Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for May 11th, 2011

Människor som berör och inspirerar

I min närmaste omgivning har det under de senaste veckorna skett en kris som varit väldigt omvälvande för alla i min familj och dess närhet. Min kusins sambo, som är några år yngre än jag, blev efter många operationer diagnostiserad med cancer i benet. Istället för att vänta sig strål- och cellgiftsbehandlingar fick hon det fruktansvärt svåra beskedet att benet var tvunget att amputeras då cancern inte går att behandla.

Det går inte på något vis att sätta sig in i vad det innebär att förlora ett ben och det är något jag hoppas att jag själv aldrig ska komma att behöva lära mig. Men jag kan försöka föreställa mig och tanken skrämmer mig tillräckligt mycket. Hur klarar man det? Jag har under de här veckorna fram till operationen varit så sjukt imponerad utav Carros stora mod och förmåga att hantera den här vetskapen att hon kommer förlora ett av sina ben. Jag har gråtit över den stora sorgen det här innebär, men också varit fylld utav vördnad inför på vilket sätt hon valt att hantera, acceptera men även sörja sitt livsöde. All kontakt med henne har varit så fylld utav livsglädje och fokus på hur hon ska kunna leva vidare efter operationen utan att förtränga någon del utav sorgen. Som ni hör är jag både oerhört imponerad och inspirerad utav denna starka och fantastiska tjej att det har fått mig att tänka väldigt mycket på hur vår inställning till allt som händer runtomkring oss till stor del bestämmer hur vi mår och känner.

Carro är inte bara en ung, vältränad och sportig tjej, hon har också under de senaste åren tillsammans med sin syster, heltidssatsat på sin golfkarriär. Carro vägrar dock ge upp sin livsdröm att bli en golfspelare i toppen bara för att hennes ben blir amputerat, utan siktar istället på att slå sig fram inom handikappgolfen. För mig är det så oerhört inspirerande att höra henne prata om målsättningar och tankar kring framtiden.

Carro skriver en blogg, som tidigare mest handlade om hennes golfkarriär. Bloggen har nu fått en liten annan riktning, iom cancern och operationen, men strävan mot golfkarriären finns fortfarande kvar och via bloggen får vi alla möjlighet att följa med henne på vägen dit. Jag kan rekommendera alla att gå in där och läsa Carros egna ord och tankar.

Ikväll är jag nere och hälsar på Carro på sjukhuset, nästan en vecka efter operationen och jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Jag tror den här tjejen kan bli något stort och att hon kommer att påverka och inspirera många människor i sitt liv. Snart ser vi henne på golfbanan igen, precis som hennes förebild nedan, Manuel De Los Santos, där hon kommer regera!

Dagens lunch

20110511-042000.jpg

Jag är jättestolt över mig själv som nöjde mig med en genomtänkt tallrik mat till lunch och inte tog mer av det dignande buffebordet, trots att det var så gott!

Målen jag jobbar mot.

För att motivera mig själv och för att ha ett fokus för att veta vart jag ska tänkte jag presentera de mål jag har med min träningoch utveckling, både mentalt och fysiskt. Vissa mål är konkreta och andra mer känslomässiga. Jag har tänkt ha en tydlig uppföljning utifrån de här olika målen. Vissa är tidsbestämda på lite kortare sikt, andra är mer långsiktiga. Men alla mål fyller en stor funktion och jag vill ha ett bredare fokus än bara vikt. För vikten är verkligen inte allt, det är en viktig del i min utveckling men jag har annat som jag anser är minst lika viktigt. Det kan komma att läggas till mål allt eftersom och mål kan förändras eller konkretiseras med tiden.

  • Klara halvmaran på 2:30. Det här är för mig ett modigt mål. Jag har sprungit halvmaradistansen en gång tidigare och då tog det 2:40, då var jag å andra sidan inte skadad innan men jag hade heller inte löptränat fokuserat inför sträckan och sprang inte i något jobbigt tempo.
  • Väga under 100 kg till halvmaran. Det här viktmålet blir på sätt och vis ett sätt att underlätta målet ovan. Ju lättare jag blir, desto lättare blir det atts pringa snabbt och länge eftersom kroppen får mindre att bära på. Det är 19 veckor till halvmaran och jag väger mer än jag trodde när jag först satte det här målet. 16,8 kg på 19 veckor är absolut möjligt, men kan bli tight efetrsom jag inte tänker gå “på diet” under den här tiden, utan vill ha en “normal” kosthållning som dock är mycket mer genomtänkt än vad min kosthållning varit det senaste halvåret.
  • Hitta en “lagom” träningsnivå som funkar året om. Jag har lätt att bli allt eller inget. Men jag vill hellre vara lagom året om så att det funkar.
  • Hitta ett mattänk som är okomplicerat. Jag vill inte ha ångest kring mat, vad jag äter och tänka för mycket på mat. Mitt mattänk ska vara fritt från förbud och pekpinnar och funka året om, i perioder med mer eller mindre träning, på landet och i stan, sjuk som frisk, på semester eller i stress. Det ska inte vara något konstigt eller problematiskt att äta så som jag vill äta. Inget allt eller inget. Jag vill basera mitt matintag på näringsrik mat som gör gott för kroppen, fritt från så mycket tillsatser som möjligt, utan att bli nitisk.
  • Skapa en stark grundfysik. Stärka upp de svaga länkarna, vara rörlig, mer jämnbalanserad och jämnstark. Ha en bra grund att stå på.
  • Träna regelbundet genom hela sommaren. Minst 4 ggr/vecka. Det här målet är en mer konkretisering utav mål nr 3. Jag har lätt att “lata till mig” under sommaren, vilket är helt okej ibland, men jag vill ändå hålla träningen regelbunden för att få mina resultat.

Mål på lite längre sikt:

  • Milen under 60 min. Jag har ett personbästa från förra våren på 64 min, men det var när jag sprang mycket mer, idag skulle nog tiden ligga runt 75-80 min kanske.
  • Gå ner till 80 kilo. Det kommer delas upp i fler delmål givetvis. Här har jag inget konkret tid för mitt slutmål, men jag tänker mig att det får ta tid. Jag har dock bestämt mig att när jag fyller 30 år, vilket är om tre dryga år, så ska jag vara i min målvikt.
  • Springa ett marathon. Det blir nästa mål för löpningen. Jag kan!
  • Hålla mig hel och skadefri.
  • Bättre hållning. Jag har lätt att sjunka ihop och hänga lite i ryggraden när jag står och sitter. Den klassiska laptophållningen..
  • Hålla målvikten. Det här känns som ett mål som kommer väldigt långt fram, först när jag nått min målvikt. Men det är ett viktigt mål att ha med sig. Det stora målet är ju egentligen inte att gå ner i vikt, målet är att lära sig stå still på den vikten utan att det ska vara en kamp. Jag vill hitta balansen som ska kännas lätt och självgående. Att inte behöva tänka vikt.
  • Oproblematisk relation till mat. Det här hör i allra högsta grad ihop med det ovanstående målet och mål nr fyra där uppe. Men jag vill inte att mitt liv ska bestå utav olika sätt att kontrollera ett matintag, elelr få ångest utav viss mat. jag vill ha en oproblematisk relation till mat.
  • Minska på stressen. Jag upplever mig själv som på många plan omedveten om den inre stress jag bär på. Den pyser ut och märks här och där och då blir jag orolig. Men för att minska på min inre stress måste jag göra aktiva förändringar i mitt liv. Mer sömn, mer struktur utav min tid och jag måste bli bättre på att prioritera bort sådant som jag inte hinner med.
  • Mer egenkärlek/positiv självbild. Att ge mig själv mer utav sådant jag mår bra av och mindre utav sånt som jag inte mår bra utav.

Vad tror ni om det här?

Träningsvärk

20110511-100334.jpg

Vilken smärta! Jag hade nästan glömt hur det känns. Idag blev jag dock ivrigt påmind utav smärtan i mina axlar, rumpa och ben framförallt. Kanske passar det dagen bra att kroppen får vila, men jag vet ju också att träning är skönt för att lätta på träningsvärk.