Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for October, 2011

Rogivande arbetsuppgift.

Det är inte alltid jag rider, tömkör unghästar eller jagar får. Ibland får jag konstiga små arbetsuppgifter som fylle rmig med oväntat mycket tillfredsställelse när de är klara.

Till exempel att plocka ull från taggtråd. Det känns som en väldigt banal uppgift, men jag gillar den skarpt. Den måste göras (bara det är lite konstigt) och det går inte att göra fel och det går inte att göra mer eller mindre bra. Det är bara att avlägsna ullen så är man klar. Jag gillar verkligen sådana uppgifter.

Isländsk inredningsdetalj.

Katten Gustav finns på många ställen i huset. tex i badrummet, bredvid badrumsvågen..

T-shirt väder!

Vädret är minst sagt omväxlande och ena stunden är det sol och nästa regn och tredje vind och sen kommer solen igen. Men för några dagar sedan hade vi riktigt kanonväder. Solen bara sken och sken och det blåste knappt alls. Så pass varmt att jag gick omkring i bara understället på överkroppen.

Ljuset blir så fantastiskt här eftersom det inte finns någon som skuggar det. Ingen skog som stoppar. Allt ljus kommer fram. Helt fantastiskt.

Handskar, tröja och jacka fick ligga ute i solen under tiden jag mockade i stallet.

Sovrum.

Välkommen in i mitt pyttelilla sovrum, som alltid är en aning stökigt eftersom jag har grejer överallt där det finns plats. Inget fancy men det fyller sin funktion. Jag sover där och går in ibland och stänger dörren när jag bara behöver vara lite själv. Ska jag klaga på nåt är det kanske att sängen är lite kort, men det är smällar man får ta. Annars trivs jag fint.

Bra bilväg.

För någon dag sedan skulle jag hjälpa Eggert att laga staket. Vi åkte med bilen in i en av hagarna, det fanns en väg. Mycket bra. Sen tog vägen slut och jag tänkte “nu är det bara att börja gå.” Men inte. Jag lovar att marken var mycket värre än den på bilden, “tuvorna” var högre liksom. Bilen fastnade några gånger och jag fick hålla i mig med båda händerna för att sitta kvar i bilsätet. Långsamt gick det också. Men vi skulle absolut köra ända fram.

Eggert klappade lyckligt sin bil när vi kom fram och  sa ” Bästa bilen”. Mycket konstig upplevelse.

Jakten på ripor – the beginning.

Det är inte varje dag man möts av två gevär i bilen. Men i fredags var det första dagen på Island för ripjakt och givetvis skulle halva byn ut och jaga. Så även Eggert och efter lite tjat (egentligen nämnde jag bara att jag ville följa med och han blev mycket nöjd över detta) från min sida så fick jag följa med. Vi åkte upp till “Heden”, där fåren går på sommaren. Det är en yta som är cirka 22 km lång och ännu bredare. Ganska stort alltså.

Dessvärre låg det snö där, vilket gjorde att det var ganska svårt att se riporna, som för det mesta är vita eller grå. Dessutom gömmer det sig gärna och heden är som ett hav utav grästuvor, perfekta för ripor att gömma sig bakom.

Vi stannade där vi såg spår i snön efter ripor men nästan varje gång så såg vi inte en levande varelse så långt ögat nådde. Och då använde Eggert till och med kikare. Så istället för att skjuta ripor, sköt jag av ett gäng bilder.

Sen blev Eggert hungrig och plockade fram matsäcken. Den bestod utav “Corny”, bananer och chokladmjölk.

Sen blev det spontant “jaktmöte”, när tre bilar möttes mitt ute i ingenstans. I en bil hade de skjutit fyra ripor, men alla var överens om att det var väldigt lite ripor i år.

Sen hittade vi en ripa, men hon var, enligt Eggert “very scared”, så hon fick flyga vidare. Fast först fick jag spår henne bakom en grästuva. Dte som syns på bilden långt bort är förövrigt två jöklar. Eriksjökull och Longjökull. Har ingen aning om det stavas sådär, men det lät rätt.

Eftersom vi åkte hem efter tre timmar, tomhänta, var Eggert mycket glad över att vi iaf såg en ripa, och en havsörn, så att vi kunde kalla utflykten för sightseeing för mig. Kul! Ha en känsla av att Eggert kommer fara ut på mer ripjakt, to be continued…

P.S. Innan jag vaknade hade Eggert redan varit ute och skjutit en ripa såklart, så helt lottlös var han inte..

 

Konsten att misslyckas ibland.

Igår gick väldigt lite min väg. Är det något jag har märkt här på Island, är att det är väldigt viktigt för mig att allt alltid går bra. Om det någon gång går dåligt, så blir jag helt förstörd.

Igår så blev jag ombedd att hoppa av hästen jag red efter fem minuter och byta till en annan, bara för att jag inte fick till det. Det gjorde mig oerhört ledsen, dels för att det för mig kändes som ett oerhört misslyckande och än värre, ett konstaterat misslyckande och dels för att jag direkt kände mig så himla dålig.

Jag red ledsen hem och sadlade av min häst och släppte ut den tillsammans med handhästen i hagen. När Eggert kom tillbaka visade det sig att jag inte skulle sadlat av och släppt ut min häst, för jag skulle upp på den igen och träna unghingstarna. Det spädde på min känsla av att inget jag gör blir rätt. Tiden var knapp och vi hade lite bråttom och jag hamnade på efterkälken när jag var tvungen att springa in i hagen, hämta häst, sadla och tränsa och bege mig av igen.

Väl vid hingsthagen fick jag som vanligt Harkir, den lite känsligare och “besvärligare” av de två unghingstarna, att ha som handhäst. Eggert undrade om det var okej och det var det, jag har haft honom flera gånger tidigare. När jag sitter upp igen så vet jag att Harkir ALLTID blir väldigt rädd av at jag helt plötsligt dyker upp ovanför honom och det brukar sluta med att han kastar sig iväg. Så jag var beredd. Men tydligen inte tillräcklgt, för den här gången kastade han sig iväg med extra kraft och lyckades slita sig ur mitt grepp och for i full kareta bort från oss. Grejt. Nu hade jag lyckats släppa den svårfångade, hormonstinna unghingsten lös också. KUL. Mitt självförtroende bara släpade sig i gruset bakom mig när jag gick mot stallet för att förhindra att Harkir inte kom in till hästarna där och ställde till med kalabalik, under tiden Eggert fångade honom.

Och visst fångade Eggert honom, han satt upp utan problem och red med båda unghingstarna till mig och stallet och det hanns inte med någon mer tämjning utav dem, utan Eggert bad mig ta in dem och göra iordning stallet under tiden han red iväg för att samla in flocken. Det gjord mig också ledsen eftersom det varje dag varit min uppgift och det kändes som om jag blivit nergraderad. Tårarna fullkomligt sprutade och allt kändes så himla ledsamt. Det kändes som om ALLT jag gör blir fel och att jag är världens sämsta ryttare.

Det var först några timmar senare, när jag fick fina sms från några vänner och när jag berättade om incidenten med Harkir för Sigrún som känslan släppte. Hon såg det hela för hon var ute med hunden och när jag berättade att det inte gått så bra idag och nämnde att Harkir kommit lös såg hon frågande på mig och frågade “Men, var det ditt fel?” och jag tänkte lite. Kanske inte. Kanske är det bara det faktum att man håller på med starka, fullt levande varelser som gör att det ibland inte går som man tänkt.

Måste bara lära mig att det är helt okej. Ingen hatar mig för att jag tappade Harkir när han slängde sig och ingen hatar mig för att det just idag inte gick så bra när jag red Sólbrún. Man har sina dagar och det har hästarna med.

Jag tror att om jag lär mig att låta sådana här saker rinna av mig i lite större grad så skulle jag må så oerhört mycket bättre. Allt måste inte alltid gå perfekt och jag måste inte alltid prestera på topp, jag är helt okej ändå, kanske till och med duktig. Fy sjutton vad svårt att inse, bara!

 

3 veckor.

Idag var det tre veckor sedan jag kom till Bjargshóll. Hur sjutton kan tre veckor ha passerat så fort? (Nu har jag, enligt Egget, bara två veckor på mig att lära mig att tala flytande isländska, herregud. 5 veckor har han ansett vara en vettig tid att ge mig.. Kan man injiciera språk?) Tre veckor har gått och jag har 6-7 veckor kvar. Jisses, det här kommer gå galet fort och snart sitter jag hemma i Stockholm igen. Konstigt.

Draumur.

Jag jobbar fortfarande med unghingstarna från marken. Nu tömkörs de i trav och har förstått det där med att svänga och stanna, de är båda väldigt duktiga. Eggert hoppas på att Draumur ska visas och bli godkänd hingst nästa år.

Godnatt baggarna!

Nu går solen ner, dags att sova.

Gissa vad jag gör?

