Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Utvärdering utav tankar.

Imorgon ska jag träffa en ny PT som jag har hört mycket gott om, främst från Sara och vi ska prata om jag eventuellt ska träna med honom framöver. Jag känner att jag behöver lite hjälp med både fokus och ha någon som går bredvid mig och hjälper mig att sikta in mig åt rätt håll med träningen.

Inför vårt möte imorgon bad han mig fundera på vissa saker och jag tänkte dela med mig utav hur jag tänker kring frågorna helt öppenhjärtigt med er. Jag lämnar också frågorna fria för er att ställa er själva om ni som jag kanske står inför en livsförändring eller har mycket tankar kring en förändring ni vill ska ske.

- Vad betyder träning för dig?

Träning för mig är flerbottnat. jag älskar träningen men samtidigt så kan träning skrämma mig. Den tanke som etsats in i mig under åren i grundskolan är att träning och idrott är jobbigt och något jag inte klarar av. Även om jag vet bättre nu och fått en helt annan relation till träning kan det tänket fortfarande förfölja mig. Jag har lätt att bli manisk med min träning och tycker om att se min träningsstatistik skjuta i höjden. En typisk allt-eller-inget människa och kan ena veckan ha 10 träningstimmar för att nästa ha två. Träning är också prestation och jag tycker inte om att prestera dåligt (vem gör det?) men borde förmodligen vara mindre resultatinriktad och mer inriktad på vad träningen ger mig. Jag känner mig duktig när jag tränar och dålig när jag inte tränar.

Träningen är också något jag vet att jag behöver för att må bra. Jag älskar känslan både under (inte alla) pass och efter ett ritkigt hårt pass. Jag gillar inte träning som inte gör mig outhärdligt trött efteråt, då har jag inte varit tillräckligt “duktig”. Vilket också kan göra att jag bitvis får mycket svårt att lyssna på kroppen.

Träningen är något meditativt som bitvis går av sig själv och jag längtar efter både för kropp och själ. Det är egentid och självutvecklande.

Träning hänger ihop med min identitet. Hur jag vill vara. Jag vill vara en person som tränar.

Träning ger mig energi. Gör att jag orkar livet lite lättare. Orkar med tempot.
- Vad betyder mat för dig, vilka känslor har du när du pratar kost?

Mat är viktigt för mig. Min relation till mat är känslig, ömtålig och inte alltid helt sund.

Mat har varit och är, mer eller mindre, kopplat till mitt känsloliv och agerar som ett substitut för bättre sätt att lösa och hantera känslor och problem.
Jag älskar mat. Men den ger mig samtidigt ångest. Skapar tankar i mitt huvud om vad som är rätt och fel att äta. Hur mycket eller lite. Min upplevda okontroll över mitt ätande gör mig olycklig, orolig och överviktig. När jag upplever att jag har kontroll blir jag nitisk, stenhård och elitistisk i mitt tänkande. Typisk allt-eller-inget.

Samtidigt så vill jag äta mat som får mig att må bra, att inte falla i fällan med förbud och strikta dieter. Jag vill äta migg full med vitaminer och mineraler och näringsämnen. Jag vill fylla min kropp med näring som gör att den blir frisk och stark. Då älskar jag mat, fast på ett annat sätt.

Jag blir väldigt känslomässigt engagerad när jag pratar om mat och det känns som om jag hugger både snabbt och hårt om någon försöker rucka på mina “trygga” matvanor. Matvanor som varierar kraftigt beroende på hur jag mår i övrigt och om jag är på stadiet “allt” eller om jag befinner mig på “inget”. Kritiserar någon mina matvanor kritiserar dem mig som person och det är jobbigt.

- Vad skulle det betyda för dig att lyckas nå ditt viktmål på 80 kg?

Mycket! Det finns så många fördelar med att nå mitt viktmål. Ser jag på det konkret så vore det en oerhörd stor förbättring för min hälsa och kropp rent fysiskt. Att slita mindre på kroppen, minska riskerna för många överviktsrelaterade sjukdomar.

Det är de främsta “logiska” skälen, men de som jag egentligen tror styr mest är de känslomässiga. Att sluta vara tjock är både att lägga ifrån sig en gammal identitet och att göra upp med den, samt att känna fördelarna av att var anormalviktig och normalstor. Med allt från klädletande till grupppsykologi. Att inte utmärka sig genom sin kroppsstorlek och inte hindras utav den.

Samtidigt är jag medveten om att många av de skälen jag har för att vilja gå ner i vikt, inte nödvändigtvis måste hänga ihop med vikten. Jag kan känna mig lika tjock som nu, även om jag väger mindre. För självbilden sitter i huvudet och bara för att kroppen förändras så är det inte säkert att huvudet förstår och hänge rmed.

Visst tror jag någonstans att jag skulle bli lyckligare av att vara smal, även om jag VET att smalhet och lycka inte sitter ihop, utan det är mest en “sanning” jag lärt mig under livets gång.

Att gå ner i vikt och nå mitt mål skulle också vara att bevisa för mig själv att jag kan, eftersom jag bitvis har väldigt svårt att lita på min egen förmåga. Jag har nästan gett upp hoppet om mig själv periodvis.

- Vilken/vilka är de största hindren för att nå dit?

Min inställning utan tvekan. Rädslan för att misslyckas. Rädslan för att bryta trygga mönster. Rädslan för att det ska bli fel/tokigt. Rädslan för att gå ner i vikt och inse att det inte var svaret på alla lösningar. Rädslan för att gå upp allt igen efteråt.

Maten är ett mycket större problem än träningen, men träningen gör ofta maten enklare.

Att jag bitvis är rätt lat/bekväm och ser på en förändring som oerhört jobbig.

- Vad får du energi ifrån?

Det här är mycket svårare än jag trodde, att svara på. Jag vet inte riktigt. Jag får energi från min omvärld i form av mina nära relationer. Jag får energi från träningen. Naturen. Att få vara lugn ibland. Men nästan alla dessa saker tar även energi och ibland tar det mer än det ger, ibland ger det mer än det tar.

- Vad tar din energi?

Stress. Känslan av att inte räcka till, att inte hinna med att alltid vara jagad. Har svårt att koppla bort “att göra”-listan som ekar i huvudet. Är bra på att kämpa kämpa kämpa tills jag är helt slut, men dålig på att koppla bort, slappna av och vila. Sen blir jag så trött att jag blir lätt apatisk istället och gör ingenting. Men då blir jag stressad utav att jag blir apatisk.

- Vilken typ av träning blir du glad av?

Träning som är lagomt utmanande, där jag märker av en förbättring. Där jag inte känner mig urdålig. Dans. Träning utomhus. Träning i grupp. Cykling utomhus. Träning med PT. Presterande träning men också kravlös träning. Presterande träning gör mig bara glad när jag presterar och kan också väcka ångest inför prestationen. Träning som kopplar in själen, typ yinyoga.

- Vad betyder vila för dig?

Vila är tid som går. Det är något jag vet att jag måste göra, men har svårt att tillåta mig själv. Allt-eller-inget. Antingen tränar man stenhårt eller så gör man ingenting. Min vila blir sällan aktiv. Vila är för mig att göra ingenting och det är tråkigt för då har man ju inte presterat något. Å andra sidan kan ja känna bitvis att jag behöver vila, men kanske inte bara fysiskt utan mentalt också. Mental vila är det svårt att få till.¨

Jag läser mina svar och hör hur jag tänker och känner inför de här frågorna och blir stundtals lite ledsen över hur snurrigt det är uppe i skallen. Jag är rätt medveten om var och hur jag tänker och känner tokigt, men det hjälper inte alltid, för jag vet inte hur jag ska brottas med de här känslorna. De är alltigenom sanna rent känslomässigt om än inte logiskt. Dock så var de oerhört nyttiga frågor att fundera över.

Vad är era spontana tankar kring frågorna?

  • Intressanta, men kluriga frågor. Men jag kan tänka mig att det är ett bra verktyg för PTn att kunna hjälpa dig. Jag kunde inte låta bli att klura lite över mina egna svar…

    Josefine

    May 3, 2011

  • Dela gärna med dig utav dina egna svar!

    ÄtaTränaKämpa

    May 3, 2011

  • Spontana reaktionen är att du verkligen tagit dig tid och funderat igenom allting väldigt noga. Jag känner igen mig själv väldigt mycket i det du skriver om mat och träning. Själv tycker jag det är oerhört påfrestande psykiskt att VETA HUR jag ska göra för att gå ner i vikt, bli snabbare och starkare men ändå göra tvärtemot. Det ger mig så fruktansvärt dåligt samvete och gör ofta att jag får om i en dålig cirkel av “det är ingen ide, det är redan kört.

    Stark och frisk

    May 3, 2011

  • Jag tycker att du har mycket kloka och insiktsfulla svar! Och framför allt att du är mycket modig som reflekterar över känsliga frågor och svagheter som du knappt vill erkänna för dig själv, inför alla oss som läser! Tyvärr hjälper det ju inte alltid att man har insikt, huvudet gör inte alltid som det borde ändå. Så är det ju för oss alla. Att jobba ännu mer på att “låta det vara ok att det är så” kanske är ett steg i rätt riktning? Du kommer säkert att lyckas, du har ju så många bra mentala redskap!

    Ps. Jag har faktiskt just idag lagt upp en liten story om hur jag blev en löpare, jag tror du kan känna igen dig! Kul om du kikar in!

    Nina

    May 3, 2011

  • När kommer resultatet i påskutmaningen?

    Nina

    May 3, 2011

  • Jag väntar på att ett företag ska höra av sig, men jag räknar med imorgon!

    ÄtaTränaKämpa

    May 3, 2011

  • Jag tror det är vanligt att känna hur man vet vad man ska göra för att uppnå ett visst mål. Men av någon anledning kommer man inte dit i alla fall. Även om det inte behöver vara lösningen så tror jag absolut att de kan vara en hjälp på vägen. Jag har märkt i mitt bloggande att om jag skriver något där så blir det mer verkligt. Säger jag att jag ska klara en viss sak är chansen större att jag ser till att klara det om jag skrivit det i bloggen än om jag inte skrivit det. Jag ska ta mig en funderare på frågorna du fått av din PT. Jag tror de kan ge mig en hel del också… Lycka till!!!

    Ida

    May 4, 2011

  • Mycket intressant! :) Jag blir också lite förvirrad för jag tycker att du har alla förutsättningar att lyckas. Av det jag läser på bloggen är du sjukt motiverad, tror på dig själv, älskar att träna och vågar satsa det som krävs. Så jag tror definitivt att det är hjärnspöken som stoppar dig… Och när du på frågan om vad som hindrar dig från att nå ditt mål svarar “rädsla för att misslyckas” så tänkte jag direkt istället: “Rädsla för att lyckas”. Och det är du ju själv inne på också… vad händer när du lyckas? Jag tror att det är viktigt att fortsätta ha mål efter målet. Så att inte det blir en slutstation för livet rullar ju på och det ska vara fortsatt roligt att träna och äta bra. Att bibehålla vikten är förmodligen inte ett lika inspirerande mål, tänker jag (?).

    Bra och nyttiga frågor i övrigt och jag ska fundera på dem själv också. Jag känner att jag (när jag tänker på dem) svarar instiktivt och så som man “bör” svara men i verkligheten så kanske det inte funkar så för mig. Tex med mat och vila… Att jag vet hur det borde vara – men hur gör jag egentligen?

    Annika

    May 4, 2011

  • […] Utvärdering utav tankar. Nyligen kommenteratPaula on Behovet utav sömn.Linda on Stresshantering.Nina on Stresshantering.Snigel on Stresshantering.Sköna maj « Träningsglädje on Bästa presenten!Snigel on KontaktBeckis on Behovet utav sömn.Marie on Behovet utav sömn.Stark och frisk on Smärta!Fia on Behovet utav sömn.Arkiv Select Month May 2011 April 2011 March 2011 February 2011 January 2011 Min Rss-feed Hittar du här Post […]

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment