Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for July 7th, 2011

Nu vet jag att jag lever..

20110707-124313.jpg

Det visade sig att den oron jag kände inför dagens pass helt klart var befogad. Magnus mötte upp med ett brett leende och sa något om tuffa intervaller. Kände både bävan och förtjusning, men mest bävan tror jag. De senaste löppassen har jag upplevt benen som tunga, styva stockar när jag sprungit och tyvärr satt den känslan i idag också. Direkt när vi började jogga längs Strandvägen ut mot Djurgården blev det tungt. Inte något emot vad det skulle bli sen kom det dock snabbt att visa sig.

För jävlar vad jobbigt det blev sen! Tio stycken 30 s intervaller väntade med lika lång gångvila mellan. Tio stycken, dvs tio min sammanlagt kändes som en evighet och pulsökningen var inte alls kul att genomlida. Det var inte så mycket som kändes “kul” när tre intervaller avklarats och jag hade sju kvar, jag kände det som om hjärtat skulle explodera i bröstet och jag inte fick någon luft. De trettio vilosekunderna flög förbi och de trettio löpsekunderna tog aldrig slut. Så orättvist hur tiden kan upplevas olika beroende på vad man gör.

Inget kändes “kul” och jag svor inombords över hur jobbigt passet var. När de tio var avklarade fick jag direkt en känsla av att “det här var inte allt”, och visst hade jag rätt! Jag skulle bli tvungen att upprepa det hela en gång till. Magnus peppade och jag tänkte negativa tankar. Sen blev jag förbannad över att det var så jobbigt och att jag tänkte negativa tankar och precis då sa Magnus att jag bara skulle tänka att jag var stark. Jag om någon borde veta vikten utav att ha rätt inställning, och bestämde mig för att upprepa “jag är stark” för mig själv och skjuta undan alla andra tankar de restrerande intervallerna. Inte helt förvånande gick det mycket bättre. Tankens kraft är oändlig!

Det var ett sjukt jobbigt pass, min puls låg runt 190 bpm i intervallerna och med alla pauser under det 50 min långa passet låg snittpulsen på 80%, jobbigt! Men efteråt känns det så jäkla bra, så bra som det bara känns när man fått utmana sina gränser och pressat sig lite längre. Det känns fantastiskt. Det är ju därför jag älskar tuff träning, pga allt det ger. Nu ligger jag utslagen på en gräsmatta och stretchar i solen, bara en sån sak!

20110707-124333.jpg
Var förresten snyggast i spåret idag i mitt nya linne från Nike som jag köpte för någon vecka sedan. Jag älskar det!

Upp med pulsen!

Idag blir det PT-pass. IIIIHH! Jag känner på mig att det kommer bli extremt jobbigt. Läskigt!

Jag vet inte varför ja är så rädd för att det ska bli jobbigt, jobbigt är jag ju rätt bra på. Jag kan trycka på när jag får blodsmak i munnen och kroppen vill falla ihop. Eller jag kunde förr i alla fall. Nu känns det som om jag blir för trött för fort för att orka pusha hela vägen. Minns passen då pulsen var uppe över 200 bpm, nu dör jag när den jobbar sig över 180..

Tror löpningen är nyckeln till det hela. Förr sprang jag med pulsen uppe på 85-95% konstant varje löppass, väldigt slitande för kropppen, men det blev härdande, jag lärde mig “stå ut” med hög puls. Nu känns hög puls bara sjukt sjukt jobbigt.

Ska bli spännande att se vad Magnus har för planer för mig, jag hoppas att mina ben känns lätta starka och pigga. Det är ofta dem det hänger på nämligen. (Varför blir jag sugen på långpass med “snäll” puls nu bara för det?)

Träning som ger

20110707-121059.jpg

Att göra det där styrkeprogrammet halv tolv på kvällen istället för att ta det “imorgon”, att sticka ut och springa, fastän det är det sista man vill och benen är som tunga stockar. Att tvinga latmasken när den helst vill såsa, att fila på diciplinen när livet är ostrukturerat. Efteråt är jag alltid nöjd. Efteråt minns jag de träningspassen som särskilt givande. Som nyss. När alla ursäkter tagit slut och mitt väldigt korta och rätt roliga styrketräningspass väntar på mig samtidigt som sängen gör det. Jag tänker “just do it” och då går det. Just nu är jag sjukt nöjd. Så värt det.