Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for April 8th, 2011

Jag gör mitt bästa, det räcker.

Idag hade jag sällskap på shapen utav min syster. Jag kunde se på henne efteråt att hon inte var riktigt lika förtjust i passet som jag. Idag var det verkligen ett tufft pass som vi körde och benen darrade efter fem minuter med knäböj och hopp och “stanna i källan”. Mina fötter krampade under balansövningarna och axlarna protesterade under utfallssteg med hantellyft rakt åt sidan.  Ryggmusklerna brände vid stående alternerande hantelrodd i tempo. Hela kroppen brände, värkte och protesterade.

Det är väl just därför jag gillar det här upplägget på Shape som den här instruktören har. Hon får hela kroppen att darra, värka och jobba. Hon är grym och nivån på passet är hög. Det är långtifrån alla övningar jag klarar av, men det sporrar mig snarare än får mig att känna mig dålig. Det finns stor utvecklingspotential i mig. Jag kan bli mycket bättre och genom att gå på dessa shape-pass utmanas jag att utvecklas, att försöka nå lite högre. Det är så himla bra för mig. Den där extra uppmuntrande och bekräftande nicken från instruktören förstärker också min känsla av att det är okej att befinna sig på min nivå. Jag behöver inte känna mig dålig. Jag gör mitt bästa, det räcker.

Var som en urvriden trasa efter passet och såg till att stretcha noga i en halvtimme. Jag känner mig stel och orörlig i höfterna, fråmst baksida, men även framsida lår och sätesmusklerna och de fick verkligen en genomkörare. Efteråt känns det mycket bättre.

Kan rekommendera de två nedanstående stretcherna, för framsida lår och sätesmusklerna, även om man inte ser riktigt klok ut.

Shape.

Bli alldeles varm i hjärtat när jag läser era kommentarer till mitt förra inägg. Jag har världens bästa läsare!

Nu står shape på schemat, balans, rörlighet och styrka. Helt perfekt för mig.

Vikten utav vikten.

Nu är vågen hittad och det är dags för vägningarna att starta igen. Man kan ju tycka vad man vill om det, men det här är ju också en viktblogg och jag har ju fortfarande ett ganska viktigt mål för mig, min kropp och hälsa. Det är att gå ner i vikt.

Jag är ju dock på väg att byta adress och portal, så att min blogg äntligen hamnar där den ska vara. Under Bloggaromträning. Jag ser flytten dit som något av en nystart och planerar att dra igång vägningarna när bloggen väl blir flyttad, vilket jag hoppas blir snart.

I samband med detta, kommer jag sätta igång ett litet “projekt” för mig själv. Ni som varit med på tidigare utmaningar vet att jag gillar formen, att utmana mig själv. Även i detta projekt har ni möjlighet att haka på. Sist var vi över 200 personer som tränade, kämpade och var lite extra motiverade under sex veckor. Det var grymt! Både för mig och er, om jag tolkade era utvärderingar utav utmaningen rätt.

Jag har tänkt mycket på min vikt den sista tiden och vänt och vridit och både känt mig ledsen och motiverad inför vikten som den är just nu. Det är inte lätt att skriva en viktblogg och vilja gå ner i vikt och samtidigt gå upp. Känslan utav misslyckande är svår att värja sig ifrån. Klart jag funderar mycket över varför vikten och viktnedgång/uppgång hör så starkt samman med min känsla utav egenvärde. Jaghar blivit ledsen när jag sett bilder från förra året och tänkt “Vilken fin form jag var i då, varför såg jag inte det? Varför hade jag inte vett att uppskatta det eller mig själv då?”

Många tankar, ursäkter och diskussioner senare känns det som om jag har landat. Det finns en enda megastor och främst viktig  anledning för att gå ner i vikt. För att min vikt är ohälsosam. Det finns tusentals andra skäl också, både ytliga och mer djupt befästa. Men jag måste göra det här med kärlek till mig själv, för att jag vill ge mig själv det bästa.

Jag läste någonstans ett gammalt citat som jag hört många gånger förr, men som återigen gav mig en tankeställare. “Du måste vara din egen bästa vän.” Det ligger så oerhört mycket om det. Jag måste göra det som är bäst för mig, för att jag älskar mig själv och jag vill att jag ska ha det bästa. Jag måste ner i vikt, för den här vikten sliter på min kropp och den är inte funktionell. Jag måste älska mig själv och acceptera mig självunder tiden, oavsett hur jag ser ut, väger eller hur jag presterar. Jag måste vara min bästa vän i alla väder. Vikten ska inte få påverka min egen relation till mig själv.

Jag kan inte gå omkring och vara rädd för att misslyckas och därför hellre undvika att försöka. Jag vet ju att varje gång det inte går som jag har tänkt så har jag ett val. 1. jag kan tänka att “jag visste det, jag klarar det aldrig.” eller 2. så kan jag välja att tänka att för varje gång jag stöter på ett hinder, så lär jag mig hur jag ska hantera det.

Jag skrev tidigare om två olika sätt att hantera rädsla.

F fuck
E everything
A and
R run

eller

F face
E everything
A and
R recover

Det är dags att använda version nummer två. Möta rädslan och se vad den bär på och ändå försöka. Det värsta som kan hända är egentligen ingenting som är värre än att ge upp på förhand.

Jag kommer behöva stöd, peppning, uppmuntran och all kärlek jag kan få under tiden. Är ni med mig?

Vilodag

Jag tog ännu en löpfri och faktiskt träningsfri dag idag, för foten. Den gör helt plötsligt inte ont på samma vis som förr, det värker inte i senan utan inuti foten, så nu blir jag nojig för att det är något annat som är fel på den. Jag kommer inte springa på den förrän på tisdag. Då har den fått mer än en veckas vila från löpning och med voltarenbehandling hoppas jag att det räcker för att kunna börja springa igen utan att skada foten.

Istället för att träna har jag fått en hel del saker uträttade, jag har druckit mina gröna på Blueberry och sedan druckit mina antioxidanter på samma ställe, med mycket gott sällskap. Goooda smoothies med fina ingredienser (inget socker!), även om det svider i plånboken. Det här med att vara sockerfri är fortfarande okomplicerat, jag tänker knappt på det. Fast när jag gick förbi naturgodishyllan på ICA idag då vaknade sockerhjärnan till för någon sekund.