Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Vi måste prata lite om Fluga. Igen.

Ni minns väl Fluga, det svarta stressade stoet som tog sig in i mitt hjärta under vintern här på Island? Som jag skulle köpa men sedan inte gick igenom besiktningen?

Nu är jag tillbaka, om än bara för en liten visit, och jag har varit ute på en tredagars ridtur som Eggert leder. Vi red tre hästar om dagen och andra dagen var det dags att återigen rida Fluga. Hon har ridits två-tre gånger sen jag åkte i februari och då av Eggert och en turist från förra ridturen som blivit förtjust i henne när han sett Eggert rida henne. Det gick dock inatt så bra, hennes spändhet och energi skrämde honom och han fick byta häst rätt snabbt.

När jag skulle försöka fånga henne var hon sitt gamla vanliga spända jag. Det tog lång tid att nå henne och hon var som en blixt iväg så fort jag närmade mig mer. Vi fick varactre stycken och driva in henne i en liten fålla för att kunna fånga henne.. Min lilla Fluga som jag kunde fånga helt själv i hagen när jag åkte, som kom fram till mig!

När jag väl fick tag i henne och började jobba lite med henne från marken som jag gjorde i vintras så var det som om hela hon slappnade av. Det kändes som om hon kände igen mig och kände sig trygg med det vi gjorde tillsammans. När jag satt upp och lutade mig fram och gav henne en godis så rusade en massa känslor genom mig. Fluga väntade fint på mig innan hon gick iväg och skötte sig så himla prickfritt.

Sen satt jag där med ett leende från ena örat till det andra och när Eggert red förbi och frågade “Ella, har du hittat hem?” så fanns svaret liksom skrivet i mitt ansikte. Fluga bjöd på en fantastisk ridtur, bitvis gick det kanske lite fort, men hon lyssnade på mig och hon kändes lika glad som jag av att vara tillsammans igen. Jag grät lite, log mycket och vill aldrig sitta av.

Idag red jag henne igen och hon gick så otroligt bra. Hon frustade och var bitvis riktigt avslappnad. Det känns som om vi hör ihop, jag och Fluga. Både Eggert och Herdis pratade med mig om det. Fluga det lilla spända stoet, är liksom inte så spänd med mig och jag känner mig totalt trygg på hennes rygg. Jag litar på henne fullt ut och ibland gå det rasande fort och hon har full koll.

Så var dagens ritt på Fluga slut, jag grät lite på slutet och Herdis påtalade än en gång att Fluga ser ut att bara ha bestämt sig för att jag är hennes och vice versa.

Sen när jag var ute i flocken vi driver med oss under turen som gick lösa på en stor äng där vi precis ätit lunch  för att hitta dagens tredje och sista häst, Snjall, så står jag en stund och pratar och när jag vänder mig om, så står hon där. Precis bakom Snjall och tittar på mig. Jag vet inte var hon kom från för när jag tränsade var hon inte i närheten. Hon stod bara någon meter från mig med öronen spetsade framåt och mitt hjärta nästan brast när jag såg henne.

Jag bara vet att vi hör ihop, jag och Fluga. Det är hon och jag. Och det känns som om hon delar den uppfattningen. Jobbigt läge just nu.

  • Men varför gick hon inte igenom besiktningen? Var det någon stor grej? Värt att göra om? Det verkar ju onekligen vara meningen.

    Malin

    June 24, 2012

  • Oh, ja. Jag har så undrat hur det blev. Kan du inte ta hem henne ändå? Jag vill ha ett bra slut på den här kärlekshistorien!

    Sara Jonsson.

    June 24, 2012

  • Vilket kärlekshistoria! Jag som inte ens gillar hästar kan inte låta bli att le när ja läser texten.

    Camilla

    June 24, 2012

  • Men herregud köp hästen ändå! Var det spattröntgen hon inte gick igenom? Fan vad jobbigt… Men du borde få henne billigt då. Det känns som att du måste ha henne på nåt sätt.

    Erika

    June 24, 2012

  • Du måste nog få hem henne… ibland är inte det rätta enkelt… :)

    Petra

    July 24, 2012

  • Köp henne ändå!!

    josefine

    August 8, 2012

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment