Det var svårt att hitta energin för löpning igårkväll, fast det var mest huvudet som var trött. Jag hade planerat att invänta kvällssvalkan, det jag inte hade räknat med var ju kvällströttheten som jag fick på köpet. Det bästa knepet brukar då vara att bara byta om utan att tänka, så har man inte så mycket att fundera på sen, när man väl är redo.

Gårdagens pass var enligt schemat 45 minuter varav 40 minuter löpning i två delar á 20 minuter med fem minuters gång i mitten. Jag skulle hålla mig mellan 70-80% av maxpuls, vilket är svårt. Min puls vill gärna upp högre när jag springer. Men jag bestämde mig för att försöka hålla pulsen i övre delen av spannet, men inte så mycket över. Under löpningen låg snittet några slag över 160, vilket var väl godkänt, även om det kändes alldeles för “lätt”. Knappt någon mjölksyra alls.

Löpningen höll en ganska god fart för att kännas så “oansträngd”, Den låg en bit över 7 minuters tempo och det kändes bar att pulsen kunde vara så låg och tempot ändå relativt högt. Dessutom skönt att få börja springa lite längre sträckor utan gånginslag. Det ger mer löpglädje och större möjlighet att komma in i ett flow. Idag kom flowet i andra löpvändan, när benen bara gick av sig själva, tempot blev en aning högre än i början och kroppen kändes bekväm med ansträngningen. Det brukar ofta ta en bra stund för mig att bli så pass varm och uppvärmd att kroppen inte protesterar av löpningen.

Jag var väldigt uppmärksam på hur kroppen kändes under hela vändan. Inga känningar alls i benhinnorna/foten. Behandlingarna jag har fått av Mårten har verkligen gjort underverk. Det som blir tröttast först är höfterna, annars kändes kroppen pigg och glad och rätt stark under löpningen.

Avslutade passet med en snittpuls på 81%, dryga 6 km senare. Blev även en knapp halvtimmes promenad i den fantastiska sommarkvällen. Det är så oerhört vackert ute nu.