Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for May 3rd, 2011

Utvärdering utav tankar.

Imorgon ska jag träffa en ny PT som jag har hört mycket gott om, främst från Sara och vi ska prata om jag eventuellt ska träna med honom framöver. Jag känner att jag behöver lite hjälp med både fokus och ha någon som går bredvid mig och hjälper mig att sikta in mig åt rätt håll med träningen.

Inför vårt möte imorgon bad han mig fundera på vissa saker och jag tänkte dela med mig utav hur jag tänker kring frågorna helt öppenhjärtigt med er. Jag lämnar också frågorna fria för er att ställa er själva om ni som jag kanske står inför en livsförändring eller har mycket tankar kring en förändring ni vill ska ske.

- Vad betyder träning för dig?

Träning för mig är flerbottnat. jag älskar träningen men samtidigt så kan träning skrämma mig. Den tanke som etsats in i mig under åren i grundskolan är att träning och idrott är jobbigt och något jag inte klarar av. Även om jag vet bättre nu och fått en helt annan relation till träning kan det tänket fortfarande förfölja mig. Jag har lätt att bli manisk med min träning och tycker om att se min träningsstatistik skjuta i höjden. En typisk allt-eller-inget människa och kan ena veckan ha 10 träningstimmar för att nästa ha två. Träning är också prestation och jag tycker inte om att prestera dåligt (vem gör det?) men borde förmodligen vara mindre resultatinriktad och mer inriktad på vad träningen ger mig. Jag känner mig duktig när jag tränar och dålig när jag inte tränar.

Träningen är också något jag vet att jag behöver för att må bra. Jag älskar känslan både under (inte alla) pass och efter ett ritkigt hårt pass. Jag gillar inte träning som inte gör mig outhärdligt trött efteråt, då har jag inte varit tillräckligt “duktig”. Vilket också kan göra att jag bitvis får mycket svårt att lyssna på kroppen.

Träningen är något meditativt som bitvis går av sig själv och jag längtar efter både för kropp och själ. Det är egentid och självutvecklande.

Träning hänger ihop med min identitet. Hur jag vill vara. Jag vill vara en person som tränar.

Träning ger mig energi. Gör att jag orkar livet lite lättare. Orkar med tempot.
- Vad betyder mat för dig, vilka känslor har du när du pratar kost?

Mat är viktigt för mig. Min relation till mat är känslig, ömtålig och inte alltid helt sund.

Mat har varit och är, mer eller mindre, kopplat till mitt känsloliv och agerar som ett substitut för bättre sätt att lösa och hantera känslor och problem.
Jag älskar mat. Men den ger mig samtidigt ångest. Skapar tankar i mitt huvud om vad som är rätt och fel att äta. Hur mycket eller lite. Min upplevda okontroll över mitt ätande gör mig olycklig, orolig och överviktig. När jag upplever att jag har kontroll blir jag nitisk, stenhård och elitistisk i mitt tänkande. Typisk allt-eller-inget.

Samtidigt så vill jag äta mat som får mig att må bra, att inte falla i fällan med förbud och strikta dieter. Jag vill äta migg full med vitaminer och mineraler och näringsämnen. Jag vill fylla min kropp med näring som gör att den blir frisk och stark. Då älskar jag mat, fast på ett annat sätt.

Jag blir väldigt känslomässigt engagerad när jag pratar om mat och det känns som om jag hugger både snabbt och hårt om någon försöker rucka på mina “trygga” matvanor. Matvanor som varierar kraftigt beroende på hur jag mår i övrigt och om jag är på stadiet “allt” eller om jag befinner mig på “inget”. Kritiserar någon mina matvanor kritiserar dem mig som person och det är jobbigt.

- Vad skulle det betyda för dig att lyckas nå ditt viktmål på 80 kg?

Mycket! Det finns så många fördelar med att nå mitt viktmål. Ser jag på det konkret så vore det en oerhörd stor förbättring för min hälsa och kropp rent fysiskt. Att slita mindre på kroppen, minska riskerna för många överviktsrelaterade sjukdomar.

Det är de främsta “logiska” skälen, men de som jag egentligen tror styr mest är de känslomässiga. Att sluta vara tjock är både att lägga ifrån sig en gammal identitet och att göra upp med den, samt att känna fördelarna av att var anormalviktig och normalstor. Med allt från klädletande till grupppsykologi. Att inte utmärka sig genom sin kroppsstorlek och inte hindras utav den.

Samtidigt är jag medveten om att många av de skälen jag har för att vilja gå ner i vikt, inte nödvändigtvis måste hänga ihop med vikten. Jag kan känna mig lika tjock som nu, även om jag väger mindre. För självbilden sitter i huvudet och bara för att kroppen förändras så är det inte säkert att huvudet förstår och hänge rmed.

Visst tror jag någonstans att jag skulle bli lyckligare av att vara smal, även om jag VET att smalhet och lycka inte sitter ihop, utan det är mest en “sanning” jag lärt mig under livets gång.

Att gå ner i vikt och nå mitt mål skulle också vara att bevisa för mig själv att jag kan, eftersom jag bitvis har väldigt svårt att lita på min egen förmåga. Jag har nästan gett upp hoppet om mig själv periodvis.

- Vilken/vilka är de största hindren för att nå dit?

Min inställning utan tvekan. Rädslan för att misslyckas. Rädslan för att bryta trygga mönster. Rädslan för att det ska bli fel/tokigt. Rädslan för att gå ner i vikt och inse att det inte var svaret på alla lösningar. Rädslan för att gå upp allt igen efteråt.

Maten är ett mycket större problem än träningen, men träningen gör ofta maten enklare.

Att jag bitvis är rätt lat/bekväm och ser på en förändring som oerhört jobbig.

- Vad får du energi ifrån?

Det här är mycket svårare än jag trodde, att svara på. Jag vet inte riktigt. Jag får energi från min omvärld i form av mina nära relationer. Jag får energi från träningen. Naturen. Att få vara lugn ibland. Men nästan alla dessa saker tar även energi och ibland tar det mer än det ger, ibland ger det mer än det tar.

- Vad tar din energi?

Stress. Känslan av att inte räcka till, att inte hinna med att alltid vara jagad. Har svårt att koppla bort “att göra”-listan som ekar i huvudet. Är bra på att kämpa kämpa kämpa tills jag är helt slut, men dålig på att koppla bort, slappna av och vila. Sen blir jag så trött att jag blir lätt apatisk istället och gör ingenting. Men då blir jag stressad utav att jag blir apatisk.

- Vilken typ av träning blir du glad av?

Träning som är lagomt utmanande, där jag märker av en förbättring. Där jag inte känner mig urdålig. Dans. Träning utomhus. Träning i grupp. Cykling utomhus. Träning med PT. Presterande träning men också kravlös träning. Presterande träning gör mig bara glad när jag presterar och kan också väcka ångest inför prestationen. Träning som kopplar in själen, typ yinyoga.

- Vad betyder vila för dig?

Vila är tid som går. Det är något jag vet att jag måste göra, men har svårt att tillåta mig själv. Allt-eller-inget. Antingen tränar man stenhårt eller så gör man ingenting. Min vila blir sällan aktiv. Vila är för mig att göra ingenting och det är tråkigt för då har man ju inte presterat något. Å andra sidan kan ja känna bitvis att jag behöver vila, men kanske inte bara fysiskt utan mentalt också. Mental vila är det svårt att få till.¨

Jag läser mina svar och hör hur jag tänker och känner inför de här frågorna och blir stundtals lite ledsen över hur snurrigt det är uppe i skallen. Jag är rätt medveten om var och hur jag tänker och känner tokigt, men det hjälper inte alltid, för jag vet inte hur jag ska brottas med de här känslorna. De är alltigenom sanna rent känslomässigt om än inte logiskt. Dock så var de oerhört nyttiga frågor att fundera över.

Vad är era spontana tankar kring frågorna?