Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for February, 2012

Jag sprang!

Efter en lugn promenad i gott sällskap och i ett fantastiskt vackert Stockholm så bjöd min lillasyster på grekisk sallad med kyckling. Efteråt så skulle jag gå hem den långa nerförsbacken från min syster hem till mig, det är en dryg kilometer och jag fick fnatt och tänkte plötsligt “Jag springer hem!” och då gjorde jag det. Det kändes så härligt att springa av lust och spontanitet och även om det var lite jobbigt i lungorna, så var både puls och ben pigga. Det var roligt!

Känns som ett stort steg för mig som känner att konditionen inte riktigt är vad den varit och som inte sprungit på riktigt sen..i somras? KUL! Hurra för mig.


Foto: det goda sällskapet Sara.

Jag mår bra.

Nu har jag varit hemma en vecka lite drygt från Island, men det känns som om det var väldigt länge sen jag vaknade upp i den korta 90-sängen i flickrummet hemma hos Sigrún och Eggert och förberedde mig på en dag utomhus fylld av hästar och några får. Det känns nästan som om det var en dröm. Vardagen här hemma tog tag i mig direkt när jag landade nästan och även om det kändes konstigt och ledsamt att inte vara på en blåsig isländsk slätt så kom jag rätt snabbt in i den.

Men min vardag nu är lite modifierad mot hur den var när jag lämnade Sverige i september. Jag mår bra nu. Jag upplever en helt annan inre tillfredsställelse med mig själv, även om det precis som för alla andra givtetvis skiljer sig från dag till dag.

Beslut jag tagit grundade på min Islandsvistelse som jag tror främjar mitt välmående:

  • Mer hästtid. Hästarna ger mig så mycket energi, självförtroende och tid att förflytta fokus från saker som ofta är ganska oviktiga. Just nu letar jag två stallplatser i Stockholm, för att kunna ge mig själv mer hästtid även här. Tills dess försöker jag vara på landet och rida halva veckan.
  • Mer utetid. Det hör starkt ihop med hästarna. Jag mår bra av att vara ute och göra saker, röra på mig, få frisk luft. Jag känner mig alltid nöjdare efter en effektiv dag ute än efter en effektiv dag inne. De dagar jag inte är på landet och när jag inte är ute i stallet försöker jag att ta åtminstone en längre promenad om dagen.
  • Mer motion – mindre träning. Nu ska ni få höra, här skriver jag en träningsblogg så det här kanske låter lite konstigt. Men jag ska dra ner kraven på mig själv när det kommer till träning, men röra mig mer. Träning är sjukt bra för båda kropp och själ men jag är bra på att overdo it. Träningen ska vara rolig och utmanade, men inte hela mitt liv. Jag har länge vetat att jag har för många stora pusselbitar som jag bollar med i mitt liv. Alla kan inte ta så mycket tid.
  • Blivit viktväktare! Jag ska skriva betydligt mer om detta, men spontana känslan är att det känns bra och att jag har betydligt mindre ångest kring mat nu sen jag kom hem från Island. Med mindre ångest så vågar jag börja jobba med att “kontrollera” mat och vikt igen. Än så länge känns det lätt, skönt och sunt. Vill hålla det så. Ledord för det här ska vara tillåtande, inte svart/vitt och mycket kärlek. Vikten är viktig, men inte viktigare än min mentala hälsa, jag måste bara påminna mig om det om jag tappar greppet.

Jag tror att med de fyra punkterna kommer jag långt. Att jag dessutom kommit tillbaka i skolan och hamnat i en klass med ett helt annat klimat än i min gamla, gör att lusten att gå till skolan kommit tillbaka. Jag är helt plötsligt den där glada, sociala personen som vågar ta plats som jag brukar vara, men som jag aldrig vågade vara i min förra klass. Det känns jättefint! Efter en vecka i min nya klass är jag betydligt mer bekväm och trygg än efter ett år i min förra. Vilket lyckokast.

Så ja, jag mår bra. Grunden för hälsa måste väl vara precis det. Att må bra.

Helt plötsligt känns vardagsmotion så härligt.

20120228-173123.jpg

Går hem från skolan med solen i ögonen. Imorgon ska jag blogga på riktigt igen. Mitt liv är fint nu!

Livet på landet.

20120227-112451.jpg

Årets första kalv vinglar runt mammans ben ute i hagen här. Det är fint på landet.

En tyst minut

20120225-212217.jpg

Passa på!

20120223-115850.jpg

Solen lyser över Stockholm. Passa på att komma ut och ge kroppen lite välförtjänt energi. Skippa lunchklassen och gå ut!

Själv låter jag benen gå och kroppen suga åt sig ljus.

Saknar:

 

Brottas med lite halvsköna frågeställningar såsom “Vad är meningen med livet?” och liknande sen jag kom hem från Island. Saknar livet där mycket, det var så självklart och enkelt allting. Här behöver jag inte kolla vädret för att veta vad jag ska göra imorgon. Här är vädret bara en bisak. Bara en sån grej.

Med långa benet före

20120220-163020.jpg

Jävlar vad det går!

Första skoldagen.

Ser fram emot att träffa nya klassen i en icke-fashion outfit bestående utav löptights och isländsk ullkofta. Dessutom svettig från löpturen till bussen. Ska ta en lång promenad hem.

Det är konstigt att vara hemma i Sverige igen. Tur att helgen spenderades med hästarna och familjen på landet.

20120220-134422.jpg

Ég er kominn heim.

Hej då Island, jag saknar dig redan!

Sista morgonen på nordlandet.

20120217-100206.jpg

Igår red Eggert och jag en kvällsritt och det var fantastisk väder. Klockan var åtta och det var inte mörkt ute. Hästarna var pigga och det låg en magisk stämning över nejderna. Fin sista ridtur med lite värk i hjärtat och tårar i ögonen.

Morgonen idag bjuder på lika fint väder.

Dan före dan.

Idag är sista riktiga dagen här på gården. Imorgon på eftermiddagen åker vi mot Reykjavik och på lördag morgon, okristligt tidigt, går färden mot flygplatsen. Idag är dock ingen vanlig dag, för vi har besök av det treåriga barnbarnet som är lite krasslig och Sigrún och Eggert är därför barnvakter. Nu har jag passat det lilla odjuret någon timme medan Eggert är ute och jobbar och jag känner mig helt slut.

Den där energin, var får de den ifrån?

Jaha, sista dagen. Vad konstigt det känns.

Ni måste bara kolla på det här.

Har en väldigt begåvad vän (han till vänster i bild där nere) som i sin tur har väldigt begåvade vänner. Det gjorde en liten kriminal-serie i tre delar, som en kul grej, när de var ute och reste. Låt mig presentera “The Colberg Case“! It’s a must see!

Del 1. Knocking Doors

Del 2. The Ghost

Del 3. The Messenger

Vårkänslor.

Det är bara mitten utav februari och jag är övertygad om att Island har en hel del snöstormar och liknande resurser kvar för den här vintern. Men de senaste dagarna har givit mig otroliga vårkänslor. All snö är i stort sett borta, solen lyser och vinden är bitvis inte det minsta kall. Det pirrar i kroppen!

Igår:

  • Fick jag min arm och tå krossad mellan en häst som fick panik och ett järnrör. Aj.
  • Lyckades samma häst typ dra omkull mig och genom det också dra min axel ur led (det där med att vara överrörlig verkar påverka smärtan när man drar en led ur led, kan det stämma? Det tjongade till i axeln och det blev en väldigt konstig vinkel på armen, men så ont som det sägs göra, gjorde det inte. Den ploppade snabbt tillbaka.
  • Skulle vi avmaska de tre unghingstarna. Något vi haft på agendan sen jag kom hit men som Eggert dragit sig för att göra. Jag förstår honom. Ska skriva mer om det, för det var ett litet äventyr i sig. Men det hela innebar en lös häst i full galopp hem till stallet.
  • Släppte jag ut den ena av hingstarna i hagen efter en ridtur, bara för att se den andra segla ut genom staketet och dra det med sig en bit innan han, men lukten utav frihet i näsborrarna, tog sig galopperande bort till ridhästarna och sedan till stoflocken. Som tur var fick vi tag på honom innan han försökte sig på något fler stakethoppande.
  • Blev jag trött över min egen självkritiskhet. Mycket trött.
  • Konstaterade jag att jag har blåmärken överallt, efter alla gånger jag har ramlat den här vintern. En om dan är säkert snittet på.
  • Sa Eggert tre gånger att jag var duktig. Men jag ställer mig skeptisk till uttalandet då jag misstänker att det kom efter påtryckningar från mig. Hehe.
  • Var jag på sista övningen med min söta lilla kyrkokör. När de gav mig en hejdåochtack-applåd fick jag tårar i ögonen. Sen grät jag lite i bilen hem.
  • Försökte Eggert trösta mig genom att planera in när jag kan komma och jobba igen. 2014!?
  • Var det soligt mest hela dagen och jag tog mig en kvart ute och lapade sol och vitamin D.

Så såg min gårdag ut. Det är mycket känslor såhär dagarna före avfärd. På lördag kommer jag hem. Då ser jag fram emot att träffa mina nära och kära, gå på bio, äta sushi och ta det lugnt. Det blir nog bra.

Var tusan kommer den ifrån?

Träningsvärken i nedre magmusklerna?

Har absolut ingen aning vad jag har gjort som förärat mig sådan ordentlig träningsvärk. Det stramar och ömmar och jag känner av den i allt jag gör. Spännande. Fast träningsvärk är skön smärta. Jag gillar det.

Såhär mörkt är det här när det är mörkt.

Om ni inte kan garantera lika mycket ljus i Sverige vägrar jag gå ombord på planet!

Uppdatering Fluga.

Jag kan inte låta bli att uppdatera lite om Fluga också. Ni fick ju en uppdatering om Kakali igår. De två stress-fånen i stallet är givetvis bästa vänner och Kakali följer Fluga i svansen överallt i hagen. Eller, det är nog mera Kakali som är bästa kompis med Fluga och hon tar mest hand om honom. Fina Fluga.

De senaste dagarna har jag och Fluga tagit väldigt stora steg framåt på utvecklingskurvan. Dels så går hon att fånga i hagen. Förr fick jag vänta på att hon kom till mig och försiktigt ta tag i hennes grimma. Det gick, men krävde ibland tid och tålamod och det var helt på hennes villkor (vilket jag iofs sympatiserar med). Nu däremot kan jag gå ut i hagen, gå fram till henne och fånga henne, det är ju fortfarande på hennes villkor, men hon accepterar det på ett helt annat sätt nu. Hon går omkring i en minut kanske, innan hon stannar och utan att vara stressad låter mig fånga henne. Det känns mer “normalt” och hennes stressnivå känns också mer “normal”.

Förr jobbade jag henne mycket mer från marken innan jag satt upp och om jag inte gjorde det var hon som en stålfjäder. Nu däremot så sadlar jag och tränsar. Gör någon liten övning från marken. Jag är noga med att hela tiden vara cool-lugn, men använder mig av stora rörelser och pratar högt. Tar på henne på hela kroppen och låter det inte bekomma mig om hon blir rädd utan skrattar mest bort det. Sen sitter jag upp. Det hela tar kanske fem minuter. Sen rider jag, nästan som jag gör med de övriga hästarna, kanske en aning mer skritt. I alla gångarter, i olika tempon. och ibland blir FLuga het och ligger på och vissa gånger blir hon lite stressad och liknar mest ett ånglok, men det är okej. För varje gång blir hon mer och mer den här lyhörda hästen med supergång som så gärna vill göra det jag ber om. Sån hon egentligen alltid varit, men hon har haft för mycket stress i sig för att våga försöka.

Den största belöningen är att sakta ner till skritt, höra henne frusta, länga steget och slappna av i skritten. Visst är steget fortfarande överilat, men skillnaden från november är helt otrolig. Hon är så väldigt mycket lugnare. Fina Fluga!

 

Hej lilla månen.

Den där jäkla vikten.

Fy tusan vad jag är less på min vikt just nu. Jätteless.