Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Status Fluga.

Apropå stressade hästar. Vi måste prata mer om Fluga!

Hon bjöd på en nära döden upplevelse för några veckor sedan och jag var mycket nervös när jag satt upp på henne igen dagen efter. Fluga är inte “pigg” eller “het” eller “tycker om att springa fort”. Fluga är stressad. Hon är som Kakali, med en stor skillnad, hon har inget kallt i sig. Hon vill väldigt gärna, men har aldrig lärt sig hantera den stress hon känner och har aldrig fått lära sig att lita på människor. Förmodligen för att det tar tid. Det är inget som hänt Fluga som gjort henne rädd och stressad, hon har inte varit med om mer traumatiska saker än de andra hästarna i stallet. Hon är bara inte lika kapabel att hantera det som händer henne. Hon är mer benägen till att reagera med stress, än de övriga hästarna. Flugas mamma ger föl som är likadana och de går nu endast till slakt just på grund av det.

Sen sist, när jag satt upp på henne och var nervös, så har jag försökt att jobba med henne nästan varje dag och vi snackar om att verkligen gå back to basics. Jag har jobbat med henne mycket från marken. Gjort många övningar med stor belöning så fort hon försöker att inte reagera med stress och rädsla. Så fort hon försöker att våga, får hon beröm och belöning i form utav hästgodis. Vissa är tveksamma till att jobba med belöning i form av mat, men jag tycker att det fungerar väldigt bra på just stressade hästar. Tuggande i sig är lugnande för hästar och godis är något odelat positivt. At  tex ge Fluga en klapp som belöning istället, skulle verkligen få motsatt effekt eftersom hon, som hon är nu, ser ut att vilja krypa ur skinnet när man tar på henne.

Jag har sett till att inte sitta upp på henne förrän hon varit betydligt mer avslappnad och enbart rida henne i skritt på så lång tygel som möjligt och utan så mycket mer krav än att följa spåret i ridhuset/på volten. I början var det inte mycket till skritt att tala om. Hon taktade fram i ett tempo som mer liknande tölt än skritt och det var ett evigt tagande och givande i tygeln för att tempot inte bara skulle öka och öka.

Hon har också varit i stort sett omöjlig att fånga i hagen. Hon springer inte iväg när man kommer, utan går i cirklar runt en, för att hela tiden hålla koll på en så att man inte kommer för nära. Jag har alltid givit henne godis när jag väl fått tag på henne, oftast genom att driva upp henne till den lilla insamlingsfållan vid stallet.

Men nu börjar jag märka en skillnad. Jag behöver inte jobba lika mycket från marken innan jag sitter upp. Hon är inte lika spänd när jag tar i henne och hon börjar be om godis och alltså försöker hon göra det jag ber om, för att få belöningen. Hon har även börjat “leka” lite med mig när vi jobbar och är mer med på noterna. Det verkar inte automatiskt gå en impuls till “panik” när jag närmar mig i stallet och jag får klappa på henne, även på rumpan, utan att hon får karprygg.

När jag rider är jag inte alls lika nervös längre, även om det fortfarande kan vara lite läskigt när vi är ute på stora ridbanan. Men Fluga sköter sig oerhört bra! Ibland far hon iväg lite grann, men i det stora hela är hon en riktig kämpe. Jag med faktiskt.

Sista ridturen innan hemfärden var pricken över i. Jag gick ut i hagen och Fluga kom som vanligt emot mig. Men istället för att cirkla runt mig ställde hon sig med några meters avstånd och tittade lite nyfiket på mig. Jag väntade lite, prasslade med min ficka där jag lägligt nog hade lite godis. Hon tog några tveksamma steg fram till mig, fick en godis och lät sig fångas. Helt otroligt. Vi snackar om hästen som det tagit en halvtimme bara för att kunna driva in från hagen. Sen red jag ute på stora volten och hon frustade, gick med lång tygel och skötte sig så himla bra. På slutet bestämde jag mig för att lämna den trygga ridbanan och red en sväng i lugn avslappnad skritt längs vägen. Fantastiska häst!

  • Vad duktig du är! Du är ju redan färdig psykolog. Hästpsykolog :) Hundar och hästar tränas väl fö utmärkt med godis.

    erika

    December 21, 2011

  • Underbara bilder och bra kämpat..du skulle kanske läsa om HUT också så kan du hjälpa människor också/Annette

    annette

    December 21, 2011

  • Vad smart du är! Hos människor är ju att tugga och äta något som löser ut oxytocin = lugn-och-ro-hormon. Vilket kanske är en av anledningarna till att vi gärna tröstäter. Men det måste vara perfekt om det funkar likadant på hästar.

    Malin

    December 21, 2011

  • Å nä men Ella! Jag blir alldeles tårögd!

    Härligt kämpat!

    Anna

    December 22, 2011

  • Fina Ella!

    God jul och gott nytt,

    Carin

    Carin

    December 23, 2011

  • […] Status Fluga. […]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment