Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Kvällens löpning – jag saknar ord för hur dåligt det gick.

Alltså, jag vet inte vad ni tycker, men efter en depp så kändes det som om jag var värd ett träningspass som kändes bra och lätt. Så blev verkligen inte fallet. Fallet blev hårt och tungt rätt ner i den förbannade löparmardrömmen. Det var verkligen inget bra löppass för mig idag. Och när jag säger inget bra löppass så var det verkligen jättedåligt.

Jag skulle springa 6 km och det är väl ingen sträcka som borde skrämma mig märkbart och det gjorde det inte först. Men så fort jag satte igång så visste jag att det inte skulle bli lätt. Jag hade så oerhört tunga och trötta ben. Kroppen gjorde sådant sjukt motstånd mot löpningen att det inte var klokt. Det var 6 kilometer som gick mycket långsammare än de någonsin gått. Jag fick gå bitvis för att benen bara inte lydde och jag kände mig så jäkla dålig och ynklig. Det var tryckande varmt och fuktigt, precis som det är innan åska/regn. Flugorna ville helst av allt sätta sig i mitt ansikte och jag var så varm att det var olidligt. Jag grät och tänkte att jag aldrig mer skulle springa igen.

Det var inte precis det träningspasset som jag behövde. Jag kände hur min löparglädje fick sig en ordentlig törn. Tårarna kom och allt kändes bara så jäkla dåligt och jobbigt. Såhär i efterhand försöker jag fokusera på att jag gjorde  det och att alla kan ha riktigt dåliga dagar ibland. Men att slita för kung och fosterland, med hög puls -85% i snitt och ändå springa långsammare än vad jag någonsin gjort kändes inget kul. Drygt 8:minuters tempo, 6 km på 48 minuter. Om jag nu ska springa i det tempot så ska det ju vara som ett väldigt långsamt och lätt återhämtningspass, inte med en känsla av att jag gav allt och lite till. Hög puls och “Jag ger allt”-känsla skulle ju hellre höra ihop med högt tempo.. Men, jag får vara glad över att jag gjorde det, jag genomförde alla de sex kilometerna, även om jag gick några minuter sammanlagt. Jag gjorde det och det ska väl i slutänden ge något.

Summan av kardemumman: Fy fasen vilket tråkigt pass. Fy vad kul det ska bli att springa nästa gång. Jag riktigt längtar..

  • Men alltså, det här med att löpning skulle vara lätt?! Jag är i grym form, tränar skitmycket och äter bra, och det absolut jobbigaste jag gör, det är när jag måste springa. Då kör jag ändå bara typ 3-4 km per gång, och verkligen fokuserar på att springa långsamt och med så liten ansträngning som möjligt. Lika vidrigt varje gång. Så, även om du var tvungen att gråta och gå emellanåt, så tycker jag att du är GRYM som tar dig runt de där sex kilometrarna, för springa är fan skitjobbigt! Jag känner mig iallafall som värsta hjälten varje gång jag snörar på mig löpardojjorna, löpning är fan hard core tuff träning alltså!

    soffan

    July 19, 2011

  • Det är okej att det blir skitpass ibland! Bland alla fantastiska pass du genomför är dessa hemska pass bara en fis i rymden. Jag tycker att du är GRYM! Du inspirerar mig en massa, själv behöver jag “bara” gå ner 10 kg, genom att läsa om din träning blir jag så taggad till att själv ge mig ut i löpspåret, trots regn, värme eller att det egentligen är läggdax. Jag önskar dig all lycka till, fortsätt fokusera framåt. The sky is the limit! Kram från Malin

    Malin

    July 19, 2011

  • Jag håller med det här inlägget! Plus den outhärdliga, äckliga värmen och dagsformen. För egen del är jag som mest nöjd när jag tagit mig igenom ett pass som gjorde mig psykiskt utmattad också, utöver att det var tufft och tungt fysiskt. Och du är en inspiration! För egen del orkar jag inte ens springa sådär snabbt, 6 km tar för mig en timme. Så kämpa på! Det släpper!

    jenni

    July 19, 2011

  • Måste du springa nödvändigtvis? Cykla istället? Jag är skitdålig på löpning. Vet inte vad det är men nåt fel är det och dessutom får jag ont överallt av det. Jag brukar springa 7 minuterstempo och ligga i pulszon fyra. Hahah. Skrattretande! Jag betraktar ändå mig själv som hyfsat vältränad. Jag springer ibland men utan några förväntningar på prestation. Prestera får jag göra på andra håll. Varför göra nåt som man bara mår dåligt av. Psykiskt eller fysiskt. Du har iofs verkat gillar löpning annars. Om du vill springa långsamt på Kungsholmen nån gång är jag game! Fast cykla är roligare :) Kram kram

    Erika

    July 19, 2011

  • Springer rätt mycket själv och visst finns det passen från h ibland när det kännssom benen växer fast i marken mellan stegen. Men tycker du gör helt rätt som kör din sträcka ändå, du klarade ditt mål och nästa pass kommer gå mycket lättare! Ge aldrig upp innan du är i mål! Hejar på dig!

    pilla

    July 19, 2011

  • Jag vet känslan, den suger verkligen men så är det ibland med löpning. Hade själv samma problem för 1-2 veckor, en puls som var skyhög trots att jag tog mig framåt i ett långsamt tempo. Men det finns dagar det går bra och dagar då benen och kroppen inte riktigt återhämtat sig och inte pallar med. Vätskebrist i värmen också kanske?

    Tycker det är bra att du fokuserar på att nästa pass kommer gå bra, för det kommer det! Försök dock om möjligt att inte träna när det är som varmast, det påverkar de flesta ganska enormt.

    Linda

    July 19, 2011

  • Jag har faktiskt lagt min pulsklocka i tillfällig vila, jag blev som mer stressad av att hela tiden kika på den och upplevde att jag fick högre puls bara därför. Nu springer jag bara utan, kör min Garmin utan pulsbandet på och upplever att känslan i kroppen blir en helt annan. Men jag orkar iofs inte springa speciellt långt än :-) Kanske blir sugen på mer siffror när sträckorna och orken ökar, man ska väl aldrig säga aldrig…

    Millis

    July 19, 2011

  • Sträck på dig för att du tog dig igenom det trots att det var så jobbigt. Nästa gång känns det lättare.

    Marie

    July 19, 2011

  • Jag har också skitsvårt för löpning! Kvittar hur vältränad jag är i övrigt -springa går långsamt. Och trots att jag nu springer tre pass i veckan så gör jag inga snabba framsteg direkt. Mitt tips är att bara springa efter puls och strunta i hastigheten. Ska du springa ett lugnt pass så håll dig på 70-75% av max och tillåt dig själv att gå om pulsen rusar. Tids nog kommer du att märka att du vid samma pulsnivå kan hålla ett högre tempo. Men varför inte strunta i att mäta hastigheten under en period? Den spelar ju egentligen ingen roll – det viktiga är ju att du tar dig ut.

    Ulrika

    July 19, 2011

  • Alla kan ha skitpass ibland. Kanske har man ätit dåligt, sovit fel, håller på att bli sjuk eller något annat som sätter kroppen ur spel.
    Men jag vet, känslan under/efter ett sådant pass är inget rolig. Försök att skaka av dig det, det var ju en tillfällighet, du har ju en massa andra pass i ryggen som har gått hur bra som helst. Nästa gång peppar du lite mer och sedan går det galant. Promise!

    Josefine

    July 19, 2011

  • men DU GJORDE DET! well done!! :)

    Träningsglädje

    July 19, 2011

  • Jag har bara två mål för mina löppass (nåja, lufspass).
    1. Ta mig ut
    2. Ta mig runt.
    Skit i klockan, skit i mängden meter, vad spelar lite siffor för roll? Ibland blir det snyggt, ibland får jag låtsas att jag tappat nått eller måste knyta om skorna men hey, jag är ute och snart runt! Det räcker gott.

    anja

    July 19, 2011

  • Ibland känns det bara segt. Inget kul, jag vet. Men på´t igen bara! :-)

    Västgötskan

    July 20, 2011

  • anjas inställning är fantastiskt. I LOVE! så ska jag tänka på dagens bikram…

    Träningsglädje

    July 20, 2011

  • medhåll!
    Klockrent Anja och jag måste nog ta efter ditt tänk oftare!

    Kejrin

    July 20, 2011

  • Å den där kommentaren skulle ju hamnat under Anjas egentligen…jag skyller på mosig hjärna efter just ett sånt där “ta mig ut, ta mig runt pass”

    Kejrin

    July 20, 2011

  • Ella, du gjor’t, du kom runt och du kommer att göra’t igen. Skit i tider, klockor, kilometertider och allt annat. Bara spring.

    Lotta

    July 20, 2011

  • […] jag hade sagt till mig själv att jag skulle anamma den oerhört kloka kommentaren Anja skrev på det här inlägget. Jag hade således två mål för mitt löppass; att ta mig ut och att ta mig runt. Skit i tempo, […]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment