Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December, 2011

Wow.

Får ni någon snö hemma?

Jag har förstått att snöälskarna är deppiga hemma och längtar efter vinter. Jag förstår er!

Det finns nog inget vackrare än 10 minus, snö på marken och strålande sol. Så är det nästan varje dag här nu. Just saying…

 

Hej Bloggen.

Vad har hänt sedan sist vi hördes, kanske ni undrar?

 

Jag och Matilda har hängt en del med Valdi. Till exempel så åkte vi på en julmarknad med honom i lördags och sedan visade han oss en “väldigt bra och rolig affär”. En sån där prylbod med tusen små saker som man absolut inte vill köpa, men som gamla människor av någon anledning har fullt utav i sina hus. Sen drack vi te i hans hus. Han var väldigt besviken över att vi inte ville dricka grädde istället för te.


Matilda på julmarknaden, ovant att se henne så piffad här på Island..

Jag och Matilda har även avmaskat 200 får. Det var kul, jag kände mig som världens vanaste fårfarmare.

Det är inte så lätt som det ser ut, fåren är väldigt otama och blir därför en aning stressade av att bli avmaskade.

Två tvättäkta fårfarmare.

 

Vi har ridit. Jag undvek att hamna i en snöhög den här gången.


Här rider jag Fluga. När jag rider henne brukar jag sjunga för att dels få henne lugn, dels få henne att inte bli livrädd för alla småljud, som tex ljudet av hur min jacka prasslar.. “Jag vill vara din Margareta” är den sång som fungerar bäst.

Vi har misslyckats med att göra knäck (den fick slängas) men gjort god julkola som vi packat in i strutar och givit bort till våra vänner, pensionärerna.

Vi har tvättat 16 sadlar och en sisådär 40 träns. Det tog tid, men var trevligt.

Vi har fodrat hästar, tagit in och ut dem, mockat,  fodrat får och trampat en stig fram och tillbaka mellan husen för alla gånger vi har gått in och ut.

Vi har beundrat hur vackert det är här när solen skiner över de snötäckta vidderna. Det är svårt att föreviga på bild men jag har försökt.

 

Mellan varven har vi även umgåtts, men idag åkte Matilda härifrån (fast bilen startade inte vilket kanske inte är så konstigt eftersom den såg ut som på bilden nedan och det var 16 minusgrader, så Eggert nr 2 fick komma och köra henne till bussen. Enligt uppgift fick hon en kindpuss som avsked.)

Jag kommer sakna henne!

Snöpligt snöbad.

Jag var väldigt glad över att vädret var så vackert igår. Det innebar äntligen ridning.

Unghästarna hade vilat i lite drygt en vecka och det samt snön gjorde dem lite extra ystra. Det var kul. Häst nummer två visade sig vara lite väl yster. Hon är en liten svart kanonkula som hatar att gå rakt fram. Hon slingrar sig fram som en ål längs med vägen och har en förkärlek för snabba färder ner i dikeskanterna. Helt plötsligt igår gjorde hon en supersnabb manöver ner i diket. Skillnaden nu var bara att diket var fullt med snö. Det i sin tur gjorde henne helt galen och efter ett antal kast åt olika håll så seglade jag så stiligt av denna lilla krutdurk rakt ner i en snödriva. När jag ställde mig upp var jag täckt i snö från topp till tå, min ena lårmuskel värkte kraftigt och jag såg en snabb liten häst springa på väg hem till stallet. Givetvis såg jag även grannarna köra förbi i sin bil, så dålig tajming, här som det aldrig kör förbi någon. Det var så länge sen jag trillade av sist att jag nästan trodde att jag skulle vara förskonad från fler snopna flygresor från hästryggen. Men tydligen inte.

Jag fick tag på det lilla stoet och hoppade upp igen. Hon är i övrigt en väldigt rolig häst att rida med mycket temperament och vilja som jag skulle kunnat tänkt mig att ta med hem i bagaget om hon varit lite större och jag inte varit fokuserad på att sälja och inte köpa hästar. Men letar någon efter en liten svart kanonkula med mycket gång, så finns hon här.

De andra hästarna skötte sig prickfritt, även Fluga. Hon börjar bli en aning aning lugnare med mig på marken nu. Det gömmer sig en väldigt fin häst bakom all den där stressen.

Kul med (snart) jul (och syster).

