Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X

Archive for March, 2011

Träningsvärk som flyttgubbe.

Igår var det så dags att flytta alla grejer från den gamla lägenheten till den nya. Jag var inte den som sprang mest i trappor eller bar tyngst, men många flyttlådor har jag både lyft och burit och det känns idag! Det hela tog nio timmar lite drygt och när vi började var vi två och när vi slutade flyttdagen så var vi åtta stycken. Man känner hur mycket lite vanlig hederlig rörelse, när man gör saker, faktiskt tar på kroppen. Jag sa igår att det hade varit roligt att ha både en pulsklocka och en stegräknare på går, jag har en känsla av att det hade varit roligt att läsa av i slutet av dagen.

Champagnen smakade extra gott efteråt, även om jag föredrog den alkoholfria varianten.

När en av min sambos kompisar springer premiärmilen idag, såhär dagen efter flytt, så tänkte jag springa veckans långpass. Ute skiner solen och luften är frisk. Det kommer förmodligen bli ett toppenpass. 60 minuter med minst 30 minuter löpning. Enda reservationen är foten. Jag har känt av foten de senaste dagarna så jag ska känna efter ordentligt idag. Känns det inte bra så bryter jag, jag kommer inte riskera att riva upp skadan igen. Men nu – ut och full fart framåt. Lätta, snabba steg!

Nu flyttas det!

20110326-041032.jpg

20110326-041222.jpg

20110326-041240.jpg

21 dagar gör en vana.

Man brukar säga att det tar 21 dagar för att en ny vana ska etableras. Sedan tar det givetvis längre tid för att den nya vanan ska bli en självklarhet och en naturlig del av ens vardag. Men 21 dagar, dvs tre veckor, brukar nämnas som den tid man ska “hålla ut” för att en förändring ska märkas och hinna befästas.

Jag tänker på hur lång tid tre veckor kan kännas. Om tre veckor är vi nästan inne i maj (nåja, om april bara springer förbi så). Men jag tänker också på hur fort tre veckor går. För tre veckor sedan hade jag varit en vecka redan på Hawaii och hade bara en vecka kvar. Det känns som nyss jag var där!

Förr kämpade jag med att komma upp på mornarna, jag kunde sova hur länge som helst och hade svårt att gå och lägga mig på kvällen. Dte var inte ovanligt att jag var uppe till fyra på morgonen. Då mins jag att dte kändes som en omöjlighet att tänka sig att jag skulle gå upp sex på morgonen, frivilligt, för at sticka ut och springa. Idag är det ett faktum och dte känns närmast konstigt att jag inte skulle kunna göra det.

Jag kan inte säga att den förändringen befästes under just 21 dagar. Men förändring tycks ofta omöjlig och svår när vi står inför den och enkel och självklar när vi har genomgått och anammat den. Jag funderar på vad jag skulle vilja förändra i mitt liv och om jag skulle kunna tänka mig att offra tre veckor för att ändra något, ett beteende, en ovana, en rutin. Jag åt en väldigt god lunch och tänkte precis på det. Kanske är det dags för en liten utmaning för mig själv. En utmaning för att förändra. Jag vet inte riktigt, men jag suger på karamellen tills vidare. Förändring är inte bara läskigt, det är minst lika viktigt.

Invigningsmiddag

20110324-101025.jpg

Med hjälp av Sara och Kenth (tusen tack!) fick vi upp sängen och lite andra attiraljer i vårt nya hem idag. Det är kanon med träningsglada vänner, de är inte rädda att ta i, även om grepp och underarmstyrka inte var vår starkaste sida. Man blir bra på det man tränar på..

Nu inviger vi lägenheten med lite egenhändigt inköpt tapas. Det här känns stort!

Morgonlöpning.

Det där var väl förbaskat jobbigt, men fantastiskt skönt efteråt.

Min puls var skyhög idag. Jag stretchade aldrig i tisdags och det kändes i musklerna som var stela och tunga. Mitt löpsteg var minst av allt piggt och lätt. Men jag kämpade igenom de trötta benen och det trötta pannbenet och höll upp bröstet och hakan och försökte känna mig lätt som en fjäder och hur stark som helst. Det hjälper alltid.

Passet tog 40 minuter, maxpulsen var uppe på 187, 92% och snittade i 157, 77%. Löpning är verkligen en fantastisk träningsform.

Hur gick det för er andra, kom ni upp?

Ute lyser solen..

…nu kör vi!

20110324-063911.jpg

Träningsdejt imorgon?

Jenny tänker ta revansch på morgonträning imorgon och utmanade mig, så jag hakar på. Imorgon är det torsdag och torsdag innebär löpning ( = kärlek!). Ni kanske vill hänga med på ett virtuellt träningspass imorgonbitti? Vi går upp lite tidigare och gör något bra för kroppen, känner oss grymma hela dagen efter det och ger gärna en liten rapport här under dagen.

Mitt morgonpass ser ut såhär, men ni tränar givetvis precis vad ni vill:

Totalt 34 minuter, varav 20 min jogg. (10-5-5min)
Inled med 5 min rask gång, sedan joggar du 10 min lugnt, gå 2 min, jogga 5 min, gå 2 min, jogga 5 min, och avsluta löppasset med 5 min rask gång.

Vad säger ni, antar ni utmaningen?
Förhoppningsvis får vi morgonsol!

Who killed my baby?

Ett regelrätt brott begicks under de soliga och glada dagarna på Hawaii. Ett brott som jag nu får bära konsekvenserna utav.

Givetvis handlar det hela om min lemlästade pulsklocka. Jag älskar min pulsklocka och den är nästan med mig på alla mina träningspass. Även ibland på promenader! Den mäter förutom det uppenbara även distans och är helt grym. En solig dag på Hawaii hittade jag dock klockan lemlästad på golvet i vårt sovrum. Någon (det kan ha varit jag..) hade trampat på klockan som tappat sitt armband. Jag fick först en chock men tänkte optimistiskt att armbandet säkert skulle gå att laga. Men icke!

Jag har nu en klocka som inte går att sätta på armen, men som i övrigt fungerar prickfritt. Kanske går det att laga den på Polars servicecenter, kanske inte. Det här är givetvis en stor sorg för mig. Hur kan man leva utan en fungerande pulsklocka? På gårdagens löppass fick den följa med i fickan, men så går det ju inte att hålla på. Det kryper dessutom i köpfingrarna, den nya Garmin Forerunner 410 verkar grym och snygg. Men kan man verkligen svika Polar?

<a class="lightbox-processed" rel="lightbox[field_images][

Download original]” href=”http://www.garmin.se/files/garmin/imagecache/garmin_full/Forerunner410_HR_501.1_0.jpg”>

Dags att starta modeblogg?

20110323-100821.jpg

Är ute och går i stan, ytterst fashionabelt klädd, löparskor, löpartights och klänning.. Senaste modet. Ska till Lifegene på hälsokontroll.

Idag har varit en bra dag. Full skoldag, solsken hela dagen, eftermiddagspromenad med Sara och två lurviga fyrbeningar och en väldigt trevlig kväll i goda vänners lag. Ska försöka öka på promenerandet framöver, få in mer rörelse för kroppen. Ska bli skönt när vi bor inne i stan och man kan gå/cykla precis överallt.

Mellis

20110322-040250.jpg

Första gången jag testar mellanmålen med keso. Jag var tveksam innan, men det var faktiskt riktigt gott!

Dagen fortsätter i solens tecken

Har precis ätit lunch i skolan och har en halvtimme innan nästa föreläsning börjar. Tog på mig vinterjackan, datorn och begav mig ut. Sitter uppe på en stenpelare (för att inte frysa om rumpan har jag placerat dne på datorfodralet, kalla mig smart!) och insuper solljus och på samma gång den livsnödvändiga D-vitaminen. Kan varmt rekommenderas. Det är ju fler än jag som har en timmes lunch, då hinner man faktiskt ut. Man måste inte göra så mycket. Tio minuters soldyrkan ger så mycket tillbaka för både kropp och själ. Jag känner mig vårlycklig här på min pelare.

Jag gjorde det!

Jag trodde inte på det själv riktigt, varken igårkväll eller imorse när klockan ringde. Jag var inte helt säker ett bra tag, men solen lyste ute och tack gode gud för att min diciplin vann över latmasken som ville ner i sängen igen.

Det var första riktiga träningspasset efter dessa två vilo/sjukveckor och jag vet av egen erfarenhet att första passet är tuffast. Det är både mentalt och fysiskt jobbigt att komma iväg. Men när jag kom ut och solen bara strödde ut ljus över ett tyst Sundbyberg, så kändes livet lättare. Jag var så glad över att vara ute och även om det skulle bli jobbigt så var det framförallt underbart.

Dagens pass var väldigt enkelt. 5 minuters gång som upp och nedvarvning och sedan 4×5 min löpning med två minuters gång mellan. Sammanlagt alltså 20 minuter löpning.

Jag var hemma efter 39 minuter. Med en snittpuls på 158 bpm, 78% och en maxpuls på 189 bpm, 93% så VAR det jobbigt bitvis, men mycket lättare än jag trodde att det skulle vara. Framförallt är jag sjukt stolt över mig själv som genomförde trots att jag knappt trodde på det själv. Skönt att vara här igen.

(Jenny, kom du upp och iväg imorse?)

Kvällpromenad för kropp och själ.

Efter att ha suttit still i en bil hela dagen så var mina ben i stort behov av en promenad. Jag fick världens bästa sällskap i min telefon och lät benen gå och gå och gå. Det var så skönt! Det finns något terapeutiskt i att använda sin kropp och att sätta den i rörelse. Både kropp och själ trivs, det var barmark hela vägen och mörkret kändes mysigt.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Om kroppen är pigg imorgonbitti kanske dagen kommer starta med veckans första löppass. Kanske är det dock alltför ambitiöst, i sånt fall blir det löpning senare under dagen.

Aid Water.

Jag gillar inte fenomenet med flaskvatten. Det är egentligen helt galet. En värld där man lyckas sälja vatten på flaska till personer som har fri tillgång på rent och gott vatten i kranen, är helt snurrig. Samtidigt som det i andra länder finns människor som inte ens har tillgång till rent vatten. Men jag faller själv i fällan allt för ofta, trots att jag försöker att ha med en egen vattenflaska som jag fyller på.

Någon av dessa gånger då vattentörsten var sm störst och det inte fanns någon vattenflask ai min handväska så köpte jag en flaska “Aid Water”. Jag hade aldrig hört talas om föetaget med blev, efter att jag läst följande på baksidan av flaskan, oerhört nyfiken:

Varje flaska räddar liv!
Vatten är nyckeln till allt liv. Ändå saknar just ca 1 miljard människor runt om i världen tillgång till rent dricksvatten. Det måste förändras. För varje såld flaska Aid Water kan vi rambringa ca 7000 liter rent vatten vid något av våra vattenprojekt i Afrika. Släck törsten med Aid Water.

Sen surfade jag in på företagets hemsida och läste om de vattenprojekt de har i Afrika via organisationen Pump Aid och fick reda på att de även klimatkompenserar sina transporter genom trädplantering, även det i Afrika. Vattnet smakade helt plötsligt så mycket godare och mitt dåliga samvete över att än en gång ökat på plastförbrukningen i Sverige och lagt pengar på något jag har tillgång till gratis, blev en aning mildare.

Kan man göra något gott när man ändå ska köpa en vattenflaska, så är det ju jättebra. Kan min konsumtion hjälpa någon annan, är det dumt att den inte gör det. Jag ska leta efter flaskorna och ha som policy att i största möjliga mån inte köpa vattenflaskor där de inte säljer Aid Water. Det är mitt sätt att åtminstone försöka göra en liten skillnad. Gör det ni också!

Let’s celebrate!

  • Nu tar jag sista tabletten utav antibiotikan! Det innebär att det känns som om kroppen är lite mer redo för att börja användas igen.
  • Idag är det söndag vilket innebär att en alldeles ny och färsk vecka ligger för dörren – den ser jag fram emot. Jag ser också fram emot löpning på tisdag och kanske yoga?
  • Förövrigt känns livet lite lite roligare idag än för några dagar sedan. Är inte det något att fira så säg?
  • Solen skiner, jag har boostats med både umgänge med fina vänner och inspiration den här helgen. Vårkänslor i kroppen.
  • Flytten närmar sig och det är en förändring i mitt liv som jag välkomnar med öppna armar, jag längtar efter kungsholmen och livet där.
  • Imorgon kanske det blir hästförsäljning om inte annat får jag träffa min svarta skönhet, det var ett tag sedan.
  • Jag fixade ett starkt B på förra tentan vilket jag är jättenöjd med.
  • Foten gör inte ont. Halsen gör inte ont. Urinröret gör inte ont. Kroppen gör inte ont.
  • Jag har många tankar kring kommande träningsperiod. Olika PTs att kontakta och gym att testa. Kanske är SATS tid förbi..?
  • Jag har tankar på olika utmaningar och ser fram emot nya bloggen. Lite nystart med ny inspiration och motivation.
  • Jag gillar att blogga igen.
  • Ja, som ni märker är jag rätt glad – let’s celebrate!

Fylld av inspiration.

Igår, efter det fina eventet Träna för ditt hjärta och för de hemlösa, roddat av bloggar om träning, så åt vi en middag på Restaurang Bankomat. Jag åt en god köttbit med både varma och kalla grönsaker och en chili bearnaise och en chokladmousse till efterrätt. Supergott! Jag satt bredvid Snabba Fötter Kenth och vi hamande i ett väldigt intressant och inspirerande samtal om min löpträning.

Jag följer Marathon.se’s halvmaraprogram och är, vad jag själv säger, en “duktig elev” som följer programmet till punkt och pricka och jag gillar det! Kenths invänding, som jag helt och hållet köper, är att ett program som passar alla, egentligen kanske inte riktigt passar någon eftersom det måste vara väldigt brett för att fungera för många. Jag är, enligt de snabba fötterna, fast i mitt tempo och lite stel i min löpning. Jag minns inte exakt hur jag fick det förklarat för mig, men det stämmer abolut. Det är som om jag sitter fast i ett visst löpsteg och en viss hastighet och har svårt att öka tempot det minsta. Nu har jag ju inte sprungit så länge den här vändan och jag tar det ju lugnt på grund av foten.  Men jag fick mycket tips om hur jag ska anpassa programmet framöver lite mer utefter mig. Det var framförallt korta intervaller jag ska köra för att kunna släppa loss och intervallerna får gärna vara väldigt korta så att jag ska orka och kunna sträcka ut och öka tempot ordentligt. Det låter både logiskt och kul, men det är en bit fram innan det är dags.

Hela middagen igår, med flera inspirerande människor och bloggare var som en liten vitaminboost för mig. Jag fick en kick av motivation och inspiration och känner mig väldigt sugen på att inte bara komma igång ordentligt igen utan också ha ett tydligt fokus och struktur för min träning. Det ska bli kul att träna mot specifika mål det här året!

Brunch på Arizona

20110320-124302.jpg

Börjar söndagen med en brunch på Arizona med en av mina bästa vänner efter en toppenkväll igår fylld av underbara människor. Fint.

bloggaromtraning.se

Så jäkla kul!

Nu är sidan alive and kicking. Snart kommer min blogg ligga på en ny, något mer formidabel adress, det ska bara fixas lite design och sånt innan jag är redo att flytta.

Bloggar om träning har idag sitt första riktiga event också, träna ditt hjärta och för de hemlösa. Eftersom jag har en infektion blir det ingen träning för mig idag, men jag är precis på väg dit för att fira med fina människor och bidra med en slant till stadsmissonen.

Och visst är nätverksnamnet snyggt? Jag har ett litet envist minne av att det var min idé (man måste ju ha bidragit med någonting när alla andra roddra ihop event och jag vet inte vad!) ;)

Livsnödvändig träning pågår.

Jag är inte alls glad över den här infektionen som har mitt kropp i sitt grepp. Jag äter antibiotika nu och det gillar jag inte heller. När jag var ute och reste 2006 drabbades jag av olika infektioner på rad och fick äta fem kurer antibiotika inom loppet av några månader och sen dess är jag väldigt försiktig med att äta antibiotika om jag inte måste. Det är ett helsike för kroppens immunförsvar när antibiotikan kommer och rensar bort, inte bara de dumma bakterierna, utan även de goda. För att hjälpa kroppen blir det till att äta probiotika så att bakteriebalansen blir återställd så fort som möjligt.

Jag skulle verkligen vilja träna nu. Så fort något i mitt liv känns jobbigt så är träningen en medicin som verkligen fungerar för både kropp och själ. Jag behöver träningen, löpningen, den höga pulsen, endorfinpåslaget och den sköna rensningen av huvudet nu alldeles akut. Igår snurrade det i huvudet och hjärtat slog lite väl snabbt av allt som händer runtomkring mig. Jag hade kört (backat) rätt in i ett träd (och hade dragkroken att tacka för att bilen inte blev rejäl tilltygad. Nu var det trädet som tog mest stryk) för att jag var så stressad tidigare under dagen och kropp och själ var minst sagt i obalans. Självklart kan man inte träna med en infektion så jag fick lägga mig ner i sängen och träna mig på andra sätt. Att hitta ett lugn inom mig är lätt när världen runtomkring är enkel men svårt när saker och ting inte är helt hundra.

Jag låg i sängen och blundade och tänkte  “Om jag inte kan lugna ner mitt eget tempo i kroppen helt på egenhand, hur ska jag då kunna hitta balans?” Jag låg så en bra stund och lät tankarna flyta runt i huvudet tills dess att det kändes som jag fick någon form av ordning på dem och kunde greppa vad som kändes och varför. Jag var ledsen och orolig och tänkte väldigt mycket på saker som är jobbiga, men kanske ännu mer på saker som i värsta fall skulle kunna hända men som än faktiskt inte hänt. Känner ni igen er i det där? Att oroa sig för saker som faktiskt inte inträffat och som kanske aldrig gör det. Under tiden går man (jag) och oroar sig för att det kanske eventuellt kommer hända och vad det i sånt fall kommer innebära (katastrof typ).

Det var fint att ligga där en stund och känna hur jag själv kunde nästla ut en hel del tankar. Att leva i nuet är inte bara att sluta jaga efter morgondagen, men också att sluta oroa sig så mycket för saker som eventuellt kommer drabba morgondagen som man ändå inte kan påverka. Vissa saker bara är. När tankarna och hjärtat lugnat sig så pass började jag istället vända på tankarna. Varför ska jag fokusera på allt som är dåligt/jobbigt och allt som eventuellt kan bli dåligt/jobbigt? Det jag fokuserar på, det är ju det jag ser och uppmärksamar. Jag borde lägga mitt fokus på allt som är BRA.


Bra bränna och fin bild.

För det finns en massa saker som är bra. Alltifrån de mest “banala” saker som att jag har tak över huvudet, mat för dagen och alla mina grundläggande behov tillfredsställda. Men även andra saker. Mitt liv är rikt på flera olika sätt tack vare dels mig själv och den jag är och dels de människor som mitt liv är berikat med. Jag har mycket att vara tacksam över.

När jag väl formulerat de tankarna för mig själv så lade sig ett lugn över mig. Livet är inte svart eller vitt, bra eller dåligt. Livet kommer alltid ha ett komplext mönster av glädje och sorg och det kan pågå samtidigt. Bara för att något är jobbigt så kan det fortfarande finnas många delar av livet som är bra.

Så, jag tränar och kämpar på. Men träningen just för ögonblicket är inte så fysisk. Den är väldigt psykisk. Men jag vet att det ena är beroende utav det andra. Vad vore väl min träning utan en god självkänsla, ett starkt pannben och ett välinriktat fokus?