Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Gott nytt år, Ella.

20140106-163053.jpg

Vilket år det har varit och vilket år jag har framför mig. Nu är jag åter tillbaka på mitt älskade Island, efter tre veckor fulla av kärlek och gemenskap hemma. Det är väldigt blandade känslor minst sagt.

För mig börjar det ett nytt med tema ‘hälsa’ här och nu. Man kan kalla det nyårslöfte, man kan kalla det fokus, man kan nämna 30-årskris/fest eller syrrans bröllop men man skulle också kunna säga att det vore grymt med ett fysiskt starkt 2014.

Tänkte att ni kanske ville veta.

Imorgon ska vi göra beep-test.

Jag ser inte direkt fram emot det..

Jag har det rätt bra här..

20130924-130437.jpg

Och så här vackert var vädret imorse. Bara en sån grej.

Ska vi tillsammans prioritera de bra valen?

Jag vaknade fortfarande sjuk och med den där svullna känslan i kroppen som en förkylning oftast ger. Det är inte en särskilt angenäm känsla och det känns som om man har samlat på sig minst tio kilo den senaste veckan. Förkylningen har en stor del i detta men kan inte få hela skulden. Som jag nämnde igår har sockerintaget skenat iväg lite grann och det gör inte direkt att kroppen känns fräschare.

Jag bestämde mig i morse att nu får det bli en sockerpaus på riktigt ett tag.

Inget godis, kakor eller läsk eller andra sockerrika och näringslösa saker man kan stoppa i munnen. Jag är inte särskilt förtjust i förbud, vilket jag nog skrivit ett antal gånger här på bloggen. Jag tror inte livet ska levas genom förbud. Jag tror inte att förbud är en lösning på “problem”. Förbud kan istället skapa mer problem.

Så, det blir inget förbud. Det blir en aktiv avhållsamhet för att rensa kroppen från ett sötsug som inte är särskilt konstruktivt. Skulle jag “glömma mig”, så har jag inte “misslyckats”, utan jag kör bara vidare med planen. Planen är nämligen att göra aktiva val för min hälsa, inte att straffa mig med förbud. Varför jag gör det? För att jag älskar mig själv och vill det bästa för mig själv. Jag vill vilja göra bra val för min hälsa. Jag gör inte det här för att straffa mig.

Är det inte en bra tanke?

Är ni med mig, ska vi försöka fokusera på att vilja göra den här hösten som en tid för att göra bra val för den egna hälsan, både psykiska och fysiska.
Jag tänke

r fokusera på sockerintaget. Vad vill du fokusera på?

 

Dåligt med att vara sjuk:

Jag är väldigt bra på att översockra mig.

Extremt dåligt, jag vet.

Måste på socker-avgiftning, snarast!

Det som är tråkigare än att vara sjuk är:

Att vara sjuk och vara tvungen att plugga biokemi, på isländska.

Tack och hej.

Det är sjukt tråkigt..

..att vara sjuk!

Att vara sjuk i feber kan tex innebära att man
1. Tar fel hästar till lektionerna (två gånger!)
2. Vaknar mitt i natten för att man inte kan andas pga att något geggigt (läs: snor) tagit över hela ens huvud.

3. Blir svettig som tusan bara av att klä på sig.

4. Struntar i föreläsningar för att man är rädd att man annars ska somna på dem.

5. Inte ser fram emot arbetet vi har idag där vi ska sitta tre timmar ute i en hage och titta på hästar, i regn.

6. Inte orkar öppna biokemiboken trots prov på fredag (fats det skulle kunna vara samma även om jag varit frisk, biokemi på isländska väcker ingen extrem studielust..)

 

Med mera. Tyck synd om mig!?

Såhär mår jag idag:

20130909-110214.jpg

Feber, ont i halsen och ont i öronen. Känner mig som ett lik. Ridlektionen imorse var en plåga. Kanske borde skippa föreläsningarna efter lunch…

Sexism och feminism.

Feminism är något som ligger mig nära hjärtat och för mig är helt självklart att kalla mig femenist och om jag ska vara ärlig så har jag lite svårt att förstå mig på människor som tar avstånd från uttrycket och jobbet mot jämställdhet. Internet är ju ett bra ställe både att kunna se bra grejer i samhället, hur en rörelse kan växa fram och faktiskt skapa riktiga förändnringar. Men internet är också ett ställe där fördomar av olika de slag, hat och sexism verkligen kan få gro. Sexism är något som får mig att se röt. Framförallt den här vardagssexismen. Som tex tydliggörs väl av sidan “Sälj grej med tjej” , en typ av sexism som få reagerar över och bara tycker är helt naturlig.

Det är därför jag tycker att den här musikvideo-responsen på Robin Thickes extremt sexistiska (ja det är sjukt!) musikvideo till låten Blurred Lines, är helt fantastisk! Smart, välgjord och lyssna för guds skull på texten.

 

Här nedan ser ni originalvideon..

 

Sen att youtube ett flertalet gånger har tagit bort den övre videon pga kränkande innehåll, ja, vad ska man säga?

Lunchlöpning.

Jag är rätt grym om jag får säga det själv.

Idag hade jag en tvåtimmars lunch och trots att jag var lite skakig i benen efter den första ridlektionen  där vi jobbade i stort sett bara i trav utan stigbyglar, så bestämde jag mig för att dra igång det löparprogram jag tänker följa under hösten så länge det rent vädermässigt är möjligt.

Det finns sjukt många program på nätet om man vill bli en snabbare/uthålligare löpare och jag valde ett nybörjarprogram gjort av min gamle PT Magnus Hagström som vänder sig till personer som precis börjat eller vill börja löpa, målet är att springa milen efter 12 veckor. Det är väldigt frustrerande när man har en historia bakom sig där man kunnat springa 10 km utan att det är något större problem, även om jag aldrig varit en snabb löpare (Pb på 10 km 64 minuter). Men när jag sprang så var jag i riktigt god form, jag tränade mycket och hade god kondition och styrka och kunde nöta på i jämnt tempo väldigt länge. Jag är väldigt stolt över att jag sprang 21 km som 118 kg tung, även om det sedan resulterade i en ganska jobbig skada som jag fortfarande kan känna av ibland.

Nu är jag dock inte i särskilt god form. Varken konditionsmässigt eller styrkemässigt. Så därför har jag så fått inse att jag måste börja från början och vara lite försiktig så att jag inte går för snabbt fram så att jag inte drar på mig några skador.

Så, jag ska verkligen försöka följa det här programmet “Löpning för nybörjare” till punkt och pricka utan att hoppa över “tråkiga” pass eller gå för snabbt fram bara för att jag känner att jag orkar. (Påminn mig om det så jag inte bara springer iväg..)

Dagens pass var ett perfekt lunchpass, bara 30 minuter långt. Det känns nästan pinsamt hur trött man kan bli av att springa 2 minuter i sträck dock..

Nu är jag här.

Nu har jag landat lite på Island. Jag bor i en liten lägenhet precis vid skolan inne i den lilla dalen Hjaltadalur på norra Island. Det är som alltid lite spännande och nervöst att kasta sig in i något nytt. Att börja i en ny klass och lära känna nya människor. Här dessutom på ett annat språk. Det märks också att jag är lite äldre än i stort sett alla mina klasskompisar. Jag dras mellan hemlängtan och stor glädje att vara här. Men det är väl som det ska vara.

Jag har två utmaningar som sticker ut lite mer än andra här min första tid på skolan och det är

1. Att klara biokemi, på isländska. Det ska vara utbildningens svåraste kurs som flest kuggar på och den kommer givetvis direkt när vi börjar och dessutom när man (jag!) är som sämst på universitets-isländska.

2. Komma i bättre form. Just nu är min kondition under all kritik, jag är ganska svag i bålen och väldigt ojämnt stark. Dessutom stel och överrörlig. Vilken superkombination!

Så, det är helt okänd bit för mig (biokemi på isländska..) och en lite mer hemtam utmaning.

Ni får heja på mig!

Det är otäckt med förändringar.

Det är skrämmande det där, med förändringar. Att flytta till ett annat land för att plugga är vettlöst skrämmande kan jag bara tala om. Framförallt när man är 29 år gammal (uråldrig) och bara borde vara hemma och vänta på pensionen. Det är väl därför jag sitter vaken klockan två och lyssnar på gammal musik och funderar på livet.

Om åtta dagar åker jag. Herregud.

Hej. Jag heter Ella. Jag saknar er.

Ja vad tusan. Det här med att vara ÄTK-bloggfri har resulterat i några saker:

1. Jag tänker inte så ofta “det här måste jag blogga om” när något kul/svårt/tankeväckande/utmanande kommer i min väg.

2. Jag har lite mer tid till annat, som att..ehh. Instagrama?

3. Jag tränar i stort sett ingenting. Katastrof!

4. Jag läser nästan inga bloggar = jag har ingen aning om hur ni har det.

5. Jag har så många tankar och känslor och funderingar som aldrig får komma ut och vridas och vändas på.

6. Jag saknar er!

Det fungerar ju bara inte. Problemet är väl att jag inte känner att ÄTK är helt rätt plattform. Jag ska nog inte ha en renodlad gå-ner-i-vikt-blogg. Jag ska nog egentligen bara ha en mer livs-blogg, även om det kanske blir en aning mindre specifikt och mer spretigt. Men det kanske är helt okej.

Det är nämligen så mycket som ska hända i mitt liv. Jag ska flytta till Island och plugga i tre år. Bara det. Läskigt.

Fluga.

Den 8/9 kommer hon till Sverige. Fantastiska häst.

Tänk om..

Det där som hindrar..

Men gud vilka veckor jag har haft! Jag har verkligen haft fullt upp med två stora födelsedagskalas att rodda inför. Nu har syster fyllt 20 år och haft stor fest och pappa fyllt 60 och haft ännu större kalas. Jag har inte hämtat mig än..

Dessvärre har jag mitt i allt det här gått och blivit sjuk. Allt har liksom kommit på en och samma gång, förkylning, tandköttsinflammation (??!), bihåleinflammation och nu börjar det värka i öronen. Har ätit mer ipren och alvedon de senaste två veckorna än på länge. Men nu är min plan att ta det lite lugnare och bli helt frisk.

Av den anledningen klarade jag varken vecka 1 eller två utav veckoutmaningen, men den här veckan ska jag iaf klara matutmaningen. Om jag är frisk nog så kanske jag kan klämma in lite Zumba och något annat nytt. Förhoppningsvis är jag som ny till nästa vecka.

Det är sommar, vädret är fantastiskt, livet på landet är vackert och allt är bra. Så jag mår fint i hjärtat i alla fall och det är det som räknas. Hoppas ni känner likadant!

Bloggen återuppstår i något ny skepnad.

Hej mina fantastiska bloggläsare.

Nu är jag här igen. Tillbaka på ÄtaTränaKämpa trots att jag i detta nu inte kan träna så mycket. Dels pga att jag drabbats utav en fruktansvärt elak förkylning/halsfluss som däckat mig i några dagar samt att jag en gång för alla tagit itu med mitt ryggont och har lite lätt träningsförbud.

MEN, jag är på gång.

Och jag har storartade planer för både mig själv och bloggen i framtiden. Till det så behöver jag er hjälp också, när ÄtaTränaKämpa gått från Viktminskarblogg via Islandsblogg till Utmaningsblogg.

Mer info om det här kommer imorgon, tills dess vill jag att ni sprider ordet:

I’m back.

Konsekvenser utav att följa hjärtat

Sitter med fyra tunga ämnen som jag måste läsa in till juni. Det blir mycket självdisciplin framöver..

20120322-152344.jpg

Det här är mitt liv.

20120321-131622.jpg

Hej jag heter Ella. Jag bor i Sverige, det är konstigt. Jag är både ledsen och glad och har haft en liten bra livskris. Ledsen för att Fluga inte gick igenom veterinärbesiktningen och därför inte lämnat Island. Livskris för att jag inte vetat vad jag vill göra med mitt liv. Men glad för att jag kommit till insikt och vågat ta klivet in i en förändring.

From idag har jag hoppat av psykologprogrammet för att läsa in ämnen jag saknar för att söka till veterinärhögskolan till hösten. Det känns SÅ rätt.

Gör mig själv lycklig:

Satt ute i solen under hela lunchen tillsammans med nya klasskompisar. Frisk luft och sol = lyckokänslor i bröstet.