Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Problemen:

Okej, jag behöver en plan, jag behöver ett tydligt mål och jag behöver påminna mig om VARFÖR jag ska följa planen för att upprätthålla min motivation. So far som god.

Om målet är att gå ner i (fett)vikt så måste planen utformas för att gynna målet. Men då måste jag fundera på vad det är i nuläget som hindrar mig från att vara där jag är. Jag tror inte att vad jag äter är det stora problemet, visst kan man gå på olika dieter, följa viktväktarna eller bli LCHF:are. Men jag TROR, understryker tror, inte att det är vad jag äter som mål under dagen som är problemet. Mina måltie rär som regel bra. Jag tror att problemet ligger i hur jag äter och det som äts utöver dessa mål.

Att ha självinsikt är inte så himla enkelt, men jag har iakttagit mig själv den senaste tiden. Sett men inte orkat/velat/vågat förändra. Det jag har kunnat konstatera är att:

Jag har svårt att säga nej.
Äter saker som jag inte borde äta, godis, efterrätt, en portion till, “fyllekäk”, läsk, “bilmat” osv osv. Så har jag sjukt svårt att låta bli. Undermedvetet rättfärdigar jag mina egna val med att andra gör samma val. Om jag verkligen vill ha en glass men vet att jag inte borde, så är det enklaste att fråga om någon annan vill ha glass, i sånt fall blir det mer okej att ta en glass själv. Jag skulle tro att det är ett typiskt beroende-beteende. Alkisen dricker hellre i sällskap än ensam. Jag äter hellre i sällskap än ensam, men är jag deppig så äter jag helst själv och “ostört”.

Jag äter sötsaker/skit oftare än jag tror.
Jag har en bild i huvudet av att jag aldrig äter godis/läsk/kakor/glass efterrätt. Men den behöver nog uppdateras. På grund av anledningen ovan så blir det oftare än jag tror och det är så lätt att glömma bort sist man tog en kaka, åt en hamburgare eller liknande.

Jag äter av andra anledningar än att få i mig näring.
Maten fyller helt klart flera funktioner än att enbart agera som föda. Jag äter när jag är ledsen, när jag är trött, när jag behöver tröst, när jag vill ha belöning osv osv. Mat har en väldigt stark känslomässig koppling som är svår att komma undan. Mat är inte “bara mat”. Mat är som en livlina.

Jag är dålig på att planera.
Magnus har sagt att jag ska äta fem gånger om dagen för att få igång min förbränning. Det har fått mig att inse att jag är väldigt dålig på att planera mina matintag. Jag äter när jag bli hungrig och det är inte alltid så regelbundet som jag kanske tror. Risken är att jag inte känner när det börjar bli dag satt äta, utan överrumplas utav en väldig hunger som gör att mitt blodsocker får gå bananas och jag äter mer än jag behöver alternativt inte får tag i något “bra” att äta och äter något “sämre”.

Jag äter för mycket/har svårt att sluta äta när jag är lagom mätt.
Jag har svårt att se vad som är en lagom portion och har dålig koll på mina mättnadskänslor. Jag gillar att äta mycket och det är lite det som är klurigt när man ska gå ner i vikt och inte upp.

Jag rör mig för lite/sitter för mycket.
Det må låta lite konstigt kanske, för jag är rätt duktig på att träna. Men träningen är en så pass liten del av livet. Om jag tränar hårt en timme per dag, så ger det mig ungefär 15 till vakna timmar om dygnet. De timmarna kan jag vara väldigt inaktiv. Min träning blir då som en droppe i havet. Jag sitter gärna. Framför datorn och tv:n och framförallt när jag inte har ett tydligt och aktivt dags-schema. När jag är i skolan så innebär det ju också många timmars sittande under föreläsningar.

Jag tror att det här är mina stora svagheter/fallgropar. Det som är bra med alla de här grejerna är ju att de går att förändra. Vissa kommer vara svårare att få bukt med än andra, men jag ÄR inte stöpt i en viss form. Jag skapar den jag är hela tiden. Inget att problemen ovan är statiska.

  • Ja Ella, jag kan ju lätt säga att jag känner igen mig i precis ALLA punkterna du pratar om i ditt inlägg. Och vad jag kan känna allra först är att det känns jobbigt att ha identifierat vad jag gör för fel och ändå inte riktigt klarar av att förändra mitt beteende. Det är som att det är så många punkter som behöver ändras på på samma gång för att lyckas så det blir övermäktigt innan jag ens satt igång.
    Nästa dag känns det helt annorlunda och jag känner mig helt säker på att jag kommer att lyckas. Men det jag gett mig nu är tid, inse att jag inte kommer att droppa alla överviktskilon på 6 månader och att vara lite snäll mot mig och inte kasta skit på mig själv. Den metoden har ju inte varit framgångsrik hittills :-)

    Nu börjar min semester och det är en av sommarens prövoperioder, så är det. Men planen i år, precis som ifjol är att försöka få in rörelse varje dag och att se till att jag inte går upp i vikt. Då är det tillräckligt bra för den perioden, så får jag skruva till tempot lite när det är dags för jobb igen.

    Kram kram

    Millis

    July 18, 2011

  • Har en klump i magen för allting stämmer så väl in på mig! Det gör ont att veta att det är så. Jag orkar liksom inte riktigt även om det är så att jag skulle behöva det. Hoppas kunna hittamotivationen o orken!
    Lotta

    Lotta

    July 18, 2011

  • Testa att aktivt reflektera över dagen, t.ex. i dagboksform? Typ vad man äter, när och varför? Det kanske bidrar till att man blir mer medveten om ens dåliga och bra vanor och då enklare kan förändra det som behöver det? :)

    gordon

    July 18, 2011

  • Fina fina Ella!när jag inte skriver på min ajfån ska jag skicka recept på min goda linsgryta!
    Du är så klok! Du känner sig själv så bra! Du vet var problemen är! Och se kanske blir en fallgrop? Jag följer och hejar !! Stor kram

    Annie

    July 18, 2011

  • Skippa soffan. Sätt dig på golvet istället. Inte alls lika mysigt men ack så effektivt. För när du ändå sitter där på golvet kan du ju lika gärna passa på att stretcha. Och när det är reklam på TV, ställ dig i plankan, gör några sit ups, en liten yoga-hund kanske…Prova! Jag utmanar dig:o)

    anja

    July 18, 2011

  • Tack Anja, att du också anammat den Asiatiska stilen med golvsittning. Är helt perfekt, t.ex när datorn tänker mellan man byter några websidor kan man göra några armkävningar, eller situps – sitter man en timme blir det kanske 50 gratis reps utan en tanke!

    pilla

    July 18, 2011

  • gordons tips är bra. jag gör sådant! mkt, mkt nyttigt.

    Träningsglädje

    July 18, 2011

  • Oj, dina senaste inlägg är precis om mig. Jag känner igen mig så otroligt mycket. Känner även igen mig i ditt “rutiner mår jag inte bra av”. Jag har mål, men känner att jag aldrig lyckas med dom. Jag tror inte tillräckligt på mig själv och är inte peppad nog att fixa dom.
    Om det kommer en utmaning här på bloggen är jag på.

    Har läst din blogg länge och har tyvärr varit dålig på att kommenterat, men du inspirerar mig. Du är så beundrans värd när du tränar och kämpar på.
    Jag tror på dig!

    Vi ses i en kommande utmaning!
    KRAM till dig!

    AnnaPanna

    July 18, 2011

  • Ella! Du är grym! Impad över hur ärlig du är mot dig själv och inte försöker lura dig själv för att må bättre. Att du inte på något sätt bortförklarar genom att säga att du är stöpt så’n eller använder andra försvarsmekanismer för att skydda dig själv. Det här känns verkligen som ett steg i rätt riktning. Det är nu det händer. Kram

    Ulrika

    July 18, 2011

  • Du är fantastisk!

    Susanna

    July 18, 2011

  • En sak som jag reagerat på är att du, tillsammans med en del andra bloggare jag läser, ofta äter ute. Sådan mat är ju svårare att hålla ill på kcalinnehåll i samt att det oftare är mer kcal i än hemlagat, plus att det är stora portioner. Annars ser planen bra ut!

    Katrin

    July 19, 2011

  • Jag har följt din blogg “i smyg” ett tag å jag upplever att du är en stor inspirationskälla för mig. Känner igen mig mycket i det du beskriver om problem när det gäller mat.
    Under hösten som var så satte jag igång med träningen igen efter att varit lat över sommaren. Gav mig den på att gå ner i vikt genom att träna å äta mindre portioner. Det som hände var att jag gick upp ca 7kg!! Gissa om jag blev paff.
    Efter att ha tjatat på läkare om att kolla sköldkörteln så fick jag konstaterat underproduktion (därav viktuppgång).
    Jag blev less efter jul å tog kontakt med en dietist som även är PT å det har hjälpt mig mycket när det gäller maten å portionsstorlekar. Nu äter jag 1500 kcal/dag å tränar 5 ggr/vecka men pga sköldkörteln så är viktnedgången minimal tills levaxindosen är inställd rätt.
    Varför jag berättar det här är för att jag tänker att du som ändå tränar så mycket å ändå har det jobbigt med vikten så kanske det är en idé att kolla upp??? Missförstå mig rätt, som sagt, bara en fundering. Har märkt i min omgivning att det är ett vanligt förekommande problem hos kvinnor men det är många som inte får hjälp i tid.
    Tack för en superinspirerande blogg!!! Följer med spänning dina framsteg!!
    Kramen, Maria

    Bokmalen

    July 20, 2011

  • Jag är nog i princip exakt lika dig i mina beteenden, och jag är så jävla less på det här nu. Varför är det så jävla svårt? Varför kan inte jag få vara som alla andra och bara tycka att det här är skitenkelt? Varför kunde inte jag födas med rätt uppsättning gener? Varför är jag inte smartare än mig själv?

    Fia

    July 28, 2011

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment