Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for January 16th, 2012

Dör den stora trött-döden.

Klockan är tio minuter över åtta, det är tolv timmar sedan jag gick upp. Jag är nyduschad och helt slut, redo för sängen. Det här med att Eggert bröt handen/armen innebär egentligen inte så jättemycket mer jobb för mig, det är mer det där att jag måste göra allt jobb själv alltid. Att träna sex-sju hästar varje dag är inga stora problem. Det är bara det att det är så mycket annat runtomkring som också måste göras. Fodras, ta in och ut, vara i fårstallet, mocka, äta lunch, fånga svårfångade hästar, laga ett staket osv osv. Sen är tiden helt plötsligt slut och varje dag tänker jag att imorgon ska jag hinna med allt det jag hade tänkt idag. Att träna lilla Kakali lite, att lära Fluga lite trix, att jobba med extrahästen som är inne osv osv.

Dagarna går så otroligt fort och det är roligt och just nu väldigt fritt, eftersom det är lättare att planera sin dag/sin tid utan att Eggert kommer med nya saker som vi ska göra hela tiden. Men gud vad trött jag!

Efter besök i det “lokala gymmet” har jag grym träningsvärk.

Det “lokala gymmet” som Eggert numera gärna kallar fårstallet, gjorde sannerligen skäl för sitt nya namn både i söndags och  lördags.

I lördags kom jag ut och fann en översvämning i ladan som är i anslutning till delen där fåren bor. Jag fick genast den angenäma uppgiften att ösa ut allt vatten. För att försvåra det hela så var golvet under vattnet täckt av ett tunnt islager efter en tidigare översvämning = glashalt.

Träningspasset var upplagt som så, först, ståendes i statisk knäböj, ösa vatten med stor hink i sex andra hinkar. Själva ösandet, både åt höger och vänster håll, gav fin kontakt med både rygg och armmuskler. Det hala underlaget gav effektiv träning för bålstabiliteten. När sex hinkar var fyllda, kom nästa del i cirkelpasset. Antingen ställa sig upp ur en knäböj med två stora och tunga vattenhinkar som extravikt, eller resa sig till raka ben och böjd rygg och sedan göra en klassisk “good morning” med de två vattenhinkarna på var sida kroppen, fortfarande på ostabilt underlag = heja bålen! Steg tre i cirkeln var att snabbt ta sig med de två hinkarna ut ur ladan och tömma dem och snabbt ta sig tillbaka. Upprepa tre gånger och börja sedan om.

Efter 90 minuter var benen skakiga, ladan tömd på vatten, jag blöt från topp till tå och det lokala gymmet hade visat sig vara pålitligt. Där får man alltid ett gott träningspass!

Igår var det för mer benstyrka. Det var dags för det klassiska träningspasset “Rulla hösilagebal”. En hösilagebal väger några hundra kilo och är inte alltid helt villig att låta sig rullas. Igår hamnade jag i maxstyrketest utav dessa två starka och dugliga ben, när en extra tung och “orund” bal, inte ville röra sig en millimeter. Eggert som brutit armen var inte till mycket hjälp, så jag fick glida nermed ryggen mot balen och med fötterna på spjärn mot väggen, precis som i vilken benpress som helst. Sen var dte bara att pressa. och visst gick det. Men jag skulle inte bara flytta balen, jag skulle hålla kvar den så tills dess att Eggert (med bara en arm) fick bort all plast runt den. Vilket tog lite tid. Under tiden hade jag några hundra kilo statiskt belastande mina lårmuskler. De pallade trycket!

Efter det så var det “härligt” att vada i djupt, tungt hösilage och bära bort detta hösilageen bit bort. Att “vada omkring” i en och en halvmeter djup hösilage är faktiskt väldigt mycket jobbigare än man kan tro.

Det här träningspasset var en aning kortare och intensivare. Men jag tycker utbudet på det lokala gymmet än så länge är ganska bra. och träningsvärk har jag alltid någonstans. Det finns ett annat träningspass som jag går på ibland och det heter “Lyfta (kasta omkring på) tunga trägrindar till dödens dagar” det är ett väldigt bra pass för armar, axlar och bål och det verkar alltid finnas en till grind någonstans som ska flyttas och gärna lyftas upp högt. Härligt!

Ett annat favoritpass är annars “Ta sig fram så fort man kan genom djup snö/snö med skare och fånga fyrbent djur”.

Vem sjutton behöver SATS?

Är det inte i ögat man kan se hästens själ?