Imorse ringde klockan fem och det var dags för John att återvända till Sverige, själv. Ute piskade regnet sidledes och jag var tvungen att hålla hårt i ratten. Att säga hej då på Keflavik var inte alls roligt. Jag körde ledsen tillbaka till Reykjavik genom världens storm. Bilen kastades åt sidorna av vinden och regnet på vägen och på radion spelades det bara lugna, sorgliga gråt-låtar. Jag trodde inte att det skulle vara såå jobbigt, men jag antar att ett tomt hotellrum inte är det optimala att komma tillbaka till heller.

Idag åker jag ut till gården som ligger drygt två timmar från Reykjavik. Jag inviger min islandsvistelse med att äta fårskalle, det har jag aldrig ätit förut. Annars har jag på resan hunnit avverka rutten haj (en fin delikatess som islänningarna älskar men som smakar blää för mina ovana smaklökar), valstek (smakar som viltkött), hästfilé (fantatsiskt gott! Nästan bästa på hela resan och då har vi ätit väldigt god mat. Önskar Sverige skulle börja äta mer häst istället för att skicka hästarna på slakt i Italien = väldigt plågsamt för våra fyrbenta vänner) och torkad fisk (också en isländsk delikatess som man gärna äter med smör, luktar illa, smakar lika, men mina vänner här äter det som godis).

Men ikväll blir det alltså en sån här liten söt rackare.