Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for June, 2011

Det hänger på håret

Spännande!

20110630-124352.jpg
Ännu mer spännande än min nya frisyr är träningsschemat för juli som precis damp ner i min mailbox. Tufft! I like!! Dessutom började dagen med fölfödsel, bara en sån sak!

Cykelpremiär!

När jag svettig kom in efter kvällens ridpass, så var det cykeln och inte löpskorna, förvånansvärt nog som lockade. Kittade med både hjälm och brillor bestämde jag mig för att kvällen skulle bjuda på ett premiärpass cykling med nya cykeln. Ute hade hettan lagt sig och min lilla skönhet såg väldigt redo ut för en vända. Hur långt? Jag visste inte mer än att klockan var ganska mycket och mitt kön förmodligen inte skulle palla hur lång tid som helst på könskrossarsadeln. I huvudet tänkte jag en mil.

I början gick det verkligen oförskämt lätt. Ingen kroppsdel klagade och det kändes som om de första fem kilometrarna for förbi innan jag ens hade hunnit starta. En mil kändes för futtigt, jag ville ha en lite större utmaning. In till stan och tillbaka borde vara två mil, jag tänkte att jag skulle sikta på det och hoppas att både kön, axlar och ländrygg skulle klara den biten.

Vissa uppförsbackar var jobbiga, men inte lika jobbiga som jag mindes dem från sist jag cyklade samma väg, med min damcykel. jag funderade en del på växlarna. Jag låg hela vägen på de tyngsta växlarna och det kändes aldrig tillräckligt tungt. För mig blir det mjölksyra av snabba pedalvarv, men i tunga växlar kan jag kötta på rätt bra. Starka ben!

Väl hemma kunde jag konstatera att det blev 25 kilometer på 63 minuter, 23,8 km/h, men det säger mig ingenting. Det är inte som med löpning då jag har koll på vad som är “snabbt” “rätt vanligt” och “långsamt” tempo för mig och för andra. Med cykling så har jag ingen som helst koll. Min puls låg ganska stadigt runt 150 slag med 151 som snitt, vilket är hela 74% av min maxpuls och toppade på 173 bpm, 85%. Jobbigare än det kändes alltså. Det som blev tröttast först var ländryggen som började värka efter ungefär 30 minuter, liksom könsregionerna..

Sommarmiddag innan träning

20110629-065717.jpg

Det är FÖR varmt!

Herregud, jag känner mig väldigt svensk när jag klagar på vädret, men gud vad det är varmt! Jag svettas bort! Än är det alldeles för varmt för att göra något annat än bara slöa i solen. Jag blir som en stor svettpöl bara jag rör mig det allra minsta. Jag får invänta kvällen för en temperatur som går att springa i.

Hur sjutton gör ni, ni som springer när det är såhär varmt? Man förångas ju?

Vacker kvällslöpning.

Det var svårt att hitta energin för löpning igårkväll, fast det var mest huvudet som var trött. Jag hade planerat att invänta kvällssvalkan, det jag inte hade räknat med var ju kvällströttheten som jag fick på köpet. Det bästa knepet brukar då vara att bara byta om utan att tänka, så har man inte så mycket att fundera på sen, när man väl är redo.

Gårdagens pass var enligt schemat 45 minuter varav 40 minuter löpning i två delar á 20 minuter med fem minuters gång i mitten. Jag skulle hålla mig mellan 70-80% av maxpuls, vilket är svårt. Min puls vill gärna upp högre när jag springer. Men jag bestämde mig för att försöka hålla pulsen i övre delen av spannet, men inte så mycket över. Under löpningen låg snittet några slag över 160, vilket var väl godkänt, även om det kändes alldeles för “lätt”. Knappt någon mjölksyra alls.

Löpningen höll en ganska god fart för att kännas så “oansträngd”, Den låg en bit över 7 minuters tempo och det kändes bar att pulsen kunde vara så låg och tempot ändå relativt högt. Dessutom skönt att få börja springa lite längre sträckor utan gånginslag. Det ger mer löpglädje och större möjlighet att komma in i ett flow. Idag kom flowet i andra löpvändan, när benen bara gick av sig själva, tempot blev en aning högre än i början och kroppen kändes bekväm med ansträngningen. Det brukar ofta ta en bra stund för mig att bli så pass varm och uppvärmd att kroppen inte protesterar av löpningen.

Jag var väldigt uppmärksam på hur kroppen kändes under hela vändan. Inga känningar alls i benhinnorna/foten. Behandlingarna jag har fått av Mårten har verkligen gjort underverk. Det som blir tröttast först är höfterna, annars kändes kroppen pigg och glad och rätt stark under löpningen.

Avslutade passet med en snittpuls på 81%, dryga 6 km senare. Blev även en knapp halvtimmes promenad i den fantastiska sommarkvällen. Det är så oerhört vackert ute nu.

 

Nu är jag tillbaka igen.

Hej fina bloggen! Nu har midsommarhelgen passerat med dunder och brak och jag försöker fortfarande återhämta mig efter den. Här i våra trakter firas alltid midsommarafton hos min kusin, där det i år var drygt 60 gäster både gamla som unga, där är det traditionellt blomsterplock, midsommarstångresning, dans runt stången, lekar och bad i tunnan samt i havet som gäller. På midsommardagen fortsätter festen hos oss, i år var vi 60 gäster även här, men då var det nästan enbart det yngre gardet som festade loss. Efterfesten till halv sex känns i kroppen även idag. Glädjande är att vi ägnade halva festen kring volleybollnätet som blev omåttligt populärt. Jag är glad över att jag inte dricker alkohol, för med tanke på hur sliten jag är idag, två dagar efter midsommardagen trots att jag spenderade hela helgen nykter, så vet jag inte hur det hade känts om jag dessutom varit full.

Idag är jag dock tillbaka igen. Igår gick jag och la mig före tolv och imorse ringde klockan åtta. Idag ska det tränas, vilket inte gjorts, mer än volleybollen, de senaste dagarna. Idag ska det även ätas enligt planen, med andra ord återgår livet till det normala igen.

Vad har ni gjort under midsomar?

 

 

Glad midsommar!

20110624-072502.jpg

Snabb som vinden!

Jag kände mig inte snabb som vinden när jag sprang ikväll. Men jag sprang snabbt. Snabbt för att vara jag. Schemat sa “3 km så fort du kan”, det är mycket jobbigare än det låter. 3 kilometer är liksom så kort och ändå så evinnerligt långt på något vis..

Eftersom jag slarvade med att värma upp, så fick jag skylla mig själv när jag efter 500 meter redan kände av mjölksyra och pulsen som ökade lite väl fort. Kroppen undrade vad tusan som hände (förlåt världens bästa kropp!) och det blev plötsligt så väldigt jobbigt. Det var tur att det var så oerhört vackert ute, så jag kunde inte annat än le åt både mjölksyra och dödens död-känslan i min kropp. Det kändes som om jag sniglade mig fram och skulle ta mig runt på typ 30 minuter..

Pulsen lade sig väldigt obekvämt runt 175-180 hela vändan, förutom i slutet då den seglad eupp över 190. Det kändes dock mycket jobbigare att ligga på den intensiteten än vad jag minns det. Blev jag så slut av att ligga på 175 bpm förut? Jag minns att jag kunde köra milen med snitt på över 180. Milen kändes dock avlägsen idag.

3 kilometer med tunga ben och hög puls, jag hade inga stora förväntningar men ville gärna komma runt på 21 min, dvs 7-minuters tempo. På slutet när jag var som tröttast tänkte jag dock”bara jag kommer in på 7,någonting-tempo är jag nöjd”. Så jag var mer än nöjd när klockan visade 20 minuter blankt när 3 kilometer avverkats. Det ger ett finfint tempo på 6:40/9km/h vilket jag verkligen är nöjd med! Snittpulsen hamnade på 177 bpm fast det kändes som 187..

Avslutade passet med ett dopp i sjön, kallt och friskt efter en hel dags spöregn och vackert som i en saga. Sen stretchade jag en väldigt tight (i negativ bemärkelse dessvärre) rumpa och annat som också är både stelt och kort och drar mig i ryggen. Glad ska jag nu sova, redo för midsommar!

Då kör vi.

Hade i stort sett bestämt mig för att strunta i dagens pass, men kom på bättre tankar. Fram med pannbenet! Ska testa att springa 3 km så fort jag kan. Känns ju jäkligt jobbigt, men kanske kul efteråt.

Jag vet vet vet att det kommer kännas bättre sen. Det är innan det är som värst. Så, då kör vi.

Goda vanor.

Det går rätt bra det där med att gå och lägga sig före tolv och upp vid åtta. Är riktigt stolt över mig själv. Nu kommer förvisso midsommar med fest två dagar i rad och ställer till det lite, men sen är det bara att styra tillbaka till de goda vanorna.

Apropå goda vanor så är det lite måklurigt att motivera mig till träning just nu. Jagvet inte varför men träningslusten är låg, kanske för att jag helt enkelt gått in i sommarmode vilket brukar innebära lite mindre träning eftersom dagsstrukturen är sämre. Det tråkiga med löpning häromkring, eftersom jag springer mest nuförtiden, är att det inet finns så sjukt mycket olika vägar att välja mellan. I Stockholm kan man springa överallt, men här är det några få grusvägar man har till godo.

Lite gnällig hör ni ju att jag är, men idag måste jag springa, jag kommer i vilket fall få svårt att få ihop alla veckans pass, så det finns inget att vinna på att skjuta på eländet. Efteråt känns det alltid bättre!

Lunch

20110622-034219.jpg

Vid halv tolv var kroppen hungrig på lunch. Jag passade på att äta sushi som jag älskar, men som inte finns på landet. Så gott! 11 bitar var dock någon bit för mycket. Ovanlig känsla för mig!

Nu är hon hemma!


Jag och skönheten efter premiärturen.

Jag var oförskämt pigg imorse, trots att mina grannar bestämt sig kvällen innan för att ha ett extremt högljutt samlag. Alltså, jag är inte det minsta pryd eller känslig, men när kvinnan en våning upp ropade ut sina lustar, så måste hela gatan hört! Fantastisk svårsomnat ljud..

Men jag var ändå pigg när jag vaknade om än stel som en stelopererad tant. Min ländrygg is killing me! När jag reser mig upp måste jag,i bästa tant-manér hålla mig om ryggen och gå lätt framåtlutad för att inte gå av. Tror att det har att göra med väldigt stela rumpmuskler och väldigt korta höftböjare, en teori som även pt-Magnus höll med om. Kanske borde stretcha..

Jag tog mig till dagens mötesplats och blev lotsad till en lekplats. Det är underbart att träna på morgonen. Nästan inga folk ute, svalt och skönt och träningen lämnar en skön känsla i kroppen resten utav dagen. Idag plågade Magnus mig med något som bitvis var jobbigare än intervaller, rörlighetsträning bland annat. Sånt som ska göra med kontroll och långsamt får hela min kropp att protestera. Dessutom var tunga kettlebellen med och jag had enästan glömt hur jobbigt dte är att svinga sådana där klot fram och tillbaka. För att inte nämna hur rädd min kropp var för att ländryggen skulle gå av. För att jag inte skulle plågas alltför mycket i långsamma, jobbiga övningar fick jag avsluta passet med fem backintervaller. Jag var både stark och snabb samt kunde hålla tekniken nästan hela vägen.

Kvinnan som passerade mig när jag var på väg ner efter femte intervallen gjorde min dag med ett enkelt leende och “Bra jobbat!” och sedan någon vidare kommentar kring detta. Mer sånt! Jag kände hur glad jag blev av det lilla och fick extra kraft till sista intervallen. Älskar positiva hejarop från medmänniskor.

Efter en ynka, men satans så jobbig, bålövning senare var det dags att träffa henne. Skönheten. Hon är en vit springare (hybrid) som förhoppningsvis inte kommer kasta av mig trots att jag har ganska dålig koll på cyklandet do’s and dont’s. Jag kommer nog vara rätt ocool och omedveten om det när jag cyklar. Tex så har jag förstått att man inte ska ha cykelstöd på cykeln. Jag bara undrar, vad gör man med cykeln när man måste stanna? Lägger den ner? Känns jäkligt coolt. Nåja, nog om detta. Efter att Magnus ställt in henne åt mig var det dags att cykla hem. Utan både hjälm (så dåligt!) och cykelskor. Insåg ganska snart att det känns som om ländryggen, återigen, ska gå av och att könet ska klyvas på mitten. Inga konstigheter med andra ord.

Tror jag behöver viss invänjningsperiod (samt vadderade cykelbyxor). Snygg är hon iaf. Tror dock jag ska vänja av henne med ovanan att komma med in. Redigt jäkla lås bara sen får hon blir utecykel. Någon måtta får det vara..

 

Mellanmål

20110622-105904.jpg

Ett snabbt mellanmål efter träningen som jag ska berätta mer om sen, nu är jag på språng igen!
Smoothien gjorde jag på mjölk, proteinpulver från holistics, reds från holistics, banan och bär. God!

Morgonträning och lite längtan.

Klockan sex ringde min klocka och jag vaknade återigen i Stockholm efter en knapp vecka på landet. Klockan ringde också för ett pass med Magnus och dit är jag, ganska pigg men med grus i ögonen, på väg just med buss just nu. Hem ska jag dock inte åka buss, då ska jag åka på min nya cykel!

20110622-065711.jpg
Äntligen!

Jag nämnde att jag ville få upp ett volleybollnät..

jag pratade med pappa om att jag ville få upp ett volleybollnät på gården till i sommar. Nu står två gigantiska telefonstolpar på gräsmattan. Min pappa är känd för att göra saker och ting ordentligt. Alla som är sugna på att spela är välkomna!

Sommarmiddag

20110620-085818.jpg

Jag kan säga att den här middagen var ljuvlig. Grekisk sallad när den är som bäst. En riktig sommarmiddag.

Ungefär såhär är livet just nu.

Jackpott!

Inte bara ett föl, utan två, blev resultatet utav morgonpromenaden. Sämre start på dagen kan man få..

20110620-115802.jpg

Och nu går det att kommentera igen, hurra!

Utvärdering av vecka 24.

Veckan som gått har varit intressant då den innehållet vad man skulle kunna kalla för en vändpunkt. Jag känd emig ledsne och frustrarad över mat som jag inte fick till och vikten som inte gjorde som jag ville. Det växte till en klump inombords som sedan briserade. Det fina i kråksången var att med den briseringen kom också en hel del lösningar och det känns osm om jag har ett annat fokus och lugn nu.

Jag fick in alla mina pass den här veckan, men tycker ändå att träningsveckan känns väldigt “light”, jag vill träna mer! Promenader och sån där skit är jag inte alls förtjust i, vilket ju syns om man går igenom min träning. Jag tycker om det när jag väl kommer ut, men hur upphetsande är det egentligen? Tror dock att det skulle vara bra för mig att öka på den typen utav motion avsevärt, men som sagt, jag vill ha hårdträning jämt. Hög puls, ge mig!

Morgonstund har guld i mun.

Eftersom jag nuförtiden ska upp åtta fem dagar i veckan, så måste jag ju göra något med all den tid jag får. Så jag tänkte att en morgonpromenad blir fint. Dessutom slår jag två flugor i en smäll eftersom jag ändå måste kolla om det blivit något föl under natten och vägen jag brukar gå ligger så fint runt hela stohagen.

Alice ligger fortfarande och sover, men jag tror nog att jag kan lura med henne ut. Hon brukar aldrig tacka nej till en promenad även om mornar inte riktigt är hennes grej. Jag däremot känner mig riktigt pigg! (Kanske beror på att jag somnade som en stock innan tolv igår, eller så är det en ren slump..)

Varför får en morgonpromenad mig att känna mig tusen gånger hurtigare än en timmes löpning en söndagskväll?