Det är roligt att ha lillasyrran här. Då kan man leka i snön lite. Framförallt när solen skiner sådär fint.

Man kan försöka göra hoppbilder med stor overall.

Eller så står man mest och är snygg.

Vart tog min spänst vägen? Förr kunde jag göra jättehopp. Nu gör jag bara små skutt. Kanske är det för att man blir bra på det man tränar på och just hopp inte är något som tränas mest på just nu.

Man är alltid som vackrast med hela vintermunderingen på.

Bra grej med att ha syster här är att man kommer in från stallet/fårhuset och det står mat på bordet! Och tre julljus..

Bra med julen och syster ihop är att man då kan få baka pepparkakor. Det gör vi varje år. Kan inte vara sämre i år.

Vi gjorde pepparkakor åt alla. Till och med hundarna. På bild ser ni även min häst-kaka som Matilda hade sönder svansen på.

Många kakor blev det. Idag ska vi hänga upp dem i huset så blir det som en liten julig överraskning när Sigrún och Eggert kommer hem. Därför ringde jag deras son idag och bad honom köpa med rött presentsnöre som vi ska hänga upp dem med. Vad heter “presentsnöre” på engelska? Isländska?

Här är bara för att ni ska se hur otroligt konstnärlig jag är. Är mycket nöjd med dessa två pepparkakor.

Sol sol sol.

Solen går upp. Det är vackert.

Mina nya polare.

Mitt sociala umgänge nuförtiden består mest utav pensionärer. Det som är fint med mina nya vänner, är att de är väldigt lugna och glada över sällskap. De bjuder alltid på en kakbuffé när man kommer på besök och är inte svårövertalade att rota fram sina dragspel och spela lite för mig.Även om de bara pratar isländska, så gör det inte så mycket att vi inte alltid förstår varandra, de pratar på ändå.

Eggerts syskon Alda (jag vet inte om hon heter det, men jag gissar) och Valdi spelar dragspel. Fantastisk bra.

Eggert nr två tittar på.

Måste säga att mina gamla vänner fått hård konkurrens.

Nästan hundmördare igen.

Igår var det som sagt väldigt kallt ute och Spori var inte särskilt sugen att gå ut. När jag fodrade fick jag honom dock att följa med och han låg utanför stallet i en snödriva och väntade på mig. När jag gick till fårhuset och fångades jag dock av norrskenet och han var inte med mig när jag väl gav fåren mat.

Sen såg jag inte röken av honom. När det var dags att gå in fanns han ingenstans. Det i sin tur är inte så konstigt. Han brukar vanigtvis vara ute hela dagarna och säger till när han vill in. Men igår var det så kallt och han börjar bli både gammal och lite skröplig, så jag blev lite orolig. Han får alltid mt på kvällen och det är han dessutom extra ivrig att komma in till. Eftersom det var smällkallt och becksvart ute och Spori är i stort sett döv, så var det inte så ätt att försöka hitta honom. Jag gick in och tänkte att han skäller väl när han vill in. En timme gick. Ingen Spori. Två timmar gick, ingen Spori. Jag gick ut och letade, dubbelkollade så att han inte kommit in i fårhuset och blivit inlåst där när jag gick hem. Men han fanns ingenstans. Trodde att han låg död i en kall snödriva.

Någon timme senare stod han dock ute på bron, uppspelt som en unghund och ville in. Han kastade sig över maten, men ville inte vara nere i garaget, där han egentligen bor. Så han fick komma upp och vara inne och det var han väldigt nöjd med. 8Misstänker förövrigt att hundarna kommer vara väldigt bortskämda när Eggert och Sigrún kommer hem igen. Mirra får sova med Matilda i sängen nu när de är borta, annars får hon sova i en hundbur i köket. Spori får vara uppe i huset.. )

Apropå språk förresten, så förstod jag idag att det ord som jag trodde betyder “skratta” egentligen betyder “skälla” (som en hund). Det känns sådär att veta att jag igår hade ett långt samtal med Valdi och Eggert nr 2 där jag berättade att jag hade skrattat väldigt mycket..

Norrsken.

Igår var det väldigt kallt men vackert ute. Minus femton grader och strålande sol, ljuset var bländande. När jag sen gick ut på kvällen för att kvällsfodra möttes jag utav ett sprakande grönt norrsken som rörde sig snabbt över himlen. Helt otroligt vackert.