Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

NTC + löpning = sant.

Gårdagen började på ett oslagbart bra sätt. Enligt naprapat och nål-Mårten skulle jag testa att springa två gånger a 10-15 minuter innan måndag för att se hur det skulle kännas i fot, benhinna och sena. Så igår stod Sara nere vid norrmälarstrand och väntade på mig och var mitt sällskap den dryga kilometer som jag betade av. Ingen smärta kände jag av varken under tiden eller efter. Däremot så är jag mer medveten om (jag skriver foten, fastän det förmodligen är senan/benhinnan som är problemet) den onda foten än den friska. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Det gör inte ont, men det känns.

I flera veckor har jag tänkt testa Nikes app NTC, Nike training club, som man kan ladda hem gratis till sin iphone. Det har dock aldrig blivit av, men igår slog jag och Sara till. Vi hittade en avskild plats i Rålambshovsparken och startade ett 30 minuter “Get strong” pass. Jag har hört mycket gott om appen och jag gillar verkligen upplägget. Det jag ofta upplever som skönt med att gå på ett gruppträningspass är att jag inte behöver tänka utan bara göra. Precis samma gäller här. Appen räknar tid, förklarar övningar, säger till vad jag ska göra och när. Sjukt bra! Första gången var det dock lite klurigt att förstå alla övningar, vilket jag tänker mig blir lättare och lättare för varje gång, när man vet vilken övning som heter vad.

Vårt pass var en salig blandning utav utfall, knäböj, armhävningar, höga knän, burpees och annat smått och gott. Tiden gick väldigt snabbt och kändes effektivt utnyttjad. Sånt gillar jag! Jag var svettig och trött efteråt och ganska skitig, eftersom jag rullat runt i gräset likt en häst. Sara var till och med lite orolig att jag inte skulle släppas in på Mälarpaviljongen när det var dags för lunch..

Sen fortsatte min lördag i ett härligt tempo. Jag landade hemma vid ett på natten efter sju timmar på Gröna Lund. Jag åkte tametusan nästan allt läskigt förutom fritt fall och insane, men hade bara dödsångest en gång. Grönan bjöd både på en sjukt god kalvburgare med chevré på Tyrolen och en fin mjukglass innan hemgång. Idag känner jag mig en aning sliten och trött. Men det var det utan tvekan värt.


Den här utsikten avslutade vi kvällen på grönan med, Stockholm är vackert! Men jag blundade mest, jag förstod ju att vi skulle ta oss ner och det snabbt.. De coolaste bilderna har Sara tagit!

Börjar dagen med långpass!

Åh, livet är just i detta ögonblick helt fantastiskt. Idag stod det på mitt marathonprogram att det var dags för programmets första långpass. Spännande!

Nu lägger vi till löpning även i veckans längre pass, och därmed börjar vi kalla passet LÅNGPASS!
Precis som tidigare, kan du givetvis springa lite kortare än angivet om det känns för tufft. Det viktiga är att du är ute hela totaltiden.
Inled passet med 10 min rask gång.
Jogga sedan 2 min, följt av 1 min rask gång.
Upprepa det 5 gånger, dvs totalt 10 min löpning.
Sedan 10min rask gång igen, följt av 5×1 min jogg med 1 min rask gång mellan. (Totalt 5 min löpning)
Avsluta passet med 10 min gång

Jag vaknade av mig själv halv nio, klev upp, åt en väldigt liten och lätt frukost, gjorde mg iordning, kopplade den prickiga hunden och vid tio begav jag mig ut i solen. För idag badar Stockholm i solsken. Underbara underbara sol. Vårkänslorna riktigt rusade i kroppen när stor del av löpningen skedde på barmark eller kanske egentligen “nästan-barmark” = barmark med isfläckar.

Första vändan på 5 x 2 min gick lätt. Pulsen steg förstås, men det kändes härligt, friskt och benen var pigga. Det är inte riktigt klokt hur snabbt man blir bättre när man springer. Varje vända är så mycket lättare än den förra. Löparglädjen kommer snabbare och steget känns både lättare och kvickare. Jag tror att jag springer rätt “snabbt” för att vara jag redan nu.

Inför den sista löpbiten, med 5 x 1 min, då var benen sugna på mer och jag fick hålla i mig själv. En minut kändes långt ifrån nog. sista löpningen avklarade jag med ett stort leende i hela ansiktet.

Stretchade ordentligt i solen när jag kom hem. Glad. Nöjd. Lycklig. Var ute en timme, med en snittpuls på 76%, maxpuls på 92% och en energiförbrukning på 755 kcal. Löpning is the shit!

Ser verkligen verkligen fram emot det här löparåret.

Och jo just det, foten gnäller inte det minsta!

Sun sun sun, here it comes..

Bloggen har strulat lite till och från, därav uteblivna bilder från gårdagen och lite egoboost. Men det var så vackert i Uppsala igår när jag och min fina vän Johanna startade dagen med 90 minuters långpromenad. Solen sken och glädjen sprätte omkring i kroppen. Jag tror iofs att bilderna kan tala för sig själva..


Här är jag!

Mitt ute i skogen fortfarande med snö upp till rumpan. Dagarna är fyllda med hästar och hästar och åter hästar. Samt lite samspel med familj och vänner. Jag har det rätt bra. Nej vet ni vad, jag har det toppen!

Bloggen hamnar lite i skymundan i några dagar till och det är jättebra (även om jag blir så galet glad över att ni saknar mig!) för då hinner jag börja längta tillbaka lite till att blogga och hitta lite kraft i mig själv för nya året.

I see the light!

Nästa vecka så är jag tillbaka i Stockholm igen, då kommer mitt liv återgå något mer till det normala och jag tänker börja prioritera in ordentlig träning igen. Efter att ha blött och stött och funderat och planerat så ska min träning för våren 2011 vara mer förplanerad. Tankar och upplägg kring det kommer.

Nyss kom jag precis in efter en ridtur i knappa femton minus. Vi red upp till gårdens jaktstuga, en riktigt fin timmerstuga mitt ute i skogen, utan vare sig el eller vatten. Hästarna fick täcke och hö, vi åt lunch i kojan framför kaminen och red sedan hem igen. Det är så dagarna på landet passerar. Man kommer in i värmen igen med rosor på kinderna och hästdoft i håret. Jag älskar det!

En rolig bild jag tog igår, ibland är det nära ögat för Alice som har lite svårt att förstå när hästarna har fått nog. Här är det min femåriga hingst som tydligt markerar att han tröttnat på henne.. Hon klarade sig dock undan utan en skråma. Han nuddade henne inte ens.

Åre tur och retur.

Helgen spenderades som ni kanske redan uppfattat i Åre med julmarknad, skidåkning, bageriet, fint sällskap och nobelmiddag. Det var en fin helg. Jag tror att det var länge sen som jag var så trött dock. Är det norrlandsluften som gör det? Jag sov och sov och sov. Imorse när jag vaknade kändes det ovant att vakna pigg och utvilad. Vår Åre-trip innehöll inte så mycket skidåkning som man kanske hade trott, men mer utav allt annat.

Sara försökte såga upp ett lås till boden med skidor (men fick fixa en låsknippsare istället).

Det var fantastiska färger och bubbel till Nobelmiddagen.

Vi åt frukost på Åre Bageriet.

Drack julmust till lördages trerätters middag.

Åkte lite skidor.

Gick runt på stan.

Hade snökrig. Jag förlorade.

Lev här och lev nu.

Varit på vift, men är återigen på väg mot gymmet.

Jag har hunnit med att piffa till mig, ätit en mycket god, trevlig och lång lunch med en väldigt fin vän.

Dessutom har jag hittat ett par stövlar, jag som aldrig hittar skor med mina enorma fötter. Än mindre stövlar, med mina “enorma” vader. Men nu så har jag hittat och köpt. Sitter som en smäck (och vaderna är nog inte så enorma ändå..).

Efter det blev det ridlärarrollen på och ut till ett blåsigt Ekerö. Där gjorde jag även av med en trisslott på två fantastiska kakor.

Det var tur att jag inmundigade lite energi, för nu är jag bara hemma och vänder, för ett pass Bodycombat på Sats. My god.

Det skulle bli guldigt ljusbrunt, men..

..det blev tydligen brunt. Punkt slut.