Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for December 14th, 2011

Eggert och den dåliga idén, version två.

NÄE! Idag var VERKLIGEN inte en rolig dag.

Eller, den hade kunnat vara rätt rolig, ganska jättekul till och med, om Eggert inte hade bestämt att det inte fanns tid för lunch idag och därför fick mig att jobba i 12 timmar utan mer mat än frukt och corny i magen efter frukost. Vad är det med honom och dessa extremt dåliga idéer nuförtiden? Till hans försvar så kan jag väl säga att han nog inte trodde det hela skulle ta så lång tid och att vi aldrig annars hoppar över lunch, men jag ansåg att det är bättre att ta tio minuter till att äta lunch, än att spendera timmar med lågt blodsocker och låg energinivå, men det är ju jag det.. Framförallt när man är ute i kylan och jobbar hårt hela dagen, då behöver man verkligen fylla på med energi för att orka.

Vet ni hur mycket man hinner göra på 12 timmar? Man hinner köra en jäkla massa vändor till en gård några mil bort och hämta hästar. Givetvis innebär det en jäkla massa tid där man försöker få tag i hästarna, som för det mesta knappt sett en grimma förut. Givetvis innebär det också en massa tid då hästarna sticker iväg och hästarna måste samlas ihop igen (vilket,om de drar så långt de kan, kan ta en timme.). Givetvis började det till slut bli mörkt, min fötter hade ingen känsla kvar, eftersom det kommit in snö i skorna och gjort mina fötter till stelfrusna isbitar osv osv.

Hade jag bara fått min lunch vid 12-13 så hade allt detta ovan bara varit frid och fröjd. Kanske till och med kul.

När jag insåg att vi var på väg hem för att äta middag så var det elva timmar efter att jag ätit frukost och mitt humör var inte på topp. Jag kände mig som en tjurig femåring med svajigt blodsocker. Det är då man älskar synen utav stallets värsta staketmarodör, lös på vägen. Man älskar också tanken på att allt är ofixat i stallet och att hästarna i släpet måste fixas med innan man kan gå in och äta. Klockan var åtta innan jag fick komma in och fullkomligen kasta mig över maten. Det tog tio minuter, sen var mitt goda humör tillbaka. Men på den tiden hade Sigrún hunnit med och ge Eggert mer än onda ögat.

Eggert verkar ha gått in för att göra min sista vecka till den hårdaste. Jag är inte helt förtjust i idén och imorgon tänker jag protestera det bestämdaste om han försöker sig på någon mer dålig idé. Åh, minns de där lugna dagarna när jag spenderade tiden med att i stort sett bara jobba med träningshästarna. Det känns som år sen..

Ikväll blir det tidig kväll.

Eggert och den dåliga idén.

Herregud vad trött jag är. Fler timmar på natten röstar jag ivrigt för! Just nu tycks vi ha gått in i status “sista veckan, red alert” vilket innebär att vi ska hinna göra så mycket som möjligt på den korta tid jag har kvar på gården innan jag åker hem över jul. Har konstant sjukt mycket att göra och skulle behöva sova en ocean av tid för att återfå min energi.

Av allt som ska göras så är en av grejerna att ge alla hästar avmaskningsmedel. Det är ju bara ca 170 stycken, så det är ju inga problem… Heller inga problem när åtminstone hälften av dem går på något avlägset fjäll någonstans och är totalt omöjliga att fånga. Inga problem alls.

Igår var det så dags att beta av några stycken igen och om jag vetat vad jag givit mig in på när vi tog bilen för att leta reda på nästa hästar på tur, så skulle jag kanske, men bara kanske, protesterat. Igår tyckte nämligen Eggert att det var en bra idé att först skicka ut mig i snöstormen (typ! Blåste så sjukt mycket och snön bara yrde runt) och leta upp hingsten Huginn och hans två ston och sedan leda dem till utgången. Det låter ju som en ganska lätt uppgift, det där med att leta reda på utgången, men för det första så var det väldigt mycket snö överallt. En gång stod jag ed snö upp till rumpan och satt helt enkelt fast. Dessutom, på grund av vinden som fick all snö att vildsint yra omkring, så såg jag absolut ingenting. Jag fick snö inpiskat i ögonen vart jag än vände mig och tll slut var mitt lokalsinne som bortblåst och jag spenderade 20 minuter med att pulsa omkring i en cirkel och plötsligt befinna mig längre från grinden än där jag börjat. Här någonstans började det gå utför med mitt humör och jag började bli rejält kall.

Pulsade upp till grinden där Eggert väntade och såg fram emot att leda resten av biten hem på en plogad väg.. Men inte. Eggert tyckte att det var en ännu bättre idé att ta hingsten, hans två ston och deras föl, in i nästa hage och leda dem hem där någon kilometer (“genväg”). För mig fanns dte två problem med den här idén. Ett, att pulsa genom snö och oländig terräng är bra mycket jobbigare än att gå på pligad väg, även om det kanske är, säg 500 meter kortare. Två, i denna hage gick en flock med ston som precis fått sina föl avskiljda (slaktade) och att komma in med en hingst och hans två ston som i sin tur har föl, lät som en halvbra idé i mina öron.

Men jag bara gjorde som jag blev tillsagd, var glad att Eggert tog hingsten och knallade med de två stona in i hagen. Det blev givetvis kalabalik. Flocken kom som på en beställning i världens fart och for runt oss och gjorde Huginn alldeles tokig, sedan jagade de efter de två stackars fölen så att de kom bort från sina, vid de laget, mycket skärrade mammor.

Givetvis hann vinden tillta ganska ordentligt och jag fick blodsmak i munnen när jag pulsade mig fram genom snödrivorna och samtidigt försökta hålla i de väldigt upprörda mammorna. Eggert och Huginn syntes som en prick långt fram, han hade av någon konstig anledning blivi lite svårkontrollerad…

Efter att ha tagit oss ut ur hagen vid liv (tack gud) och givit hästarna avmaskningsmedel i stallet, var jag glad över att Eggert också insåg att det var bättre att köra hästarna tillbaka med transport. Kändes som en mycket bättre idé.

Idag ska vi hämta hem 55 hästar. Hoppas på vindstilla, ingen jävla långpromenad i djupsnö och inga fler dumma idéer.

/Trött working girl