Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Första advent på Island = full fart.

Sent fredagskväll kom jag med mamma och syster tillbaka till gården efter några fina dagar i Reykjavik. Jag var så glad över att vara tillbaka. Jag trivs här, jag är trygg här, jag mår bra här. Det är inte så konstigt att jag längtar hit.

Dessvärre så blev lördagen, mammas enda och systers första dag på gården, inte som vi hade tänkt. Min framdukade typ hotell-frukost, blev stående på matbordet under tiden vi fick åka in till akuten med Matilda, som vaknade med kraftiga smärtor i magen. Ni som varit med ett tag minns kanske att det har hänt förut? När jag och Matilda var i Grekland en knapp månad så bodde vi en vecka på ett grekiskt sjukhus när Matilda fick opereras för brusten blindtarm och hon var jättedålig. Det här kändes nästan komiskt lika.

Matilda var den enda patienten på det pyttelilla sjukhus och den enda läkaren var givetvis Eggerts kusinbarn. Det är ett litet litet land, Island.. Efter ett ingrepp och några timmar senare kunde vi åka hem, en upplevelse rikare och Matilda med en spiral fattigare. Hon har fått en infektion och kommer kanske inte vara så behjälplig och jobba så mycket här på gården de närmaste dagarna. (Isländsk sjukvård får förresten en 9:a, på en skala mellan 1-10, av Matilda. Greklands fick 3.)

Det kommer däremot jag göra. Idag lämnade nämligen Eggert gården för att imorgon åka till Tyskland där Sigrún redan är och gårdagens eftermiddagen och idag har verkligen varit oerhört intensiva. Allt ska göras i sista stund och jag måste ha full koll på allt som ska göras, som kan hända och hur jag i sånt fall löser det. Jag hoppas att jag har koll.

Det ska bli konstigt att vara en hel vecka “själv” på gården, konstigt att inte ha Eggert som styr och ställer, retar mig och hela tiden kommer på något annat som man ska göra, men kul att ha min syster här som sällskap. Om hon inte kan vara ute och hjälpa till, hoppas jag på lagad mat redo när jag kommer in för lunch och middag. Det kan inte bli annat än succé, eller hur?

Livet är fint här. Jag gick in från stallet när Eggert precis åkt och kände mig lycklig i varenda por i kroppen. Det här är mitt liv. Jag måste bara lista ut hur jag få mitt liv hemma att bli mer “mitt” så att jag kan ta med den där lyckokänslan hem.

Första advent förresten? Jo, jag och Matilda tände ljus, åt tacos på lammfärs och drack coca cola (det var det närmaste vi kom julmust, önskar mig julmust i julklapp, okej?). En fin kväll. Men så blev jag påmind om lördagen innan första advent förra året. En mycket speciell kväll i gott sällskap, som slutade med att vi firade första advent på efterfesten med julmust och grattiskramar. Roliga roliga minnen..

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment