var ute i flocken vi driver med oss under turen som gick lösa på en stor äng där vi precis ätit lunch  för att hitta dagens tredje och sista häst, Snjall, så står jag en stund och pratar och när jag vänder mig om, så står hon där. Precis bakom Snjall och tittar på mig. Jag vet inte var hon kom från för när jag tränsade var hon inte i närheten. Hon stod bara någon meter från mig med öronen spetsade framåt och mitt hjärta nästan brast när jag såg henne.

Jag bara vet att vi hör ihop, jag och Fluga. Det är hon och jag. Och det känns som om hon delar den uppfattningen. Jobbigt läge just nu.

Var är jag?

Ni efterlyser mig efter frånvaro, det förstår jag.

Jag har varit en dålig bloggare. Kanske har den här bloggen nått sitt slut. Man ska ju sluta på topp, men det var väl några år sedan vi passerade den toppen..

Ingen veckoutmaning blev det heller.

Var är jag?

Jag är här.

Hemma.

Ni som vill fortsätta läsa lite mer hästrelaterat..

..ni kan ju faktiskt hänga lite på hästbloggen. Den hittar ni här.

The Guardian filmade vår ridtur.

När vi red på Island i höstas med Eggert och hans hästar så var ett kamerateam från The Guardian med. Här är deras film från vår ridtur. Om ni håller ögonen öppna ser ni nog mig några gånger också.