Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Tillbaka i sadeln!

Vilken fantastisk start på dagen jag hade imorse. Med träningskläderna på stod jag redo och väntade vid Mälarpaviljongen på PT Magnus. Idag var första passet tillsammans och jag hade absolut ingen aning om vad som komma skulle.


Jag har inget riktigt bra fotoställe i nya lgenheten, vilket jag känner nu kan bli ett mycket stort problem..  Dagens träningsoutfit var svart från topp till tå. Just do it-tröja från Nike och byxor med rosa detalj från Röhnisch som jag fick på topploppsfrukosten, supersköna men dessvärre har det gått hål i dem trots att jag aldrig använt dem tidigare. Tråkigt!

Solen sken och det var varmt även om det bara var morgon än. Maj känns som det nya juni. Kalla vintrar och varma somrar, jag älskar det! Vi hittade en perfekt gräsplätt i Rålambshovsparken där jag först fick göra en del tester i styrka, rörlighet och balans. Jag hade förväntat mig att det skulle gå ganska dåligt och att Magnus skulle gnugga händerna och säga “Ja, här har vi en hel del att jobba med..” lite bekymrat. Jag blev därför oerhört positivt överraskad när jag istället fick höra att de inte såg så tokigt ut, rentav bra. Kul!

Efter ett gäng snälla övningar där vi kunde konstatera att jag är lite kort i baksida lår, att jag inte är lika rörlig på vänster sida som höger, samma med balansen så var det då dags för lite riktig träning. 40 utfall, 20 knäböj och två väldigt vingliga och mjölksyrestinna löpspurter som varade i en evighet senare mindes jag plötsligt hur det känns att TRÄNA. Jag älskar det! Jag älskar hur pulsen dunkar, hur lungorna bara ropar efter syre och kroppen svarar från topp till tå. Sen är det sjukt jobbigt också och när jag precis gjort 20 utfall och 10 knäböj och blivit ivägskickad på spurtlöpningen, då gäller det att plocka fram viljan. För då ÄR det jobbigt. Då vill inte kroppen. Den vill sakta ner, ta en paus och andas. Mjölksyretåligheten är inte så hög hos mig just nu, vilket snabbt gjorde benen till spagetti. Men det är kul!

Vi avslutade passet med TRX för överkroppen, också det väldigt jobbigt, men på ett helt annat sätt. Jag upplever träning med TRX som omöjligt att smita undan och fuska för det kräver hela tiden att jag håller balansen och kontakt med musklerna. Vilket också gör att det är mycket jobbigare än det ser ut.

Det var en väldigt glad, inspirerad och trött Ella som vandrade hem idag. Solen sken fortfarande och livet kändes så himla lätt och härligt. Det här kommer bli och är redan en fantastisk dag! Resten av dagen bjuder nämligen på en behandling utav benhinnan hos Mårten i Uppsala, Yinyoga med Sarayogayama, plugg, solsken och en fin kväll med min sambo.

Och en sån här god lunch!

  • Vad glad jag blir över att det gick så himla bra! :)

    Paula

    May 10, 2011

  • Du anar inte vilken inspirationskälla du är för mig. När jag började följa din blogg hade jag precis varit ute och rest och gått upp 15 kilo. När jag kom hem gick jag upp lite till och det var när jag såg bilder från min tjugoårsdag och insåg att det var dags att göra något åt min situation. Med hjälp av din blogg insåg jag att alla kan springa – inte bara de supersmala människorna. Jag har till och med löpt mitt första lopp (vårruset) och ska även springa Göteborgs Varvet om mindre än två veckor. Mitt i detta glädjerus har kilon försvunnit, men också kommit tillbaka ibland. Därför är det så skönt när du visar att du också är människa och får bakslag ibland, det gör att jag också orkar börja om på nytt när några kilon smugit sig på igen. TACK för alla inspiration du ger!! :)
    Kramar Frida

    Frida

    May 10, 2011

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment