Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for November, 2011

Det här är Valdi. Han är “nya Eggert”.

Nu när Eggert är bortrest så har Valdi tagit det som sin uppgift att ta hand om mig och Matilda. Valdi är Eggerts äldre storebror, en riktigt söt farbor. Han ser till att vi inte går ut när det är snöstorm, att vi kan komma in till stan (vår gamla bil kanske inte startar när det är såhär kallt, jag har inte testat, men har inget emot att bli upphämtad och körd. Det kan vara en ursäkt för att han ska få lite sällskap också.) Han ser även till att vi får lite sight-seeing genom att förhöra sig om var jag varit och inte varit och sedan bestämt säga att vi borde åka dit. Idag ska vi åka in till stan med honom och passa på att träffa Eggert nr 2. som Matilda inte träffat (söt farbror nr 2. Han och Valdi kan vara bland de sötaste gubbarna jag sett.) Vi blir bortskämda big time.

Valdi pratar inte ett ord engelska. Det första jag fick veta om honom när jag kom hit var att han alltid varit livrädd för alla tjejer som jobbat här, av just den anledningen. Den blygheten/rädslan har jag inte märkt av. Valdi skiner alltid som en sol och pratar och pratar och pratar med mig. Jag gör mitt bästa för att förstå, men ibland blir det roliga samtal. Som idag när jag försökte fråga om hur många grader kallt det är ute och han gav mig ett långt svar om om ett staket och någon grind till en hage. Igår försökte jag förklara att Matilda äter medicin efter att hon blev sjuk. Men vad sjutton heter medicin? Och hur förklarar man det när man inte kan några ord som typ “piller”. Jag tror inte att han förstod, men lika glad var han för det.

Och jo, eftersom han är bror till Eggert så pratar han också en del i telefon..

 

Det här med att skicka sms på ett främmande språk kan vara extremt svårt..och roligt.

Jag har börjar försöka smsa lite på isländska och då har jag tyckt att T9 på min antika mobil är jättebra. Jag gissar mig fram till hur ord jag använder stavas och sen sköter T9 finliret. Trodde jag. Igårkväll skrev jag ett långt sms till Eggert som befinner sig i Tyskland. Jag skulle precis skicka iväg det när jag tänkte, för skojs skull, att jag kanske skulle kolla mitt sms på google translate bara för att se om andemeningen blev någotsånär vad jag hade tänkt. Översättningen blev såhär (enyoj):

Hej. Jag vill bara äta nedtrimmad ikväll var riktigt kul. Jag åt och valde ett antal Mike och jag åt alla förstår vad det läget sänktes! Mycket Ervin åt skriven på isländska, mycket bra för Meg åt försök. Tu är Lär dominerande. Hoppas allt är roligt tyskalandi.

Eh? Jag tjöt av skratt när jag läste det, om och om igen. “Jag vill bara äta nedtrimmad ikväll” ger mig helt klart märkliga associationer.. meningen efter är totalt omöjlig att förstå. Jag åt ett antal Mike, var han nedtrimmad kanske? Jag förstod att jag snurrat till några ord ganska ordentligt och omformulerade mig med hjälp av internet och skickade sedan iväg det. Körde de nya smset via google translate igen och det visade sig att jag alltså skickat iväg det här:

Hej! Jag vill bara säga till kören i kväll var väldigt roligt! Jag pratade mycket och orsaker, och jag förstod allt han sa. Han kanske är en väldigt bra lärare? Han har bjudit in oss på kaffe. Mycket svårt att skriva på isländska, bra för mig att prova. Du måste lära mig och berätta om jag bara skrev! Hoppas allt är roligt i Tyskland! Matilda hälsa. Hälsa och patienten att övervinna.

Tycker framförallt sista delen är intressant. “Hälsa och patienten att övervinna”. Låter som en härligt glad och positiv sista hälsning. Men vem är patienten och varför är den sjuk? Ja, jag vet inte. Roligt också att jag pratade mycket och orsaker. Också kul att jag tycker att han ska berätta “om jag bara skrev”. Än har jag inte fått något svar..

Allt jag ville säga var ju bara:

Hej! Jag vill bara säga att kören ikväll var oerhört rolig! Jag och Valdi pratade väldigt mycket och jag förstod allt han sa. Kanske är han en väldigt bra lärare? Han har bjudit över oss på fika. Väldigt svårt att skriva på isländska, bra för mig att försöka. Du måste lära mig och berätta om jag skrivit rätt! Hoppas att allt är roligt i Tyskland! Matilda hälsar. Hälsa till Sigrún och Herdis.

(Sen kan man ju inte lita på google translate fullt och fast, men ändå.)

Mysigt med mamma.

I lördags, innan mamma åkte hem från gården satte hon sig vid pianot och spelade några låtar och jag och lillasyster sjöng med. Det var mysigt. Om det inte går att åka till kören ikväll så kanske jag och syrran får ha egen kör hemma.

Mått på bra/dåligt väder.

Det finns ett mått på hur bra/dåligt väder det är här under vintern. På gården har vi två ljuspunkter att gå efter. På fårhuset ca 200 meter bort från boningshuset sitter en stark lampa och på infarten till gården, ca 150 meter bort, sitter två lyktstolpar.

Det är riktigt dåligt väder den dag man inte ser vare sig belysningen på fårhuset/lyktstolparna. Såhär är dagens status:

Man kan ana belysningen från fårhuset.

Belysningen på lyktstolparna kan även de anas.

Imorse ringde Eggert och blev lite bekymrad över vädret efter att ha frågat hur väl vi såg belysningen ovan, han sa att vi inte skulle vara ute i onödan. Sen ringde Eggerts 73:årige bror Valdi, som bara pratar isländska och gör det dessutom mycket fort och förklarade för mig att vi inte under några omständigheter fick gå ut. enligt honom skulle största risken med att gå ut vara att “gå åt fel håll”. Han skulle komma och hjälpa oss med fåren och hästarna. Tio minuter senare ringde Eggerts son Einar och berättade att Valdi ringt honom och bett honom ringa mig och förtydliga att vi inte skulle gå ut. Så vi satt inne, drack varm choklad och väntade på Valdi. Han dök upp i sin bil och körde oss till fårhuset där fodringen gick extremt fort och sedan körde han oss till stallet där vi fodrade. Hästarna får vara inne idag.

Nu är vi inne igen. Känns som om det kommer bli en ganska lugn dag idag..

 

Nästan hundmördare idag.

Imorse när jag gick upp så hade snöstormen tilltagit i styrka.  Jag tror vi har vindhastighet på 10-15 m/s och det ser helt galet ut när man ser hur fort snön blåser förbi. Jag bestämde mig snabbt för att avvakta lite med att gå ut tills dess att det var lite ljusare ute. Jag vill inte blåsa bort och försvinna i mörkret.

Mirra, den lilla hunden, ville dock inte vänta och jag kände mig mycket tveksam när jag öppnade dörren och släppte ut henne. Intet ont anande travade hon nerför trappan men så fort hon kom ur lä:et från huset och vinden greppade tag i henne så for hon iväg. Mitt hjärta stannade för en sekund när jag tänkte att nu hade jag haft ihjäl en hund och att vi skulle hitta henne några kilometer bort, död  i en snödriva. Men Mirra lyckades ta sig i lä och hukade mot vinden och tog sig sakta in igen. Inte särskilt bekymrad över sin nära-döden-upplevelse.

Mirra och Matilda, som nog får hålla sig inne idag. (Eggert har varit väldigt tydlig med att Matilda ska hållas inne de här dagarna. Han är väldigt orolig för henne.)

Extreme makeover 2.0

FÖRE Reyjkavik:

EFTER Reykjavik:

Nu är snön här och det är kallt och gnistrande vackert.

Eggert är borta = snöstormen är här.

Såklart. Det tog inte mer än en natt efter att Eggert åkt innan snöstormen kom hit. En sån där vinande piskande storm som gör att snön ligger i drivor över vägen och det är svårt att överhuvudtaget vara ute. Glöm att rida. Är det inte typiskt? Och mitt i stormen dök en lös och mycket vild häst upp på vägen som ingen vet vems den är. Stackaren är totalt omöjlig att få tag på och väldigt upprörd. En man som kom körande på vägen och som jag stoppade tror att hästen kommer från en gård på andra sidan ån som igår skiljde slaktfölen från sina mammor och att stoet nu upprört letar efter sitt föl. Det gör ont i hjärtat av att tänka på det. Vi skiljer alltid fölen när de är så pass gamla att sto och föl redan skött det mesta utav avvänjningen själva. Än är fölen alldeles för små för att det har skett.

Föl som går längre med sina mammor blir överlag tryggare och eftersom de inte kan till hundra procent tillgodogöra sig annan mat förrän de är åtta månader, så får man vänta till dess. Eftersom det inte spelar någon roll med slaktföl, så brukar avvänjningen då ske tidigare.

Snöstorm och upprörd lös häst första dagen ensam på gården alltså. Så länge det inte blir långt strömavbrott dock så är jag beredd på det mesta.

Första advent på Island = full fart.

Sent fredagskväll kom jag med mamma och syster tillbaka till gården efter några fina dagar i Reykjavik. Jag var så glad över att vara tillbaka. Jag trivs här, jag är trygg här, jag mår bra här. Det är inte så konstigt att jag längtar hit.

Dessvärre så blev lördagen, mammas enda och systers första dag på gården, inte som vi hade tänkt. Min framdukade typ hotell-frukost, blev stående på matbordet under tiden vi fick åka in till akuten med Matilda, som vaknade med kraftiga smärtor i magen. Ni som varit med ett tag minns kanske att det har hänt förut? När jag och Matilda var i Grekland en knapp månad så bodde vi en vecka på ett grekiskt sjukhus när Matilda fick opereras för brusten blindtarm och hon var jättedålig. Det här kändes nästan komiskt lika.

Matilda var den enda patienten på det pyttelilla sjukhus och den enda läkaren var givetvis Eggerts kusinbarn. Det är ett litet litet land, Island.. Efter ett ingrepp och några timmar senare kunde vi åka hem, en upplevelse rikare och Matilda med en spiral fattigare. Hon har fått en infektion och kommer kanske inte vara så behjälplig och jobba så mycket här på gården de närmaste dagarna. (Isländsk sjukvård får förresten en 9:a, på en skala mellan 1-10, av Matilda. Greklands fick 3.)

Det kommer däremot jag göra. Idag lämnade nämligen Eggert gården för att imorgon åka till Tyskland där Sigrún redan är och gårdagens eftermiddagen och idag har verkligen varit oerhört intensiva. Allt ska göras i sista stund och jag måste ha full koll på allt som ska göras, som kan hända och hur jag i sånt fall löser det. Jag hoppas att jag har koll.

Det ska bli konstigt att vara en hel vecka “själv” på gården, konstigt att inte ha Eggert som styr och ställer, retar mig och hela tiden kommer på något annat som man ska göra, men kul att ha min syster här som sällskap. Om hon inte kan vara ute och hjälpa till, hoppas jag på lagad mat redo när jag kommer in för lunch och middag. Det kan inte bli annat än succé, eller hur?

Livet är fint här. Jag gick in från stallet när Eggert precis åkt och kände mig lycklig i varenda por i kroppen. Det här är mitt liv. Jag måste bara lista ut hur jag få mitt liv hemma att bli mer “mitt” så att jag kan ta med den där lyckokänslan hem.

Första advent förresten? Jo, jag och Matilda tände ljus, åt tacos på lammfärs och drack coca cola (det var det närmaste vi kom julmust, önskar mig julmust i julklapp, okej?). En fin kväll. Men så blev jag påmind om lördagen innan första advent förra året. En mycket speciell kväll i gott sällskap, som slutade med att vi firade första advent på efterfesten med julmust och grattiskramar. Roliga roliga minnen..

Det här med att vara ledig..

det känns bra märkligt.

Saker man kan göra när man inte är på gården och jobbar:

  • Ligga i en sjukt skön hotellsäng och titta på serier på datorn i väntan på att ett visst flyg ska landa.
  • Äta sjukt god mat.
  • Ta med sjukt god take away till hotellet.
  • Shoppa.
  • Hälsa på goda vänner och umgås.
  • Kolla på kristen tv-shop. (Väldigt väldigt märkligt..)
  • Köra finbil.
  • Klä upp sig och använda smink.
  • Umgås med sin mamma och syster.
  • Inse att vädret alltid är bättre på nordlandet, i reykjavik har både snö, vind, hagel och regnblandad snö kommit på tvären.
  • Fundera på att köpa sadel.
  • Fundera på att köpa föl.
  • Få två p-böter, trots betalning i automat. Wtf?
  • Saknat hästarna, gården och att jobba.

Det här med att vara ledig är märkligt.

Lyssnar bara på isländsk musik nu.

Det ska ni också göra.

Of Monsters & Men – King & Lionheart

 

Nu måste vi börja “figure-running”-springa!

Alla sätt som man kan göra träning roligare och kreativare tackar jag JA till.

Och då förstår ni kanske hur förtjust jag blev i den här appen/sidan. Nu har ju min iphone dött en väldigt allvarsam död under en blöt dag här på Island och min möjlighet att ladda ner appar är väldigt begränsad. Men ni måste ju prova! Ni hittar mer info här.

Det hela går alltså ut på att springa i en figur. Man kan jobba på en figur under flera löpturer och sen ladda upp den på sidan. Kolla bara vad många fina figurer folk har sprungit:

http://figurerunning.com/blog/wp-content/uploads/zweden_joakimwesterberg_dog_run_map.jpg
Den första svenska figuren.

http://figurerunning.com/blog/wp-content/uploads/2011_09_01_Annelies_FigureRunoftheWeek1-200x300.png

http://figurerunning.com/blog/wp-content/uploads/FigureRunningHallofFamePierreDarthVader01062011-300x221.png

 

 

Kan inte ni sticka ut och springa lite figurer och dela med er utav dem här? JO!

Jag vill springa söta små får och en töltande häst, såklart.

En vanlig bilfärd:

Eggert pratar alltid i mobilen. Den är som klistrad mot hans öra. Sigrún stickar. Inga konstigheter. Båda har dessutom på sig tröjor som hon har stickat.

Idag invaderas Island!

Utav de två kvinnorna på bilden ovan. Min syster och mamma kommer nämligen hit idag och det ska bli jättekul att göra Island med dem i några dagar. Min syster blir kvar i två veckor och håller mig sällskap när Eggert och Sigrún åker till Tyskland nästa vecka. Roligt!

 

Sushi-cravings.

Det jag kan få ordentligt sug efter är sushi. Så när vi åkte till Reykjavik i lördags passade jag på att uppsöka första bästa ställe som serverade sushi. helt sjukt vad gott det är med dagsfärsk fisk också. SJUKT gott.

 

Bye bye åldersnoja.

Satt och pratade med Sigrún härom dagen.

Jag: “How old is she?”

Sigrún: “Around your age, 20-21.”

HAHA!

(Fast, antingen beror detta på att jag ser så ung och fräsch ut, eller så beror det på att jag är väldigt omogen.. Ska vi gemensamt  bestämma att det är alternativ ett?)

/”Babyface”

Psst. Nu går det att kommentera igen.

Igår och idag har det sett lite underligt ut här, men nu är allt tillbaka till det vanliga och det går att kommentera igen. Hurra!

November som alltid verkat så tråkig..

November klingar både mörkt, kallt, blött och tråkigt i mina öron. Men Island har än en gång visat var skåpet ska stå. Vi är två tredjedelar in i månaden och jag upplever November bara som en oerhört vacker tidig höst. I like like like. Den här solen alltså. Inte ens när det är dimmigt är det “tråkigt väder”. Det är bara vackert, jämt.

Eggert och Eggert vallar ett föl.

Den här lilla rackaren är resultatet utav en tjuvbetäckning och en mamma som inte mjölkat särskilt bra. Den är liten och ynklig och får därför sluta sina dagar innan vintern kommer. Men så söt!

Dimma

De senaste dagarna har vi haft mycket dimma över gården. Ibland har den varit så tjock att det har varit svårt att se något och man blir helt blöt när man går ut. Det är roligt att iaktta dimman här på Island, för den kan komma väldigt fort och vara oerhört lokal. Som ett stort mjölkmoln över en viss plats och sen är resten helt klart. Märkligt. Dimman bidrar även till att det blir som en spöklik känsla på kvällen, när man är på väg hem efter kvällsfodringen och inte ser huset från stallet.

 

Bilder jag älskar nr 1.

Eggert som vilar under bilen.