Samlar får såklart! I nya jackan från Didriksons (Colby unisex)som jag ääälskar! Eggert är inte nöjd med att jag köpte jacka (och skor) när han inte är med och muttrar hela tiden om att min nya jacka nog inte är så bra, bara därför.. Känns lite konstigt att köpa svensk jacka när man är på island och att den, tack vare valutan, är billigare här än hemma..

colby unisex jacket 500166 040

 

När jag jagar får till fots..

 

Så är det i sån här terräng. Alltså, att gå i motvind efter får i såna här marker ÄR jobbigt. Det är så oerhört oländig terräng, ofta mycket värre än på bilderna. När man väl får för sig att springa, då är det ännu jobbigare. Ibland längtar jag till att alla får ska rakas och bara vara inne över vinter. Framförallt de dagar då jag känner latheten gro i mig..

Skämt åsido, borde inte löpare från Island vara grymma? Fatta vilken terräng de har att springa i och vilken motvind! Någon som vet om isländska löpare är något bra?

Så många grästuvor och så lite får..

Kallt, varmt, kallt, varmt?

 

Jag har fått flera kommentarer och frågor om vädret, någon skrev att det måste vara svårt att stå ut med kylan här. Till skillnad mot vad många tror så är inte Island en enda lång smällkall vinter ;) Det som är kallt här är inte minusgrader utan vinden som ibland kyler ända in i märgen.

Jag vet inte om jag tycker att det är så kallt, nu är det ju iofs bara slutet av oktober än, men ändå. Det blåser och regnar ibland och då blir det ofta väldigt kallt. Men sen kan det ändra om så himla snabbt och bli klar himmel och sol. Jag har inga problem med kyla, jag älskar vintern hemma och gillar både minusgrader och mycket snö. Så för mig är just kylan inget större problem. Här upplever jag inte att jag fryser särskilt ofta, det är när jag stått still länge och det blåser kraftigt kalla vindar. Igår var det riktigt varmt, så pass att jag jobbade lite i bara understället på överkroppen. Samtidigt så kan det vara snö några mil bort, så det är väldigt lokalt väder och det kan förändras precis hur fort som helst.

Jag har nog bara frusit två gånger sen jag kom hit. Båda gångerna efter att stått still lite för länge i regn/hagel och kraftig vind. Annars är det kanske händerna och ansiktet som blir lite kallt ibland. Däremot är det inte ovanligt att jag svettas när jag jobbar, för att jag satt på mig nya kläder och för att det inte är så kallt som det kanske verkade, inifrån.

Enligt Eggert är det alltid fint väder på Island..

Välkommen!

Jag ser att det är många nya läsare som dykt upp den sista tiden, kul!

Botanisera gärna runt bland inläggen och häng med på resan. Just nu är det en resa både bokstavligt och bildligt talat, då jag befinner mig på Island i drygt två månader för att jobba på en häst/får-gård.

Har ni några frågor är det bara att slänga iväg dem så ska jag göra mitt bästa för att svara på dem.

Följer bloggen gör ni enklast via Blogglovin eller RSS.
bloglovin

Flocken blir större.

Tidgare hade vi bara fem hästar “hemma”, dvs, hästar som står inne på nätterna och som jobbas med. Det var Draumur och Harkir, de två unghingstarna och sen Sólbrún, Thröm och Snodur. Nu har vi fått tillökning utav två damer, Spes och Konst.

Spes är bara hemma för att hon enträget försöker rymma över till granngårdens hingstar. Men vi vill inte att hon ska dit. Sist var hon tydligen borta i 1,5 år (!!) och kom hem med ett föl. Granngården är en kött-gård, dvs de föder upp hästar för slakt, så det känns ju bättre om Spes håller sig hemma framöver.. (Apropå hästkött. Vi åt middag häromdagen, väldigt gott kött. jag tänkte direkt nöt, men kunde inte komma på vilken del det var vi åt. Och när jag frågade vad det var för kött så fick jag svaret “Föl.” Inte direkt ett svar jag är van att få på den frågan.. Men det var gott!)

Konst ska jag jobba med och utbilda, men jag har ingen aning om hur mycket tränad hon är innan. Hon är fyra år och enligt Eggert ridbar, men vad det innebär har jag ingen aning om..

Hos granngården.

Jag tänker “Vad är det som ligger där?” och går och kikar.

Jaha, det var bara ett blodigt fårhuvud…sweet!

Har haft en sån himla bra dag, både idag och igår. Allt har bara varit roligt och gått bra. Jag har skrattat och försökt bli bättre på isländska. På dagarna är det strikt bara isländska som gäller med Eggert. Blir frustrerad över att det går så långsamt, har varit på gården i 2,5 vecka och tycker att jag borde fixa isländskan redan. Höga krav? Neeej dåå.

Dagen idag har i alla fall varit kanonbra. Riktigt rolig. Avslutades med att jag fick beskåda en meteorit (tror jag?) som föll brinnande över den mörka kvällshimlen när jag var på väg hem ridande på Thröm. Helt galet vackert.

Nu ska jag bädda ner mig i min lite för korta säng och sova. Hoppas att Eggert kommer ihåg att väcka mig åtta imorgon, idag blev jag inte väckt förrän kvart över nio, halva dagen missade jag!


Till och med fåren samarbetade idag!

Inte bara häst/får-farmare..

..nu är jag tydligen med i en kyrkokör också!

Alltså, det här var inget jag hade planerat. Men efter att jag åkt bil med Eggert och Sigrún från Reykjavik, en resa som tar 2,5 timme, så bestämde jag mig för att lyssna på lite musik på min ipod och körde en skön nostalgi-spellista. En sån där fylld med Savage Garden, Westlife mfl. som jag lyssnade sönder för en sisådär 15 år sedan. Jag kan alla texter.

När vi kommer hem och jag tar av mig hörlurarna är det knäpptyst i bilen. Radion är avstängd och Eggert och Sigrún sitter, fulla i skratt och kikar på mig. När Sigrún tackar för konserten ville jag mest sjunka genom jorden. De hade tydligen fått stänga av radion för att jag överröstat den och sjungit så högt. Hoppas de gillar “Swear it again” med Westlife, den hade jag tydligen sjungit två gånger.

Jag tror att det här någonstans väcktes en idé hos Eggert och när jag intet ont anande igår fick frågan om jag ville följa med när han skulle sjunga i sin kör tyckte jag att dte lät kul. Såg framför mig att jag skulle sitta och lyssna på en massa vackra sånger och se Eggert i en helt ny miljö. Kul!

Väl där blev det dock inte riktigt som jag tänkt mig. Jag blev snabbt tilldelad ett notblad och en stämma (alt, tack gode gud, min mamma tycker att jag ska försöka vara kreativ och sjunga med killarna som sjunger tenor, men jag vete sjutton om jag vågar..jag har väldigt djup och mörk sångröst nämligen). Kruxet är att det var kanske 15 år sedan jag ens försökte läsa noter, jag är inte särskilt bra på att sjunga i stämma och nu skulle jag försöka hinna läsa och sjunga både noter och isländska i kyrkliga julsånger. Svettigt!

Nåja, inte nog med detta, jag fick också veta att den 13/12 är det konsert och då ska jag tydligen vara med. Snacka om snabb-rekrytering. Alla i kören var mycket nyfikna på mig och jag sänker väl medelåldern en aning. Den låg väl innan på 65 år kanske.. En kvinna tyckte dte var en jättebra idé att jag skulle sjunga solo på konserten också, men skräcken i min blick gjorde nog att den idén föll bort.

Men, kul grej. Körsångare på Island. Mycket mycket otippat. antar att ni komme rkomma vallfärdandes från alla platser världensöver för att höra mig sjunga på konserten. Kul!

 

Det här gör jag mycket nu:

Tömkör. Främst unghästarna, men även de äldre får fila lite på kommandon och jobba från marken. Mycket bra tycker jag! Jag har alltid varit en förespråkare för markarbete och jag vet att jag är duktig på det.


Med Snodur har jag fått börja lite från början. Han är väldigt ointresserad av att svänga och stanna, något som blir lite komplicerat när man sitter på honom..

Är mycket stol över “mina” två unghingstar som jag nu jobbat med i 1,5 vecka. De är båda mycket bättre i tömkörningen än Snodur, som är ett år äldre och redan är inriden. De lyssnar på alla kommandon, är orädda och gör det jag ber om.

Jag har gjort ett bra jobb, klapp på axeln för det.

 

Har jag sagt att det är vackert här?

Vi åkte för att leta efter några försvunna får. Vi åkte upp en bit. “Hagen” är 8 km bred och 4 km bred, där går hästarna på vintervila. Tror att de trivs.

Eggert spanar efter får.

Vi hittade inga. Men vi såg en havsörn, en falk och en laxtrappa. Som sightseeing!

Sporri var väldigt uttråkad över att få vänta i bilen.