Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Nystart, omstart och fruktansvärt ångestladdad vägning.

Vikt: 116,8 kg (sammanlagt – 16,2 kg)

BMI: 36

Mage vid naveln: 108 cm
Midjemått: 98 cm
Höft: 112 cm
Höger lår: 73  cm
Vänster lår: 71 cm
Höger arm: 38 cm
Vänster arm: 39 cm
Under byst: 97 cm
Hals: 38 cm

Snacka om att jag har levt i förnekelse det senaste halvåret. Sakta men säkert har kilo efter kilo återtagit sin plats på min kropp. Paniken var ett faktum när jag ställde mig på vågen imorse. Pulsen rusade och jag fick total ångest. Herregud, vad har jag gjort? och så direkt “Det här kan jag ALDRIG skriva om på bloggen!”

Jag läser flera olika bloggar som nämner svårigheten med att redovisa bakslag, snedsteg, misslyckanden och avsteg från planen. Framförallt bloggare som fått en stor läsekrets, med många läsare som följer och beundrar samt inspireras utav framsteg och utveckling hos bloggaren. Det skapar en rädsla för att man bara är älskad i medgång och att motgångar skulle göra läsarna besvikna. Rädslan för att förlora det stöd som med tiden blivit så viktigt för en.

När jag hade vägt mig satte jag mig ner, ganska länge. Jag kände skam och förtvivlan. Jag har varit så inne i bubblan att verkligheten inte riktigt har fått tränga igenom. Jag har tänkt på förändringar, jag har tänkt på uppoffringar, jag har tänkt på utveckling, men mycket har stannat i tanken. Men så den sista tiden är det som om många pusselbitar har hittat hem. Jag har fått ordning på mina tankar kring kosten och mina tankar på HUR jag ska sätta mina planer i verket. Jag har börjat se vägen framför mig, den jag ska gå. Jag har börjat återfå ett fokus och en tro på mig själv. Det enda som saknades var att också börja dokumentera förändringen.

Och så ställer jag mig till sist på vågen, för att ta avstamp och hamna på banan igen. Resultatet kändes som ett platt fall. I en dryg timme. Sen reste jag mig upp, tog de obligatoriska bilderna, mätte hela kroppen samtidigt som jag andades bort stora delar av ångesten och det pickande hjärtat i bröstet.

Det här är mitt avstamp, min nystart, min omstart, min väckarklocka, min ledsamma dagsstatus. Men det här är inget som stoppar mig, snarare tvärtom. Det här är något jag får lära mig utav. Det här är något som ger mig extra motivation och härdar min vilja. Det är något som lär mig det viktiga i att fokusera framåt och hur stor del huvudet har i en förändringsprocess. Jag tänker inte fokusera på hur dåligt det är att jag sitter på den här vikten igen. Jag tänker fokusera på hur bra det är att jag ställde mig på vågen idag. Tänk om jag hade väntat ännu längre. Jag tänker också, med det bestämdaste, förklara för mig själv att det är helt okej att gå upp i vikt, sånt händer, det är skittrist och inget jag vill ska hända, men jag är en helt okej människa ändå. Nu gäller det bara att göra något åt det. Tänkt har jag gjort mycket på sista tiden, tankar är viktiga, men det krävs också handling för att en förändring ska ske. Dags att handla!

Jag tror att vägningarna kommer ske varje vecka, men förmodligen inte på måndagar, utan istället på fredagar. Så, om jag inte ändrar upplägget och väger mig mer sällan, så sker nästa vägning nästa fredag och fortsätter sen varje vecka.

(Och jag hoppas verkligen ni har tålamod med mig och min viktnedgång, det här verkar vara en mycket tålamodskrävande resa.)

  • <3 <3 <3

    soffan

    May 9, 2011

  • Tack för att du valde att dela med dig, vi är nog många i samma situation!
    Lycka till, Helena

    Helena Sannevik

    May 9, 2011

  • Fina Ella,

    Självklart har vi tålamod. Jag stöttar och hejar gärna på dig. Jag tycker att du är helt fantastisk som delar med dig. Go girl! <3

    Åsa

    May 9, 2011

  • Jag kan garantera att jag gillar dig oavsett medgång eller motgång och hoppas att du kan känna mitt stöd. Viktnedgången får ta den tid det tar och jag ska följa dig och peppa dig hela vägen!

    Ulrika

    May 9, 2011

  • Det är “bara” att ta nya tag och fortsätta kämpa på! Klart vi har tålamod med dig:)

    Johanna

    May 9, 2011

  • Istället för att ha som första delmål att gå ner xx kg i vikt, varför sätter du inte viktbalans som delmål 1. Dvs hitta den balans mellan mat och träning där du ligger på +-0 i vikt. När du lyckats med det är nästa steg att börja fundera vilka ovanor som ska bort – en efter en – för att få till en viktnedgång. Känns som du i pressen på att hela tiden gå ner istället triggas i att gå upp.

    Karin

    May 9, 2011

  • finaste ella. tack för att du är mänsklig – PRECIS som alla vi andra!

    Träningsglädje

    May 9, 2011

  • Som läsare vill man såklart läsa om både med- och motgångar! Annars skulle bloggen bli ganska ensidig och människan bakom skulle framstå som platt och tråkig tror jag.

    Skickar cyber-pepp till dig! Kör hårt nu! :D

    Lisa H

    May 9, 2011

  • Jag känner att jag också måste ta tag i mig själv och komma upp på banan igen…det är bara tufft…
    Tack för att du delar med dig, vågar och peppar oss dina vänner/läsare,
    bakslag som framgång,
    tack fina du
    <3

    Li

    May 9, 2011

  • Det är okej att var mänsklig. Livet är inte en dans på rosor alla gånger. =) Tack för en superbra och inspirerande blogg! =) Jag följer dig gärna i både med och motgångar!
    Kämpa på!

    Marie

    May 9, 2011

  • Jag förnekade också vågen länge, men 2a april ställde jag mig på den, fick panik – och nu gör jag något åt det. Minus 4-5kg än så länge. Heja oss!

    Bikterskan

    May 9, 2011

  • Tycker att du är jättemodig som gör det här, att du ärligt och öppet skriver och t.o.m lägger upp bilder visar på dig själv i både mot- och medgång. Ingen censurerad, tillrättalägd verklighet här inte, tufft tycker jag! Inspirerande också. Det tackar jag för. :-) Kämpa vidare!

    JiE

    May 9, 2011

  • Jag har ju redan kommenterat idag, men kände att det här kan jag ju inte lämna okommenterat!!! Alla vi är mänskliga och och går bakåt ibland, vi vet precis hur det känns, även om det gäller olika ämnen ibland. Det här kommer att gå hur bra som helst, med insikten, löpprogrammet och en stöttande PT. Förutom alla oss som hejar! Och vet du vad: jag har kikat på dina vägningsbilder i flera år, och jag tycker du ser tightare ut på de här bilderna än på vissa gamla! Så jag blev uppriktigt förvånad av resultatet. Men det är trist att du inte mår bra. Bara att bryta ihop och komma igen!
    Kanske kunde en utmaning till oss alla som läser, och vill, vara att skriva ett inlägg om en riktig jäkla flopp vi gjort, eller något jobbigt vi tagit oss igenom? Så delar alla med sig? Jag ska fanken börja fundera redan nu! Det finns en del att välja bland:)

    Nina

    May 9, 2011

  • Styrkekramar. Det är inte lätt – men det är så mycket värt det! Fortsätt kämpa! kram-kram-kram

    Du är modig. Du är på riktigt.

    MarathonMia

    May 9, 2011

  • Jag tycker du är grym!! Snacka om inspirationskälla, vilken kämparglöd och träningsvilja för att inte tala om hur modig du är när du är så öppenhjärtlig. Så jäkla strongt! Jag läser inte din blogg för att se om du tappar kilon eller ej, jag ser detta som en träningsblogg och oavsett vikt så inspirerar du mig! (sen håller jag inte med vågen utan ger dig några minuskilon för hur hårt du kämpar och som vågen bör snappa upp snart :))

    Stor kram till dig!

    E

    May 9, 2011

  • tack för att du delade med dig av detta.
    jag är i samma sits…allting gick så bra och sen…platt fall..

    emelie

    May 9, 2011

  • Det är verkligen djärvt av dig att “blotta” dig såhär på Internet när hela världen kan ta del av det för alltid. Det är styrka, du kommer nå ditt mål men ha tålamod tänk efter en extra gång innan du för in och ut energi, fullfull tanken till 100 och kanske ta ett papper och skriva ner tre tankar innan varje händelse för att avdramatisera själva tränandet/ätandet

    pilla

    May 9, 2011

  • Jag är inte besviken. Jag är STOLT över dig!

    emmaluu

    May 9, 2011

  • Förstår att det var jobbigt men tänk istället på hur grym du är som tar omtag. Det är inte då man “bristar” som räknas, det är det nämligen grymt lätt att göra, speciellt för oss som har issues med maten. Det som räknas och visar hur stark man är är när man tar tag i det tunga och kämpar igång igen. Säger som din kompis. Du duger o är grym!!

    Anna

    May 9, 2011

  • MODIGA DU! :)

    Önskar jag hade samma mod som du har och lägga ut bilder, tala klarspråk och visa den bräckliga OCH mänskliga sida av mig själv. Kämpa på! Jag är med dig :)

    Sandra

    May 9, 2011

  • Tycker du är grym & genom att skriva om din vikt & dina mål här kommer du ha ännu mer motivation att kämpa. Du är enormt stark & ärlig. Sånt uppskattas! :)

    STOR KRAM

  • Som jag skrivit förut så vet jag att du kommer nå ditt mål en dag och du är stark, mycket starkare än många, många andra!
    Och ja, vi har tålamod med dig för vi vill att du ska må BÄST!
    :) Styrkekram

    Sophia

    May 9, 2011

  • Det är mänskligt att misslyckas men det är väldigt modigt att berätta om det!

    Linda

    May 9, 2011

  • Hej!
    Vill bara tacka dig, du är fortfarande en stor inspiration i min egna livsstilsändring. Fastän du känner att du “börjar om” så visar det bara att det inte är så enkelt. Jag kommer säkert stöta på samma motgång som du gjort och då kommer jag inspireras av dig att du gjorde en nysatsning! Du är stark och väldigt modig, always remeber that!
    Vi kommer klara detta!!!

    Lindeli

    May 9, 2011

  • Du är fantastiskt modig! Tack för att du vågar visar även de delar och tankar som är svåra och tar emot. Många kramar!

    Fia

    May 9, 2011

  • Har läst din blogg rätt länge nu, men inte kommenterat förrän nu… Du skriver att du kände rädsla att mista stöd från läsare som “…inspireras utav framsteg och utveckling hos bloggaren…” men för min del är det tvärtom – jag inspireras och imponeras av din fantastiska självinsikt och din förmåga att se längre än till ytan av problemet. Du låter dig inte nedslås utan resonerar dig igenom svårigheterna, reser dig upp och tar tag i situationen gång på gång. Det är otroligt starkt och DET om något inspirerar!

    Karin

    May 9, 2011

  • Du är en stor inspiration för mig, oavsett om du ökat i vikt! Du är fantastisk ändå!

    Har du någon fundering på en utmaning innan sommaren? Jag är på i så fall! Du har alltid så roliga och uttänkta utmaningar. :)

    Stor kram!

    Sandra

    May 9, 2011

  • Jag tycker att du är grym Ella och trots att det kanske inte känns så roligt just nu så anser jag att detta visar hur stark du faktiskt är, att våga visa upp både i bild och mått den du är just nu, inte någon undanhållen/förskönad bild vilket jag tror att många uppskattar betydligt mycket mer.

    Ända sedan jag träffade dig på The Convention här i Göteborg i höstas har jag följt din blogg och läst tidigare inlägg och hoppas att jag får träffa dig någon mer gång en längre stund för snart börjar min resa (ska bara spotta ut den lille krabaten om ett par veckor först) och du inspirerar mig!

    Jenny

    May 10, 2011

  • Jag vet inte vad mer jag ska kunna säga än TACK för det enorma stödet ni har visat mig. Jag är både rörd, tacksam och så överväldigad av era fina ord. Tusen tusen tack. Ni är helt fantastiska och jag hoppas att jag på något vis kan ge tillbaka åtminstone lite av all den kärlek ni ger mig.
    Är så varm inombords av era ord. <3

    ÄtaTränaKämpa

    May 10, 2011

  • Jag tycker att du är fantastisk och modig! Du är en fin och verklig inspirationskälla. Kram Åsa

    Åsa

    May 10, 2011

  • Du är sååå grym Ella!

    Jag förstår precis hur du känner… paniken och skammen. Jag kan känna så inför bekanta och vänner som jag inte träffar så ofta. När de ser mig och jag har gått ner i vikt, jag får en massa beröm. Sedan träffar jag dem när jag har gått upp allt igen och känner en enorm skam och jag vill helst inte träffa någon alls, bara låsa in mig. Vill inte visa mitt misslyckande. Vill bara försvinna. Det är rätt tråkigt eftersom jag inte njuter av situationen fullt ut.
    Du är en inspiration för mig. Jag gillar din blogg, gillar att du delar med dig av dina jobbigare stunder också just för att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag får mig en tankeställare också. Gillar sånt! Du är klok du :)

    All lycka till dig Ella!

    Thea

    May 10, 2011

  • du tappar absolut inte läsare för att du har motvind, tvärtom det är ju detta vi alla tampas med och behöver inspiration att ta oss igenom =) Du har en enorm vinnarskalle och självinsikt som vi alla beundrar, det är därför vi läser din blogg. Jag väger närmre 90 nu men har samma mått som dig nästan, så du är mycket mer vältränad än mig =)

    madde

    May 11, 2011

  • Face Everything And Rock! Du kan – för din egen skull, inte för dina bloggläsares… Plus att jag känner igen mig jätteväl med kämpandet, resultaten och sedan vändpunkten, det allt lösare greppet, förnekelsen och till slut sanningen-i-vitögat och tillbaks på ruta ett. Äsch – nu kör vi!

    Johanna T

    May 11, 2011

  • […] och inte så muntert inlägg. Jag har varit väldigt väldigt ledsen idag. Precis som både Ella och Emil har varit inne på den senaste veckan, så kan det ofta verka som om alla […]

  • Hej!

    Jag tycker att du kämpar på otroligt!

    Men jag måste fråga, jag ligger på ungefär samma vikt som du gör på dessa bilder, men du tycks vara så otroligt mycket smalare än vad jag är.

    Jag gissar på att det handlar om längden. Hur lång är du?

    Mvh, Viktoria

    Viktoria

    December 29, 2012

Leave a comment  

name

email

website

Submit comment